Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 2 februari 2013

SCHLAGER-ORGEL


Snö på ballongerna.

Idag vaknade schlagerstaden Karlskrona upp inbäddat i vitt.
Det festrosa blandades upp med snöns mjukvita färg.

Mycket folk rörde sig på stan denna lördag.
Vi som inte kommer att sitta live på Teleonor Arena Rosenholm ikväll fick ändå vårt lystmäte stillat - i kyrkan...

Bänk efter bänk fylldes, ja, det var säkert runt 250 personer i Fredrikskyrkan när klockorna klämtade sina tolv slag.

Jag kan inte låta bli att dela med mig även idag av "Schalger-orgel del 2".

Schlager-orgel på gång.

Till Gud. "Te Deum". Så börjar signaturmelodin varje gång! Vem tänker på det?

Med psalmboken i knät tjyvläste jag morgondagens psaltarpsalm, och njöt av läget.

JAG VILL TACKA DIG AV HELA MITT HJÄRTA,
INFÖR GUDARNA (jodå, det finns många, men endast en som är Skaparen) SJUNGA DITT LOV!

Tolka mitt liv. "Empty Room". Tomt rum, ingen hemma. Varken jag eller Gud.
Bygg broar mellan tanke och känsla. Snälla, hjälp mig få ihop mitt liv.

Den ibland tröttsamma svängningen mellan grå vardag och färggrann helg och festival, gör att man kan undra vem man är.

Tolka mitt liv. Hjälp mig att känna att jag lever Ett liv, inte ett sönderstyckat.

Så tyckte jag att det stod i pratbubblorna ovanför folks huvuden.

Nej! Inte så här... Inte här.

Och man får absolut inte vara religiös!
Tack kyrkan att du ger mig anledning att komma hit, tyckte jag att någon annan tänkte.

Organisten tog musikaliska fragment och klanger och förde ihop Förr med Nu, till just den där enheten jag längtar efter.

Ett både-ock-liv. Inte ett antingen-eller-liv.

Plötsligt brusade Mendelsohns brudmarsch från den stora orgeln.
Vad i allsin dar...?? Ackordet gled omärkligt över till Lasse Holms "Dag efter dag"!

Folk drog på munnen...
Det här var roligt!

KYSSAR MÅ HAN GE MIG, KYSSAR AV SIN MUN!
TY DIN KÄRLEK ÄR MER LJUV ÄN VIN.
                                                                       Höga Visan 1:2

Underbara kärleksord reciterades mellan "låtarna".

Klockan slår för kärleken.

Men hur skulle Staffan Sundås klara "Diggi-loo" på orgeln?
Nä, nu måste det blivit något fel...

Slingorna från Bach välkända Präludium rullade under kyrkvalven... Men den som lyssnade noga kunde höra hur han vävde in de gyllene dansskornas rytm in i 1500-talsmusiken.
Skickligt.

JAG ÄR MIN VÄNS OCH MIN VÄN ÄR MIN
DÄR HAN FÖR SIN HJORD I BET.                   H V 6:2

Festen kan börja, min älskade!


Tolka mitt liv.
Hela kyrkan rymmer de starkaste känslor. Dopets glädje, konfirmationstidens brytpunkt, vigsel och begravning...

"Gammal fäbodpsalm" intonerades - men det stod ju "Give me your love" på programmet?

Vänta bara...
I up-tempo spelades denna älskade begravningsmelodi och fogades smidigt ihop med Fame´s glada låt.

De är sannerligen skickligt! Tack kyrkan, du tolkar mitt liv.
Ja, käre Gud, ge oss din kärlek i sorgens närhet.

DÄR LÅG JAG PÅ MIN BÄDD OM NATTEN,
SÖKTE HONOM SOM MIN SJÄL HAR KÄR,
JAG SÖKTE HONOM, MEN FANN HONOM INTE...

JAG VILL STÅ UPP OCH GÅ OMKRING I STADEN,
PÅ GATORNA OCH PÅ TORGEN,
HAR NI SETT HONOM...?

Snö idag. Har ni sett min vän? Gud.


Py Bäckmans "Stad i ljus" är nu för tiden så uppenbart sakral.
Den sköna poesin pekar mot Andra Sidan, "... i ett land utan namn."
Tyst sjöng jag med i det som nu är Psalm 830:

- Min resa var mot solen, långt bortom alla slutna rum... Ge mig liv, där allting föds på nytt, stad i ljus".

Tröst är inte sentimentaliet.
Tröst är närvaro. Och mitt ibland oss alla anade jag den Stora Närvaron.

Elit Choklad. Men inte istället för tröst. Både ock!


HANS VÄNSTRA ARM VILAR UNDER MITT HUVUD,
OCH HANS HÖGRA HAND OMFAMNAR MIG.

OROA INTE KÄRLEKEN
STÖR DEN INTE, FÖRRÄN DEN SJÄLV SÅ VILL.
                                                                   Höga Visan 8:3-4

Långt ifrån alla schlagerlåtar tåler att återvändas. De flesta är tröttsamma konstruktioner, utan originaliet.
Nu kom finalen - en av de mest originella låtar som vunnit: "Euforia"!

Final i rosa.

Organistens dotter satt framme i koret och spelade melodin på  - cello!
Mjukt pianoackompanjemang lyfte fram melodin.

Det var ett lågmält lyckorus, utan tonartshöjning...
Detta celloklingande Euforia var en värdig avslutning, där kyrkoherden avrundade med söndagens rubrik:

- Glädjerus över Uppenbarelsen! Euforia över Epifania!

Suck, nu blev det för mycket grekiska...
Vi reder ut det imorgon.

Kör-schema. Heja Karlskrona!

Men inte stående ovationer i kyrkan - vad är det för olater?!
Gärna ett Tack, men jag reser mig inte upp för den mänskliga prestationen!

Kyrkan har ett annat fokus...

Inför Gud är vi alla lika.
Bara Kristuskorset, evangeliet och trosbekännelsen får min hyllning.

Vi hyllar olika. Melodifestival-vimpel, på rätt plats.

BÄR MIG SOM ETT SIGNETRING VID DITT HJÄRTA.

Stora Mello-hälsningar,
Helene Sturefelt,
- som ser fram mot ytterligare tre tillfällen: 1 mars, 5 april och 3 maj.

1 kommentar:

  1. Yohio! Äntligen får feminismen ett ansikte! Och alla grabbar får ta fram sin kvinnliga sida, och bli hela...
    Denna mänskliga prestation kan jag resa mig upp för och ge min applåd!

    Fast jag ville gärna rösta på Danny också...
    HS

    SvaraRadera