Vad händer på Pilgrimscentrum?
Det är inte lätt att växla mellan världarna.
Från att ha umgåtts med pilgrimer, biskopar och nunnor... tillbaka till världens flöde av sport, nyheter och dumheter... är steget så stort att jag halkar...
Från centrum till periferi. Suck, jag vill från bort ytan, ned i djupet igen.
Jo, jag slant och slog i bröstbenet i ett räcke så att jag fick "bröstskott" som svägerskan sa - både fysiskt och mentalt.
Nu vill jag dela med mig av pilgrimsteologidagarna i Vadstena.
För fjärde året i rad inbjöd Pilgrimscentrum till teologisk fördjupning varför vi pilgrimsvandrar.
Det är ju inte bara en promenad...
Mer än att gå.
Och X2000 var bara sju minuter försenat i Mjölby, så jag passade på att köpa en Månpocket av Mia Skäringer, "Aviga Maria" - även hon en typsik HSP...
Det är Fastlagssöndagen idag, men jag orkar inte gå i kyrkan... jag har för mycket i huvudet... Men TV-gudstjänsten var precis vad jag klarade.
Tack pastor Tommy Dahlman i Trollhättan, du fick ihop min mentala splittring så att jag nu kan samla mina tankar.
Nästan insnöad i Mjölby.
Han utgick från Olof Hartmans kända nattvardsbön:
O, DU SOM BLEV ETT SVAR PÅ VÅR BÖN,
ETT BRÖD FÖR VÅR HUNGER,
HJÄLP OSS NU ATT VARA DITT SVAR TILL DEM SOM SAKNAR VAD VI ÄGER I ÖVERFLÖD.
HJÄLP OSS ATT HÖRA DET ROP SOM DU HAR HÖRT,
FÖRSTÅ DEN NÖD SOM DU HAR FÖRSTÅTT,
TJÄNA DEN MÄNSKLIGHET SOM DU HAR TJÄNAT.
UPPENBARA FÖR OSS DITT BORDS HEMLIGHET:
ETT ENDA BRÖD, EN ENDA MÄNSKLIGHET.
Martin Lind talade i tio punkter. Jag bildsätter med tio foton, tagna på plats i ett översnöat Östergötland. Rubriken är:
KOM ALLA HUNGRIGA. MÅLTID PÅ VÄGEN.
Örtagården vid Klosterkyrkan.
1. B R Ö D S B R Y T E L S E N
"Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp".
Vad betyder det? Vi har ju ingen limpa med oss som ska skivas upp, men den lilla oblaten får åskådliggöra något mycket väsentligt:
Nattvarden åskådliggör vår brustenhet.
Jesus instiftade nattvarden i det allra svåraste läget, på lägsta nivå, inför döden.
Mina låga lägen binder mig ihop med Jesus. Det är dock ingen sorgekaraktär, nej snarare en ärlighet.
Förr betonades ju nödvändigheten av att känna sig själv så pass att nattvarden blev tillfället för "stor syndakännedom och rannsakan."
Det behöver inte nödvändigtvis vara så, sa Martin Lind, utan detta knyter an till hela mänsklighetens brustenhet.
Det där mörka stråket som finns där inom en...
Inte verk-synderna som man åstadkommit under dagen, utan just det där dova som maler hela tiden...
Nattvarden är en ton underifrån.
Inget läge är så svart att Herrens Heliga Nattvard inte kan nå dit!
Den andliga hungern driver mig. Inte den självgoda mättnaden på mig själv.
Andlig hunger driver mig.
"Se den nöd som du har sett..."
Vi har ansvar för varann. Vi är inte utkastade atomer hit och dit...
På tåget satt jag och växelläste mina anteckningar och Månpocketboken. Det blev ett intressant möte...
Baksidestexten på Mia Skäringers bok lyder:
Mia Skäringer skildrar det komiska i våra tillkortakommanden, men hon förlöjligar aldrig sitt eget eller andras lidanden.
Människokärlek, detta gamla ord som väl numera bara används i kyrkan, är hennes klangbotten.
- Jag inbillar mig att det bor en präst inom Skäringer, den bästa sortens stridbara jeansklädda förortsprälle!
Göteborgs Posten.
Och Martin Lind sa, på sin kraftfulla skorrande skånska, något om Nattvardshinder:
- Om de rika tar för mycket, då brister solidariteten!
Nattvard kan inte firas i rasism!
Alla får plats.
3. M Å L T I D
Alla måltider, i köket eller på restaurangen, bär på ett heligt drag: Gud ger. Vi tar emot. Det är livets grundmönster.
Nattvarden är för ett kort ögonblick ett slutet rum, en slags livmoder, där Gud ger.
Budskapet är enkelt:
- Du och jag hör ihop med alla människor! Solidariteten är allmänmänsklig. Liv av Nåd.
Men i vardagslivet dödar vi varandra med blickar av förakt eller avundsjuka. Vi är inte ett dugg snälla eller solidariska...
Mia Skäringer skriver:
Avig Maria är inte alls klar med sig själv.
Jag drar ett djupt andetag och hoppas att jag vågar vara jag idag också. Inte säkert. Jag kan bli offer för någons blick. Någons ton.
Ibland bränner det till. Längre in än vad man först märkte.
Och självföraktet, som är dödat, blir ett spöke som går igen...
I väntan. Klosterträdgården vid Pilgrimscentrum.
4. M Ä T T A R H U N G E R
Det vi inte kan ge till varann, kan oväntat komma genom det heliga sakramentet.
Jesus rör vid mig när jag sträcker fram min hand...
Vi får själva bestämma innebörden när vi tar emot oblaten.
- Kristi kropp för dig utgiven.
Vi präster ska inte hitta på tolkande ord. Men vi vet bortom alla teologiska underfundigheter att Jesus Kristus är faktsikt närvarande i bröd och vin.
"Hur" lämnar vi...
Kristus ger oss del av det sanna livet. Bortom förakt och missförstånd.
Det lilla brödet är bärare av gudomlig kärlek och bejakar mig helt och hållet.
Men det är bara Tron som ser detta... i tillit.
Hur menar du?
5. S P R Ä N G E R S O C I A L A G R Ä N S E R
Nattvarden är kanske det enda "medel" som tydligt visar hur kung & soldat, fånge & väktare, man & kvinna, är lika inför Gud:
- Alla får vi del av ett och samma bröd.
Mässan provocerar hierarkier. Ifrågasätter förtrycket. Underminerar diktaturer.
Här bor respekten för människan! Hälsningar Gud.
Inget samhälle kan bestå som förnedrar sina medborgare.
Lämna företräde. För medmänniskan.
6. P I L G R I M S FO L K
Alla måltider sammanfogas i tid och rum i mässan.
Alla som gått före... alla finns där.
Kristi vandringsfolk vägrar sätta gränser för tid och rum!
Prästmannen Ullman i Strängnäs myntade på 1800-talet tanken om den andra halvan av altarringen:
- Den är i himmelen...
Martin Lind funderade på om just detta med att stå i cirkel kan vara svårt för vissa, ja exkluderande...
Jo, själv tänker jag i min sårbarhet att så synlig vill jag inte vara.
- Upplös kontrollen, sa Martin, hellre en "salig röra" där alla känner sig välkomna på sina egna villkor.
Tack.
Vandringsfolk. Genom tid och rum.
7. A T T A C K F R Å N D J Ä V U L EN
Nu till något svårt.
Det som skulle ena alla människor, alla kristna - splittrar oss...
Det är en mycket stor smärta att konstatera hur tidigt kyrkan splittrades i en östlig och västlig del, p g a nattvardssynen. Och sedan fortsatte splittras...
Djävulen skrattar...
Stora manifestationer slutar ofta med mässan, men där kan vänner plötsligt bli teologiska fiender...
Strukturfel!!
- Tänk dig själv, sa Martin, om du bjuder hem dina vänner men valde ut vilka som fick äta, beroende på deras uppfattning om maten...
Det är absurt!
Splittringen kring nattvarden är oacceptabel.
Här följde några synnerligen intressanta kommentarer från en pilgrimsvandring till Liseaux i Frankrike, för några år sedan:
Protestanter får inte fira nattvard med katoliker. I respekt för detta lade ledaren sin hand över bröstet för att bara ta emot välsignelsen. Men då viskade den katolske prästen till honom:
- Pourquoi? Varför?
Nästa dag var det likadant.
- Pourquoi?
Tredje dagen viskade han, i civil olydnad, till sin protestantiske broder:
- S´arretez! Sluta!
Och biskop Martin förstärkte:
- Gå till nattvarden, överallt! Bryt strukturerna som hindrar! I Jesu namn.
Gå! Hindren översnöade. Kom!
.8. T V I V E L
Den välkände psykiatrikern Johan Cullberg har uttryckt sin kritik och tvivel på Gud.
- Gud är bortrest... skriver han i sina memoarer.
Men på en enda punkt anar han Gud och det är i nattvarden.
- Mässan ger mig kontakt med den bortreste guden...
Martin Lind lyfte fram detta exempel på hur verkligen är Ett bröd och En mänsklighet.
Tvivlaren och t o m ateisten får i mässan ändå ta emot Guds mättande - bortom allt förnuft.
Sakramenten är mysterier, som vi inte kan komma åt eller förfoga över, bara ta emot. Där är befrielsen.
Och Mia Skäringer skriver om att gå från att vara "en sylvass glasbit på stranden, livsfarlig att få i foten, till att bli en slät grönblå skärva, att hitta i sanden och smeka mot sin kind:
- Jag har blivit den förlåtande. Jag försöker förstå. Jag har transformerats från att vara åsikter till faktisk verklighet.
Det jag inte lever upp till, skiter jag i att försöka dölja.
För när jag målat upp den politiskt korrekta bilden av mig själv, blir den till slut mitt fängelse...
Jag är så komplicerad...
Nej Mia, du är en högsensitiv person med förhöjd emotionell känslighet!
Du liksom jag är ett räddhågset modigt kanin-lejon. Tänk om jag fick träffa dig... i mässan...
Anar att någon gått här...
9. S L Ä K T m e d L O V S Å N G E N
Nattvarden kan aldrig vara svårmodig, egentligen.
Vi möter ju den segrande Guden, som håller hela universum i sin hand!
Det kan inte bli annat än lovsång till Gud, som ser det brustna i mig och möter mig i ögonhöjd.
Det är inte toner, vibrato, noter eller tonartshöjningar - nej det är den inre lovsången som stilla porlar, som en harmoni. Acceptans.
Mia Skäringer fick en fråga om hon aldrig var lycklig...:
- Lycka är ett kravfyllt ord. Det rymmer besvikelser och för höga förväntningar. Man tror alltid att man inte är lika lycklig som alla andra...
Jag är mer ute efter harmoni. Den är mer värdefull än lyckan, som är fladdrig och hal som en tvål.
Harmonin kommer när jag långsamt erkänner vem jag är. När jag ger upp mitt krig mot mig själv. Drar tillbaka mina arméer. Slutar jämföra mig. Det är harmoni.
Harmoni. Rödtornet inramat. Utan jämförelse.
10. T A C K S A M H E T
Nu avrundar vi detta inlägg med att konstatera nattvardes två pelare:
- brödbrytelsen
- tacksamheten (eukaristin).
De första kristna kunde fråga varann:
- Har du firat "tacksamheten"? : )
Och Luther sa att den bästa medicinen mot bitterhet är att tacka.
Så binder mässan ihop vårt liv till en helhet - och vi får tacka.
Jag tackar Gud att jag får leva mitt dubbelliv, i världen men inte av världen.
Karlskrona - Vadstena. En nödvändig pendling.
Mina vänner, på riktigt (inte bara på FB...), är en salig blanding av bussförare, pilgrimer, studenter, biskopar, grannar, nunnor och punkare...
Vänskap som mättar.
Östgötapendeln.
Helene Sturefelt, tåg-pilgrim,
- som äter de sista lussebullarna till kaffet, ty här är inga semlor bakade. Än.
Tack Helene för dina fina bilder från Vadstena och dina varma och seende ord!
SvaraRaderakram från Kristina