UMGÅS med NUNNOR o BARN

Pilgrimsteologi i Birgittakyrkan, Vadstena.

Imorgon är det fettisdagen och jag har bakat fastlagsbullar idag.
Medan degen knådades tänkte jag på några konfirmander jag hade för ett antal år sedan.

- Känner ni någon som är kristen?
- Njae... farmor kanske... och mormor...

Bara äldre personer alltså, snart utdöda, liksom dinosaurierna.

- Men korstågen vet vi lite om!
- Tack. Så bra... Men det säger ingenting om att vara kristen och följa Jesus. Bara något om manlig maktdemonstration där religionen missbrukas.

Guds kärlek förvandlar klagan.

Jag har den stora förmånen att få umgås ibland med nunnorna i Östergötland.
Både Birgittasystrarna i Vadstena, vars gästhem är öppet för alla, och Mariadöttrarna i Heliga Hjärtas Kloster på Omberg.

- Nunnor vet man väl hur dom är...

Jasså. Jag är så otroligt trött på fördomar! Och jag är så nära att låta bli att åka hem när jag varit på gästhemmet...

Syster Gertrud, syster Katarina på Omberg och syster Monika och moder Karin i Vadstena imponerar djupt på mig. Kärleken runt dem är uppenbar!

Ingen annanstans har jag funnit människor som är så helgjutna, som vet så mycket om människans fula tryne och skimrande vackra insida.

Ingen annanstans hittar jag större respekt för människan, hennes värde och hennes behov av att vara älskad.

Kubb med Birgittasystrarna!

Och ingen annanstans spelar man kubb kraftfullare än i klosterträdgården hos Birgittasystrarna!

Jag blev inbjuden en sommarkväll när vi kom för att lämna en jättestor squash till systrarna.
- Kom med och spela.

Tjoho så roligt vi hade!
Kan du se dessa ystra systrar i sina långa kläder, måtta med trästycken och "slå ned kungen" med glada skratt!
En oförglömlig kväll...

Pia med squash från kolonilotten.

Kontrasterna till vår tidsanda blir allt större.

En av mina favoritkrönikörer i lokaltidningen citerar idag en känd bloggare:

"På alldeles förmånga platser och i alldeles för många sammanhang lyser den totala bristen på ansvar.
Jag hör aldrig någon vuxen  be om ursäkt.
Jag hör dem bara beklaga sig. Hör dem säga att verksamheter ses över. Rutiner förbättras.
Men något "förlåt" kommer aldrig på tal. "

Det är AnnaCarin Leufstedt som låter Kristian Gidlund tala. Han är journalist och musiker, och i april skall hans blogg "I kroppen min" komma ut i bokform.
Kristian har cancer och vet inte hur länge till han får leva.

Inte jag heller. Inte någon. Men för vissa syns kanten tydligare.

Vägarbete utanför Klosterkyrkan.

"Där kollektivet monteras ner, där vi inte står upp tillsammans, där välfärden är till salu och den individuella karriären allt, där växer förbannelsen i takt med våra kostnadseffektivieringar..."

Det enda kollektiva vi har kvar är Melodifestivalen... Banana, banana...
Gode Gud hjälp oss.

Louise Hoffsten andas dock kristet allvar med sitt munspel och sin låt:
"Endast döda fiskar följer med strömmen".

Fint besök.

Idag fick jag fint besök hemma i köket, dels av barnbarnen, dels av en polsk guide från Stena Line!

Vi planerar det vi hoppas ska bli en pilgrimsled över havet, till Birgittakloster i Oliva, i Gdansk.

- Ni får besöka landet där den kristna tron fortfarande betyder något.
- Ja, vi behöver uppmuntra varandra.

Snart kommer vi! När Gud vill.

Visste du att man i katolska kyrkan har en helgdag som heter "Kristi Lekamens Dag" (Corpus Christi)? Den infaller sista torsdagen i maj.
Så oerhört vackert. Vilken respekt. Vördnad.

Jag längtar så efter att det heliga ska få ta plats i vårt samhälle igen.
Men det kanske är förlorat, för all tid?

Vad gör Kristdemokraterna? Familjepartiet som inte vågar ta klar ställning till det som är deras namn... Eller?

Vi skall inte vara förvånade över allt hat vi ser - kränkningarna på nätet, mobbing bland både barn och vuxna och just bristen på ansvar.
Det är en konsekvens av att individualismen kastat ut det goda kollektivet.

Och att kristen mänskosyn ersatts av ekonomismen. Pengar som religion. Varuhus som tempel och börsmäklare som överstepräster....

Snowracer och pulka.

Barnbarnen spred som vanligt ut alla leksaker på golvet.
- Här kommer en heliko-peter, Momo!

Det var så roligt att få bjuda min vän den polske guiden på nybakta semlor, och se hans glädje över barnen.

Hur ska man veta hur barn fungerar om man inte umgås med dem?

Och när lilla två-åringen blev trött, fick Momo den stora äran att middagssova henne.
Bambi på nya äventyr och "Jesus älskar alla baaaarnen"...

Ett litet mänskoliv i min famn. En helig stund. Varm andedräkt och helt avslappnad.
En smak av himmelriket.

Hur ska man veta hur Gud är, om man inte umgås med Gud?

Och, som sagt, nunnor vet man ju hur domm äär...

Birgittasyster går Powerwalk.

Nästa gång stannar jag kvar i Vadstena. Följer med nunnorna på café:

- Två kaffe tack.
- Ska det vara något till?
- Ja, två munkar...

Ha ha!
Detta är min bästa fritidssysselsättning, att umgås med nunnor och barn.

Fikastund med släktbesök.

Kikar ut genom gästhemmets trappfönster...

Till sist, ber för Kristian Gidlund att hans tid på jorden skall vara välsignad..
Men inte måste man väl ha ett dödshot över sig för att få sin blogg utgiven som bok?!

Aj aj, jag har ju lite ont i bröstet... rätt så mycket, faktiskt.

Helene Sturefelt,
- hang-around-kloster-wanna-be-supporter. Amen.

Gästhem och Birgittasystrarnas kyrka.