GRÄNNA till ÖLMSTAD

Mot skogen!

Denna dag 2, på vår pilgrimsvandring, skulle visa sig gå längs sådana stup som det finns på barnens änglatavla, du vet. Änglavakt var nödvändig!
En vandring i vild natur, nära branter med lingon och blåbär, rundslipade stenar och en prövning i hjälpsamhet.

Följ med! Nu går vi från Gränna - utan att ha fått slicka på någon polkagris...

Klorofyll-skönt.

Martin Lönnebos bok "Hjärtats nycklar" gav oss dagens ledord om HANDENS SOLIDARITET:

"Handens, hand-lingens, solidaritetens och beröringens nyckel påminner oss om att den som är värdig ansvar i det mindre också är duglig att fatta beslut i det större.

Skoningslös konkurrens om minskat livsrum, vatten och föda kommer att sätta solidariteten på de svåraste proven under 2000-talet."

I våra ryggsäckar hade vi delat upp den gemensamma färdkosten under dagen; nötter, aprikoser, blåbärssoppa och nescafé.
Och Svennes kaviar till de kokta äggen.
- Vem har Svenne?
- Jag har bara Ronny...
Tänk dig att ha en Svenne i ryggsäcken....

Blåbärssoppa med Vätternvatten.

"Skall jag ta vara på min broder? Undanflykter skall fördärva världen.
Skall jag ta vara på jorden? På djuren?
Skall jag ta vara på själen? På vattnet, blommorna, tystnaden, skönheten och de fattiga?
Skall jag?"

Lönnebos ord visar att en modern pilgrimsvandring är i solidaritet med dem som saknar det vi äger i överflöd.
Det är inte religiös sentimentalitet!
Pilgrimsvandring är till för oss alla som lever i en värld där vi håller på att tappa fotfästet.
Ungefär som den här tallen...

Överlever vi?

Vandringsstaven var särskilt nödvändig i dag. Ibland gick staven igenom kanten, ty där tog marken slut och stupet visade sin dragningskraft...
Hjälp... Räck mig din stav! Stöd.
Hand-ling. Fötter som vacklade. Upp och ned, ned och uppför igen.
Vätterns sydöstra bokskogsslänter är inte att leka med!
Paus!

Se upp! Eller ned...

Svetten lackade. Här en man som kastade sig i det svala vattnet med kläder på...
- Tyngdlös! Jag väger ingenting!
I vattnet ja...

Sen gäller det att komma upp... allt medan det slipade rullgruset rullade undan i en evig gest av att vilja dra allt med sig tillbaka till djupet.

På glid? Starka krafter.

Är det samma krafter som i fattigdomen?
Som i missbruket?
Det vill dra en tillbaka...
"Gud, ge mig kraft att se och bryta med mina synder" är en av kyrkans viktigaste böner.

Sten och gurka. Och sten...

Vid Wettershus var mina vader slut.
De knöt sig och jag fick inse min begränsning.
Benen ville inte bära mig längre. Otränad. För stora påfrestningar.
Anden är villig med kroppen är svag...

- Vill någon åka med i följebilen?
- Ja tack...

Välkommen! Här vill jag bo.

Medan jag vilade ut i Ölmstads gamla prästgård drog ett skyfall över bygden...
Jag drog sovsäcken tätare om mig och sände mina medvandrare en extra tanke - men de hade läst av vädret och tagit fram regnkläderna med en gång.
Det gäller att ta de mörka molnen på allvar.
Både i väderleken, ekonomin och i relationerna.

De svampkunniga hade lyckats plocka kantareller längs skogsstigarna.
Till kvällsmaten serverades svampstuvning till pastan! Gott.

Kvällsmat.

Varje dag landar i ett "delande" där vi delar med oss av de tankar och ögonblicksbilder vi fått.
Vi lär av varandra, både av motgångarna och insikterna.

Åskovädret snurrade runt Ölmstad. Jag gjorde som min salig farmor alltid brukat göra: satte mig vid pianot och spelade.. "Min framtidsdag är ljus och lång..." Blixtrarna ljungade och jag tappade takten...

Församlingshemmet i Ölmstad.

Vågar vi sova i prästgården? Det mullrade rumt om oss.
Jag kröp långt ned i sovsäcken och knäppte händerna, i förtröstan på att allt vilar i Guds händer.
Men jag visste var nödutgången var...

Helene Sturefelt
- PAX-vandrare.

Himlastege?

PAX PILGRIMSVANDRING

Lugnare tempo.

Vad är det som gör att man lämnar sitt bekväma liv och ger sig ut på pilgrimsvandring?
Hur kan man frivilligt avstå från välfärd, och istället bära en tung ryggsäck med värkande vader, dag efter dag?
Det är ingen religiös plikt för oss kristna.
Det ger inga poäng i himlen.
Men det är en längtan efter ett annat sorts liv, här och nu.

Frågan är vad som är välfärd - för själen, inte bara materiellt.
Och frågan är vilka bördor vi egentligen bär - inte ryggsäckens vikt i kilo.

Lätt om hjärtat.

Under flera månader arrangerar Pilgrimscentrum en lång vandring från Uppsala till Backåkra, i Dag Hammarskjölds anda.
Målet är att högtidlighålla 50 årsdagen av hans död den 18 september.
Då blir det stor högtid i Lunds Domkyrka.
Målet är också att dela hans anda av fred, PAX.

Uppsala till Backåkra.

Vandrings-staven knäckt och lagad.

Staven, tillverkad för just denna freds-vandring, är invigd av både Dalai Lama och Ärkebiskopen.
Vi valde att gå med några dagar då vandringen gick längs Franciskusleden vid Vätterns sluttningar.
Jag vill dela mina upplevelser, vedermödor, insikter - och utsikter - under de kommande inläggen.

Denna dag gick vi med ett ledord ur Martin Lönnebos bok "Hjärtats nycklar."
Temat var HÖRSAMHET.

Moderna pilgrimer vid Stava Missionshus.

Ca tjugo personer var samlade vid Stava Missionshus och lyssnade till följande:

"Vad har vi för uppgift? Vem ropar på oss?
2000-talet kommer att pröva människans lydnad när hon hör orden som kallar henne till uppgift och uppbrott. Det räcker inte att ursäkta sig med 1900-talets onda missbruk.
Vi bör vara inifrån styrda av lydnaden till sanningen."

Hörsamhet? I bakgrunden brusade E4:an. Vad ska jag lyssna till?

Under ytan. Under E 4:an. Under stressen.

"Människan har utvecklat sin hörsel mer än andra, så att hon kan särskilja språkljuden, förnimma den svaga viskningen och svara på kallelsen .
Hörsamhet  är det positiva ord som hör ihop med ansvaret i gemenskapen".

- Visa oss Herre din väg, och gör oss villiga att vandra den.
Jag stoppade genast in några öronproppar i öronen, för att kunna lyssna... och stänga av motortrafikens buller.
Det här skulle inte bli lätt...
Gå i tystnad, i oväsen... Vara pilgrim längs en europaväg.
Gråten trängde sig på...

- Kriga inte mot tidsandan, sa min medvandrare. Gör vad Du ska: protestera stillsamt genom att gå och vandra, med hörselkåpor och öronproppar. Men kriga inte!

Inte kriga mot bullret?
- Fokusera på de goda ljuden. Ja, du hör allt, men uppmärksamma inte allt.

Måste runt knuten!

I gränslandet mellan Östergötland och Småland pausade vi.
Jag hade redan mycket att tänka på.
Första timmen gick vi i samtal, andra timmen i - tystnad.
Tom i huvudet, kontrasterna alltför stora...

Finns det ingen som har lite dansband i nån MP3 här?

Pilgrimsprästen förbereder sig.

Det var vidunderlig utsikt över Vättern.
Sädeskornen var redo till skörd. Förra gången jag vandrade här handlade det om att ligga i träda.

Åren har gått. Livet har nu mognat till skörd.
- Herre, låt mig digna av dina ax!

Av åkerns korn bereder du bröd...

Kyrkklockorna ringde när vi kom in i Gränna.
- Pilgrimer på väg! sms´ade vandringsledaren till kyrkoherden.
Så häftigt. Högtidligt.

Välkomstbön i Gränna kyrka. Svettiga, glada satte vi oss ned, med värkande ben.
Ryggsäckarna ställde vi vid psalmbokshyllan. Tacksamma över att vara framme, efter ca 15 km vandring.

Vad har jag hört idag?
Mitt förtvivlade rop på lugn och ro.
Det gör även världsekonomin... som just nu åker berg-o-dalbana. Aktiemarknaden behöver också lugn och ro. Och sluta fred med sin egen girighet.

"Bli Ordets görare, inte bara dess hörare".
Jakobs brev.

Herre, tag emot oss.

Med frustande väsljud blåstes sovmadrasser upp i församlingshemmet.
Med väsande sovljud snarkade vi in nattens vila.
Tyst!
- Din madrass knarrar...

Gode Gud förlåt oss våra i-landsproblem.
En usel pilgrim är jag. Eller just därför pilgrim.

Helene Sturefelt
- överhörd.

Inte överkörda.

VÄRLDSREKORD I UKULELE!

Världsrekord i Helsingborg 20 aug 2011

Vi gjorde det!!!
Världsrekord i antalet ukulelespelare som var samlade på samma plats.
1547 personer spelade samtidigt "Leende guldbruna ögon" i Helsingborg i lördags.
Det är nästan dubbelt så många som var samlade i London 2009.

Följ med på en bildkavalkad!

Trötta. Öresund i bakgrunden.

Vi kom just från en fyra dagars pilgrimsvandring, som jag kommer att berätta mer om senare, och hade stumma ben och trötta muskler.
Det var kontraster att gå från tyst vandring till folkfest vid Kärnan i Helsingborg.

Runt 1700 glada människor var samlade denna soliga sommarlördag.
Överallt hördes spröda kling och rytmiska klanger. Halméns musik hade sålt ukulelear i massor - gula, rosa, vita, svarta, röda....

Hårdrocks-styling...

Små elektroniska stämningsmanicker fästes på halsen (på ukulelen!) för att alla tusen instrumenten skulle låta likadant.
Det var en härlig logistik, som dock hade det smolket med sig att jag inte var uppskriven på den enormt långa deltagarlistan... ungefär som att jultomten skulle ha missat en... eller att inte vara uppskriven i Livets Bok...
Finns jag inte?

Som tur var hade jag mitt deltagarbevis med mig... puh!

Dålig stämning.

Sprallige Martin Svensson ledde stämningen (!) och övningen från scen.
Han bjöd oss på flygmalajen George Formby´s hit från 40-talet "When I´m cleaning windows" och gjorde en bejublad drift med dagens Windows - alltså datorer... som man aldrig vet hur de fungerar.

Nu var det dags!
Guinness rekordboks domare förklarade reglerna:
- alla ska spela samtidigt,
- ingen får improvisera,
- man måste höra vilken låt det är...

Grönklädda kontrollanter gick runt och tittade och lyssnade...
Inget fusk här inte!
Jo...

Fuskar någon?

Så häftigt det var när 1547 personer samtidigt spelade, och sjöng, tillsammans.
Thomas Deutgen, du hade gillat detta! Dansband på ukulele!
Det får vi göra ett program av någon gång. Eller med Väckelsesånger. Likheten är slående.

I fem minuter skulle vi spela... och vi spelade... Som vi spelade!
Skulle vi bli godkända?
När klangen lagt sig i den gräsbevuxna "Grytan" var spänningen olidlig...

Nej, nio personer hade fuskat... och inte spelat... så...
Fick de veta att de inte var godkända?

Klarade vi det?

Ni andra är världsmästare!!

Ett hav av färgglada instrument höjdes mot den skånska himlen!

Jaaaa!!

Unga och gamla skrattade och tjoade.
Från scenen hördes "We are all the winners" och de som kunde, klämde i med sitt lilla instrument.

Vinnare.

Festligheterna fortsatte med Trellebelle Ukulele Orchestra som spelade alltifrån Beatles till en låtsas Jimmy Hendrix - som slog sönder sin ukulele, på riktigt...

Ibland kan jag inte skratta. Vi hade ju så roligt.
Tack och hej, nu åker vi hem.
Men ögonen ler fortfarande. Och hjärtat!

Nedför Kärnan-trapporna.

Vad ska jag nu skriva på vistikortet?
Dansbandsknäckebrödsukulelepilgrimsprästen...

Fast det räcker med att vara Människa.

Helene Sturefelt.

UKULELE-REKORD

Lovsångs-resonans.

Sjung och spela till Herrens ära! Spela på cymbaler och trummor!
Eller ukulele...

Det står ingenting om detta instrument i Bibeln men varje tid får lovsjunga efter sina tillgångar.
Även de som inte kan sjunga och spela kan lovsjunga Herren, ty det sitter inte i stämbanden - utan i hjärtat.

Eller som Thomas Deutgen sa, han som leder dansbandskampen du vet:
- Jag ger röst åt dem som ingen röst har...
Och så sjöng han som en kråka "Tänk om du älskade mig blott hälften av vad jag älskar dig" - och det blev en härlig kärleksförklaring till Anna.

Det är alltid hjärtat som räknas.

An-strängt...

I Helsingborg nästa lördag, 20 augusti, är det försök till världsrekord i ukulele.
Det tidigare rekordet sattes i London då 851 personer samlades och spelade ukulele.
Målet är att 900 personer samtidigt ska spela "Leende guldbruna ögon".

Initiativtagarna är ABF, Folkuniversitetet och studieförbundet Vuxenskolan.
En domare från Guinness World Records kommer att vara närvarande.
Kontrollanter ska vara på plats som kollar att instrumenten är i god stämning samt att alla kan spela låten.
http://www.ukulele900.se/

Mina kära lilla ukulele låg här om veckan i en solgassande bil där temperaturen blev så hög att stallet gick upp i limningen...

Stallet upp och ned!

Stallet?
Ja, den lilla träbiten där strängarna sitter fast.
Men den kan man ju limma på igen.
Så gjorde vi.
Men den för övrigt så tekniske sonen, uppmärksammade inte att stallet skulle vara på andra hållet...
Det går inte att fästa strängarna längre... man kan ju ta fram sågen och såga av stallet...

Det här kommer att ta en vecka, minst.
Bloggpaus anbefalles.

Hur i all sin dar... ?

Glöm inte att regnskurarna gör jorden mjuk och att själens tårar mjukar upp sorgen i hjärtat.
Man kan sjunga lovsång ändå, för det är inte medgången som föder lovsången - utan det är Guds överflödande kärlek.

"DU JÄMNAR DET SOM ÄR UPPHÖJT,
MED REGNSKURAR UPPMJUKAR DU DEN,
DET SOM VÄXER VÄLSIGNAR DU".
      Psaltaren 65:11

- Ses vi i Helsingborg?
Helene Sturefelt, ukulelespelare, till Guds ära.
Och för att det är Roligt.

ULVSMÅLA BOKTANKAR

Har du läst många böcker i hängmattan i sommar?
Jag har ständigt 3-4 stycken på gång, ingen blir färdigläst....
Men som författare är det viktigt att läsa annan litteratur för att hitta bredd och djup.

När nästa lågtryck kommer, då ska jag dra en filt runt benen och läsa "Alkemisten" av Paulo Coelho.
Det lilla jag har tittat i den, så tycks visdomsorden vara det centrala, med en historia i bakgrunden.
Får väl återkomma med en rescension.
Har du läst den?

Jag publicerar ett stycke ur "Prästen Tänker i Tältet", tankar från Ulvsmåla.
Varsågod.

Ted, Nenne och Blomman.

”THERE IS NO SECRET WHAT GOD CAN DO”

Det är ingen hemlighet vad Gud kan göra!
Eller?
Ted och Nenne sjöng och vittnade om sin tro, med glädje.
Jo, för många är det nog en överraskning att Gud har så stor makt och vill oss så oändligt väl.
Den makten och välviljan kan kännas långt borta ibland.

Vet du vad som stänger dörren mest effektivt mot Gud?
- - -
Det är högmodet. Ditt högmod.
Och mitt.

Det stora Egot ställer sig ivägen och tror sig själv kunna allt.
Ungefär som det lilla barnet.
- Kan själv.

Föräldern står vid sidan om och tittar på när det går åt skogen…

Gud är hela tiden vid din sida, men du måste låta Honom vara Gud i ditt liv! Inte på ett teoretiskt sätt utan på riktigt.

Guds kärlek vill komma in i din tanke, i ditt känsloliv och din vilja.
Då kan de svårigheter du möter få ett annat perspektiv.

Det är stor skillnad att möta livets motgångar tillsammans med Gud, än utan…

När Guds närvaro bryter igenom i ditt liv, då kan inte heller du vara tyst om det fantastiska som hänt!
Då är det ingen hemlighet vad Gud har gjort, för inte kan man väl dölja det ljus som lyser i mörkret?

Livet går från moll till dur.
Från moll till Målle… De där Lindbergarna är släkt med varann allihop!

GODA ORD:

”RÄKNA DET SOM STÖRSTA GLÄDJE, MINA BRÖDER (och systrar) NÄR NI RÅKAR UT FÖR ALLA SLAGS PRÖVNINGAR”.
        Jakobs brev 1:2

BÖN:

Förlåt mig Gud mitt högmod.
Jag välkomnar Dig in i mitt liv.
     Amen.

Tältet fullt i Ulvsmåla.

Nästa år firar vi 10 års jubileum!

Jag har haft glädjen att umgås med hela släkten i helgen, inklusieve barnbarnen.
Dottern åkte tåg själv med två småbarn, en 1-åring och en 2,5 åring - som sprang av tåget i Perstorp...
- Kom tillbaka! Fort, innan dörrarna stängs!

Vissa saker vågar man inte tänka på....

Läsglada hälsningar,
Helene Sturefelt, mormor. Också.

SAILFEST i HAMNEN

Hamnfest.

Karameller, karuseller, båtar och - Sailkyrkan!
Segelkyrkan?
Nja, Karlskronas alla kristna församlingar är samlade vid Aspöfärjan dessa dagar, då det är fest i hamnen.
Förr var det gott om båtar, nu är det mest marknadsknallar - och gospel.

Det är så skönt att komma ut från sina kyrkbås och vara bland folk!
Tillgängligheten är så viktig.

Oas bland marknadsstånden.

Att som präst få mingla runt med ett kaffekopp i hand ger många fina samtal, både om stort och smått.
Behovet är stort att få berätta för någon som lyssnar, och som också kan be för livssituationen.
Utan krusiduller kan vi be i cafétältet, rakt upp och ned:
- Herre, hjälp vår syster här att överlåta sina talanger till dig... det är ju du som gett henne denna förmåga, hjälp henne att ställa det då i din tjänst!
Och värme strömmar genom våra händer, som en elektrisk ström från Gud...

Du vet väl att Gud är elektriker?! : )
- Varde ljus...

Med varma, röda kinder fortsätter sedan samtalen.

Walla presenterar LP-vännerna.

LP-vännerna var uppe och sjöng på scenen. De arbetar med drogrehabilitering på kristen grund.
- I vems armar ska vi falla... om inte i Jesu armar?
De sjöng om vägen ut ur livet i mörker till livet i ljus.

Cyril berättade om missbruket som låg bakom och hur Jesus gett honom en underbar frid och försoning från det förflutna.
Det är inga lättköpta livshistorier... och det är inga lätta vittnesbörd. Det smakar både blod, svett och tårar.
Jag vet ingen annan religion som så tydligt som kristendomen talar om Guds närhet.
- Fall i mina armar!
Här finns ingen prestation. Bara mottagande. I kärlek.

I vems armar?

"Tänk om alla snögubbar kunde smälta i tö,
då skulle ingen behöva dö".

Jag lärde mig av en f.d. narkoman att man kallar varandra just för "snögubbe" när man håller på med droger.
När han kom på att han faktiskt var frälst - jag tror ju på Gud - och bad om sina synders förlåtelse, då blev han så skrattande glad att de andra trodde han var "hög..."
- Vilken drog har du tagit?
- Ingen! Jesus har frälst mig! log han.
- Är du inte klok, eller? - - -

Smält! - - -

Sailkyrkan bjuder på många tillfällen till eftertanke, allt medan karusellerna snurrar.

Vi samarbetar i år även med ungdomarnas hus Porslinan.
Till min stora glädje fick jag veta att en av de talangfulla tjejerna låg i mina armar som dopbarn för 19 år sedan! Så fantastiskt att få knyta an igen!
- Herre, jag ber för alla mina dopbarn... beskydda dem... led dem på dina vägar... låt dem få leva med dig i sitt hjärta, vad de än gör.... i Jesu namn, amen.
Det lilla ljus jag har, det skall få lysa klart...

Marinmuseet på Stumholmen.

När jag körde hem från hamnfesten såg jag en poliskontroll framför mig... Hjälp, de vinkar in mig!
Jag blev stoppad vid fängelset Hvita Briggen...
- Körkort och alkoholtest, tack.
- Visst!
Det kan inte hjälpas att pulsen ökar lite när man blir invinkad... hur nykter man än är, blir man lätt skakis...
- Grönt. Tack och hej.
- Tack själva för att ni är här och kontrollerar, sa jag och körde vidare, ivrigt sugande på en marknadskaramell.

Knall-måne.

Månen gick upp över Marinmuseet och jorden seglade sakta in i det utlovade meteorregnet.
Någon som sett brinnande stenar över himlavalvet?

Helene Sturefelt

URSÄKTA, FÖRLÅT! Om syndabekännelsen

Tomt. Bara ljusets närvaro.

Det är så skönt att komma in i en tom kyrka. Alldeles stilla... högt i tak... tyst andakt.
Själen kommer till ro.
Tankar och känslor får svalka och kraften kommer tillbaka.

Men vad händer vid högmässan?
Jag vill ta emot nåt bra, men blir tillplattad... Känner du igen det?
Kyrkklockorna har ringt samman och min andliga hunger mättas inte:

- en del präster börjar med att berätta vad kollekten ska gå till (det struntar jag i just nu!),
- eller vad som händer nästa söndag (fullkomligt ointressant! Jag är ledsen och behöver få påfyllning för att orka ta mig igenom dagen!).

Inte nog med det, sen ska man ned på knä och bekänna hur dålig man är...
Protest!! Vaddå ursäkta och förlåt?
Ja. Protest. Nu ska vi reda ut detta.

Jag fattar inte...

En gudstjänst börjar med att proklamera Guds godhet.
Livet är gott.
Men mycket har lagt sig hindrande i vägen. Kan vi röja upp det så att vi kan gå vidare?

SYNDABEKÄNNELSEN

Vi ber inte om ursäkt för att vi är människor!
Nej, det vi gör i syndabekännelsen är att vi tar ansvar för de medvetna fel vi har gjort.

Jag kan inte nog betona hur viktigt detta är.

Utgångspunkten är positiv.
Varje gudstjänst börjar nämligen alltid med en glad lovsångspsalm där Guds godhet betonas och livets skönhet lyfts fram.
I detta Guds ljus kan vi få syn på vårt eget mörker, det som skiljer oss från Gud - och från varandra.

I söndags inledde vi högmässan med dessa ljuvliga ord, jag citerar Psaltaren 89 - men du måste lyfta blicken från dig själv när du läser detta:

Lyft blicken mot den Helige:

DIN ÄR HIMLEN OCH DIN ÄR JORDEN!
DU GUD HAR GRUNDLAGT VÄRLDEN OCH ALLT DEN RYMMER.

PÅ RÄTT OCH RÄTTFÄRDIGHET VILAR DIN TRON,
NÅD OCH TROFASTHET FINNS HOS DIG.

LYCKLIGT DET FOLK SOM VET ATT HYLLA DIG (läs den meningen en gång till...)
HERRE, DE FÅR VANDRA I DITT ANSIKTES LJUS.

DE GLÄDER SIG STÄNDIGT ÖVER DITT NAMN
OCH JUBLAR ÖVER DIN RÄTTFÄRDIGHET,
TY DU ÄR DERAS STYRKA OCH GLANS.

När vi kommer till gudstjänsten har vi ofta oss själva i centrum.
Jag och jag och mitt stora ego, som är sårat, inte mår bra och...
Vi har fel fokus.
Hela kyrkan är ju byggd som en audienssal där vi får möta Gud.

En jämförelse:
- om vi skulle träffa Kungen, då är vi inte fixerade vid oss själva utan vad Kungen har att säga, om du förstår mitt resonemang.
Det vore förmätet att komma med sina egna bekymmer i första hand.

Kungen!

Tala till mig, Herre...

Nåväl, i gudstjänsten har vi nu slagit an en positiv ton.
I Guds kärleksfulla blick tar vi nu och ber att kunna "se och bryta med våra synder" - alltså våra livslögner, misslyckande, bitterhet, hat och medvetna fel.
Inte att vi är människor som inte orkar eller förmår.

Man kan förbereda sig hela veckan inför detta moment!

Man kan ladda med att lyfta blicken uppåt, bokstavligt talat, och sedan verkligen ta emot chansen att få "duscha i förlåtelsen"!

RENA MIG SÅ BLIR JAG REN...

Då blir syndabekännelsen en fantastisk möjlighet!
Alltså inte att vi har haft fingrarna i kakburken eller gått på bio!
Det är så mycket djupare.

Ljus i mitt stenhjärta!

Har du tänkt på vad prästen sedan säger i det som kallas "Avlösningen"?
- Till dig som ber om förlåtelse....

Till dig... men bara till dig som ber om förlåtelse!
Till alla andra går dessa ord förbi... för att man inte är redo.

Jag tycker om att hålla upp ett ljus och säga:

- JESUS KRISTUS, VÄRLDENS LJUS, GENOMLYSER DIG.
DU ÄR FÖRLÅTEN, RÄCK FÖRLÅTELSEN VIDARE.
DU ÄR FÖRSONAD, LEV I DEN FÖRSONINGEN - BÅDE MED GUD OCH DITT LIVSÖDE.

- OCH DETTA TILLSÄGER JAG DIG PÅ HERREN JESU KRISTI UPPDRAG!

Prästen är bara ett redskap. Det är Gud som förlåter. Det är Gud som försonar.

Kristus genomlyser dig.

Gudstjänstens syndabekännelse är inte heller ett ytligt, snarstucket "ursäkta då!".
Det går inte att gå ut genom kyrkporten och fortsätta slarva. Då driver man med Gud och har inte förstått att man har stått inför den Heliges tron...

Att "synda på nåden" som det kallas, är mycket allvarligt.
Däremot är det fullt tillåtet att misslyckas... Vi kämpar ju alla...
Åter igen, det är de medvetna felen som vi brottas med och som vi får hjälpa varandra med att se.

Brinnande böner.

Vi lever i en tid där vi inte kan hantera den medvetna ondskan.
Vi tror att det bara är sinnessjuka människor som kan göra onda handlingar.
Men det är inte så.
Du och jag är kapabla att göra dumheter när vi är pressade. Denna kollektiva möjlighet till destruktion måste vi räkna med.

Se, avslöja, bryta, gottgöra, försona.

Detta är den kristna Gudsbilden.
Detta är den kristna mänskosynen.
Allvar, men med den ständiga möjligheten till upprättelse.

Tack gode Gud för det!
Då blir det härligt att fortsätta gudstjänsten med att sjunga:
Ära vare Gud i höjden och frid på jorden!

Helene Sturefelt,
- en bristfull människa som bär ett stort ämbete, med fokus på Jesus Kristus.
Nyduschad i förlåtelsen.

Eld-dop (!)