Vem har gått här? Kalle Anka?
Svanarna gjorde mig sällskap hem idag.
På gudstjänsten i Möllebacken fick vi besök av Gideoniterna, de där nitiska personerna du vet som delar ut små Biblar på skolor och hotell.
Jag fick mycket att tänka på - följ med mig på mina 6 km hem, och dela mina tankar.
Det handlar om att torrläsa Bibeln, utan glitter och glam, utan krav på känslomässiga kickar eller underhållning.
Vad gör du där ute?
Jag glömmer inte den dagen i 8:an då dessa små röda böcker delades ut på högstadiet. Jag minns inte om det var på Hallägraskolan eller Kullaskolan, men jag minns att jag satt och smygläste den på kemin.
Snart kom gliringarna:
- Är du religiös Helene?
- Va? Eh... nä... jag bara bläddrar lite...
Undrar vad som hänt ifall alla istället med glädje hade tagit emot detta testamente. Tänk om alla sagt i korridoren:
- Wow! Vi måste läsa! Kolla här vilka fina ord!
Mitt lilla testamente från 1973. En dyrgrip.
Sökt efter ord att leva av.
Ordspråksboken blev en typisk tonårsstart - där är ju fullt av visdom och levnadsregler!
Men ibland handlar läsningen om att överleva... då livet pressar en mot kanten, på gränsen vad man mäktar med.
Och vi är många, många som kan berätta hur Guds ord bokstavligt talat räddat livet på dem, på oss...
På gränsen. Mot kanten...
Det har aldrig funnits något tvång eller "måste" att läsa Bibeln för mig.
Bara nyfikenhet, glädje och denna andliga hunger.
Visst kan man läsa Bibeln som en "vanlig bok" men jag lovar - det är ganska tråkigt! Särskilt om man tar sig för att börja i Moseböckerna!
Inte många klarar sig förbi 3 Mosebokens alla offerlagar för det gamla Israel...
Och utan förståelse "varför" detta skrivs, till vem och i vilket syfte, då är det nästintill omöjligt.
Vad gör du här? Det finns trafikregler!
Det finns ett par ofruktbara ingångar som inte öppnar upp Bibelns ord, hur mycket man än läser, och det är:
- om man bara läser den som en historiebok.
Visst, hela Israels historia finns där, samt hur Messiaslängtan uppfylls genom Jesus och hur den första kristna kyrkan tog form.
Det kan ju vara gott nog, kanske.
- om man läser för att söka kritik.
Visst, det finns mycket vi inte förstår. Men då ska man väl söka kunskap, inte rynka på näsan?
Jag menar, om du berättar något som jag inte förstår, då ska väl jag inte kritisera dig?
Det är bättre att fråga dig vad du faktsikt menade, och i vilket sammanhang du befinner dig i.
Gör dig inte lustig över Bibeln.
- om man läser den som en naturvetenskapsbok.
Men det leder inte till frälsning.
Och det kan vara så att Gud förblir frånvarande... eftersom man inte frågar efter vem, som lämnat fotspåren efter sig.
Fast, Gud är ju större än så...
Din och min eventuella slö-läsning kan helig Ande använda på ett ögonblick! Nej, det finns inga hinder. Alltså: Läs!
Att tyda spåren rätt..
Bibeln syfte är att visa på livets mening, inte dess uppkomst.
"Hur" är inte intressant just här. Det får andra sköta. Atomer och dinosaurirer får man läsa om i andra böcker.
De existentiella frågorna måste få ha sitt språk. Ska det vara så svårt?
"Vem" och "varför allt finns till" vill Bibeln gärna svara på. Det gör inte naturvetenskapen.
För inte tar du väl fram kokboken om du vill veta när bussen går?
Eller busstidtabellen om du ska baka en sockerkaka?
Snälla, sluta bråka någon gång. Ställ rätt fråga till rätt bok - då öppnar sig texten!
Det gäller att vara i sitt rätta element, eller hur Svanen?
Snälla svanen, vänd om! Till dina kompisar.
Jag ska försöka visa hur jag "torr-tuggar på ordet":
Här är dagens epistel, något att bita i:
INGEN SOM BLIR PRÖVAD SKALL SÄGA ATT DET ÄR GUD SOM FRESTAR HONOM.
GUD KAN INTE FRESTAS AV DET ONDA.
OCH SJÄLV FRESTAR GUD INGEN.
BLIR NÅGON FRESTAD, ÄR DET ALLTID AV SITT EGET BEGÄR SOM HAN LOCKAS OCH SNÄRJS.
OCH NÄR SÅ BEGÄRET HAR BLIVIT HAVANDE, FÖDER DET SYND, OCH NÄR SYNDEN ÄR FULLVÄXT FÖDER DET DÖD.
Jakobs brev kap 1:12-15
Vågar inte.. Det är blir en prövning...
- Käre Gud, nu är det dags igen... ännu en prövning, jag vill inte!
- Mitt älskade barn, ser du vilken riktning din prövning har?
- Suck, den är väl åt h-e... förlåt käre Gud, jag är så trött av all smärta, både själslig, kroppslig och andlig.
- Nej, mitt barn, du kan rikta prövningen mot mig, då hjälper den dig att bli mer rotad i min kärlek. Men vänder du dig bort ifrån mig, ja då leder prövningen till frestelse, där du riskerar falla...
Bibeln utmanar mig:
- Skulle det vara mina egna begär som frestar mig?!
- Ja, mitt älskade barn. Du lever i en tid där man tagit bort alla ord för det som är ert egentliga problem: er andliga hälsa.
I min kärleksfulla närvaro kan du stilla nämna vid namn det som är dina begär... så ska jag lysa med mitt ljus på dem...
Det gick inte att skylla ifrån sig.
Gud bollade tillbaka för att jag skulle spegla mig i Ordet.
Det lustiga är att när egoismen börjar dra en ned i fördärvet, så anar jag skuggan av korset, igen.
Och där är skulden uppspikad. Dödad.
Kom i! Vi tar emot dig!
I ett sådant samtal med Gud får de torra bokstäverna liv.
Det är som om någon annan också var närvarande mellan raderna.
Gång på gång händer det.
Jag börjar läsa, brottas, tuggar, frågar... och Helig Ande gör meningarna levande.
Det slutar ofta med ett Tack. Även om jag inte förstår allt, så rör det sig i rätt riktning.
Bibeln smakar befrielse!
Och längst bak, i min tummade Gideonitbibel, står kärleksbudet på världens alla språk - tamilska, tyska, vietnamesiska, ryska... norska:
FOR SÅ HAR GUD ELSKET VERDEN AT HAN GAV SIN SÖNN,
DEN ENBÅRNE, FÖR AT HVER DEN SOM TROR PÅ HAM,
IKKE SKAL FORTAPES, MEN HA EVIGT LIV.
Så blev då Bibelns syfte helt klart: Räddning. Befrielse. Frälsning.
Inte biologi, moralism eller krav.
Tack Gud. Tack Jesus. Tack helig Ande.
Svanen-märkta hälsningar, med största stolthet,
V.D.M - Verbi Divine Minister,
Helene Sturefelt.
Alla hjärtans semla till kyrkkaffet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar