AVSTÅND - Abraham, Sara och Hagar

Sista måltiden.

Kan det finnas något gott i detta med Avstånd?

Den påtvingade distansen känns besvärlig, och det sociala samspelet blir ansträngt.
Men vi vet att det är nödvändigt vad gäller smittspridningen av Corona-viruset, så vi följer naturligtvis myndigheternas påbud.

Det goda avståndet gynnar oss alla.

Men finns det ett annat sorts avstånd som är negativt?

Följ med till sinnesromässan, där berättelsen om Abraham, Sara och Hagar är i fokus.

Det fanns flera dimensioner i bibeltexten. Herren hade sitt eget tema, nämligen att vara seende, eller inte seende, på ett märkligt sätt som rörde vid oss.

Andliga glasögon?

Vi inledde med att sjunga Per Harlings psalm nr 788:

FÖR LIVETS SKULL SKA SANNINGEN BLI SYNLIG,
FÖR LIVETS SKULL SKA LÄNGTANS FRÖ SLÅ ROT.

FÖR LIVETS SKULLE SKALL FREDENS VÄG BLI TYDLIG
FÖR DEM SOM VÅGAR GÅ... FÖR LIVETS SKULL.


FÖR LIVETS SKULL VÄNDS VANMAKTEN TILL VREDE,
FÖR LIVETS SKULL SKA RÄTTEN FLÖDA FRAM.

FÖR LIVETS SKULL SKA KÄLLOR UTAV GLÄDJE
GE MODET HOPP OCH KRAFT, FÖR LIVETS SKULL.


FÖR LIVETS SKULL BLEV GUD ETT BARN, VÅR LIKE,
FÖR LIVETS SKULL GAV HAN SITT LIV FÖR OSS.

FÖR LIVETS SKULL SKA RÄTTENS RÄTTA RIKE
BLI SYNLIGT GENOM OSS, FÖR LIVETS SKULL.

Vad blir synligt?

Först flydde hon självmant. Sedan blev hon utkörd.

Vårt tema ikväll är AVSTÅND – det goda, och det som gör ont. I dessa Corona-tider med risk för smittspridning ska vi hålla det Goda Avståndet. Men det finns ett annat sorts avstånd som gör ont och sårar.

Vi ska ta berättelsen om tjänsteflickan Hagar som utgångspunkt. Vi förflyttar oss till Abraham och Saras livssituation, där deras barnlöshet gröpte ett allt större avstånd emellan dem.

Gud hade lovat Abraham att han skulle bli ”Fader till många”. Men detta löfte att bli ett stort folk dröjde. Sara var ofruktsam och de var redan alldeles för gamla.

Det är en mycket obehaglig upplevelse när en relation fylls av avstånd, istället för kärleksfull närhet. Eller hur!

Närhet eller avstånd?

Men Sara får en idé. Hon gav sin egyptiska slavinna som hustru åt sin man.

-         - Jag kanske kan få barn genom henne.

Det var så man tänkte på den tiden.

Och Hagar gick in till Abraham och hon blev gravid. Men ganska snart började föraktet gro.

Hagar blev uppstudsig mot sin husmor och arrogant. Där fanns ingen närhet!

Sara klagade inför Abraham och han sa:

-         - Gör med henne som du finner bäst.

Konflikten i denna trepartsfamilj växte sig ännu starkare. Sara straffade Hagar, som då flydde ut i öknen.

Avståndet var totalt.

Var var Gud i allt detta?

Brunn vid öknen i Beer Sheba.

Gud skapar inga avstånd, det är vi människor som gör det. Herren vill alltid närhet.

En Herrens ängel fann Hagar vid en vattenkälla i öknen. Hon var så sårad. Först blev hon bortgiven av Farao i Egypten till ett främmande folk, sedan tvingad att ligga med sin husbonde och därefter bortkörd av hans avundsjuka hustru…

Klagade hon och ropade till Gud? Eller förde hon förbittrade inre dialoger hur hon skulle hämnas? Var hon helt uppgiven?

Nej, Gud hade en plan med allt detta, en plan som skulle bli till välsignelse för dem alla, men det gick tyvärr genom lidande, genom avståndstagande och genom sår.

Herrens ängel uppmanar Hagar att gå tillbaka, och gav även henne ett löfte:

-         - Jag skall göra dina efterkommande så talrika att man inte kan räkna dem.

Hagar förundrades över att främlingarnas Gud brydde sig om henne. Hon gav Herren ett namn: ”Du är den som ser mig”. Seendets Gud.

Se igenom.

Så födde Hagar Ismael, muslimernas stamfader, och Abraham älskade sin son mycket.

Men konflikten mellan kvinnorna pyrde…

När Ismael var tonåring, uppfyllde Gud löftet till Sara och tände livet i henne. Hon blev gravid med Abraham och födde Isak – det barn som verkligen var löftets son, vilket inte Ismael var.

När Isak var avvand, ställde Abraham till med stor fest – här skulle firas!

Men både Hagar och Ismael var hånfulla och elaka mot den lille pojken. Sara fick se när Ismael mobbade Isak och nu blev hennes vanmakt och vrede ännu större.

Sara körde iväg både tjänstekvinnan och hennes son, i raseri.

Abraham blev mycket bedrövad, men skickade med dem bröd och vatten. Så försvann de ut i öknen, för andra gången.

Nu gick avståndet inte att reparera.

Sara satte en gräns för den egyptiska ondskan. Och Abraham accepterade denna Guds rättvisa, som var det enda han kunde lyda. Guds plan var mycket större än familjens små konflikter. Detta var tyvärr nödvändigt. 

Löftessonen Isak hade sin givna plats.

Läs mer i 1 Mosebok kap 16 hur det går.

Ökenhetta.

Det svåra för oss, här och nu, är att inse att detta komplicerade liv vi lever, är fullt av avstånd som vi inte har tänkt oss. Ibland sårar vi andra när vi gör det enda rätta – och vi blir också själva sårade.

Guds vägar är inte våra vägar, och Guds tankar är inte våra. De är alltid större. 

Inte mindre!

Gud ledde Abraham till att fatta beslut som gick tvärt emot hans känslor och åsikter. Han älskade ju Ismael! Men han lydde och förtröstade på att Herren alltid leder oss på rätta vägar, hur ont det än gör.

Vi, som är samlade här på sinnesromässan, söker ju tillsammans FRID i våra liv.

Men tänk om vi har fått något om bakfoten?

Vi kan tycka att leva som kristna borde vara ett framgångsbudskap där Guds vilja är att vi skall vara lyckliga, friska och rika, utan lidande.

Men det har Herren inte lovat.

Guds yttersta syfte med oss var och en – och med sin församling – är att vi skall bli lika hans älskade son Jesus Kristus, så att vi kan bära mycket andlig frukt.

Och för att det syftet skall bli verklighet, tillåter han att vi blir sårade, att trädens grenar blir beskurna. Ja, Herren Gud kan beskära oss så hårt att endast en liten knopp återstår – och det är vår relation med Jesus Kristus.

Abraham, Sara och Hagar upplevde ett obehagligt avstånd. Det gör vi också i vår situation, men det kommer att komma en STOR VÄLSIGNELSE ur detta när vi låter Guds kärlek läka våra sår…. så att vi på nytt kan bära nya skott.

Stelna inte.

Låt oss be med ord ur PSALM 793:

”Hur än andra gått förut, kors och tvärs i vägens damm, plånas aldrig spåren ut av den som först gått vägen fram”….

Vi sjunger Tomas Hagenfors psalm 793, om livets pilgrimsvandring:

I EN KALL OCH KYLIG VÄRLD FRYSER DEN SOM JÄMT STÅR STILL,

MEN ETT FOLK PÅ PILGRIMSFÄRD HINNER ALDRIG STELNA TILL.

VÅRA VÄGAR HAR GÅTT SKILDA DÄR VI VANDRAT ÅR FRÅN ÅR,

LÅT OSS ÄNTLIGEN FÅ BILDA EN GEMENSKAP SOM BESTÅR.

          ETT ENAT FOLK PÅ VÄG, 

            ETT ENAT FOLK MED SAMMA MÅL,

              GUDS RIKE ÄR PÅ VÄG, 

           OCH REDAN FINNS DET MITT IBLAND OSS.

HUR ÄN ANDRA GÅTT FÖRUT, KORS OCH TVÄRS I VÄGENS DAMM,

PLÅNAS ALDRIG SPÅREN UT AV DEN SOM FÖRST GICK VÄGEN FRAM.

OCH VÅR VÄG ÄR MYCKET SMAL, MEN DEN ÄR EN SOLUPPGÅNG,

SOM GÅR UPP UR SKUGGANS DAL OCH GER MENING ÅT VÅR SÅNG.

          ETT ENAT FOLK PÅ VÄG...

Kors och tvärs.

Sinnesromässan har ett mycket fint upplägg, där alla får plats och kan vara delaktiga.
Vid bönevandringen får var och en röra sig fritt under tystnad i kyrkorummet, be och tända ljus, ta en sten som symbol för sin börda och lägga den ifrån sig på altaret eller själv skriva en förbön, som läses upp om man vill.

Nattvarden firas nu endast med brödets utdelande, med det goda avståndet och nytvättade och spritade händer... Fysisk och andlig renhet sida vid sida, i respekt.
Längtan efter Gudsnärhet är stor.

Herre, kom och var oss nära!

Kungsmarkskyrkan.

Gud ledde Abraham till att fatta ett beslut som gick tvärt emot hans känslor och åsikter, då Ismael och Hagar fördrevs ut i öknen.
Guds Ord ger oss perspektiv på våra egna liv.
Även vi måste ibland fatta beslut som vi inte alls tycker om... Det blir det onda avståndet, som sårar och gör ont.

Men det slutar inte vid detta!

Jag måste upprepa detta, gång på gång: Guds kärlek kan på allvar läka våra sår!
Även om vi inte tror det...

Det tar tid.

Men en halvtimme senare var det ett faktum. Det fanns så mycket kärlek från församlingen! Och Herren höll en skyddande hand över mitt bröst.

Vi finner vägen.

Sinnesromässan avslutades med psalm 794:

VI ÄR INTE HÄR FÖRGÄVES, VI KOM INTE UTAN SKÄL,
DEN SOM SÖKER FINNER VÄGEN,
    VÄGEN FÖR EN VILSEN SJÄL.

VI ÄR INTE HÄR FÖRGÄVES, ENSAMMA HAR VI EJ GÅTT.
FÖRE OSS HAR MÅNGA VANDRAT
    SAMMA VÄG I TRO OCH HOPP.

VI ÄR INTE HÄR FÖRGÄVES, HÄR TAR INTE VÄGEN SLUT,
GUD BÄR DEN SOM STÄNDIGT FALLER,
   DEN VARS KRAFT HAR SINAT UT.

VI ÄR INTE HÄR FÖRGÄVES, TRÄGEN VINNER LEVNADSLUST,
JESUS VANDRAR MITT IBLAND OSS,
    GER OSS MOD OCH TRÖST.

Inte förgäves!

Och medan jag stod inne i sakristian i egen bön och andakt, hörde jag kantorn spela:

GÖR SÅSOM ABRAHAM GJORDE,
   BLICKA MOT HIMLEN OPP!
    MEDAN DU STJÄRNORNA RÄKNAR,
       VÄXER DIN TRO, DITT HOPP.

HIMMEL OCH JORD MÅ BRINNA
 HÖJDER OCH BERG FÖRSVINNA
   MEN DEN SOM TROR SKALL FINNA
     - LÖFTENA DE STÅR KVAR! Sv Ps 254.

Stilla sjöng församlingen tröst. Det gör ont att släppa taget. Det är svårt att tro att fortsättningen kan bli bra. Men Guds Ord säger något annat... !! Tack och lov.

De varmaste hälsningar, med Guds frid.

Helene F Sturefelt.

Du vet.