Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 22 december 2011

JULKLAPPSLEK och GRANSLÄP

Max en gran per cykel.

Är granen inne? Kakorna bakade? Julklapparna köpta?
Måste jag... ?

Kultur blandas med hedendom och kristendom. Jag bestämmer mig för vad jag vill fokusera på, sedan får det andra komma efter hand.

Nu kopplar vi av lite.

In i strumpan med dig!

Du skulle sett igår när jag släpade hem en gran - inte från skogen - utan genom stan!
Vid Blomsterkiosken hade de precis en liten lagom en, halvstor, som skulle kunna stå på ett lågt bord.
Den tog jag i handen och gick, drog, släpade... över asfalt och trottoarkanter...
Tur att ingen bilist körde i diket vid åsynen!

Men när jag kom hem var den större än jag trott... Mjölksyra i armarna och toppen knäckt mot taket...

Här kommer ett proffs... Bytet infångat.
Man ska inte släpa för hand.

Hur ska julklapparna hanteras när alla är vuxna och tomten avslöjad?

Julklappshysterin är borta sedan länge och barndomens besvikelser över uteblivna fantasijulklappar, har klingat av.

Här kommer en god ersättare: Julklappsleken med Tärning.

Alla bidrar med en eller flera inslagna julklappar.
Lägg dem i en hög på bordet.
Slå med tärning, den som får en 6:a tar en paket. Håll på så tills de är slut.

Stor orättvisa uppenbarar sig... precis som i verkliga livet!
2/3 rika, 1/3 nära svältgränsen... och utan julklappar...

Nu öppnar var och en de julklappar man lyckats få. Någon kanske bara får titta på...
Men hav tröst!
Nu börjar det om igen med tärningen!

Varje gång man får en 6:a får man nu TA en paket från sin granne! Ha!
Kristen stöld i bästa Robin Hood stilen!
Titta på klockan och bestäm hur länge ni får hålla på att stula från varann....

Det går lättare med cykel.

Tredje fasen är när ni inte orkar mer...
Då inträder den Stora Givmildheten - det är ju ändå jul - och till den som eventuellt inte har fått någon paket, ger man nu bort en... så att alla blir nöjda och glada!

Granen står så grön och grann i stugan
Grannen dansar runt med lilla frugan
Tra la la...

Lektanten och granälskaren
Helene Sturefelt

onsdag 21 december 2011

RELIGIONSKRITIKER

Vad har ni gjort med mig?
Tomte-bläckfisk?? Ta bort!

Ta bort all religion! Ta bort alla religiösa symboler! Jag vill inte veta av detta - jag vill ha frihet från religion över huvud taget!
Hm, hur ska det gå, så här i juletider?

Jag försöker förstå de religionskritiker som senaste tiden trätt fram, och ganska aggressivt talat för sin åsikt.

När religion missbrukas i eget maktsyfte - ja, ta bort den då.
När religion utnyttjas för att få förtrycka andra - ja, ta bort den då.
När religion blir ett hinder för att tänka och agera ansvarsfullt själv - ja, ta bort den då!

Och då kan "religionen" ha många kulörer, även den jag själv tillhör.

Många kulörer.

Men vad gör vi med den Goda Religionen?
Hur ställer sig en kritiker till det?

Jag vet ingen större uppoffring och kärlek än hos den som har Guds kärlek till drivkraft:

Om dessa kritiker hade fått sin vilja igenom, då hade vi inte haft Moder Teresa, broder Roger, Martin Luther King och vår reformator Martin Luther.
Vi hade inte haft Gandhi, Nelson Mandela eller påven Johannes Paulus II som bidrog till kommunismens fall och Polens frihet...

Vi hade inte haft sankta Lucia, Heliga Birgitta eller snälle biskopen Nikolaus som delade ut presenter till de fattiga...
Om religionskritikerna hade tagit bort den Goda Religionen skulle vi inte haft Ansgar som kom med läskunnighet, läkedom, vägbyggen och böneliv...
Vi hade inte haft Bonhoeffer eller Maximilian Kolbe som i koncentrationslägret offrade sig för att en pappa skulle gå fri...

Kraft från ovan. St Klara kyrka.

Lyssnar du på Människor och Tro?
Radions P1 sänder detta utmärkta religionsprogram med bra analyser och infallsvinklar.

I förra veckan sände de ett samtal mellan integrationsminister Erik Ullenhag och religionskritikern Camilla Grepe (som också var på SvT´s Debatt om skolavslutningar för en tid sedan).

De diskuterar bl a polisers klädsel utifrån direktivet att spegla det mångkulturella samhället, även i poliskåren.
Religiösa symboler såsom turban, kippa och hidjab ska vara möjlig att bära till uniformen.
Detta tycker Erik Ullenhag är bra.
Camilla Grepe protesterar och hävdar det sekulära samhället där religiösa symboler ö h t inte ska finnas.

Erik menar att om man förbjuder dessa yttringar, såsom i Frankrike, då ökar motsättningarna. Det är bättre att normalisera slöjan, säger han i programmet.
Camilla pekar på en inkonsekvens och säger att som polis har man ingått ett avtal för att tjäna staten, där all makt utgår ifrån folket. Har man en slöja på sig, markerar det att makten utgår ifrån Gud.

Erik håller inte med och undrar hur hon kan veta det...
Camilla Grepe svarar:
- Jo, det vet vi! Varför har hon annars slöjan på sig, om den inte betyder något? Det blir en tveksamhet i vems namn hon agerar, menar Grepe.

Du kan själv lyssna vidare här:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=416&artikel=4856508
Eller kolla Camilla Grepes religionskritiska blogg "Bright".

Religiös symbol, Kaknästornet i bakgrunden.
Lager på lager. Otydligt...

Min reflexion är att integrationsministerns goda ansats faller på att han är okunnig om religionens funktion.
För honom är det bara en slags åsikt som tillhör det privata...
Men så är det inte för den sant troende! Då vill man uttrycka sin tro - och det är här det börjar kollidera.

Ullenhag tillägger att religiösa symboler inte får hindra själva polisuppgiften - och där stannade Människor och Tro´s samtal i den frågan.
Vi måste våga och kunna fortsätta att tala även om det som är känsligt, och försöka se både för- och nackdelar, utan prestige.

Precis som vi synar politikernas syfte och mål, måste vi kunna syna våra olika religioners syften och mål.

Men att verkligen ta bort alla religiösa yttringar, som Grepe vill, är inte möjligt.
Människan är och förblir en andlig varelse i djupet av sin själ, menar jag.

NK´s kvinnliga skäggtomte trollar:
- You get pie in the sky when you die...
Nä... ta bort!

Jag tänker på de gamla kommuniststaterna där kyrkorna tvingades under jord, men där hjärtats tro var högst levande, om än i tysthet!

Och om vi stängde alla våra kyrkor under julen, vad skulle återstå då?
På allvar! Vad? Maten förstås. Men sedan?

Endast varuhuset är vaket... "Shop til you drop".
Konsumtionen är kvar... men längst ned på önskelistan till tomten skulle det stå:
- Jag önskar mig lite mening med livet...

- Mamma, vad är det för mening med livet?

Religiösa hälsningar.
I Jesu namn, Helene Sturefelt

tisdag 20 december 2011

KRUBBA OCH KORS

Litet kyrk-barn.

Det är så roligt när de kommer!
Skolbarnen med alla sina lärare, seniorer och föräldrar. Årets viktigaste gudstjänst... eh.. samling menar jag.
Åter igen vill jag dela med mig av dagens erfarenhet, blandat med några andra tankar, illustrerat med suggestiva och suddiga foton, tagna med min utmärkta lilla mobil, 2.0 megapix.

- Välkomna hem till kyrkan! För mig är det som att komma in i Guds hjärta.
Det är en glädje att se er alla, "unga och gamla".

Guds Hjärta.

Jag hade tagit reda på att dessa skolbarn arbetat mycket med Världen och Geografi. Därför lade jag min betraktelse på den nivån.

- I vilket land ligger Betlehem där Jesus föddes?
Israel, som för många är världens mittpunkt, någonstans mellan Europa och Afrika... (barnen är inte så gamla!).
- Varifrån kom de vise männen?
Persien, det som nu är Iran och Irak. De var duktiga matematiker och astronomer.
- Vet ni vart Josef och Maria fick fly med sitt lilla barn sedan?
Egypten.

Med enkla drag drogs hela världen in i julens evangelium.
Och barnen var med och gissade och svarade allt vad de förmådde!

- Nu ska jag göra som de vise männen gjorde vid krubban, jag skall böja knä och be...
Och så gjorde jag det. I respekt åt två håll.
De som inte är troende, kunde "titta på" med distans, medan jag kunde vara trogen mitt uppdrag och min Gudsrelation.

Konstigt egentligen, de texter som barnen sjunger i adventssångerna är oerhört gudliga och frälsningsfokuserade!
De sjunger... "Ett litet barn skall hjälpa oss att tro"..."Frälsaren kommen är" o s v.
Detta är mer Kristuscentrerat än vad jag var...

Krubba och Kors, Jesus möter sig själv...

Palestina fanns inte på den tid som Israels historia börjar i Gamla Testamentet.
Det var ju filistéernas land, alltså "Filestina" som man ska svänga till det lite..
Finns det filistéer idag?

Jag hörde en person berätta om sin vän, som flytt från dagens Palestina.
- Han är en rättrådens man men hamnade fel då han påtalade ett smärre brott. Alla vill inte veta sanningen...
Så han flydde undan det hot och den rädsla som hans muslimska "bröder" utsatte honom för.
Här i Sverige är han trygg. Han njuter av den frihet som kristendomen byggt upp.
Men, han säger men:
- Jag är sekulariserad! Min gamla tro har jag lämnat, den var bara ett evigt beteende där guden aldrig blev nöjd. Jag kände ständigt rädslan att inte duga, att inte be tillräckligt många gånger, att aldrig vara säker...

Är det Goliat och David som möts igen?
Och vem är vem, iså fall?

Litet lamm - Offerlamm... !

Tillbaka till skolavslutningen.

Jag höll julkrubbans lilla ler-Jesus-figur i handen. Han vägde så lätt... Men var ändå så tung...
Och efter att ha läst Elsa Beskows "Du lilla vackra Jesusbarn" (se gårdagens inlägg) lade jag min julklapp till Jesusbarnet i stallet.

- Därför kan vi ju se våra barn som om de representerade Jesus när vi ger dem julklappar!

God Jul, Jesus.

Vid utgången frågade barnen vad som var i paketet.
- Hm, jag tänkte mig att jag gav Jesus mitt hjärta...
- Inte på redigt (riktigt) väl?
- Nej...jag ger honom min kärlek!
- Jaha. Hejdå! God Jul.

Respektfulla hälsningar till de skolor som väljer att komma och låta barnen uppleva julens ursprung.
Helene "Filistina" Sturefelt.

Dagens ros till er.

måndag 19 december 2011

HÄRSKARE FALLER - JESUS OXÅ?

Tekniken meddelar.

Vilken märklig tid vi lever i, den ena diktatorn efter den andra faller.
Nu dras blickarna ett halvt varv runt jorden - Nord-Korea gråter, deras diktator Kim Jong-Il, är död, dyrkad som en halvgud...

Och julen är kidnappad av kommersen, säger vår ärkebiskop Anders Wejryd.
Enligt en Sifo-undersökning, som Svenska kyrkan låtit göra, är det bara 10% som bryr sig om själva julfirandets anledning: Jesu födelse.

Jag läser tidningar, bibeltexter och tittar på nyheter.
Det är min måndag.

Utsikt från Bryggareberget, Karlskrona.

Denna veckan lever jag med Marias Lovsång i Lukas evangelium, och hon stryker inte medhårs:

GUD GÖR MÄKTIGA VERK MED SIN ARM
HAN SKRINGRAR DEM SOM HAR ÖVERMODIGA PLANER
HAN STÖRTAR HÄRSKARE FRÅN DERAS TRONER
OCH HAN UPPHÖJER DE RINGA.

"De ringa" i detta fall är, i min tidningshög, fredspristagarinnan Leymah Gbowee från Liberia.
Tidningen Dagen refererar till ett spännande samtal i Uppsala Domkyrka mellan henne och ärkebiskopen.
Anledningen till deras möte är att Svenska kyrkan i många år har stöttat den lutherska kyrkans freds- och försoningsarbete i Liberia.

Se där, alla som i det tysta är med och ger kollekt till kyrkans internationella arbete, det ger resultat!
Ni får också del av fredspriset tycker jag.
Liksom alla bedjare...

Leymah´s vän, den svenske prästen Hans Lindqvist som arbetat i Liberia, säger:
- När vi efter inbördeskriget åkte ned till Liberia, insåg vi att ett försoningsarbete är något som man gör på mycket lång sikt.
Och Leymah berättar om de kollektiva såren som måste läkas - hon vet, som traumaterapeut...

Över-fall.

Jesus Kristus är en levande verklighet.

Den försoning och förlåtelse som finns i hans närhet är ett viktigt redskap i bearbetningen.
Jesus ger hopp att hitta ett annat sätt att leva.

Eller som en kristen broder sa:
- Jag har lämnat mitt hämndbegär till Gud, Han får ta hand om hämnden i så fall, nu vill jag gå framåt, med förlåtelsens hjälp.

Min bön ikväll går till folken på båda sidor gränsen mellan Nord- och Sydkorea, till Liberia, till vårt andligt hungrande Sverige...

Och i de julruschiga varuhusen hör vi:
- O helga natt... Folk fall nu neder och hälsa glatt din frihet...!

Nej, fall inte ned framför kommersens altare! Tänk så många julklappar som just nu inhandlas p g a dåligt samvete, där slarvigt skötta relationer ska rättas till med lite presenter...
Det är inte frihet.

Vi lever fortfarande i skuggan av fattigsverige.
Vi vill ju inte ha fler prylar!! Men ändå... för säkerhets skull...
Slå in en komplimang istället. Eller ge den direkt.

Glädjande nog visar Sifo´s undersökning att 18 % av blekingarna tycker det är viktigt att gå till kyrkan under julen.
Många kan också tänka sig att dra ned på julklappsköpandet och ge pengarna till välgörande ändamål.

Vatten till alla.

Jag kidnappar tillbaka julen och tackar Gud för kyrkan, att den ännu står kvar, och är motvikt till allt detta jippo.

HUNGRIGA MÄTTAR GUD MED SINA GÅVOR
OCH RIKA SKICKAR HAN TOMHÄNTA BORT.

Tänk om det kommer en dag när kyrkporten är stängd och evangeliet tystnat... där alla prasslar runt bland sina glitterpapper och undrar vad som egentligen är meningen...

Tänk om det kommer en dag där religionsfobin fått sådant genomslag att det blir böter på att nämna hans namn... Jesus.
Föraktet var tydligt igår när SVT visade en 30 sek lång kortfilm, där man ser Maria med den döde Jesus i knät - och en tecknad pratbubbla som meddelar hur Jesus tycker att - svordom - det är så skönt att "chilla" - ta det lugnt...

Ja, att driva med och häda kristendomen offentligt, det går bra... men inte att be en enkel bön i kyrkorna för barnen!!
Här har jag lust att skriva ett antal fula ord .... zxyszzö öözx xxcåå...

Frostiga sändningar.

Jag tar ett djupt andetag och låter Elsa Beskow avsluta kvällens inlägg:

DU LILLA VACKRA JESUSBARN SOM LIGGER DÄR PÅ STRÅ,
DU BORDE HA EN BÄDD AV DUN, MED SILKESLAKAN PÅ.

EN VACKER HÄST AV BARA GULL, DIN JULKLAPP SKULLE BLI,
OCH LITEN VACKER SILKESKOLT MED PÄRLBRODERI.

MEN INGEN JULKLAPP ALLS DU FÅTT, JAG KAN DET EJ FÖRSTÅ,
FÖR DIN SKULL ALLA JORDENS BARN JU FULLT AV KLAPPAR FÅ!

FÖR ATT DU FÖDDES DENNA DAG, HAR HELA VÄRLDEN FEST.
OCH DÄRFÖR SKULLE VÄL JUST DU BLI FIRAD ALLRA MEST!

JAG VILLE DUKA DIG ETT BORD MED SMÅ PAKETER PÅ,
OCH ALLDELES  I BORDETS MITT EN TÅRTA SKULLE STÅ.

OCH RUNTOMKRING EN VACKER KRANS AV BLOMMOR OCH AV BLAD,
DU LILLA VACKRA JESUSBARN, DÅ BLEVE DU VÄL GLAD?

Helene Sturefelt
- den kristna julens försvarare.

Utkikens restaurant. En varm plats.

söndag 18 december 2011

VATTENBORGENS GUDSTJÄNST

Vattenborgen i Karlskrona.

Ja! Det blev "så mycket bättre"!
Vår kyrka fylls till brädden dessa dagar, så därför var det bra att flytta dagens gudstjänst till Vattenborgen, tvärs över torget.

Bröderna Kulenovic öppnade sin konsthall, fylld med skatter från världens alla hörn, och vi möblerade så att det blev ett gudstjänstrum.
Kors och ljus framför Leonardo da Vincis tavla, med Maria och Jesusbarnet på armen.

Välkomna att ta del av predikan! (Läs gärna Marias lovsång först, i Lukas 1:46-55).
Det är 4 söndagen i Advent.
Vi går in tillsammans.... åh, det är ju som att komma till en krypta! Till födelsegrottan i Betlehem...
Tiden vrids tillbaka.

Kulenovic konsthall.

Kära vänner, alla samlade här i Kulenovic konsthall, nu skall vi låta teologi och konstvetenskap få mötas.
Vi ska väva ihop Leonardo da Vincis motiv med den unga kvinnan Marias lovsång.

Denne enkle man blir en djärv vetenskapsman, hyllad som geni.
Jesus Kristus hade också enkel bakgrund - mänskligt sett - men han var inget geni, han är så oändligt mycket mer!
Leonardo gjorde historia. Jesus Kristus ÄR levande historia.

Vi tänker oss att vi går in genom tavlan genom fyra hörn.

Leonardos Maria med Jesusbarnet.

FÖRSTA HÖRNET.

Maria blev Guds moder på jorden. Hennes lovsång gäller undret som väntar - men inte bara föräldraskapet, utan framför allt befrielsen från den synd, som vill skilja oss från Gud.

Maria lär oss tänka stort om julens evangelium.
Vi, som lever 2011, får uppmuntra varandra att inte slarva bort evangeliet i alla förberedelser, eller i kommersialismens sentimentalisering av Jesus, eller ännu värre: utradering av Jesus, i det heliga Skolverkets namn...

I Marias lovsång presenteras Gud trefaldigt:
- som den Mäktige, som den Helige, som den Barmhärtige.

Lukas skildrar på ett mästerligt sätt hur Gud är så stor att Han klarar sig utan de stora...
Istället vänder Gud sig till de små och svaga, som av nåd utkoras av Honom...
Så kan bara den göra som själv verkligen är stor.

Bara barnet...

ANDRA HÖRNET

Guds moders lovsång gäller det sätt på vilket undret förverkligas.
Det är lätt att frestas tänka såsom de vise männen gjorde, när de tänkte sig att Gudabarnet skulle födas i judarnas kungapalats.
Nej, Gud utväljer inte det starka och mäktiga när Han vill komma oss nära.
- Han har sett till sin ringa tjänarinna, sa Maria.

I denna ödmjukhet kan Guds storhet lysa desto mer.
Det visste alla profeter och helgon, det vet alla kristna som har Kristus i sitt hjärta.

Ödmjukhet är inte att förringa människan, eller kvinnan, det är tvärtom en livshållning som vill avslöja oss om det är vi som förringar Gud, och Guds plan med oss...

Detta är till varning för "mäktiga män", vars övermodiga planer Herren gör omintet - - - allt enligt evangeliet.

Överlåt dina planer till Gud.

TREDJE HÖRNET

Marias lovsång gäller det förnyade förbundet mellan Gud och hans folk.
Jaha, då kan jag sluta lyssna, tänker någon, jag tillhör väl inte "Guds folk", som bara tittade in här i konsthallen för att det är fint... och kanske möjligen för att få med mig ett Ord på vägen...

Jodå, det gamla förbundet förnyas då Jesus går in i syndalammets roll och löser skulden, på korset med förlåtelsens ord, och med uppståndelsen.
Och jag tänker - lyssna nu - att var det därför som stallet var en så perfekt plats för honom att födas på?!
Jesus född där lammen sökte skydd... !

Genom det kristna dopet fogas vi in i denna världsvida Gudsgemenskap.
Gläd dig åt ditt dop, och ta det på allvar.

Barnaskap hos Gud.

FJÄRDE HÖRNET

Med detta sagt, kommer vi nu till predikans kärna:
- Gud är alltings centrum och mål!

Leonardo da Vincis skickliga hand har målat Maria med barnet på armen - Jesus, som är Guds utstrålning på jorden. Ja han har målat så att det ser ut som om han följer oss med blicken... och ser oss, var vi än står i rummet.

Jesus, Guds ögon.
Gud, Du är sannerligen seendets Gud! DU är mittpunkten dit livet dras, dit vi ständigt längtar.

Här möts nu stort konstnärskap och stor teologi.
Konst utan mål är meningslös. Tro utan konkret konsekvens är också meningslös.
Men här finns både mål, innehåll och mening!

Det är inte Leonardo som är intressant, utan det som han skildrar: en Gud, som ser.

Gud kommer oss nära genom barnet, för att väcka vårt gensvar och vår innersta känsla:
- Gud, utlämnad till oss, till vår förmåga att älska.

Maria gav sin kropp som boning.
Vi får ge vårt hjärta som boning till Gud.

Så blir den plana ytan tredimensionell.
Och människan blir också tredimensionell när vi våga bejaka fullt ut vår kropp, själ och Helig Ande.
Amen.
* Trosbekännelsen.

Korsets kraft.

Detta var andra året vi firade denna gudstjänst hos bröderna Kulenovic. Om du vill läsa mer, får du söka dig bakåt till december 2010, där hittar du andra halvan.

Herre, vi ber för samarbetet här på torget i Karlskrona:
- mellan konst och teologi, mellan rättsväsende (Rådhuset) och kyrka, mellan handel och rättvisetänkande, mellan trafik och miljö.

Herre, hjälp oss att fatta beslut utifrån ditt sinnelag.
Vad skulle Du ha gjort?
Vi ber för ekonomisk stabilitet i Europa, för fred och demokrati i Afrika och Mellanöstern...


Tre torn i samarbete. Högtidligt.


TACK ALLA.
Tack också Karl-Göran Zettergren och Ragnar Lundell för exegetisk inspiration.
Helene Sturefelt,
komminister i Karlskrona stadsförsamling.

lördag 17 december 2011

SÅ MYCKET BÄTTRE - Eva Dahlgren "Jag är Gud"

Är kommunikation möjlig?

Så roligt det är att se och höra SÅ MYCKET BÄTTRE på TV4, där Timbuktu, Laleh, E-type, Ledin, Lena Ph, Wiehe och Eva Dahlgren tolkar varandras låtar!
Det här gillar jag.
Vilka härliga nygamla musikstycken det blir!

Det påminner mig mycket om teologi... där varje bibelläsare måste tolka och förstå den text som läses.
1. Fakta kring originaltexten
2. Vad tänkte den som skrev?
3. Vad betyder det för mig?

Jag ska nu göra ett försök att tolka just Eva Dahlgrens låt "Jag är Gud" - en text som provocerar mig, men där jag vill komma bakom orden.
Jag kommer förmodligen göra samma misstag som den gör, när den läser min blogg - utan att känna till min bakgrund, min humor och mitt allvar...
Men man kan också träffa rätt, och få en ny förståelse av tillvaron!
Vi får se hur detta går.

Vi ser gåtfullt, som i en spegelbild...

Först en bakgrund:
Eva Dahlgren berättade i sommarpratprogrammet i P1 att hon fått frågan att skriva ett Reqiem till kyrkan.
Hon tänkte efter och tackade nej.
Argumentet var att hon inte vill inte vara en del i ett system som bl a inte tar tag i sexuella övergrepp inom kyrkan.
Det vill väl ingen?!
- Jag kan inte tro på Gud.

Det är ärligt och bra. Man kan inte skriva om det som man inte känner till, inifrån, eller inte tycker om.
Men det är inget svar på om hon tror på Gud. Bara att hon inte vill vara en del av kyrkans system.
Jag vill inte heller vara en del av ett förtryckande system. Därför går jag hellre till Källan själv...

Vem är du?

Här är Eva Dahlgrens text: JAG ÄR GUD:

VARJE LITEN GRÅ STEN, BÄR EN EVIGHET
VARENDA LITEN BLOMMA ÄGER EN VÄRDIGHET.

/Påminner om Jesus i Bergspredikan - Se på blommorna, de väver inte, ändå kläder Gud dem. Matt 6:28/

VARJE SJÄL, ÄR EN DEL

JAG ÄR
JAG ÄR GUD ://
SÄG MIG VEM ÄR DU

/Vem talar nu? Är Eva Gud? Eller låter hon Gud tala och säga "Jag är Gud"?.
"Jag Är" - är ju så som Gud själv presenterar sig för Mose - Gud såsom själva Varat, själva den Existens som hela universum andas i.../

/Och vad menar poeten Eva sen då? Är det hon som frågar vem Gud är? Eller är det Gud som frågar vem människan är?
Poeten lämnar alltid många öppningar, men med tanke på att Eva själv inte tror på Gud, får jag ingen bra "magkänsla" - och det är svårt att sjunga med, vilket man kan se på inspelningen:/

http://www.tv4play.se/noje/sa_mycket_battre?title=e-type_och_eva_dahlgren_-_jag_ar_gud&videoid=2093956

Jag hänger inte... med...

I VARJE LJUMMET SOMMARREGN, FALLER DU OCH JAG
I VARJE VIND ÖVER SKUMMANDE HAV
LEKER DU OCH JAG

VARJE SJÄL, ÄR EN DEL

/Ja, varje själ är en del av Gud, i den betydelsen att vi kan öppna oss för hans närvaro och leva i en relation med Gud.
Men skapelsen är inte Gud! Iså fall är detta panteism.
Lika lite som bullen är bagaren... /

JAG ÄR
JAG ÄR GUD ://
VEM ÄR DU

EN VILSEN MÄNNISKAS LÖGN
VEM ÄR DU
EN EVIGHETSLÅNG DRÖM

/Här ger Eva sin trosbekännelse, såsom jag tolkar henne, att varje mänska som lever i en Gudsrelation är vilsen. Är det så hon menar?
Jag kopplar ihop detta med en annan sång hon skrivit: "Tro, jag vill känna tro... " fast det är inte Gud hon syftar på utan morgondagen./

"... åndä nam mO" -  I väntan på Förståelse.

CD´n snurrar för fullt och jag dansar runt till E-Type´s underbara party-tolkning!
Men jag blir inte klok på vad Eva Dahlgren menar.
Blir du?

En text, eller ett konstverk som tar mer energi än det ger, orkar jag inte med.

Å andra sidan citerar en kvällstidning henne:
- Gud är lika värdelös som en lamborgini.
Jaha?
Den är väl tvärtom mycket värdefull - både till pris och utrustning! Dessa paradoxer med fintar och dribblingar... vad menar hon med det?

Guds-spegling i världen.

Nej, nu gör jag mig redo att umgås med Lukas evangelium och jungfru Marias underbara lovsång till den Gud som hon fick förkunna med hela sin varelse!

MIN SJÄL PRISAR HERRENS STORHET!
MIN ANDE JUBLAR ÖVER GUD, MIN FRÄLSARE!

Osäkra hälsningar...  ; ) från Helene Sturefelt,
- som imorgon skall fira gudstjänst hon bröderna Kulenovic vid deras Mariatavla, av Leonardo da Vinci.
Här gäller det att tolka det gamla rätt... in i vår tid.

Undrar om evangeliet blir "så mycket bättre" i en annan miljö?
Vi får väl se!

Tack ändå, Eva Dahlgren, för många underbara sånger.

torsdag 15 december 2011

FRÅGA INTE

Se! Se med din mun. Se Människan.

Vad tänkte Johannes Döparen i fängelset?
Vad tänker man när man är fängslad för sanningens skull?

Ångrar man sin trohet mot den inre drivkraften?
Ångrar martyren sin kärlek till sanningen och till Gud?

På glid.

Jag sitter hos Johannes Döparen...utanför hans dörr... Jag tänker mig att jag är en av dem som smyger dit med mat... och ljus... En råtta löper över min fötter.
Mörker och fukt kryper längs väggarna, samtidig som Jesus fritt går omkring och botar de sjuka - både till kropp och själ.
Människor upprättas från förtryck och blinda börjar se.

Johannes pendlar mellan hopp och förtvivlan.

Se din styrka! Och feghet.

I min fantasi tänker jag att han klottrar väggen full med sina skarpa ord... och när bödeln har kommit för att hämta honom, smyger jag in och ser orden kvar på väggen...

FRÅGA INTE VAR GUD ÄR
NÄR ONDSKAN I TILLVARON HÄRJAR.
FRÅGA HELLRE VAR MÄNNISKANS GODHET ÄR
OCH VARFÖR DU HELLRE VÄLJER DET BEKVÄMA TIGANDET
FRAMFÖR DEN MODIGA PROTESTEN...

FRÅGA INTE VARFÖR GUD INTE INGRIPER!
GUD HAR GETT OSS EGET ANSVAR.
BE HELLRE GUD OM KRAFT ATT TA DETTA ANSVAR PÅ ALLVAR,
OCH VÄLJ INTE BORT
- DET OBEKVÄMA TALANDET
- DET PROTESTERANDE MODET.

GUD ÄR REDAN HÄR.
GUD HAR REDAN INGRIPIT.

FRÅGOR SÖKER SVAR.
SVAR GER NYA FRÅGOR.

Korset som välsignar döden.

Nu kommer de.

Jag plockar upp den kamelullsmantel som ligger kvar på golvet.
Adventstiden bjuder på gräshoppor - men honungen är slut...
Långt bort från de feta julborden.

Herre, jag ber för alla grävande journalister, alla rättrådiga politiker, alla dokumenterande fotografer, bedjande själasörjare, alla lyssnande diakoner, jag ber...

I frihet nedtecknat,
Helene Sturefelt