ANDLIGA SÅNGER Negro Spirituals

Afro-amerikanska klassiker.

Välkommen till Andliga sånger i radio Sölvesborg, 92,0! 

I detta avsnitt nr 49 ställer jag frågan varifrån inspirationen kommer till texterna i den kristna sångskatten?

Naturligtvis är det Bibelns rika händelser som får oss sjunga! I både glädje och sorg.

På plantagerna sammansmälte afrikanska rytmer med amerikanska melodier. Med sitt effektiva sätt att sjunga, i samspel mellan försångare och övriga, skapades det vi idag kallar NEGRO SPIRITUALS - sjungna bibelberättelser som var lätta att memorera.

Vad hände vid slaget i Jeriko? Vad är det för en vagn av eld som profeten Elia försvinner upp i? Hur många var de i den heta ugnen? Och vad i all sin dar handlar "Abrahams sköte" om?! Det sistnämnda kan du förresten läsa om i en länk längst ned.

Sjung med i de härliga sångerna och låt dig fyllas av glädje över Guds närvaro i livet!

Tryck på den blå noten så startar 59 minuters härlig musik.

                            

                               MUSIKLISTA

ERIK TILLING - "Det sjunger i själen och hjärtat".

ZAMBIA The Heritage Singer Quartet - "Spiritual Medley", "Sadrak; Mesak and Abed-Nego" samt "I've Got the Shoes". 

Dessa fyra afrikanska sångarvänner är mina absoluta favoriter just nu. Vilka röster...!!

ELVIS - "Joshua Fit the Battle of Jerico", "Swing down Sweet Chariot", "Bosom of Abraham" samt "I, John".

MAHALIA JACKSON - "How I Got Over" och "I Would Rather Have Jesus". Hon är sannerligen det sjungande evangeliets drottning!

MARIA NORDENBACK - "How I Got Over".

G-KLAVEN, kör från Rödeby - "Swing Low Sweet Chariot".

GLORIES - "Jag vill hellre ha Jesus än gods och gull".

ULF CHRISTIANSSON - "Löftena kunna ej svika".

Men varför har de tagit bort vers 4? Den fick jag sjunga själv i andakten...

Favoriter från Zambia.

Tack till min ljudtekniker som bröt in och ställde några frågor i programmet.

Nu vilar vi ett tag och lyssnar in vad Herren säger till oss. Kommande avsnitt vilar i stilla bön. 

Böner med välsignelse till dig också, bäste lyssnare!

Spirituella hälsningar från,

- Helene Fransson Sturefelt, programkreatör vid mikrofonen och med gitarren i hand.

- Jörgen Hjärtenflo Sturefelt, ljudtekniker, redigerare och boss på IT-företaget Langate.

Här kan du läsa om "Abrahams sköte" och dödsriket. Mycket intressant!

Sturellas fotoblogg: ABRAHAMS SKÖTE - om dödsriket (helenesturefelt.blogspot.com)

På återhörande!

Dödsrike och himmelrike.

ABRAHAMS SKÖTE - om dödsriket

Dödsrike och himmelrike.

Har du hört begreppet "Abrahams sköte"? Det är en vacker och trygg plats för själen i dödsriket.

Jag har spelat en hel del afroamerikanska sånger i Sölvesborgs närradio. Nu senast sjöng Elvis "The Bosom of Abraham". 

Berättelserna bakom dessa Negro spirituals finns i både Gamla och Nya Testamentet.

Nu ska vi studera Abrahams sköte lite närmare, ja.. eh... det vill säga hans famn! Det gamla språkbruket leder fel. Det handlar om en omfamning, ett skydd och en trygghet, som när någon kramar om en, och håller en nära sitt bröst.

Abraham håller små figurer av själar...

Lukas skriver i kapitel 16 om liknelsen om den rike mannen och den fattige Lasaros.

Hämta din Bibel och slå upp detta ställe, så ser du.

Här i livet smörjer den rike sitt krås. Den fattige tigger och hoppas få äta sig mätt av smulorna som faller från hans bord. Han är så eländig, men hundarna slickar hans sår, alltid någon tröst?

SÅ DOG TIGGAREN OCH FÖRDES AV ÄNGLARNA TILL PLATSEN VID ABRAHAMS SIDA.

Lukas 16:22.

Den rike mannen dog också och begravdes. Men han hade det inte bra. Han pinades... och plågades... och började sakta förstå att detta var en konsekvens av hans sätt att leva i livet. Nu ropar han:

 - FADER ABRAHAM, FÖRBARMA DIG ÖVER MIG OCH SKICKA LASAROS ATT DOPPA FINGERSPETSEN I VATTEN OCH FUKTA MIN TUNGA, JAG PLÅGAS HÄR I LÅGORNA.

Luk 16:24.

Elden kommer och tar mig!

Men Abraham svarar att den rike redan har fått ut sitt goda medan han levde, medan den fattige fick ut sitt onda.

NU HAR HAN FUNNIT TRÖST HÄR, MEDAN DU PLÅGAS.

Luk16:25.

Rättvisa. Konsekvens. Ansvar.

Men är det snällt? Är det barmhärtigt?

I dödsriket är det en klyfta mellan dem, så att ingen kan ta sig över och byta plats. Gränserna är tydliga. Ont skiljs från gott.

Tack och lov, tänker jag.

Men den rike är nervös. Hur skall det gå för hans familj? De bryr sig ju inte heller om de fattiga eller hur andra har det. De är sig själva nog.

Men kanske kan Abraham skicka den fattige Lasaros till hans fars hus och varna dem?

- JAG HAR FEM BRÖDER, OCH HAN MÅSTE VARNA DEM SÅ ATT INTE DE OCKSÅ KOMMER HIT TILL DETTA PLGORNAS STÄLLE.

MEN ABRAHAM SVARAR:

- DE HAR MOSE OCH PROFETERNA. DE KAN LYSSNA TILL DEM.

Luk 16:28.

Tiggaren pausar...

Men den rike mannen vet att det gör de inte. De bryr sig inte om de gamla stofilerna från förr. Men om någon kommer från självaste dödsriket - då kommer de att lyssna! Absolut! Då kommer familjen att omvända sig, jag lovar!

Det är ungefär som med den äldre brodern till den förlorade sonen i kapitlet före, Lukas 15. Den förlorade sonen var socialt död, men återvände ångerfull. Men inte blev den äldre hemmavarande brodern särskilt glad eller omvänd för det...

Detta vet fader Abraham i dödsriket. Därför svarar han kort och koncist:

OM DE INTE LYSSNAR TILL MOSE OCH PROFETERNA, DÅ LÅTER DE INTE ÖVERTYGA SIG ENS OM NÅGON STÅR UPP FRÅN DE DÖDA.

Luk 16:31.

Tänk om någon kommer tillbaka...

Vad är dödsriket, egentligen?

I Trosbekännelsen säger vi ju att Jesus varit nederstigen till dödsriket.

Vad är det för ett ställe?

På hebreiska heter det shë'ol = ett djup, hålighet, en fördjupning.

På grekiska heter det a-idein = det osedda, det osynliga, vilket sedan bildade ordet haídes, som känner igen som Hades, en boning för den guden  som grekerna betraktade som underjordens och dödsrikets härskare.

I Bibelns verklighet så är dödsriket samlingsplatsen för alla som lämnar jordelivet. I dödsriket möts alla, onda som goda. Här återförenas alla generationer och alla nationer. 

I dödsriket upphör alla jordelivets sociala, intellektuella och ekonomiska orättvisor.

Vi förstör oss.

Lyssna nu noga:

Medan kroppen i graven går upplösningen till mötes och förmultnar, så går själen till dödsriket, där den lever, i väntan.

Graven och dödsriket är två skilda platser, eller tillstånd.

Graven är förvaringsrummet för personlighetens kroppsliga och materiella del.

Dödsriket är "platsen" för personlighetens andliga och immateriella del.

Kropp och själ åtskils alltså då döden har inträtt.

OBS - Kroppen är aldrig i shë'ol, och själen är aldrig i graven!! OBS.

Kroppen, inte själen!

I dödsriket för själen en skuggtillvaro, utan välsignelse och utan livskraft. 

Tillvaron där är utan aktivitet, som en sömn, avskuren från Guds verk på jorden. Ingen tacksamhet finns där. Bara en lång väntan.

Dödsriket är dock inom Guds allseende blick. Ingen kan ta sig därifrån, men Gud själv kan nå in dit.

Detta allvar tänker man inte på när Elvis gladeligen sjunger om "The Bosom of Abraham" - rock my soul, oh yeah!

Abrahams bröst, omöjligt att avbilda.

Men vistelsen i dödsriket är inte permanent.

Alla döda skall vid tidens slut uppstå till yttersta domen, var och en till sin lott. Då skall även kroppen få liv.

Jesus har en oerhört viktig roll i detta. 

I mellantillståndet mellan sin död på korset och uppståndelsen gick även Jesus till dödsriket... och proklamerade sin seger för de andar som hölls fångna där...!

Petrus skriver i sitt första brev:

KRISTUS SJÄLV DOG JU FÖR ERA SYNDER, EN GÅNG FÖR ALLA.

RÄTTFÄRDIG DOG HAN FÖR ER ORÄTTFÄRDIGA, FÖR ATT LEDA ER TILL GUD.

HANS KROPP DÖDADES, MEN HAN GJORDES LEVANDE I ANDEN, OCH SÅ KUNDE HAN STIGA NER OCH PREDIKA FÖR ANDARNA I DERAS FÄNGELSE.

1 Petrus brev kap 3:19.

Djupt ned... på kapellkyrkogården.

Dödsrikets uppgift och makt är endast tillfällig. I de olika slutfaserna av Guds frälsningsplan får dödsriket återlämna sina "invånare" i samband med uppståndelsens olika skeden, men det kan vi ta mer om en annan gång.

Avslutningsvis kan jag säga att Skriften skiljer noga mellan å ena sidan dödsriket som mellantillstånd mellan döden och uppståndelsen, och å andra sidan evighetstillståndet som en följd av Guds eviga dom, efter den slutliga uppståndelsen - Gehenna.

Här är det läge att bli rädd.

Men just nu är jag mest rädd för de ondska jag mött och det hat jag har sett lysa i ögonen på människor, besatta av hämnd och djävulskap.

Skulle inte denna råa ondska få sin konsekvens??

En liten djävul, halvvägs to hell.

Vi förvirrade nutidsmänniskor har missat något väsentligt då vi tror att allt är gränslöst och att alla får plats, överallt. Mot vem är det barmhärtigt att bjuda in mörkrets gärningsmän in bland de oskyldiga barnen???

Om inte annat, så har väl Corona-smittan tvingat oss till insikt att den som är smittad måste hålla sig undan - det är barmhärtigt mot alla. 

Sedan kan vi fundera på om man kan tillfriskna från ondska, från hat och våld?

Jag vill gärna hoppas det, men den bönen har jag ensam inte kraft att bedja...

Hjälp! En eldgaffel!

Så, kära människa och bloggläsare, var rädd om ditt liv. Var rädd om din medmänniska. Och lev i kärleken från Gud.

Bär ditt kors om halsen med glädje och låt Jesus vara din räddare, inifrån och ut. Amen!

Innerliga hälsningar, Helene Sture Skötefelt, V.D.M,

- som fotograferade i Mjällby, i Lund, i Sölvesborg och i trädgården, 

- och som hämtade kunskap ur Skriften och från Illustrerat Bibellexikon. Tack.

Finns det liv, så finns det hopp!

TWR-RADIO, LILL-FISKEN predikar i Hällevik

Lill-fisken predikar.

Var frimodig! 

Levande Gud skapar stort. Jesus visar hur det lilla räcker till många. Förutsättningen är att vi ger det vi har, utan tvekan, till Jesus. Han ser barnets tillit i vårt hjärta, och förmerar det vi ger.
Här är predikan som förkunnades i EFS Listerkyrkan, Hällevik, söndagen den 14 mars 2021.
Den återfinns även på YouTube, där underbara kören Fortunes sjunger!

En liten fisk predikar...

EFS, Listerkyrkan i Hällevik.

PREDIKAN över Johannes kapitel 6:1-15, årgång I – FEM BRÖD och TVÅ FISKAR

LISTERKYRKAN – Midfastosöndagen – 14 mars 2021

 Låt oss be: 

Herre, öppna ditt ord för våra hjärtan, öppna vårt hjärta för ditt ord så att Du kan uppmuntra oss, förmana, varna och trösta oss på vår livsväg framåt. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

Ett naivt barn, osäkra vuxna och Jesus som välsignar med Guds kraft.

Det är Midfastosöndagen, vi är mitt i fastetiden inför påsken, och temat är Livets Bröd.

Vi skall få möta pojken, Filippos och Andreas och jag skall tillämpa detta på vårt församlingsliv OCH in i ett radioarbete, som sänder missionsprogram över hela världen. Och det började med en hunger…

Tiberias, Genesarets sjö, Israel idag.

Vi har varit där, i Tiberias vid Galileiska sjön. Landskapet är kuperat och när många samlas, är det lätt att ha överblick och göra sig hörd.

Jesus var ingen vandrande läkare, nej han var mer än så. Och det helande och den upprättelse som följde i hans spår var förebud på att Guds rike nu bröt in, i tid och rum.

Och så blir de hungriga, förstås. Magen skall ha sitt, och själen sitt.

De har inte en chans att mätta så många.

Jesus har vandrat länge med de tolv och de börjar lära känna honom. Som den gode pedagog han är, ställer han en fråga för att höra om de har lärt sig tänka utifrån Gudsrikets perspektiv.

Snart är det din tur!

- Filippos, var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta? Det sade han för att pröva Filippos, själv visste han förstås vad han skulle göra.

Som person Filippos den försiktige. När Jesus fann honom och kallade honom till att följa honom, gjorde han det, och i ren glädje hämtade han sin vän Natanael, men möttes av kritik – och backade.

All kritik gör oss osäkra. Kritik dödar initiativförmågan och vår kreativitet.

Nu står Filippos här bland 5000 män och räknar och analyserar hur de i allsin dar skall kunna mätta alla dessa. Han tänkte mekaniskt, hade inga visioner, med mottot ”så här brukar vi ju inte göra”. Filippos fick inte ihop det, och så är det för många ”Filipposar” i våra församlingar innan man blir förvandlad av Jesus.

Fortunes noter. Smakar mer!

Men Andreas har fått en idé. Han var alltid i skuggan av sin bror Petrus – storfiskaren mot lillfiskaren. Petrus i rampljuset och Andreas bakom kulisserna.

Andreas hade en social förmåga att skapa kontakt med människor och ta dem med till Jesus, en och en. Det berättas att han även tog med utlänningar – greker – till Jesus, för att de skulle få höra evangeliet. 

Nu ser Andreas barnet med fem bröd och två fiskar. Ett hopp har tänts i hans hjärta, för han ser barnets tro och entusiasm, att vilja hjälpa.

Genast korrigerar han sig själv och blir vuxet tvivlande, med orden:

- Men vad förslår det till så många?

Nej, jag räcker inte till...

I våra församlingar finns det också många ”Andreusar” som är bra på att knyta kontakter och bygga upp gemenskapen, men som faller för andras tvivlande blickar. Så skall vi inte göra mot varandra…

I Guds rike är det alltid barnet som vinner… Barnet ser Jesus. Barnet känner Jesus och ger det lilla som finns. Barnet vet vad Jesus kan.

Och brödundret sker.

Nu skall vi göra en tillämpning på missionsarbetet. Vi samlar inte längre folk på sluttningar och talar. Vi får inte ens samlas i våra kyrkor – mer än 8 – under denna svåra tid av restriktioner kring Corona-pandemin.

För fyra år sedan var pastor David Castor här och berättade om missions-organisationen NOREA (nej, inte banken!), minns ni?

De har ett fantastiskt samarbete med Trans Word Radio (TWR) som sänder evangeliet till 190 länder, på deras eget språk, och så har skett i ca 65 år!

Och det började med en längtan. En hunger….

David Castor i Listerkyrkan.

Paul Freed var en kristen man som 1948 drabbades av en kallelse.

Han var amerikan, uppvuxen i Arabvärlden, dit evangeliet har svårt att nå fram p g a förtryck, utan religionsfrihet.

Han mötte två spanjorer på en internationell konferens, och bad honom ta på sig bördan att nå ut till deras 30 miljoner landsmän i Spanien med de goda nyheterna om Jesus.

Hur skulle det gå till?

Det bergiga spanska landskapet var fyllt av svårtillgängliga byar och städer.

Men så fick denne Paul Freed en idé:

- Radio! Radiovågorna har inga begränsningar!

Paul Freed startade Trans World Radio.

Det var bara det att han kunde ingenting om teknik, inte heller något om radiosändningar… han hade varken pengar eller personal.

Guds kallelse var luddig, utan någon tydlig väg att gå.

Men han fick veta att det fanns en befintlig radiostation i Marocko, tvärs över sundet i Tanger. Här kunde han utveckla radioarbetet!

Det var som de fem kornbröden och de två fiskarna.

Folk i hans omgivning tyckte att han var ganska naiv, och lite knäpp. Hur ska det gå till? De försiktiga ”Filipposarna” sådde tvivel in i hans vision.  ”Andreusarna” kom visserligen med vänner som var yrkes-skickliga till honom, men vad förslår det… Det är ingen idé.

Men Paul Freed fortsatte att be. Om Gud vill detta, så kommer Herren att rusta både mig och en radiostation att kunna sända ut evangeliet!

De fortsatte att be, och Gud fortsatte att leda.

Det första kristna programmet sändes ut över Marocko 1954. Sedan dess har Herren skapat strategiska positioner in över världens mest svårnådda områden.

Och nu är alltså TWR är en världsvid organisation som gör det möjligt för människor att gå från tvivel, till omvändelse och till lärjungaskap, i vår tid! Amen och Halleluja!

Och den svenska samarbetspartnern – Norea – där David Castor är direktor, är fullt verksam med säte i Ängelholm. Dem kan vi stötta!

TWR. Det började med en längtan...

Så, vad gör vi i våra församlingar när vi är trötta och ledsna och tycker att ingenting fungerar längre… Vi väntar på att barnarbetet skall komma igång, vi väntar på att lovsångsledare skall dyka upp, vi väntar på att en pastorsfamilj ska vilja ta tjänsten, vi väntar på.. något stort…

Under tiden går möjligheterna oss förbi…

Vi ser inte den lille pojken… och vi missar att Jesus har makt att förvandla, förmera, de minsta korn, till det mest blomstrande arbete.

Förlåt oss, Herre. Förlåt oss vår misstro och vårt felaktiga perspektiv.

Hjälp oss att börja där vi står, hjälp oss att se var den naiva barnatron är, oavsett ålder hos den som bär din vision… Amen.

De samlade ihop tolv korgar av det som blivit över. Så stor är Herrens generositet att den flödar över, över alla gränser, här på Listerlandet, i Karlskrona, i Östergötland eller var som helst där ett längtande och hungrande hjärta finns.

                            

                                   Totalt lugn. Herren är här. Genesarets sjö.

FÖRBÖN

Käre himmelske Fader, vi ber för den värld vi älskar, för den värld som ropar efter befrielse för de plågor vi själva orsakar.

Vi behöver be om en global syndabekännelse för hur vi skadar naturen och varandra. Jesus, låt den här pandemin leda till omvändelse hos politiska beslutsfattare hur vi ska leva.

Herre, vi ber för vårt land, Sverige, att vi skall vara kloka i våra beslut hur vi skall leva tillsammans. Hjälp oss att hålla våra hjärtan nära varandra, trots att det är fysiskt avstånd.

Hjälp oss att vända tillbaka till kyrkan, till församlingen igen.

Väck en hunger efter att höra Ditt Ord, och hjälp oss att möta upp det behovet – med digitala samlingar, radio och annan teknik som kan tjäna ditt försoningsarbete!

 

Jesus, hjälp varje församling att stå i ständig bön, så att du kan leda oss.

Tack för att du sänder människor med barnets tro i hjärtat, att även de minsta resurserna kan växa stort, när vi ger det till dig.

Förlåt oss när vi stirrar oss blinda på ”stor-fiskaren Petrus” som ska leda församlingen.

Hjälp oss att se ”lill-fiskaren Andreas” och den förmåga dessa människor har att dra människor till Dig, en och en….

Jesus, vi ger Dig all ära och pris för att Du är utstrålningen av Guds väsen, här mitt ibland oss, till frälsning och upprättelse!

Hör oss när vi med ETT hjärta ber såsom du lärde: VÅR FADER...

                                 

                                         Va?! Herren kunde använda mig!!

Välsignade fiskhälsningar från predikanten i det gamla fiskarsamhället Hällevik.
Tack Jesus för det DU GÖR!

Helene F Sturefelt, V.D.M.

                                                                       Här hittar du oss.

GROTESCO i KYRKAN

Nu kör vi! Från predikstolen??

Det skulle vara en underhållande mellanakt i Melodifestivalens "Andra chansen" i lördags, 6 mars 2021.

Men det blev så fel.

Motsatsernas möte blev inte en kontrastrik interaktion.

Det blev en form av hädelse. Ett utnyttjande för egen publicitet.

Goda programledaren, men...

Sveriges Television ville låna en kyrka för att låtsas att deras artist DJ Trexx hade gått i kloster och gömt sig.

Kyrkoherden i Värmdö församling fick se manuset och såg inga problem då. Texten som skulle sjungas handlade om artisten som flyr pandemier och ett splittrat Europa, med hoppingivande ord att förenas med utsträckta händer.

Men kyrkoherde Hans Gårdh blev förskräckt när han såg resultatet...

Och det sändes på bästa sändningstid och jag tittade, som jag brukade, men blev upprörd och djupt sårad över den kränkning av kyrkorummet som visades.

Aftonbladet, 11 mars 2021.

Nu har jag gjort mig besväret och fotograferat av hela det här spektaklet på SVT1, så att du själv skall kunna bilda dig en uppfattning.

Kvällens programledare - Christer Björkman och Shirley Clamp - gav oss en mycket fin musikkväll, men att de kunde hålla masken på slutet och tycka att Grotescos nummer var bra, det var programmets botten.

Så där jag. Då får väl jag också skrika igång det här som alla de andra gör:

- Nu köööööööööööööööör vi!

Suck.

"Bulgarien"/ Värmdö.

SVT's reporter Pål Potter låtsas leta efter DJ Trexx i ett kloster i Bulgarien - alltså Värmdö i Stockholm.

Denne techno-artist fyllde Globen förra året och det var så väldigt märkvärdigt så... så pass att nu måste han få TV-utrymme.

Skådespelarna i "humor-gruppen" Grotesco är statister i "underhållningen", som dansare.

Ursäkta mig, herr...

Reportern kommer in i kyrkan/ klostret och frågar en man klädd i munkkåpa:

- Ursäkta mig, herr... doughnut...

Doughnut är ju den där friterade runda ringen man kan smaska i sig, under namnet "munk". Det var väl det enda som var lite roligt.

Herr Munk. Herr Dough-nut...

- Har du sett den här mannen? Han kallas Trexx.

Ecce Homo... Inte.

Munken visar sitt ansikte bakom kåpan och säger:

- Det är ett namn jag inte hört på mycket länge.

Han har inte hört sitt namn på länge.

Pål Potter fortsätter:

- Christer Björkman vill att du gör en ny Tingeling.

Christer Björkmans påhitt?

DJ Trexx vänder sig bort. Han vill dra sig undan allt, alla scener, allt ljus, och säger:

- Det Europa jag älskade finns inte längre. Det är både öde och stängt!

Han vänder sig bort.

Trexx står framför altarringen, lägger huvudet på sned med sin blonda lugg utanför munkkåpan. Han ställer en fråga:

- Vet du vad som är det vackraste i hela världen?

Vad är det vackraste?

Hm, när den frågan ställs i en kyrka, förväntade jag mig att svaret på något sätt skulle höra ihop med kyrkans budskap, annars finns det ju ingen mening med att vara där, eller hur!

Men svaret handlade inte om något existentiellt djup, utan lyfte bara fram hans eget intresse:

- Människor som dansar techno.

Jag jag jag och mitt ego.

Kameran höll fast honom i vinkel framför altarringen.

- Syntharna! vrålade han, och viftade med händerna.

Också en liturig.

Reportern tittade förvånat och förskräckt på Trexx.

- Människor som hoppar upp och ned och skriker... mitt namn...

Tro det.

- TREXX...

Jaha. Jasså. Inte Jesus då. Nähä nä. Ditt namn. Inte Guds namn. Du skall inga andra gudar ha vid sidan om mig, säger den Gud vi har byggt det här huset till. 

Reportern ser inte övertygad ut.

Inte jag heller, där jag satt i TV-soffan. 

Du får inte min tillbedjan.

Den stackars blåögde pojken/ artisten var så ledsen över att det varken finns arenor eller klubbar där han kan sjunga sina fina sånger.

Just det.

Vart ska vi ta vägen i dessa tider?

Var skall du jobba någonstans då?

- Du förstår tydligen inte, säger han till Pål Potter. Låt mig förklara, säger Trexx och går och sätter sig vid kor-orgeln (den orgel som står där framme i koret) (alltså inte där uppe på läktaren) (för dig som inte känner till hur en kyrka ser ut).

Du förstår tydligen inte. Nej.

Blondluggen tar några taffliga ackord och kraxar fram:

- Välkommen till EU...

Välkommen till EU.

- ... till mitt varma, fria hem, men inte nu...

- ... England stack - hej då James Bond....

- ... kvar är ondingar (bra ord!) som heilar...

Är du en förklädd "onding"?

Han reser sig upp och sträcker ut sin hand, fortfarande klädd i sin munkkåpa en liten stund till.

- Du är stark du, europé...

Tag min hand.

Trexx sträcker ut sin hand mot reportern, som ryggar tillbaka, generat leende.

- Vi ger aldrig upp.

Ta min hand, då!

Plötsligt öppnas kyrkportarna där nere och in skrider ett stort följe.

Först kommer en slags schlagerdrottning eller kanske snarare "Drottning EU". Hon är klädd i vitt med sexiga läderremmar runt sin fylliga kropp.

I håret har hon ett strålande diadem som ger henne hög status.

Drottning Europa.

Folket sjunger:

- Glöm Brexit och viruset...

Ja, det vill vi förstås.

Drottningen slår ut med händerna och sjunger med kraft:

- Terroristerna kan inte stoppa schlagern!!

Äntligen enig.

Jag förstår kyrkoherde Hans Gårdh, som fick läsa dessa textrader, att det kanske verkade oförargligt.

Men om han visste bara liite grann om artisten Trexx och nååågot om Grotescos stil, så skulle det vara tillräckligt för att ana oråd.

Om SVT dessutom kombinerar dessa två normkritiska "underhållare" så borde alla varningsklockor ringt!!

Ring, klocka, ring!

Till saken kan jag säga, att jag själv har varit med om en liknande situation, men mildare.

Det var en sommar för ett antal år sedan då jag var vikarierande kyrkoherde under ordinarie herdes semester. Då ringde en känd, svensk artists manager till vår kyrka och ville boka den inför kommande julkonsert.

- Har musiken anknytning till kyrkans budskap? frågade jag.

- ? ? ? Ja, alltså, det är ju så fin akustik i kyrkan.

- Jo, det vet vi. Men kyrkan är byggd till Guds ära och jag undrar om konserten ligger i linje med det.

- Det är ju en julkonsert...

- Visst, men... ni har inte hört er för på Konserthuset?

Akustik-argumentet.

Det blev tyst. Managerern visste att de tog 10.000 kr i hyra, medan vi i kyrkan bara tog 2.000 kr.

- Välkommen att höra av dig när kyrkoherden är tillbaka, sa jag.

Han ringde inte tillbaka.

Jag lyckades. Detta är jag stolt över. Vi hade kunnat dra dit hur mycket folk som helst, men det är inte vårt ärende. Vårt uppdrag är att visa människor vägen till Kristus, inte för att komma till kyrkan med ett jippo.

Så det jag sitter här och skriver är inte tomma åsikter. Det är min egen upplevelse. Av att sätta gränser.

När kyrkoherden sedan kom tillbaka sa han:

- Vi jobbar med underhåll - inte med underhållning. Underhåll - av själen.

Underhåll.

Nu ställer sig den förklädde fulingen i mittgången och börjar fingra på singulum, ja, det är namnet på repet som håller ihop kåpan. Nu ska täckelset falla...

Bakom honom står två män utklädda till ortodoxa patriarker med hög mössa, lila stola och alttför stora guldkors på bröstet. 

Nu skall det bli åka av...

Dags att knyta upp.

Bakom dem skymtar psalmtavlan, där tre psalmnummer är upphängda. Ser du?

Jag zoomar in och anar suddigt att församlingen just har sjungit psalmerna 11, 313 och 703.

  11 - "O, Store Gud" ja, gode Gud hjälp oss igenom det här spektaklet!!

313 - "Min Frälsare lever" - ja, det vore passande om alla sjöng den refrängen här i Guds hus.

703 - "Ropa till Gud" - det är som om dessa psalmer var tysta vittnen till det som hände på inspelningen av denna skojiga mellanakt till Melodifestivalen.

Hela kyrkan ropade tyst till Gud, i förtvivlan, över att bli så missbrukad.

Nu brakade det loss och musiken stegrades. 

Kan du se psalmnumrena?

Drottningen sjöng:

- Låt nu dansen befria oss.

Jodå, så är det för oss när vi dansar "Helig Dans" i cirkel till Guds ära, det är verkligen en kroppslig och själslig befrielse! 

Men inte detta.

Dans och dans.

Jag gillar snygga kläder och snygga ben. Jag gillar muskler - på badstranden! 

Men i kyrkorummet är det en provokation!! Fel syfte. Vi är inte där för att visa upp oss.

Är du på badstranden nu?

Och på en av bilderna kan du se en avklädd "patriark" med endast prästkragen runt själv halsen, avklippta skjortmanchetter och, som sagt, det överdimensionerade guldkorset på sitt bara bröst.

Är det bara på skoj?

För vem då?

Prästkrage. Jodå...

De utklädda nunnorna dansar loss nu så att doken fladdrar. I blicken syns ingen bön...

Nu är vi långt bort från tidegärdsbönen.

Dok-dans. 

Nu hoppar Trexx upp på kyrkbänkarna. Han skrevar med benen så mycket han kan.

Jag har sett likande situationer med hormonstinna konfirmander. De hoppade bock i kyrkbänkarna. Det var nära att de inte blev konfirmerade. Beteendet höll i sig länge.

Jag har till och med sett en präst med ADHD hoppa över bänkryggarna.

Så där ja. På plats.

Grotesco har monterat en rökmaskin nere i kyrkbänken. Röken blåser rakt i skrevet på Trexx. 

Blev det varmt och skönt? Kittlade det lite i byxorna?

Nu är det bra stämning i kyrkan, eller hur ni ansvariga produktionsledare?!

Feel good?!

Jag läser i kvällstidningen om vad kyrkoherde Gårdh säger:

- Vi hade vaktmästarpersonal på plats under delar av inspelningen. Det var mycket rök, och där var känslan mer att det skulle bli en feel-good-känsla, inte en provokation.

Nu blev det så för många, bland det värre man har varit med om. Det blev inte som vi hoppats eller trott.

Nej, vi beklagar, bästa kollega, men vi måste vara mycket mer noggranna när vi får sådana här förfrågningar! Det är så lätt att bli lurad och utnyttjad.

Skäms, SVT!!

Inte sänd av ljuset.

Ofta har man kritiserat kyrkorna för att vara nationalistiska. En kyrka bör inte ta ställning för något land, och vi bör inte säga "fosterland".

Men nu kommer Grotescogänget in med flaggstandar, med Europas alla länders flaggor.

- Europa!

- Det är tid att förenas. Det är hög tid att förenas.

Hög tid. Högtid?

Hög tid. 

Högtid. Just det. I kyrkan sysslar vi med högtider. Men inte halvnakna. Det kan vi vara när vi kommer hem i det privata hemmet.

- Det är hög tid att förenas i dans!

Nu har reportern vaknat och fattar kyrkogaloppen. Han står med en mobil i hand. Rör på fläsket, nu skall vi skaka rumpa.

Rumpfläsk.

- Låt kroppen känna rytmen dunka.

Ja, det gör jag gärna, men inte på det viset, och inte där. 

Jag har fått ett sms.

Nästa textrad är dock ganska bra:

- Är ni redo att röra er bortom hatet?

Det budskapet ställer vi upp på.

Men vad finns bortom hatet? Respekt? Eller normlöshet? Att allt är tillåtet? 

Vad är det ni vill erbjuda?

Bortom hat - respekt?

Nu har Trexx tagit sig upp i predikstolen. Strålkastarljuset skjuter sina pilar kors och tvärs genom kyrkorummet i Värmdö kyrka. 

Låtsasprästen säger:

- Varje land har sitt sätt dansa techno.

Åhå. Här har vi en technolog, hör jag! Annars är de flesta som står där teologer...

Technologens credo. Amen?

Jag har lyssnat in prästkollegor och deras reaktion på sociala medier. Den är blandad, alltifrån "befriande" till "pinsamt".

Vanligt folk skriver i flödet på Facebook:

- Skönt att Svenska kyrkan hänger med sin tid!

- Fruktansvärt att Svenska kyrkan kan nedlåta sig till detta!

Hur kan skillnaden vara så stor? 

Det beror på hur nära man lever Jesus Kristus.

Lever du nära Jesus?

En ortodoxt kristen man, Gabriel Külen, skriver på Facebook med stor sorg i hjärtat:

- Öppet brev till ansvariga för Svenska kyrkan i Värmdö. Det är med brustet hjärta jag skriver detta.

Räcker det inte med all förnedring och kränkning vi redan går igenom?

Låt kyrkan och dess altare vara heligt!

- Dessa artister hade aldrig fått bete sig så på kungliga slottet eller på en nobelmiddag. Men i kyrkan går det bra. Hallå biskop Antje Jackelén, ta tag i detta, annars får du faktiskt göra något annat.

Ni öppnar Kristi sår på korset igen. Räcker det inte med det dyrbara blodet som Kristus köpte oss fria med?

- Sluta upp med er bortförklaring att ni beklagar att det gett en del "anstöt". Vi kräver åtgärder! Detta är inte okej!

Undertecknat Gabriel Külen.

Varför klär du ut dig så respektlöst, Grotesco?

W.W.J.D. What Would Jesus Do?

Det vet vi. Han drev månglarna ut ut templet med en piska, med orden:

- Guds hus skall vara ett bönens hus, men ni har gjort det till ett rövarnäste!!

Kärlekens vrede. 

Vrede över att det heliga vanhelgas. Det skall markeras och gränssättas.

Men ska inte alla kristna vara snälla och förlåta?

Jodå, men inte dumheter och utnyttjande!! 

Den som kommer och ber uppriktigt om sina synders förlåtelse och är beredd till omvändelse, blir förlåten.

Blanda inte ihop korten!!

Vänd om. Vänd er om. Omvändelse.

Det jag tänker nu till sist, är vad som skulle hända om vi vände på situationen?

Vi kommer till dem.

Kyrkan kommer till Grotesco. Vi kristna kommer till artisterna. Med vaddå?

Inte rökmaskiner i alla fall! Men kanske rökelse... och framför allt skulle vi vilja sätta oss ned och be tillsammans, idka själavård och erbjuda bikt. Lovsjunga Herrens befrielseverk från egot.

Sjunga O Store Gud, Min Frälsare Lever och Ropa Till Gud. 

Tillsammans.

Och så ber jag för alla rädda kyrkofolk som inte vågar sätta gränser, att ni skall göra det.

Jag ber för alla som flabbar med och tycker detta är tufft. Börja läsa din Bibel och ställ dig nära korset i kyrkan och se på Jesus.

Se på Jesus. Inte på Trexx.

Christer Björkman, det vore snyggt ifall du på finalen nu på lördag 13 mars kan be om ursäkt.

Ert tilltag har sårat väldigt många kristna i vårt land.

Vi kan vara utan Melodifestivalen.

Men vi kan inte vara utan kyrkan.

Bistra hälsningar,

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- som samtidigt konstaterar att det finns en enorm kraft i kyrkan och vårt kristna budskap, annars skulle Grotesco inte haft något innehåll att spänna sig emot.

Amen!

Grotesk dikeskörning.