FRIHETEN I KRISTUS

Friheten i Kristus.

Det är inte samma sak att läsa en predikan som att höra den... Men var så god! Jag delar gärna med mig av det som förkunnades i Listerkyrkan idag, den 22 aug 2021, den 12:e söndagen i Trefaldighetstid.

Vi lyssnade till texter från Mosebok kap 4:10, 2 Korinthierbrevet kap 3:6 och Markus evangelium kap 7:31. Temat är "Friheten i Kristus" och jag lyfter fram "Språket och Ordet" utifrån dessa texter.  

Lite på skoj; pröva att läsa predikan högt för dig själv! Krukväxterna kanske också blir glada!      

 
BÖN: Herre, öppna oss för din kärlek. Låt oron få sjunka som stenar mot bottnen och öppna det som är låst inom oss. Tala såsom var och en behöver höra!  I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN.

I ditt ansiktes ljus.

För att ta dig in i gudstjänsten kan du lyssna till Maja och Mathilda Hörestrand när de sjunger "I ditt ansiktes ljus" - bokstavligt talat...

INLEDNING
 
- Jag kan inte tala! Jag vill inte tala! Jag vill inte stå inför folk och ha allas blickar på mig! Varför är det så viktigt med orden och språket?
 
I BEGYNNELSEN VAR ORDET, ORDET VAR HOS GUD OCH ORDET VAR GUD och Jesus Kristus är Guds förkroppsligade Ord, på jorden.
 
Kära vänner, denna predikan handlar om ord och språk, med temat ”Friheten i Kristus”. Alla tre bibeltexterna skall få sin kommentar.

Frihet - strumpa av!

 
1.      MOSE VILL INTE TALA
 
Vi känner så väl igen oss i Mose och i det han säger:
- Förlåt din tjänare, Herre, men jag har inte ordet i min makt, inte heller sedan Du talat till mig. Orden kommer trögt och tveksamt…
Att han vågar! Vilken ärlighet! Mose känner sina gränser och erkänner dem. Gör vi det?

Så kan det vara för oss också. Trots att Herren har talat till oss, kan vi inte uttrycka oss. Det är för stort. Det tillhör hjärtats erfarenhet och går inte att förmedla!
Men det finns hjälp.

Moses bror Aron har talets gåva. Systern Miriam hade den musikaliska gåvan och ledde cirkeldansen till Guds ära!
- Ta Aron till hjälp, säger Herren till Mose.
Har du någon ”Aron” vid din sida? Eller kanske du rent av själv kan vara som en ”Aron” för någon som har svårt att uttrycka sig, men har viktiga saker att förmedla?
 

Våra mänskliga brister är inget hinder för Gud. Hur många gånger sa Herren ”Jag skall själv vara med dig?” Två gånger för att verkligen få honom att lita på det.

Dessutom visar Gud att han kan tala på andra sätt; genom staven. Om det skulle jag kunna tala mycket, men stannar här.
 

Använd staven!

2.      JESUS ÖPPNAR MÄNNISKANS LÅSNING
 
Det finns mycket som kan låsa och förlama en människa. 

Nu har Jesus dragit sig undan judarnas kritik upp till Israels norra delar. Han hade sagt och gjort saker som förbittrade de laglärda, och ryktena hade nått fram till Herodes Antipas.
Det började bli bråttom nu, tiden krympte för honom att sprida Guds rike och att utbilda sina tolv elever.

Evangelisten Markus beskriver det som en politisk triller, med hemligheter som inte får läcka ut och motståndare som försöker få en ur balans.. ”Jesus förbjöd dem att berätta detta”. Men… icke.
 
Jesus var inte i första hand en kringvandrande läkare som gick runt och hjälpte folk… Att stöpa om Jesus till en hemtrevlig problem-lösare är att reducera honom! Och det gör evangeliet billigt!
Det känns nästan som en del partiprogram inför kyrkovalet den 19/9…

Hans mission var att grunda Guds rike, som vände upp och ned på tillvaron.
Jesus är Ordets uppfyllelse – Messias – och han får inte avvika från denna sin uppgift. Man han är trött och trängd och behöver pusta ut lite..

Trött av allt folk.

 
Och så kommer folket släpandes fram med en man som var döv och knappt kunde tala… Nej, inte ett läkedomsunder till som skulle späda på hans rykte! Men Guds kärlek tränger igenom.
 
Mannens öron öppnades, och knuten på tungan löstes; ”Effatá”! som ett starkt tecken till hela folket; att ni är döva, men Gud kan öppna era öron också! Ni har ”knutar på tungan” men Skaparen själv kan lösa era tungors band!
Här förebådas en befrielse som snart skulle gälla hela folket, ja, hela mänskligheten, inte bara den enskilde mannen.
 
- Men, snälla, sprid inga rykten, även om de är positiva! Jag kan inte arbeta under offentlig press och kamerors ljus… Var tysta tills rätta tiden är inne! Så var det för Jesus.
Snart skulle han gå mot Golgata.

Davidsstjärnan omsluter korset. 

3.      BOKSTAVEN DÖDAR MEN ANDEN GÖR LEVANDE
 
Mose, den döve mannen och Jesus, allt detta landar i Paulus förklaring av bokstaven som dödar och anden som gör levande.
Vad betyder det?

Jo, lagens bokstäver har ett syfte och andemening som går förlorad om man läser orden som en ”paragrafryttare”. 

Fariséerna var lag-lydiga till det yttre, men lömska i det inre sinnet. De jagade folk och satte dit dem som inte följde lagen bokstavligt. Det hade Paulus själv gjort.
Då dödar bokstaven.

Bokstav utan ande dödar.

Det var efter omvändelsen till Kristus som hans ögon öppnades.
Och i detta sammanhang vill jag lyfta fram alla de Messias-troende judar som idag finns i Israel!
Smycket jag bär runt halsen är en Davids-stjärna med ett kors – en underbar symbol för vår samhörighet.
 
Men anden lever inte sitt liv i tomma luften. Guds Ande bor i bokstaven. 

Om lagen är som konsonanterna i språket, så är Anden som vokalerna. Det är bara tillsammans som det blir begripligt…
 
Exempel: Om vi bara skriver konsonanter, t ex två LL, då vet vi inte om det skall stå ”ALLA” eller ”ILLA”… Det vet bara den som förstår sammanhanget och kan sätta ut rätt vokaler.

Illa eller alla?

 
När Mose fick stentavlorna med Tio Guds bud, då strålade hans ansikte av Guds härlighet. Buden skulle hjälpa folket att leva, men de förstod inte kärleken i orden. Det nådde inte alltid fram till hjärtat.
 
Profeten Jeremia sa att det skall komma en tid då lagen skall skrivas i era hjärtan, inte på sten. När Jesus trädde fram, då gick de orden i uppfyllelse – HAN uppfyllde dem, med hjärtats kärlek.
 
Exempel: 5:e budet ”Ni skall inte döda”:
- Nejdå, vi har inte dödat någon…Då fördjupade Jesus budet och sa:
- Vredgas inte, bli inte arg på din bror, ljug inte, baktala inte någon, för det orsakar en annan död – den sociala döden…
 
Sakta trädde Anden fram allt tydligare i bokstaven. Jesus sammanfattar hela lagen med det tredubbla kärleksbudet: 
- Du skall älska Herren din Gud av hela din själ, av all din kraft och av allt ditt förstånd, och din nästa såsom dig själv.
 
Men i vår tid har pendeln slagit över till att bli allt för andlig – det är bara känslor och överandlighet. Där är kroppen inte intressant, kroppen och det fysiska förnekas, och Anden upphöjs på ett felaktigt sätt.

Kärleksfulla vokaler...

 
SAMMANFATTNING

Nu drar vi ihop detta. Vad har bokstaven och anden med Kristus att göra? Var finns friheten? Vad menas?
 
Inledningsvis citerade jag Johannesprologen – I begynnelsen var Ordet. Gud är ett verb, en handling; Varde ljus, och det blev ljust!
Jesus är Guds ord i mänsklig gestalt. Det är därför det händer saker när han talar! - Öppna dig, och det öppnar sig!
 
Jesus avslöjade de skriftlärdas ögontjäneri. De följde bara bokstaven, och det blev en fundamentalism som tog död på gemenskapen.
Så är det i alla tider. Så var det under 600-talet då kyrkan splittrades inifrån p g a bokstavsstrider och islam kunde ta över.
 
Jesus uppfyller hela lagen då han ger sitt liv på korset, för att visa att kärlekens och andens kraft är starkare än synd och död.
I uppståndelsen segrar livet!  Och det som lagen pekat på blommar nu ut, i andens fulla kraft!

Uppståndelsen lyser igenom. Hjortsberga kyrka.

Så, när vi känner oss ynkliga som Mose, och inte kan tala, vad är det då som hindrar? Rädsla, stolthet, blyghet? Låt oss då veta att Herren säger: - Jag skall vara med dig när du talar, och lära dig vad du skall säga!
 
Låt oss be Jesus öppna det i oss som är låst, att vi inte slår dövörat till den värld som håller på att gå under, och att vi vågar tala om att Jesus skall komma tillbaka.
 
Jesus var bunden av Guds Ord, ty det pekade på honom!
En kristen är bunden till Kristus, ty han har uppfyllt ALLT för oss!
I Kristus har vi vårt sanna jag, i honom är vi fullt fria TY NU LEVER ICKE MER JAG, UTAN KRISTUS LEVER I MIG!

Var välsignad!

Helene F Sturefelt, V.D.M.

Här kan du lyssna på när Maja och Mathilda sjunger Love Mother Nature:

 

Tillsammans sjöng vi psalmerna 96, 65, 90, 284 och 231, som alla på något sätt handlar om att "öppna sig". 

Med min enkla diktafon spelade jag in psalmen 284 "Ord av evighet" som är en omskrivning av evangeliet "Effatá", med en tysk melodi från 1600-talet, komponerad av Adam Drese hovkapellmästare i Weimar. Med full äkthet kommer här i enkelhet:

 

Om du vill veta mer kring relationen Gamla och Nya förbundet och "bokstaven och anden" så kan du läsa mer här:

Sturellas Fotoblogg: BOKSTAVEN DÖDAR, ANDEN GÖR LEVANDE (helenesturefelt.blogspot.com)
 

Vårt judekristna sammanhang!

GUDS TRYGGA BARNASKARA

Trygghet.

Tryggare kan ingen vara, hur trygg då? Än Guds lilla barnaskara.

Otryggare kan ingen vara än den som lever i fara, i vår tid med konflikter och krig.

Dagens barnaskaror kommer att få uppleva klimatkriser som sin vardag.

Barnen är otrygga och har många gymnastikpåsar... en hos mamma och en hos pappa och... men de flesta barn har inte ens det, knappt tak över huvudet och somnar ofta hungriga.

Man kan leva sitt liv på utsidan och man kan leva det på insidan.

Ofta är utsidan alltför svår. Om man då inte har fått näring till sin inre person, är hoppet snart ute.

FN's barnkonvention ger barnen rätt till sitt behov av andlighet. Men alltför ofta understimuleras det av generade föräldrar som inte vet hur de skall prata om tro. 

Ännu värre är de som förnekar Guds existens och börjar tala biologi när det handlar om existensens mening och mål.

Materialismen har aldrig kunnat mätta en människas behov av Gud. - - -

Trygg kan dockan vara.

Följ med på en cykeltur med Rödabella, barnbarnet och hennes docka. Alla sinnen var öppna och redo för äventyr. Vad skulle vi få se? Vad var det som prasslade i buskarna?

En skogsduva bjöd på sitt kvävda läte och flög iväg med gråblå fart.

Fågeln i kända nästet är inte lika trygg som Guds lilla barnaskara.

- Mormor, vad är det på trädet? Är det stjärnor som har ramlat dit?

Vi stannade och tittade. 

Hm... någon hade tillverkat "stjärnor" av kapsyler!

Stjärnan på himlafästet är inte heller lika trygg som Guds barn. De kan falla, men Gud håller varje mänskobarn i sin hand.

Kapsylstjärnor. Stjärnkapsyler.

Att lära ett barn att bedja, är att öppna upp den inre världen. Där bor Gud, tillsammans med älvor och regnbågar...

Men tyvärr har små barn idag alldeles för tidigt matats med monster och skrämmande varelser. Jag märker en stor skillnad mot min egen barndom, och mardrömmarna ser annorlunda ut jämfört med mina barns.

Otryggare kan ingen vara än den som tvingas titta på filmers fara.

- Mormor, något svart kryper där!

Vi hade noga studerat kartan för att vara uppmärksamma på vad som kunde dyka upp.

Var det en läderbagge eller en ekoxe?

- Det är bara en skalbagge. Mormor, de bär varandra! Är det inte tungt?

- Jo, eller nåt...

Bildtext saknas p g a feghet.

Vi fortsatte en bit på skogsstigen med de enorma bokträden. Försiktigt satte vi ned fötterna. Nu blänkte något vitt till.

- En snäcka! Vad gör den här?

- Hm, det är en vinbergssnäcka som har sitt hus på ryggen.

- Mormor, det kan man ju inte ha! En snäcka är inte ett hus!

Barnens logik går inte att motsäga.

Likväl. Tryggare är den som bor i en snäcka. Tryggare är den som har sitt hus med sig, alltid!

Otryggare är den som bor under broar. Eller på pappkartonger under en presenning...

Vem ber mest?

Den som är trygg eller den som är otrygg?

Husbärare.

Nu kom vi fram till fårhagen.

- Jag vill klappa dem?

- Nej, det får vi inte. Där hänger en gul skylt med en blixt på en hand... Det betyder att det är stark elström i staketet, aj aj! Men vi kan sjunga för fåren!

- Bä, bä vita lamm, har du någon ull? Ja, ja kära barn, jag har säcken full. 

Söndagskjol åt mor...

- Vad är det? Vad åt hon? På söndagen?

- Nej.. oj... mamman tar på sig en fin kjol på söndagen, och den är vävd av fårens ull.

- Jasså. Vad ska hon göra på söndagen då?

- Gå till kyrkan.

Vita lamm!

... och helgdagsrock åt far...

- Mormor, det är en dålig sång. Jag förstår inte.

Fyraåringen hade rätt. Bä bä vita lamm tillhör en svunnen tid då bondesamhället var allas verklighet.

Var det ens lönt att försöka förklara?

- Helgen är ju lördag och söndag då man är ledig. Då skulle pappan få ta på sig sin bästa jacka.

- Sjung det då.

- Hrmff...

... Och tvååå par struuuumpor åt lille lillebror.

- Nu åt dom igen!

Suck. 

- Nej, nu är mamman fin och pappan också, nu är det bara lillebror kvar som ska ha rena strumpor när de skall gå till kyrkan.

- Jag vill inte dit.

Bä bä... Bu bu...

- Bara om jag skall på kalas.

Kalasbra.

Gläd dig då du lilla skara, Jakobs Gud skall dig bevara. Fåren och lammen och dockan och alla cyklar!

Min inre värld är mycket rik. Nästan rikare än den yttre, och framför allt mycket snällare och faktiskt mer pålitlig.

När jag är med mig själv och slipper relatera till andra, får min inre värld stort utrymme. Där finns hjärtats självklara samtal med min himmelske Fader, där ser jag himlatronen med Kristus, lammet, och hela den himmelska härskaran.

Där bor glädjen, kärleken och hoppet!

I den inre värld som mina mor- och farföräldar förmedlade till mig som barn, bor livets fulla rikedom! Hos Gud finns inga faror, inget ont och inget fult. 

Men tårarna får plats där, för Gud tröstar inte bort dem. Där kan jag gråta ohejdat, utan att tvingas förklara för någon som ändå inte förstår...

Vi är så lika, jag och mig!

I världen utanför sker saker som jag inte förstår. Girighet och råaste ondska tränger sig på allt oftare. Helvetet letar sig fram mer och mer. Jag kan inte leva i den yttre världen snart. Den är för grov.

Kan du?

Vad han tar och vad han giver, samme Fader han dock bliver.

För hans vilja måste alla fiender till jorden falla.

Den versen har tröstat mig genom livet! En gång skall alla Guds fiender falla! Alla illgärningsmän, bedragare och förtryckare. Ni skall falla! Alla! I era egna gärningar av skräck och blod. 

Jag kanske cyklar över er också...

Inget att rapportera.

I bönen sjunger jag med fåglarna och änglarna. I bönen kryper jag i regnvåt mossa med skalbaggar och vinbergssnäckor. Naturen är min förste älskare. Vaken och bedjande kramar jag träden och och tuggar på några blad av harsyra.

Jag vet sen tidiga barnsben vad meningen med livet är. Det har Lina Sandells psalm lärt mig. 

Gudsgemenskapen.

Och hans mål är blott det ena; barnets sanna väl allena.

Barnets väl.

Gud vill mig väl! Dig också. Mitt ibland all fiendskap leder Gud mig till att må väl i mitt inre, om så allt det yttre rycks undan för mig.

Den tryggheten berättas det också om i "Mission i retur" från Tanzania, där kristna missionärer sedan hundra år skapat trygghet med hjälp av evangeliet. Kan ni vara snälla och komma hit och hjälpa oss?

Vi är ett folk utan tro och utan inre trygghet.

Otryggare är den som ingen tro har. Otron ger ingen trygghet.

Tvivlare kan alla vara, bara den som söker svar får tanken klar.

Sök svar, så blir tanken klar.

Nu är dockan och barnbarnet trött. Mormor likaså. 

Om du har barn eller ungdomar i din närhet - prata med dem om Gudstron! Berätta om Jesus. Våga ta den helige Andes kraft på allvar. 

Det är den stora gåva Gud har gett oss!

Och så alla träden.

Älskade livgivande träd!

Var välsignad!

Helene Sture Tryggfelt,

- dockcyklare, skalbaggsletare och lammsjungare...

BOKSTAVEN DÖDAR, ANDEN GÖR LEVANDE

Vad gör bokstäverna?

Tänk dig en kropp utan ande. Fungerar den? Nej, den är död.

Tänk dig ett språk med bara konsonanter. Kn d ls tn vklr?

Kan du läsa utan vokaler? Nej, utan vokaler är texten död.

Nu tar vi med oss dessa erfarenheter in i existensens djupaste fråga:

- Blir jag godkänd om jag gör allting rätt? Blir jag älskad av Gud om jag håller alla lagbud?

Är det en framkomlig väg, eller finns det ett annat sätt att förhålla sig till livet och Gud?

Gamla Testamentet bygger på Tio Guds bud som Mose fick nedtecknat på de två stentavlorna vid Sinai berg. Lagen uttryckte Guds vilja och var människorna till hjälp.

Men om man inte förstod dess andemening så kunde själva bokstäverna bli till död.

Vad är bokstävernas andemening?

Exempel)

"Du skall inte döda".

- Nej, jag har inte dödat någon! Inte skjutit ihjäl eller stuckit kniven i någon!

- Men du har blivit arg, baktalat och ljugit, spridit falska rykten och varit otrogen... Det är också att döda, att skada och döda någon socialt!

Vi kallar de första för "paragraf-ryttare" - de ser bara till det yttre men på insidan är de fulla av mörker.

Det andra är så som Jesus undervisar. Han visar att vi kan döda varandra med lögner och falskhet.

TY BOKSTAVEN DÖDAR MEN ANDEN GÖR LEVANDE.

2 Korinthierbrevet 3:6.

Men Anden gör levande.

Lagen i Gamla Testamentet är också som en biktspegel. Varje budord ställer en fråga till mig och jag får erkänna att jag inte klarar av att leva upp till dem, kanske några, men så faller vi igen. 

Det betyder att lagen avslöjar människans oförmåga att vara god.

Vi kan inte! Även om vi skulle vilja...

Laglydnad är bra, men leder inte hela vägen fram.

Det måste till något mer...

Lagen är helig och budordet är heligt, rättfärdigt och gott. Men de som lever av lagen, är under döden.

Så förklarar Paulus det i Romarbrevet 7:12.

Ändå rymmer lagen bokstav hoppet om Anden...

Anar Hoppet...

Allt eftersom seklerna gick ledde Gud sitt folk fram och sände olika profeter till deras hjälp när de avföll.

Profeten Jeremia fick ett löfte av Herren:

JAG SKALL LÄGGA MIN LAG I DERAS BRÖST, 

OCH I DERAS HJÄRTAN SKALL JAG SKRIVA DEN!

Jer 31.

Och Jesaja berättade om Herrens lidande tjänare och den kommande Messias.

Bit för bit avslöjades att Kristus skulle komma. Han är fördold i Gamla Testamentet, men sakta tas slöjan bort.

Vi kan läsa om Mose vars ansikte strålade när han tagit emot budtavlorna av Herren. Det var så starkt att han fick hänga en slöja över ansiktet, mot det otrogna guldkalvsfolket... men när han vände sig till Herren, tog han av den igen.

Om detta bokstavsförbund ändå var så härligt, hur mycket härligare är då inte det nya förbundet, där hela lagen skall gå i uppfyllelse i Jesus Kristus!!

Nya Testamentet ligger redo, mellan raderna, och inväntar sin tid på den historiska arenan.

Och så står Jesus där, mitt ibland de skriftlärda och säger att nu går lagen i fullbordan, inför era ögon!

Blev de glada? De visste ju att Skriften förebådade detta. Men, nej... de blev bara förvirrade och arga. Timmermannens son..

Ni söker i Skrifterna, men...

Nya Testamentet beskriver hur Jesus gång på gång försöker förklara för dem som studerade Skriften att:

- Ni rannsakar skrifterna för att ni menar att ni har evigt liv i dem. Och det har ni rätt i! De vittnar om mig. Om ni förkastar mig, så förkastar ni allt det som Mose och profeterna har vittnat om. Varför vill ni inte komma till mig för att få evigt liv?

Läs mer i Johannes evangelium kap 5.

Varför ville de inte ta till sig anden i bokstäverna? Varför ville de inte ljuda på vokalerna bland konsonanterna? Varför såg de bara till kroppens yttre och inte personens andliga inre?

TY BOKSTAVEN DÖDAR, MEN ANDEN GÖR LEVANDE.

Andliga bokstavsstudier i Lund.

Efter gymnasiet gick jag på EFS bibelskola i Glimåkra. En dag åkte vi till Lund och Carl-Magnus Adrian tog oss med till universitetet. Det var en mycket stor upplevelse.

Vi klev in genom de ärovördiga portarna och tog plats i de gamla träbänkarna, med uppfällbara skrivytor.

De skulle spärras med ett metallstag, men om knät kom för nära så... rev man ned alltihop med buller och bång.

Det gjorde jag två gånger.

Professor Bo Johnsson föreläste i Gamla Testamentets kanonbildning, och sände en blick bort till mig.

Då visste jag inte att jag fem år senare skulle vara en av hans studenter...

Riv inte ned skrivlocket igen!

... och här sitter jag nu med hans kollega Hugo Odebergs utomordentliga exeges av Korinthierbreven, skrivna 1944, med mustigt djupgående teologi som får mitt hjärta att skutta av glädje!

Hugo Odeberg skriver:

- Anden upphäver inte bokstaven. Man kan inte söka Anden utanför bokstaven, lika lite som man kan överge Gud för att finna Gud... (sid 300).

- Det är ju alltså i gamla förbundets skrifter som det nya förbundet är utlovat av Gud!

- Det är ock i bokstaven som anden talar. Det är i bokstaven som anden har sin boning, precis som vokalerna har sin plats vid konsonanterna och vår ande har sin plats i kroppen.

- Alltså är anden också med i bokstaven. Det är när man förkastar Kristus som man utlämnar sig åt döden, medan den som tar emot Kristus, tar emot livet, eftersom han ensam har uppfyllt lagen. (sid 302).

Kunnige Hugo Odeberg, tack!

Låt oss ta det här med kroppen igen.

Nyandligheten har ju sina rottrådar både från grekiskt tänkande och österländsk filosofi, där tendensen är att förneka kroppen. Det fysiska är en illusion. Kroppens behov skall släckas, medan anden skall upphöjas.

Detta är djupt obibliskt!

I Guds Ord hör kropp och ande ihop! De är skapade till en enhet. De kan inte leva utan varandra...

En kropp utan ande är död, och en ande utan kropp är vilsen. 

Hugo Odeberg skriver:

- Endast i kroppen får anden sitt uttryck, och enligt kristen åskådning är också ett evigt liv utan kroppslig form och gestalt en chimär; inbillad och skenbar. Ungefär så är förhållandet mellan bokstav och ande också. (sid 301).

Hebreiska. Gamla Testamentet.

Både hebreiska, arameiska och arabiska är konsonanttext, där vokalerna sätts ut i efterhand, med olika former av prickar och streck.

Vokalerna kan inte vem som helst sätta dit, bara den som förstår textens innehåll:

DN BLMSTRTD N KMMR.

Du såg säkert psalmversen "Den blomstertid nu kommer". Men om du inte bjorde det, utan gissade, då blir meningen helt fel!

Din blamstertud in kammar... Jaha, jasså, säger du det...

Som sagt, lagens budtavlor är som konsonanterna stabila byggstenar, men det är vokalerna/ Anden som ger innehåll, mål och mening, eller hur!

ÖPPNA MINA ÖGON SÅ ATT JAG MÅ SKÅDA UNDER I DIN LAG.

Psalt 119:18.

HAN ÖPPNADE DERAS SINNE SÅ ATT DE FÖRSTOD SKRIFTERNA.

Lukas 24:45.

Konsonanttext med vokaltecken.

På söndag kommer denna text att läsas, 2 Kor 3:4-8. Det är 12:e söndagen i Trefaldighetstiden och rubriken är "Friheten i Kristus".

Jag hade behov av att gå igenom texten noga för egen del, eftersom predikans form inte riktigt medger det. 

Men hur hör nu allt detta ihop med att Jesus Kristus skulle vara vår frihet?

Bakgrundskunskapen är alldeles nödvändig, annars är risken att vi läser Bibeln som ett horoskop - plockar ett ord här och ett där...

Då är det så här:

Kristus finns med från början, om än dold. Det finns i Honom ingen utveckling i betydelse en övergång från ett lägre och ofullkomligare stadium till ett högre. Nej, Herren Kristus är och förblir densamme genom alla tider.

Men, det är något annat med oss människor. Från Bibelns första berättelser ser vi ett framåtskridande och en förändring av Guds folks möjlighet att ta emot det som sägs.

Hugo Odeberg skriver:

- Förkastade kunde Guds folk inte bli, eftersom de inte hade den fulla uppenbarelsen i det gamla förbundet.

Men! När Jesus på korset har fullgjort det stora frälsningsverket, då har kärleken och nåden trätt fram i all tydlighet! 

Om man då ändå håller fast vid sin gamla ståndpunkt, då förkastar man också den ande som finns i bokstaven, och då har man valt döden, inte livet som Kristus ger (sid 307).

Faller ut.

Nu kommer poängen:

- Är då Kristus själv bunden av Skriften, eftersom Gamla Testamentets skrifter fortfarande har sin fulla giltighet?

Ja, om man med att vara bunden menar att vara bunden till sig själv, så är han det.

Jesus är ju inte vem som helst...

KRISTUS ÄR UTSTRÅLNINGEN AV GUDS HÄRLIGHET.

HAN ÄR EN AVBILD AV GUDS VÄSEN OCH SOM BÄR UPP ALLT MED KRAFTEN I SITT ORD.

Hebreerbrevet 1:3

Så är ock den kristne bunden av den heliga skrift (jämför allt partipolitiskt trams som just nu florerar inför kyrkovalet 19 sept 2021).

Denna bundenhet är den rätta friheten. Hörde du? !!

Ty den som är bunden vid sitt verkliga jag, han/hon är ju fullt fri!

Och den kristnes verkliga jag är Kristus.

NU LEVER ICKE MERA JAG, UTAN KRISTUS LEVER I MIG!

Lev i mig!

Nu ska jag svara på den inledande frågan:

Blir jag godkänd om jag gör allting rätt? Blir jag älskad av Gud om jag håller alla lagbud?

Är det en framkomlig väg, eller finns det ett annat sätt att förhålla sig till livet och Gud?

Det handlar faktiskt inte alls om att bli godkänd. Prestation är bara bra när man ska hoppa höjdhopp, inte när det gäller relationer! Allra minst när det gäller relationen med Gud.

Den synd som skiljer människan från Gud, har Jesus Kristus försonat. Det är därför vi har vår frihet i honom!

Det enda sätter att förhålla sig till Levande Gud är - att älska Honom...

Älska Jesus.

Korinthiska hälsningar från en syster med näsan i Skrifterna,

Helene F Sturefelt,

- bokstavsandlig. 

Som säger nej till all fundamentalism.

Och till all överandlighet.

Anden bor i bokstaven!

GUD SÖRJER FÖR ER - Kärlekens fem språk

Många människor, många behov.

Gud har omsorg om oss. Det är ett grunddrag i hela Bibeln! Guds omsorg om människan och hela skapelsen är en del av Guds väsen.

Men frågan är; vill vi ha del av Guds omsorg? Eller vill vi hellre klara oss själva?

Någon sa:

- Jag har inte bett om att Gud skall ta hand om mig!

- Jag har inte begärt att Jesus skall dö för mina synder!

Sluta pracka på mig all denna omsorg!

Men, någonting är fel.

Följ med på en cykeltur i Höganäs där molnen for oroligt på himmelen. 

Svarta Hingsten vinglade fram på spruckna betongstigar.

Omsorg och orosmoln.

Gud tränger sig inte på. Inte heller skall vi göra det i våra mänskliga relationer. 

Nu måste vi hitta ordet som detta bygger på... Hämta din Bibel så slår vi upp 1 Petrusbrevet tillsammans:

    KASTA ALLA ERA BEKYMMER PÅ HONOM

    TY HAN SÖRJER FÖR ER.

    1 Petr 5:7.

Sammanhanget är "församlingen och dess ledare". Poängen är att underordna sig varandra (!) (obs!) i samtal och samförstånd.

Initiativet ligger faktiskt på att människan kastar sina bekymmer på Herren. Det är då Gud kan visa sin omsorg om oss.

Inte pracka på.

Utan invänta öppningen, behovet.

Invänta. Vänta in.

Intressant är att notera att Nya Testamentet använder ordet "sörja för". 

I Svenska Akademins Ordbok finns inte det ordet med. Det står endast:

- sörja = vara sorgsen, begråta.

Tänk om det också ligger dolt i Petrusordet? Att Gud är sorgsen över människans tillstånd? Att Herren rent av begråter oss, som tårar ifrån himmelen... ?

Gud sörjer för oss. Gud sörjer oss...

Den stora gråten rullar in.

Nu växlar jag ned ordet till att gälla våra mellanmänskliga relationer.

Det är mycket vackert när människor visar varandra omsorg! Det är tecken på vänlighet och kärlek.

Det kan väl inte vara annat än gott?

Hm, kan omsorg vara ett sätt att utöva kontroll? Kan denna godhet vara ett omedvetet sätt att försätta den andra i tacksamhetsskuld?

Jag läste en bok om "kärlekens fem språk", skriven av Gary Chapman. Där stod det om fem situationer som uppskattas mer eller mindre:

1. Tjänster

2. Gåvor

3. Bekräftande ord

4. Fysisk beröring

5. Tid tillsammans.

Kärlekens fem språk. 

I vissa relationer värdesätter man 1) tjänster mest: 

- Du hjälper mig och jag hjälper dig. Tillsammans får vi det praktiska livet att fungera.

Den andra punkten känns som att den tillhör en svunnen tid... 2) gåvor.

Mannen uppvaktar kvinnan. Han köper saker. Smycken. Presenter. Och betalar alltid notan.

Det var han som hade plånboken.

Detta ojämlika och "romantiska" förhållningssätt skapar idag oftast bara irritation.

Jag vet inte många kvinnor som är särskilt intresserade av att få "presenter". Man köper själv det man vill ha.

Vi har egen ekonomi och sörjer för (!) våra egna behov.

Den tredje punkten är dock mer väsentlig. 3) bekräftande ord är ett verbalt kitt mellan två personer. 

- Tack. Så fint! Bra. Vad snygg du är i den tröjan. Puss puss!

Orden hjälper till att hålla kärleken levande.

Där är tystnaden ingen alternativ...

Tig inte. Tala!

Inte alla relationer har behov av 4) fysisk beröring. Det kan räcka med det lilla. Kroppsliga behov är inte grunden för ett äktenskap, även om samlaget "bekräftar det äktenskapliga förbundet".

För kvinnan är "bekräftande ord" en förutsättning för intim närhet. Utan själarnas gemenskap är det omöjligt för oss att ha kropparnas gemenskap.

Detta är tyvärr orsak till många gräl... Samlag varje morgon och kväll, eller en gång i månaden?

Ingen får dominera den andra. Detta kan vara lika svårt som den femte punkten:

Hur mycket 5) tid tillsammans behöver ni?

En del par gör allting tillsammans - inklusive borstar tänderna. Andra par gör det mesta var och för sig själv, även sover i skilda sovrum.

Vem avgör hur stort det behovet är? 

Här gäller det att våga uttrycka sig vad den gemensamma tiden skall användas till - i skogen, i bön, runt matbordet, i sängen eller på resa? Inget är mer rätt än det andra.

Hur mycket tid tillsammans? Till vad?

Dessa fem olika uttryck kan vi använda i vår omsorg om varandra.

Men det är alldeles nödvändigt att göra det på den andres villkor!!

Om jag inte vill ha dina gåvor - då går du över gränsen när du trycker på mig dina presenter.

Jag har ingen plats för dem, jag behöver dem inte, du gör det bara för din egen skull...

Detta är inte omsorg.

Här har kvinnan gått vidare i sin könsroll. Mannen står ofta förvirrad kvar, i gamla mönster som måste förändras.

Om du inte vill ha mina tjänster av hjälpsamhet - då gör jag över din gräns så att du kanske känner dig som att "tror hon inte jag klarar detta själv, eller?

Hjälp till då!

Om du ständigt strör dina bekräftande ord över mig utan att jag vill ha dem - då kvävs jag av denna känslomässiga sörja! (!)

Hoppsan, en annan betydelse av ordet... Sörja som i smörja och geggamojja...

Om jag tycker om fysisk beröring och ständigt ger en klapp över ryggen, en puss på kinden och vill sitta nära i soffan - utan att du vill det - då tränger jag mig in på din personliga gräns. Du ryser, du vill inte, det känns bara obehagligt.

Då får jag sluta med det. Eller, kan du vänja dig?

Om du vill ha mer tid med mig än jag orkar med - hur ska vi göra då? Eller om du inte vill ha särskilt mycket tid med mig, och jag blir ledsen - hur ska vi göra med det då? Kan veckans olika dagar hjälpa oss hitta rätt?

Att ha omsorg om varandra. 

Att sörja för varandra och förstå den andres behov.

Hur ska du förstå mina behov?

Undrar vad Herren Gud hade sagt om kärlekens fem språk?

Herren ger bekräftande ord:

MIN FRID GER JAG ER.

TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN...

DU ÄR MIN ÖGONSTEN...

KOM TILL MIG ALLA NI SOM ÄR BETUNGADE...

Herren ger fysisk beröring:

Hm, hur går det till? Genom andra människor bön med handpåläggning. Genom Nattvardens heliga sakrament, förstås. 

Livet på jorden. Livet i Nattvarden.

Herren ger oss sina tjänster.

Jesus ger sitt liv till lösen för oss. I korset är den stora försoningen... Det kan vi sannerligen kalla för en gudomlig tjänst!

Men, om vi tar frågan i början på allvar:

- Jag har inte bett om att Jesus skall ge sitt liv för mig...

Då träder ju detta inte i kraft förrän den personen sträcker ut sin hand och vill ta emot detta, eller hur?

Det är syndakännedomen som driver oss till Jesus...

Korset står kvar. Det Jesus har gjort är gjort. Herren inväntar oss. 

Korset väntar.

Herren ger oss sina gåvor:

Helig Ande är en underbara gåva, given i dopet, fri att använda dagligen! Anden är Guds närvaro, kraft, frid, tålamod, frimodighet, vänlighet, glädje, kärlek, självbehärskning...

Herren ger oss av tid tillsammans:

KOM LÅT OSS DRA OSS UNDAN EN STUND SÅ ATT NI FÅR VILA ER LITET...

Jesus visar en underbar omsorg om lärjungarna - och om oss - då han ser till att vilan får plats, med gott om tid, tillsammans. 

Allt detta kan bara bli framgångsrikt om vi kommunicerar - både med varandra och i bön med Gud.

Om behoven inte blir uttryckta, hur skall man då veta?

Ingen orkar gissa.

Och även om Gud vet våra behov, så behöver vi göra dem tydliga för oss själva, i bön.

Svarta Hingsten vilar hos ekan.

Det finns mycket som hotar våra relationer, men tack och lov så finns det redskap att mota de rytande lejonen.

KASTA ALLA ERA BEKYMMER PÅ HONOM,

TY HAN SÖRJER FÖR ER.

VAR NYKTRA OCH VAKSAMMA.

ER FIENDE DJÄVULEN GÅR OMKRING SOM ETT RYTANDE LEJON OCH SÖKER EFTER NÅGON ATT SLUKA...

1 Petr 5:7-8.

Nej, ned med lejonen i sörjan!

Var nu nykter och vaksam över mina behov så att du inte gör några övertramp, så skall jag också vara nykter och vaksam så att jag ser dig.

Tack käre himmelske Fader att Du har omsorg om os alla!

Hjälp oss att underordna oss varandra, i vördnad för Kristus.

Amen!

Rytande moln. Vänder er mot havet.

Nu rullar vi hem, den lånade cykeln, Svarta Hingsten, och jag.

Molnen har talat sitt dramatiska språk. Vill du se mer av dem, så hittar du oss även på Instagram - som Sturella2. Vi ses där!

Sörjande hälsningar... (!)

Helene Sture Femspråksfelt,

- som fotograferade i Höganäs en molnig och blåsig dag i augusti,

- och som ser nyponets olika stadier också som en sinnebild för vårt kärleksspråk: frö, blomma, nyponskal, gröna blad, stixiga stjälkar...

Var befinner du dig?

Mot havet? Rullar hem!