DET FINNS EN VÄG - Jonas Gardell

Det finns en väg.

Vilken underbar sång! En psalm för sökare och längtare.

Jonas Gardells bidrag till årets Melodifestival är ingen schlagerdänga - nej, den är redan sjungen som en bön i flera sammanhang.

När han tävlade med den i Karlstad för tre veckor sedan sa han i inledningen:
- Den här låten får inte vinna. Den är för viktig för det!

Den har ett annat ärende.

Att nå den som vet hur det känns att vara utstött och traumatiserad av andras fördömanden.

För liten arena.

 

Detta inlägg är min hyllning till alla som reser sig upp ur sitt mörker - inte minst idag på Internationella kvinnodagen.

Oavsett om det handlar om sexuell läggning eller att tillhöra fel kön, eller att bara vara kvinna.......  så är Jonas Gardells sång ett hopp i allt förtryck.

Nu vill jag visa hur genomsyrad "Det finns en väg" är av bibliska motiv.
Jonas är ju bekännande kristen och hela sången är ett sjunget evangelium - i b-moll, med tonartshöjning...

Melodifestival, Kristianstad.

T'ÄNK DIG EN TOMHET STOR
SOM EN STJÄRNKLARNATT
DÄR INGA STJÄRNOR FINNS

    INGEN SOM SER DIN NÖD
    INGEN SOM HÖR DIN BÖN
    INGEN SOM LÄNGRE MINNS...


Vilken obehaglig inledning på en sång. Med en gång fångar den upp erfarenheten av utanförskap.

Vilken total tomhet, att titta uppåt en stjärnklar kväll, men finna att himmelen är tom. Inte en enda stjärna... Vilken mardröm!

OCH JORDEN VAR ÖDE OCH TOM
  OCH MÖRKER VAR ÖVER DJUPET
    OCH GUDS ANDE SVÄVADE ÖVER VATTNET.
    1 Mosebok kap 1:2

OCH GUD SADE:
- VARDE LJUS!

OCH DET BLEV LJUST. OCH GUD SÅG ATT LJUSET VAR GOTT. OCH GUD SKILDE LJUSET FRÅN MÖRKRET...

Himlen är fortfarande obefolkad av totalt mörker.

Kaos och utsatthet.

Det är en stor hopplöshet att vara övergiven av människor, att inte ha någon som ser ens nöd eller hör ens bön.
Inte någon som vet vem du är eller minns din historia.

Det är också tvivlarens förtvivlan i rop till en Gud som kanske inte hör...

Jonas Gardell gör en modern omskrivning av Psaltaren, som innehåller många förtvivlade böner:

JAG VÄNTADE MEDLIDANDE
  MEN DÄR VAR INGET,
    OCH PÅ TRÖSTARE
      MEN JAG FANN INGEN. Psaltaren 69:21

Säkert har Jonas sjungit i någon gudstjänst psalm 681 "Herre hör min bön" som är en tonsättning av Psaltaren 102, där det står i ingressen:

"Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer för Herren".

HERRE, HÖR MIN BÖN
  OCH LÅT MITT ROP KOMMA INFÖR DIG!

DÖLJ INTE DITT ANSIKTE FÖR MIG
   NÄR JAG ÄR I NÖD.
    BÖJ DITT ÖRA TILL MIG.

NÄR JAG ROPAR, SÅ SKYNDA ATT SVARA!
Psaltaren 102:2-3

Du hör!

Jovisst finns det "någon" som hör när vi ropar i vår nöd!

I alla tider anar människan att Gud är där, att det finns ett öra som verkligen hör varje liten människas suckar.
Psaltaren är full av uppmuntran:

HERREN GUD TALAR OCH KALLAR JORDEN
  ALLT MELLAN ÖSTER OCH VÄSTER.

ÅKALLA MIG I NÖDEN
  SÅ VILL JAG HJÄLPA DIG
    OCH DU SKALL PRISA MIG. Psalt 50:1 och 15

Du ser.

Melodin är mycket vacker. Den börjar i moll:

- b-moll, e-moll, A-dur, b-moll...

Sedan lyfter melodin och övergår i D-dur, där refrängen lyder.

DET FINNS EN VÄG UT UR RÄDSLAN, UT UR SKAM
OCH ETT LÖFTE OM ATT EN GÅNG KOMMA FRAM

OCH NÅ'N SOM FINNS KVAR, NÅ'N SOM VAKAR, NÅ'N SOM SER
OCH SOM SÄGER: DU ÄR INTE ENSAM MER!

Inte ensam.

 

Visst finns det en väg, även om vi inte ser den när ångesten griper omkring sig.
Det är därför vi behöver varandra, att hjälpa varandra fram i dimman.

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG
  JAG VILL VANDRA I DIN SANNING.
    BEHÅLL MITT HJÄRTA VID DET ENA... Ps 86:11

Detta är också heliga Birgittas bön, hon som hjälpte kvinnor ur prostitution och utsatthet på 1300-talet.
Bönen fortsätter och finns tonsatt i psalm 656 i vår psalmbok.


TILL DIG, HERRE, UPPLYFTER JAG MIN SJÄL.
  MIN GUD, PÅ DIG FÖRTRÖSTAR JAG.

LÅT MIG INTE KOMMA PÅ SKAM,
   LÅT INTE MINA FIENDER FRÖJDA SIG ÖVER MIG!
     Psaltaren 25:1
     
 

Nej!

 

Hela #metoo rörelsen är ett enormt bevis på att det finns en väg ur rädsla och skam.
Kvinnor i många yrkesgrupper och länder har äntligen brutit tystnaden kollektivt, och sätter ord på trakasserier och övergrepp.
Nu måste dessa berättelser få konsekvenser.

Rädsla och skam tillhör inte oss längre!
Åter till avsändaren. Ljus på förövaren. Frihet till den förtryckta.

Jag vill inte ha någon "internationell kvinnodag". Det betyder ju att resten av årets dagar är "mans-dagar"...

Behovet är större av att få en internationell MANSDAG där ni män diskuterar fram en annan mansroll, som innehåller kontakt med era känslor och ett uppövande av total respekt för den andra halvan av mänskligheten - kvinnan; hon som kan föda fram livet.

Ny mansroll, tack.

Jonas Gardell skriver om ett löfte. Det ordet förkommer sällan i schlagerlåtar... Det är ett "kyrk-ord" ur den kristna vokabulären.

Hela Bibeln är full av löften - löften om ett nytt förbund, löften om en kommande Messias, löften om att Helig Ande skulle komma vid Pingstdagen, löfte om att Jesus en gång skall komma tillbaka, löfte om att vi en gång skall få vara där Han är...

När jag hör denna sång, hör jag Jesus mellan raderna:

JESUS SA:
- JAG ÄR MED ER ALLA DAGAR INTILL TIDENS ÄNDE.
Matteus 28:20.

Även detta bibelord finns tonsatt i psalm 687 i psalmboken, och ger mycket god smak åt denna låt "Det finns en väg".

Text med ackord.

 

Gud är den som vakar över oss. Gud är den som ser varje liten människa, och vet hur vi har det.

Många gånger har jag gjort denna erfarenhet då jag suttit med knäppta händer i bön och läst i min slitna Bibel. Jag är inte ensam... inte ens när utanförskap, skilsmässa och ohälsa drabbat mig som bottenlösa dy-vågor:

FRÄLS MIG GUD!
  TY VATTEN TRÄNGER MIG INPÅ LIVET.

JAG HAR SJUNKIT NED I DJUP DY
  DÄR INTE BOTTEN FINNS,
   JAG HAR KOMMIT I DJUPA VATTEN
     OCH SVALLET VILL FÖRDRÄNKA MIG.
Psaltaren 69:2-3.

Dessa textrader - som även var en bönbok för Jesus - har hjälpt mig igenom många gånger.

Jag är med er alla dagar.

Vers 2 i Gardells sång är tillbaka i moll-ackordet:

TÄNK DIG ATT SEGLA FRAM
PÅ ETT BECKSVART HAV
OCH ALDRIG NÅ TILL HAMN.

   PLÖTSLIGT HÖRS EN RÖST
   GENOM VANMAKTEN
   NÅGON SOM VET DITT NAMN.

Med enkla ord målar han upp nästa mardröm - att vara ute på havet där det är becksvart.
Inte många har erfarenhet av det, men när strömmen går i stan och det blir mörkt, då är det verkligen mörkt!!

Att inte kunna se handen framför sig, att vara omsluten av ett totalt mörker som nästan äter upp en...
Så känns det att vara åsidosatt, ifrågasatt och utsatt.

Att inte bli trodd, inte bli respekterad eller välkomnad - det är ett själsligt natthav av beckmörker.

Man tappar orienteringen, blir vilse, vet inte längre om man kan tro på sina egna tankar eller lita på sina känslor.
Var finns hamnen? Var är horisonten?

Jodå. Lite.

Förra helgen satt vi och sjöng igenom Melodifestival-låtarna som "mello-prepp" inför "Andra chansen" i Kristianstad.
Men jag kom inte längre än till Jonas Gardells låt... och blev sittande med den på YouTube, och lyssnade och lyssnade.

Han sjunger med ärlig smärta och rörde vid mina erfarenheter. Till slut kunde jag inte hålla tårarna...

Plötsligt hörs en röst genom vanmakten... Någon som vet ditt namn... just i den stunden.

Den Gudsvissheten är något av det största en människa kan uppleva.
Den yttre situationen kan fortfarande vara djävulsk, men nu finns det Någon där, på Insidan, Skaparen själv som vet mitt namn och vem jag är!!

FRUKTA INTE.
  JAG HAR KALLAT DIG VID NAMN - DU ÄR MIN!

Tack gode Gud för att Du så många gånger visat mig vägen ut ur livets hemskheter!

När sedan Jonas gör sin tonartshöjning då brister alla känslorna...

Känslor.

Tro mig, detta är nästa sång som vi kommer att kunna höra i kyrkor och på begravningar... liksom "Stad i ljus"!

Jag har ju själv sett till att vi fått sjunga "Det finns en väg" både på sinnesromässan och vid middagsbönen idag - till ukulele...


Kära medmänniska, öppna din Bibel och ta Psaltarens ord till hjälp att uttrycka dina erfarenheter att vilja hämnas... och försonas.

Och tack Jonas för din sång! Här är min hälsning tillbaka till dig, till oss var och en:

Tänk dig en närhet stor, som en stjärnklar natt, där stjärnor tänds igen.
Gud som ser dig nöd, Gud som hör din bön, Gud som vet och minns...

Det finns en väg ut ur rädsla, ut ur skam, och ett löfte om att en gång komma fram!
Om nå'n som finns kvar, nå'n som vakar, nå'n som ser, och som säger:
- Du är inte ensam mer!

Tänk dig att segla fram, på ett gryningshav, och komma fram till hamn.
Plötsligt hörs en röst, genom vanmakten, någon vet ditt namn...

Vet!

Sjung, människa, sjung!

Bed! Ropa!
Ta varandras händer. Vi kommer igenom. Tillsammans.


De varmaste väghälsningar till er alla - med tonartshöjning!

Helene Sture Melodifelt, vägfinnare.

Cleopatra.