ARABISKA och SVENSKA

Turkiet, Antakya.

För några år sedan var vi i Turkiet på en rundresa i religionshistorien.
Det var mycket givande.
Språk möttes och kulturer blandades.

Men varför är det så svårt att få integrationen att fungera i Sverige med de arabiska och muslimska kulturgrupperna?

Jag vill försöka förstå, och tar omvägen via resan till Turkiet.

På biblisk tid kallades detta land Mindre Asien. Här etablerades de första kristna församlingarna - Efesos, Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia och Laodikeia  - alla kända från Johannes Uppenbarelse.

Efesos.

Under kristendomens 300 första år, var detta en förföljd religion, dock livskraftig inuti.
Men någonting hände.

Kejsar Konstantin gjorde kristendomen till statsreligion över det stora romar-riket.
Makten tog sig in i de kristna församlingarna.
Påvedömet utvecklades. Interna strider började. Fokus flyttades från Jesus Kristus till teologiska dispyter och makthunger. Det skulle bli kyrkans fall.

När Muhammed kom in på den historiska arenan på 600-talet e Kr, var kristendomen i Mindre Asien så försvagad att islam lätt kunde ta över.
Kyrkan hade glömt sin herre och Mästare, och kärleken hade kallnat, tyvärr precis så som det står i Joh Upp 2:4:

MEN DET HAR JAG EMOT DIG, ATT DU HAR ÖVERGETT DIN FÖRSTA KÄRLEK.

Johannes grav. Inte glömt kärleken...

Tidigt en morgon på hotellet väcktes vi av en arla-pigg tupp som gol, i takt med minaretens första böneutrop. Översatt från arabiskan lyder kallelsen så:

- Gud är större (Allahu akbar). Jag vittnar att ingen gud finnes utom Gud. Jag vittnar att Muhammed är Guds sändebud. Kom till bönen!

Jag förstod ingenting av orden, men den orientaliska melodin gjorde allt mycket vackert. Jag förstår fortfarande inte arabiska, men kan ändå uppleva skönheten i orden och längtan efter bönen.

Det är dessa ord vi har att förhålla oss till idag, då det i Sverige finns tre platser där minareter är tillåtna, med en fjärde på gång i Araby, utanför Växjö.

Detta går inte att jämföra med våra kyrkklockor som bara är en klang.
En annan jämställd situation vore det om vi från kyrktornen utropade:

- Gud är större (det är ett bibelcitat, 1400 år äldre än Koranen). Jag vittnar att ingen gud finnes utom Fadern, Sonen och den Helige Ande, dessa tre är ETT. Kom till bönen!

Då förstår vi vidden av de arabiska böneorden och dess innebörd.

En av de äldsta moskéerna i Turkiet.

Jag för ofta dialog med muslimer på olika sätt. Det är mycket intressant och givande, på två håll.

Men en sak är slående. Så fort jag berättar att jag läst Koranen får jag mothugg, inte uppskattning eller beröm för mitt intresse och vilja till förståelse.
Argumentet är det samma hela tiden. En dialog kan låta så här:

- Koranen kan bara läsas på arabiska!
- Kan du själv arabiska? frågar jag.
- Nej, men vi reciterar texterna i moskén och visar dem stor vördnad.
- Men om du inte förstår texten, hur vet du då vad de betyder?
- Det översätter imamen.
- Då är du alltså helt i händerna på var imamen väljer att säga?

Detta är ungefär samma situation som när kyrkan bara använde latin under medeltiden.

Imamens talartrappa.

Hokus pokus filiokus... är ju latin för en del i nattvardsbönen då brödet konsekrerades till Kristi lekamen... som i ett trolleri...

Luthers välgärning på 1500-talet kan inte nog överskattas, då hela Bibeln översattes från hebreiska och grekiska till det tyska folkspråket, från grundtexterna.
Nu kunde folket själva läsa... och börja förstå vad Bibeln verkligen hade att säga. Det betydde att prästernas makt försvagades.

Detta var början på en djupgående demokrati-process i Europa - att folket erövrar sitt eget språk och får undervisning i bibelkunskap, för att själva förstå - och vi kan inte nog uppskatta vilken enorm betydelse Luther har i detta fallet!

Från 1200-talet. Mäktigt!

Detta är tyvärr inte fallet med Koranen, vars originalupplaga finns i himmelen.

Varje gång jag frågar får jag till svar att Koranen är omöjlig att översätta.
Javisst, vi vet alla som har suttit med texter på främmande språk att direktöversättningar är omöjliga att göra.
Men det går alldeles utmärkt att hitta formuleringar som stämmer på det nya språket och som visar respekt mot originalspråkets mening.

De två Koranöversättninga som jag har tillgång till - Zetterstén's och Mohammad Knut Bernsten's - visar den största respekt för grundtexten, där de använt sig av de bästa muslimska kommentatorerna, för att ge utvidgad förståelse i notapparaten.

Jag förstår inte då varför vi ständigt möter på sådant motstånd när vi säger att vi har läst Koranen på svenska.
Är inte 114 suror (kapitel) tillräckligt för att berätta vad islam står för?
Räcker det inte till för att göra Allah's vilja begriplig?

Ibland får jag känslan att mina muslimska vänner inte vill att jag ska läsa... inte vill att jag skall förstå... Varför?
Det blir ännu värre, som sagt, när jag förstår att de själva inte förstår... och inte får ställa frågor som kan upplevas som ett ifrågasättande av deras heliga Skrift.

Vill inte islams Gud kommunikation?
Är det verkligen en total underkastelse (islam = underkastelse) utan att förstå?

Den tillhör Unesco's världsarv.

Jag gör tvärtom. Inbjuder mina vänner att läsa Nya Testamentet på arabiska - för att förstå kristendomen från sin egen källa.
Koranen beskriver inte alls vad kristen tro handlar om. Den är förvrängd på ett sätt som liknar hädelse, med den ena missuppfattningen efter den andra.

Muhammed mötte ju många handelsresanden och kringboende folk som var både judar och kristna, med heretiska uppfattningar - alltså urspårade tolkningar av kristen tro, såsom jag skrev i början.

Ja, kristen tro är så enkel att ett barn kan förstå det! Bibelns budskap är så klart att vilket språk som helst kan bära fram dess betydelse.

TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN... Joh 3:16.

Gud älskar alla människor, villkorslöst.

Religionsdialogen i Sverige utgår ifrån att islam och kristendom har samma grund och att det bara är lite upp i toppen som skiljer sig åt.
Min erfarenhet är att det är precis tvärtom.

Dessa båda religioner har grundläggande skillnader just i grunden, men har vissa likheter på utsidan, i "toppen" - såsom att vi tänker oss Gud som Skapare och att vi ber.

Men allt annat är olika - synen på synd, försoning, korset och uppståndelsen.
Synen på frihet, alla människors lika värde, kvinnans plats och kollektivet contra individens rätt. Synen på samhällets uppbyggnad - och inte minst sharia-lagarnas införande, som direkt skapar ett parallell-samhälle utanför vår gemenskap.
Olikheterna i grunden är mycket stora.

Vill du veta mer; läs vidare på www.AnsweringMuslims.com

Kvinnornas läktare.

 

Jag ber om att "en Luther" skall göra Koranen tillgänglig på många folkspråk!
Men är det önskvärt?

När jag ser islams utbredning, ser jag att det är mestadels i länder där analfabetismen är rådande.
Är det en tillfällighet?
Ingen kan läsa, och ingen skulle ändå kunna förstå den arabiska texten om de kunde läsa...

Men vi i Sverige har andra krav! Det är många som vill försöka förstå! Och då ska den viljan inte föraktas och översättningar skall inte motarbetas, som om det vore något illvilligt.

Fast å andra sidan, efter att ha läst igenom Koranen förstår jag varför så många inte vill att vi ska läsa den. Där finns ett antal uttalanden om hets mot både judar och kristna. Det är inte roligt att läsa.

Det är mycket allvarligt. Hur ska vi integrera oss med det?!

Böneutroparens plats.

Tillbaka till resan till Turkiet.

Jag hörde skönheten i bönesången, men upplevde också den totala dominansen som den förmedlade med det som orden påstod. Finns det någon religionsfrihet i Turkiet?

Jan Hjärpe skriver i sin bok "Islam, lära och livsmönster" från 1983, på sid 68:

"När de ottomanska turkarna erövrade Mindre Asien, och så småningom också den sista resten av det öst-romerska riket, så skedde en betydande scenförändring. Konstantinopel och Istanbul föll år 1453.

Islam spred sig till Persien och indiska oceanens övärld på 1300-talet, där Indonesien numera är den folkrikaste islamiska staten i världen.

Det ottomanska sultanatet upphör 1924 som en följd av den turkiska revolutionen, och sedan dess har också kalifatet förblivit borta."

Låt kalifatet stanna där den uppstod, i Saudiarabien. Kulturkrockarna med kalla Norden är så stora att det är näst intill omöjligt att förstå varann.

Endast kärleken kan hålla ihop oss.

Kan den det? Det vill jag tro. Det hoppas jag.

Mot Mekka.

 

Till sist en vacker sak:

När muslimen upptäcker att Bibeln innehåller hela böcker med alla profeter - och inte bara fragment som i Koranen - då blir det tyst... De anar att de har själva källan framför sig, men blir fundersamma... och nyfikna... Så är de inte lärda.
Här kan en vacker väg öppna sig.

Böner, böner, böner ... till en ende, sanne, levande treenige guden - som är EN ENDA.

Trampade jag någon på tårna nu? I så fall ber jag om ursäkt.
Jag bara använde min demokratiska yttrandefrihet att skriva några rader om hur jag tänker.

Shalom.

Tillbaka hem.

Helene Sture Arabfelt,

- arabisk analfabet, för övrigt läskunnig, med uppmaning till var och en att köpa Koranen och läsa den. Gör det. För förståelsens skull. Gör detsamma med Nya Testamentet.

- och som fotograferade i Istanbul. Eja vor' jag där... och en av de äldsta moskéerna från 1200-talet - mäktigt!