UPPENBARELSENS LJUS

Uppenbarelsens ljus.

Det måste upplevas.
Man man måste få se det själv, med egna ögon.

Inte bara Melodifestivalen i Karlskrona eller skärgårdsisen som bär, utan jag tänker på Gud. Förstås. På Guds närvaro.

Jag är trött och orkar egentligen inte sitta här, men du får ett helgsvep med rubrik från Kyndelsmässodagens tema: Uppenbarelsens ljus. Sen måste jag vila några dagar.

Scandic Hotel uppe till höger.

Där bodde artisterna.

Hur lindrar man nervositet inför att möta offentligheten?

David Lindgren behövde inte stå på Scandics hotelltak denna gången, han gick promenad längs havet istället, och samlade sina tankar. Klokt. Där finns kraft.

Danny Saucedo behövde också få spänningen att släppa och ringde sin mamma. Klokt. Där finns kraft att hämta.
(Hur fick lokalbladet veta detta? Det kan ju vara en forskar-rapports-förfalskning...)

Och undertecknad hade sin första offentliga predikan på tio månader. Inte nervös för det, dock för offentligheten. Hur hanterade jag det?
Jo, jag gick längs havet, ringde hem samt bad till Gud.
En oslagbar kombination!

Måste upplevas.

Bibeln talar aldrig om att Gud skulle kunna förstås som en tidlös idé. Inte heller som något man kan tänka sig fram till på filosofisk väg.
Gud kan inte heller nås genom att uppfylla en rad religiösa bud eller vara moralisk...

Nej, Bibeln talar om att Gud uppenbarar sig, på bestämda tider och bestämda platser.

Gud gör nedslag i historien. Dessa uppenbarelser är tydliga och synliga. De påverkar omgivningen och får konsekvenser.
Och Guds uppenbarelser är oupplösligt förbundet med Israel, Kristus och kyrkan.

Man skulle kunna säga att Gud möter oss som ett verb - i form av en handling, en gärning, ett möte, en händelse...

Gud, Du är fantastisk i din fantasi!

Som att åka långfärdsskridskor på Danmarksfjärden i Karlskrona skärgård, till exempel...

Jag återkommer gång på gång hur fantastiskt det är att känna hur detta lock av fruset vatten bär en över stora vidder och djup...

För mig är detta en form av Uppenbarelsens Ljus.
Från Skaparens egen hand...

Tack, tack, tack!

Och solen bara flödar och ger och ger av sig själv... och blir allt mindre för var dag, för att vi skall få leva...
Visst är det lätt att förstå de som förväxlade solen med Gud!

Därför är kyrkohistorien så handfast när den lägger Jesu födelse just vid hedendomens solfest, eftersom Jesus Kristus är hjärtats sol som fördriver allt vad mörker, synd, ondska och död heter!

Och när spotlightsen slocknat på arenan och festivaltältet packats ned, då kvarstår Kristus, solen, som ett predikat Ord i kyrkan... !

Sida vid sida.

Vårt kommunalråd Camilla Brunsberg är en riktig partypingla i sin glittrande klänning! Dessutom är hon kantor och sångbegåvad.
Bejublat var hennes framträdande med Linda Bengtzing. Inte i kyrkan utan i tältet.

Min arbetskamrat Joakim, som spelade på söndagens gudstjänst, sa:
- All musik måste ha ett syfte för att vara intressant. Att bara spela, eller ge en konsert i största allmänhet ger inte mig något.

Jag håller med. Musik är bruksmusik och där vinner psalmerna många gånger om, framför schlagerdängorna!

Men visst, sida vid sida behöver vi både rosa feststämning och allvar och djup.

Ungefär som Melodifestivalens mellanakt där komikern Per Andersson dök upp som hårdrockare i Skavkulla...
Det går inte att kombinera, egentligen.

Till SVT: Skavkulla är inte bara ett "roligt namn" - det är en av de vackraste platserna vi har, så långt ifrån hårdrock man kan komma!

Fast jag erkänner att jag skrattade när de tog fram ukulelen och spelade "Highway to... " ja, inte till "hell" ialla fall, jo kanske ändå - de befann sig på nån ful bakgata i Stockholm när det spelade in den scenen, och inte här hos oss = Blekinge med smak av himmel som landat på jorden:

Festival-campare på Dragsö på väg in till stan.

Detta blev en lång inledning till det jag egentligen vill säga ikväll:
Lukas underbara berättelse om gamle Symeon och Hanna, som med egna ögon fick skåda frälsningen.

De fick inte se Gud. Men de fick se vad Gud gör, i form av att komma oss nära, genom det barn som Josef och Maria bar fram i templet.

Lycklig, ja salig, utbrast den gamle mannen:
- Mina ögon har skådat frälsningen, nu kan din tjänare gå hädan/ gå hem i frid!
Och det gjorde han.

Jan Karp skådar Ljungskär.

Men annat var det med tant Hanna. Hon gick inte hem. Hon forsatte... Typiskt kvinnor.

Hanna var 84 år och tjänade Herren i templet genom bön och fasta, dag och natt.
Nu gick hon fram till den heliga familjen och tackade Gud, för vad hon såg.

Och sedan står det något intressant:

... OCH HON TALADE OM BARNET FÖR ALLA SOM VÄNTADE PÅ ISRAELS TRÖST. Lukas 2:38

Hon talade. Hon berättade! För alla!

Här måste kvinnoprästmotståndarna ha missat en vers!!

Här är Nya Testamentets allra första predikant !
OCH DET ÄR EN TANT!!!

Tack gode Gud för tant Hanna!
Hon berättar bara det hon sett. Hon talar bara om det som Gud uppenbarat för henne. Inte mer.
Hon är ett ögonvittne - och ser in i de ögon som själva vittnar, om Gud, om den stora närvaron...

Och jag tror att varje par barnaögon vittnar om Gud... tills vi uppfostrar bort det och kväver andligheten, i brist på näring.

Så får Gud börja om med oss hela tiden, om och om igen... och ge oss sitt ljus.

Coldingkors mellan Långö och Arnö.

Jag är så tacksam över att få vara kristen.

Det avkrävs ingen filosofisk skolning, inga hemliga läror, inga mantra, inga nödvändiga övningar eller beteenden - bara detta enkla; att få ta emot den Guds kärlek som strålar mot oss alla.

Och reflexet skall inte äras för att det gnistrar av ljus, från den eviga källan... men gärna prisas lite för fotovinklarna.. ; )
Du vet ju att jag bara fotograferar det som uppenbaras för mig, och som jag sett själv...

De ljusaste hälsningar från Helene Snurre Sturefelt,
- som skall öva med sitt band Ukulele Rockers To Heaven!