Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 8 maj 2020

GÅ I TYSTNAD - Frälsarkransen

Tyst vandring.


Det är en helt vanlig eftermiddag i stan och det är relativt lugnt. Ovanligt lite buller, faktiskt.
Vårt diakonala arbete har förlagts delvis utomhus, i dessa tider.
Flera dagar i veckan går vi korta vandringar och lugna promenader med smak av stillsam retreat.

Kravlöst, enkelt och vilsamt.

Följ med till Gömda Parken! Eller hette den Glömda Parken?

Frälsarkransens pärlor leder oss in i bönen. Först i sin helhet, sedan fokuserade jag på Tystandspärlorna och Hemlighetspärlorna.

Bön med alla pärlorna. Så slitna...


Låt oss be:

Käre himmelske Far,
Jag tar den guldskimrande Gudspärlan först, och tackar Dig för att Du är det gyllene stråket i varje människas liv. Tack för att du är all godhets källa.

Med den första Tystnadspärlan kommer vi inför Dig med vår tysta tillbedjan.

Jag-pärlan hjälper mig att tacka Dig för livet. Tack att Du har gett mig en egen identitet. Hjälp mig vårda min kropp, själ och ande.

Herre, med Dop-pärlan vill jag överlåta hela mitt liv till dig! Både tankar, känslor och begär. Hjälp mig se helheten med Dina ögon.

Med den andra Tystnadspärlan kommer vi inför Dig med vår tysta tillbedjan.

Herre, Ökenpärlan är så svår att ta sig förbi... Tack ändå för ärligheten att vi får erkänna allt som inte längre är fruktbart, det som är utan liv, knastertorrt och överhettat. Hjälp oss igenom! Led oss till nya oaser!

Med den tredje Tystnadspärlan kommer vi inför Dig med vår tysta tillbedjan.

Äntligen kommer Bekymmerslöshetspärlan. Tack Jesus för att Du sa att vi inte skulle göra oss bekymmer eller skapa oss nya orosmoment. Hjälp oss att våga ha tillit till Din omsorg om oss alla.

Se på liljorna...


Med den fjärde pärlan av tystnad kommer vi inför Dig med vår tysta tillbedjan.

Herre, hjälp oss med kärleken. De två röda pärlorna påminner mig om att jag först måste ta emot kärlek, innan jag ger. Förlåt oss när vi ger trots att vi passerat marginalerna... Jesus, tack för att Du gav ditt liv för att vi skulle få leva...

Med den lilla gröna pärlan ber vi för naturen, klimatet, skogarna, luften och vattnet.

De tre hemlighetspärlorna hjälper mig att...

Tack Herre för nattens svarta pärla. Vi ber för alla som idag lever sin sista dag... Sänd Dina änglar, sitt på sängkanten, var nära, öppna himlaporten... i Jesu namn.

Med den femte Tystnadspärlan kommer vi inför Dig med vår tysta tillbedjan.

Uppståndelsepärlan ger oss hopp! Tack Jesus för Din seger på korset. Tack för vårens seger över vintern. Tack för det kommande livet som väntar...

Vi kommer inför Dig med vår tysta tillbedjan...

... och sluter vår bönecirkel med den gyllene pärlan. Du, Gud, är alltings början och alltings slut. Din är äran, i evighet, amen.

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Vi ska strax gå i tystnad.


Pilgrimsstaven markerade att vi som nu gick på gågatan över torget inte bara var på väg från punkt A till punkt B. Vi tog bönens atmosfär med oss.
I tystnad.

Vid Karl XI's staty fick var och fundera på följande:

- Är det skillnad mellan tystnad och tigande? Varför är det så många tystnadspärlor i Frälsarkransen? Vilken betydelse har tystnaden i ditt liv?

Vi gick över Trossö's torg till den lilla Amiralitetsparken.
Mitt arbetsrum i Nordenskjöldska Gården hade fönster mot denna grönska i staden. Ofta vilade min blick på alla hundägare som passerade, allt medan jag lät tankarna formulera ett griftetal eller predikan.

Passerar Tyska kyrkan.


Nästa reflektion:

- Hur är det med Gud? Är Gud en tyst Gud, tigande och frånvarande?
Eller talar Gud i tystnaden?

Vi lyssnade till fåglarna i parken, någon buss passerade och en renoveringsarbete skramlade.

Man kan jämföra med en radio. Gud sänder på en viss frekvens. Om jag då har ställt in min radio på ett annat program, då hör jag inte...
Jag inser hur gammaldags den liknelsen är i dessa tider med poddar och andra digitala kanaler...

Likväl kan vi fundera på hur och var vi lyssnar efter Guds röst, om vi söker på rätt kanaler.
Hur ska man kunna känna igen Guds röst?

- Det som ger frid, glädje och ro i magen, det är av Gud.
Men allt som triggar vrede, hämnd eller oro är av en annan avsändare.

Gud kan bara ge Frid.


Uppe vid klockstapeln stannade vi till och tittade nedåt på den tunnel som är utgrävd under Trossö, från Örlogsbasen till Hoglands Park.

- Om vi låter det yttre landskapet bli en sinnebild av vårt inre, vad ser vi då?
Finns det en hemlig underjordisk gång till vårt hjärta?
Eller är vi som träden, som växer på gränsen till ett stup?

Är tystnaden ett villkor för att vi skall kunna höra Gud tala? Är Gud den som kommunicerar bäst när det är tyst?

Tystnaden gör oss gott, när den är självvald.
Men vi vill inte ha det sura tigandet, att bli åthutad eller tvingad till tystnad.

HERRE, VISA MIG DIN VÄG,
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Klockan som inte klämtar.


Vi svängde in på Varvsgatan och tog höger igen, in på Konstapelsgatan.
Där!
Mitt bland husen finns en liten avlång markbit med en stor kastanj, en alm och några fruktträd intill en kraftfull mur.
Förr var det en plank här, och när det revs så upptäcktes denna gömda och glömda lilla park!

Det var lummig grönska, redan, och gott om syre. Här slog vi oss ned en stund och drog in atmosfären.
Murgrönan klängde på träden.

Precis sådana är vi människor, tänkte jag, vi måste ha något att klänga på... ett stöd är i livet.
Gud är som almen, eller körsbärsträdet - stabilt växande upp mot ljuset, och jag får klänga mig fast på den resan uppåt.

Murgrönan klänger uppåt.


Hur var det nu med Hemlighetspärlorna?
I kombination med Tystnadspärlorna blev tanken helt klar att nämna något om den tystnadsplikt vi alla har, i någon mån.

Att få ett förtroende från en medmänniska är något mycket fint.
- Tack för ditt förtroende!
Samtidigt kan det trigga en elak lust att berätta...
- Kom ska ni få höra något jag just fick veta...
Och så stiger man i de sociala graderna att vara Den Som Vet...

... men som svek.

Så gick det med den förmågan att bevara en hemlighet.

Tiger som muren.


Den medmänskliga tystnadsplikten behöver vi hjälpa varann att träna upp.

Både diakon och präst har tystnadsplikt, med en skillnad:
- Diakonen har anmälningsplikt att rapportera pågående misshälligheter.
- Prästen har absolut tystnadsplikt, och får inte ens inför domstol yppa ett enda ord av det som är sagt i själavård. Den är total.

Det är en stor börda att bära.

Och jag tänkte i mitt stilla sinne på Fader Gunnar som ville skapa ett särskilt boende för åldrande och dementa präster... så att inte de i sin förvirring skulle börja prata bredvid mun...
Detta är jag livrädd för!
Finns det något sådant boende någonstans, så bokar jag gärna rum, i god tid!

Tystnadsboende?!


Käre gode Gud!
Hjälp oss alla att tiga och vara tysta om alla de förtroenden vi fått!
Amen amen amen...

I stillhet lämnade vi många tankar och känslor kvar här i Gömda Parken.
Sakta vandrade vi tillbaka.

I amiralitetsparken ställde vi oss i en stor cirkel, höll höger hand i mitten i en mottagande gest, och vänster hand utåt, mot stan, och bad tillsammans välsignelsen:

HERREN VÄLSIGNE OSS OCH BEVARE OSS,
HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER OSS
OCH VARE OSS NÅDIG.
HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL OSS
OCH GIVE OSS FRID.

I GUDS; FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN, AMEN.

Undergång, genomgång.


Det var en helt vanlig dag, men ändå helt annorlunda.
Vi blev ett levande vittnesbörd för dem som såg oss, att tid för eftertanke är till för alla. Bönen är på fötter.
Nästa gång kanske vi vågar säga:
- Följ med oss!

Så skulle nog Jesus ha gjort...

Hälsningar till er alla, i tysthet,

Helene F Sturefelt, pilgrimsvandringsledare med slitna sandaler,

- med tack till Ulla som hjälpte mig hitta rätt bland gatorna, och till er som vandrade med!

Hemlighetsfull.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar