FOTOUTSTÄLLNING TINGSHUSET Sölvesborgsbron

Tingshuset i Sölvesborg.

Sölvesborg har ett mycket vackert Tingshus. Det är ritat av den välkände arkitekten Gunnar Asplund 1918, alltså för hundra år sedan.

Porten har en mycket vacker välvning, vilket också stationshusets entré har.
De välvda fönstren är sinnrika och sensuella.

Jag tror att herr Gunnar fick inspiration från Sankt Nicolai kyrka som också har denna mjuka form.

Medeltid möter nutid. Och ännu mycket mer - vår fantastiska BRO har också fångat upp dessa kvinnliga linjer!

Här är ett smakprov på min fotoutställning som kommer att hänga i Tingshuset under påsk.

Foto-eXplosion under påsken.

Tjusningen med en bro är att den öppnar upp en förbindelse.
Där det tidigare inte gick att nå fram, är nu plötsligt möjligt.

Stanna upp!

Här kommer du strosande genom Fyra Årstiders Park och blir stående i förundran...

Vilken bro! Vilka valv! Vilken spegling i fruset vatten, där hav möter himmel!

Kvällssolen leker med linjerna och skänker dem sitt guld.

Gyllene valv.

BRON kommunicerar. Visar vägen. Tar dig framåt. Där du inte har varit tidigare.

Vinden tar tag i brospannet. Vinterns iskyla fastnar på räcket. Solen tävlar med sin värme, får det att släppa en stund, men inte helt.

Det är kallt i år.

Is-skägg.

Det är så vackert när två människor lovar varandra sin kärlek!

Och det yttre synliga beviset stärker kärleken i hjärtat.

Men är låset verkligen en bra symbol? Min livserfarenhet söker efter andra uttryck.

Men jag hoppas att det som frusit skall tina upp.
Inga låsta relationer här!

Lev öppet. Trofast. Och ärligt.

Kärleks-lås.

Men vad händer nu?

Nattens snö åker kana på ena brovalvet!

Snön kan väl inte sitta fast i den vinkeln?! Jag tvärnitade där jag gick, letade efter kameran (läs; mobilen), förfrös nästan fingrarna i min strävan att hitta bästa vinkeln...

Otroligt!

Det gäller att inte ge sig. Hålla fast vid det man har.

Spänna sin brobåge så pass att även det lättsmälta snöflaket kan få fäste en stund.

Snö-kana.

 

 

Kvällarna är vackra här.
När solen gått ned kommer Blå Timmen. Då tänds brovalven i olika färger.

Jag ställer mig rakt under dem och får bada i färgat ljus! Alldeles gratis.

Kulör-terapi.

Här ser du hur gångbron fortsätter mot Ljungaviken. Stolt konstaterar vi att detta är Europas längsta gång- och cykelbro!

Röd valvbåge.

Jag är aldrig ute och fotograferar...

Det är säkert!

Men jag är ofta ute i naturen, eller strosar i stan, helst över bron.
Och så händer det - en motiv dyker upp, en vinkel gör sig påmind och ljuset från himlen mejslar fram något intressant...

Mitt motto är:

MINSTA FÖRUTSÄTTNINGAR
   MED MAXIMAL UTDELNING!

Simsalabim - Samsung...

Jag har gått från ångande fotolabbe, där svartvita bilder tonade fram, till avancerad kamerautrustning som till slut tog över mitt liv...

Livet levdes genom linsen.

Om en situation inte var dokumenterad med kameran, ja då hade den inte hänt...

Eller var djupt ointressant.

Så kan man inte ha det. Beroendet fick brytas. Jag sålde alla mina kameror.

Så kom de första mobiltelefonerna - med kamerafunktion i!
Nej!!

Det var som att bjuda en missbrukare på en lättöl... Återfallet lurade. Skulle jag våga börja fotografera igen?

Vågar jag?

 

Vykortsfotografen från den firma som kommunen anlitade var här en kort stund och tog några turistiska bilder.

Men jag som lever här ser bron i alla väder, i alla ljusförhållanden och vinklar.

En dag regnade det. Som vanligt var jag ute och cyklade en runda. Plötsligt kom motivet till mig.

Det regnvåta trädäcket speglade valv efter valv...

Det blev en sinnebild för min själ  - det som Tranströmer beskriver just så, att valv efter valv öppnar sig oändligt inom oss.

Ser du likheten med porten?

Själens valv.

En bro förbinder olika världar - det yttre och det inre, stad och land, kropp och själ, man och kvinna - människa och Gud - och flyktingen som vill rädda sitt liv.

Jag har arbetar en hel del med flyktingarbete och religionsdialog.
Det har varit oerhört lärorikt, på båda håll .

Men jag vet inte om det var så lyckat med den utställning som arrangerades på bron förra året.

Över allt sågs frigolitdockor klättra på bron... Syftet var nog gott, men mina syriska vänner mådde mycket dåligt över att bli påminda om sin traumatiska flykt över dödens hav.

Ibland behöver den väljästa svensken väcka sig själv ur sin bekväma slummer...
Jag valde att ta med detta fotot i alla fall, i respekt för de svårigheter en människa kan drabbas utav.

Flykten.

 

Det är en helt annan sak att själv ge sig ut på havet, för nöjes skull!

Den här dagen tog min kompis fram sin kanot.

Det är en upplevelse att se bron och staden från vattnet! Nya perspektiv. Sakta glidande över vattenytan.

Tyst och ljudlöst.

Innerviken är grund. Bottnen är bara en meter under oss, lite kletig och geggig efter garvarindustrin som en gång låg här.
Måtte jag kunna sitta still så jag inte ramlar i... Här gäller det att passa på när vinklarna kommer!

Kanot-vinkel.

Passa på! Stanna kanoten! Bromsa lite, sväng mer, lite till... så ja... Där satt den!

Jag har ramlat av cyklar för ett bra motiv. Jag har brutit lillfingret för en fotovinkel. Nu var det nära att jag plumsade i vattnet...

Men man måste offra sig för konsten, eller hur!

Från den här vinkeln har du sällan sett Sölvesborgsbron. Titta så vackert valven går i varandra.

De liknar hästbyglar.

Öronsnäckor... Ser det ut så här inne i örat?

Bro över ljusa vatten.

Inter heller nästa motiv är vanligt.

Har du sett bron - underifrån...?!

Det är en stabil konstruktion.

För den intresserade kan jag meddela att det finns mängder av fotovinklar just från paddlingen under bron... Det går bra att höra av sig. Beställningar mottages.

Bron förbinder luft och vatten, ljus och skugga, kanotörer och flanörer.

Under bron.

Nu är jag på Kaninholmen.
Tidigare kunde man bara komma till denna lilla ö i viken med båt eller kanot. Nu kan vem som helst promenera dit.

Den här dagen hade isen lagt sig. Vinden lekte skulptör med vass-stråna.

Den ena skönheten kläder den andra.

Jag njuter.

Bron vid vassen.

Årstiderna avlöser varandra i min fotoutställning.

En skön sensommardag var vi på Kaninholmen med fikakorg och badkläder. Jodå, det går att bada i den pyttlilla viken! Man lägger sig ned och så blir man blöt...

När jag vände mig om, såg jag hur hela bron speglade sig likt silver i vattnet!

Mäktigt.

Silverbågar.

Titta noga och jämför nu med nästa bild.

Här är fönstren på Tingshuset - precis samma form som Sölvesborgsbron!

Vackert och genomtänkt.

Nu har vi kommit över på andra sidan, på Listerlandet.

Tallskogen här på andra sidan vid Ljungaviken är storståtlig.
Den håller emot vinden, ger skugga och håller fuktigheten i marken på rätt nivå.

Ta inte bort fler träd! Det kan stå dig dyrt. De renar luften åt oss gratis, dessutom.

Att gå in till stan från det nybyggda området är en utmärkt idé.
Bilen behövs inte. Det går smidigare att cykla eller promenera. 1 km istället för 6 km bilvägen.

Solen gick ned över silon i stan.
Räcket blev som en vibration... en synlig hörslinga...

Vibration.

Två av mina foton är tryckta på metall.
Som hårdrockare är det nödvändigt att våga sig på även detta materiel... Sweden Rock goes Bridge of Metal Rock!

Kontrasterna blev fina.

Metallen får fram dramatiken i motivet.

En bro-ögla. Två bro-öglor.

Och jo, jag hängde nästan över kanten...

Bro-ögla.

Utställningen heter SOM EN BRO ÖVER LJUSA VATTEN.

Bron förbinder också tro och vetande, naturkunskap och teologi, arkitektur och poesi.

Jag är ingen "antingen-eller-människa". Det reducerar livet och gör det halvt.
Jag föredrar "både-ock". Det gör livet helt.

Och vissa kvällar, när valven tänds, då tror jag att jag står vid himmelens port... och snart skall möta Sankte Per...

... men det var bara Elna, Pernilla och Malin på biblioteket, så jag andades ut igen!

Helene F Sturefelt,

- amatörfotograf, skribent, poet, dansare, symbolpedagog och kristen cyklist...

Glad Påsk!