BIRGITTAKYRKAN i GDANSK

Folk-möte

- Käre, himmelske Far, jag ber för vårt broderfolk i Polen. Jag ber för dem som kommer hit och besöker vår stad, särskilt för dem som kommer in i Fredrikskyrkan... Låt det bli ett välsignat möte, låt mig få träffa människor som för ditt rike framåt...
Tack käre Far för din godhet, för din vishet och ditt förutseende...

Oj, nu kommer de!

Det rasslade till i kyrkans innerdörrar. Man känner hur luftdraget ändras.
Med förväntan gick jag emot dem, turister med sökande blickar och kameran i beredskap.
- Do you have any guide with you?
- No...

Det räcker med ett altare.

Jag berättade lite om vårt enda altare ("one way"), inga sidoaltaren för helgon... och min längtan efter fördjupad samhörighet.
Två kvinnor steg fram och sa på utmärkt svenska:
- Du berättar så engagerat! Vi går guideutbildningen och håller på och lär oss!

Jag tog sats och berättade om mina planer, nej inte mina, utan det jag upplever är Guds plan:
- ... att utveckla en pilgrimsled mellan Karlskrona och Gdansk, där målet är Birgittakyrkan i Gamla stan.

Här kan du läsa om den i en kort, översatt artikel med foto:
http://translate.google.se/translate?hl=sv&sl=pl&u=http://pl.wikipedia.org/wiki/Ko%25C5%259Bci%25C3%25B3%25C5%2582_%25C5%259Bw._Brygidy_w_Gda%25C5%2584sku&ei=JGS7TMnHGIqYOte43JsN&sa=X&oi=translate&ct=result&resnum=6&ved=0CD0Q7gEwBQ&prev=/search%3Fq%3DDom.Sw.Brygidy%26hl%3Dsv%26sa%3DG%26prmd%3Db

I Gdansk invigdes denna kyrka 1396 för att hedra St Brigid.
1587 brann den ned, byggdes upp 1616. Röda armén brände ned den 1945 men den återuppbyggdes 1973...
Jag vill arbeta för att katolska och lutherska kyrkan kommer närmre varandra, och det ska vi göra med hjälp av Heliga Birgitta och Jesu moder Maria. Dessa två kvinnor är medlet för att nå målet av gemensam tillbedjan av Kristus.
Polackerna är oroliga över sekulariseringen i Sverige. De vet att den har gått långt.
Jag berättar att det är kanske just därför vi behöver varandra!

Jag tänker på valven i Birgittakyrkan i Gdansk som är likadana som de i Vadstena:

Birgittakyrkan i Gdansk

Det är inte så lätt att fotografera med min enkla mobil, men det duger.
Jämför nu med valven i Vadstena:

Vadstenas palm-valv

Vi tre kvinnor stod under Fredrikskyrkans höga valv och pratade som om vi känt varandra länge - men det har man ju med sina själsfränder... Trons syskon känner man igen med en gång.
De gav mig tips på ekumeniskt sinnade präster i Sopot och Gdansk.

Heliga Birgitta gick före. Hon var visionär. Hon vågade. Gud gav henne kraften.
Så är det än idag. Jag vill så gärna verka i hennes anda, Gud till ära!
Trots att jag är dålig på historia...

Pilgrimsbåt?

Jag drömmer om att Stena Baltica ska erbjuda pilgrimsresor där vila, bön och vandring sker under ett dygn eller två, över havet till denna kyrka.
Det kan gärna rikta sig till jordiska kvinnor om de saliga himmelska...

Jag vet inte mer än så här... men ber Gud att visa mig nästa bit av vägen.

Det var mycket roligt att träffa Anna och Ella (Elzbieta) som båda är auktoriserade tolkar.
Ett så välsignat möte!

De har varit i Karlskrona många gånger men kyrkan har alltid varit stängd, sa de.
- När har ni kommit då?
- På fredag eftermiddag.
- Jaha, då stänger vi kl 14 för att vaktmästaren ska göra iordning kyrkorummet till helgens gudstjänter.
Vi vill att kyrkan ska vara öppen så mycket som möjligt, men det går inte, av praktiska skäl.

Jag vet hur besviken man blir när längtan är stor.
En gång när vi kom upp till Heliga Birgittas Klosterkyrka i Vadstena hade de just stängt...
Det kändes som om Gud själv hade gått för dagen.

Vid den nybyggda katolska Birgitta-kyrkan i Vadstena finns stenar inmurade från olika Birgittakloster runt om i världen:

Klosterstenar från Gdansk

Jag visste inte att det fanns så många birgittasystrar över världen:
http://www.birgittasystrarna.se/varlden.htm

Pilgrim, bilgrim, båtgrim...
Gud, ditt folk är vandringsfolket!

Helene Sturefelt
- visionär, missionär

ORD OM BÖNEN

Ljus över Hästö

Den allt blekare höstsolen ger sig inte.
Den lyser och lyser för att våra batterier ska vara laddade inför viloperioden.

Jag gick min runda i bokskogen, ännu grön här i Blekinge. Stegen drogs mot vattenkanten och jag slog mig ned på ett betongfundament och vilade blicken ut mot skärgården.

"I bönen har den ensamme någon att tala med,
den lidande någon som förstår,
den lycklige någon att tacka,
och syndaren någon att bekänna för".

Jag rinde en vän och beklagade min högfärd och mitt betryck.

Förankrad eller inte

Sol i all ära, men markerna ropar på regn.
Förstår du som bor i stan hur torrt det egentligen är under asfalten?
Om det inte kommer ordentligt med regn innan frosten, så vissnar det i trädgårdarna och skogens växtlighet får inte dra i sig den vätska de behöver.

- Fint väder idag!
- Du menar, solen torkar ut marken lite till?
Jag njuter också av solen, men det känns bakvänt att stå och vattna med vattenslagen i oktober.
Regn önskas!

"Förbönen är en gåva,
given åt alla som beder,
särskilt åt dem som gärna vill bedja men har svårt för det.
I samma stund är det som om hela de heligas gemenskap började bedja för oss."

Gud, jag ber för havet, marken och luften.
Hjälp oss att inte skövla, stövla och smutsa ner mer...
Jag ber för gruvarbetarna i Chile att de ska få krafterna tillbaka och att gruvan ska få vila.
Helst i frid.

Det är så skönt att vara fysisk.
Jag hörde gäddan slå borta i vassen. Sjöfåglarna makade på sig och lite längre bort såg jag en vit bakdel röra sig - ett rådjur! - på väg in bland ekarna längs vattnet.
Drog in ett djupt andetag av välbehag.

"Vid vår bön i egen sak ligger frestelsen nära att förtiga något för Gud,
en hemlig fruktan för att Han skall komma oss alltför nära..."

Tittade på öglorna i betongen, redo att förankra det som inte bör komma på drift.
Jag tänkte på min tro, mitt förnuft och mina känslor.
Ibland, när trycket är för stort, är det bara havet eller skogen som kan ge motvikt till det som har tagit fel proportioner.
Det är lika illa om det är uppförstorat eller förminskat.

- Gud, hjälp mig att få rätt perspektiv, var min replik i det kyrkospel vi framförde 1975 då jag konfirmerades i Skållerud, Kyrkans gård på Dal.

Jag ser dig!

Bönen förändrar mig.
Det är inte så att jag i bönen ska förändra Gud. Det är inget styrmedel, som en del tror...
Nej, det är tvärtom. Bönen förvandlar mig i riktning mot Guds vilja.

Citaten ovan är från psalmbokens bönbok "Ord om bönen".
Det hjälper mig att vila när mina egna ord har torkat bort.
Inte av för mycket sol men av intrycksöverhettning.

"Tron på Gud är tron på undret.
Att tro på Gud är att befinna sig mitt uppe i det underbara, där inte bara Guds lagar verkar utan också Guds hand."

Helene Sturefelt
- förbönad

BJÖRN ULVAEUS hos HUMANISTERNA

Du måste finnas!

Är Björn Ulvaeus ateist?
Han som har skrivit så många underbara texter!
- Du måste finnas!
- Thank you for the music!
Hm... vem är det som Måste Finnas? Vem är det som Björn tackar för musiken...?

Jag letade fram en intervju där Christer Sturmark, Humanisternas Förbundsordförande, intervjuar Björn Ulvaeus:
http://humanisten.se/lasartikel.php?id=19

Christer frågade:
- Varför har du gått med i förbundet Humanisterna?
Björn svarade:
- När jag såg hur irrationalitet, värdekonservativ religiositet och vetenskapsfientlighet blev allt större, var det naturligt att söka mig till er.

Nu ska vi analysera det.

Syning

Irrationaliteten har tagit fart sedan vi lämnade kristendomen.
På tjugo år har den sunda kristendomen ersatts av New Age och en uppsjö av känslosamma åsikter, som är grundade i eget önsketänkande, menar jag. Det finns ingen förankring i historien eller i beprövad själavårdserfarenhet.

Den värdekonservativa religiositeten kan jag inte säga så mycket om, mer än att det finns en lika radikal "vänsterkristendom", liksom en grön "miljö-kristendom".
Att vilja bevara bestående värden kan väl inte vara ett brott?

Vetenskapsfientlighet är i mina ögon snarare en vetenskapsbroms.
Naturvetenskapen har tappat sin förankring i etiken och mänskovärdet har reducerats till en organdonator-fabrik.
Då måste vi som troende ifrågasätta vart naturvetenskapen är på väg.

Björn säger:
- Jag förnekar inte att det kan finnas något där ute, men jag tror inte ens att vi ska försöka förklara eller begripa det i så fall. Om ateism betyder att man kategoriskt förnekar Guds existens, så vill jag inte gå så långt. Jag vill hellre kalla mig "fritänkare".

Tack Björn!
Jag var nära att kasta alla mina skivor med ABBA!
En av dina mest underbara texter är ju när Kristina från Duvemåla sjunger "Du måste finnas!"
Där har du levt dig in i en troende människas djupa rop efter Gud och det berör mig djupt!

Visst finns Du!

För några somrar sedan åkte vi till Duvemåla för att lyssna på Sven-Bertil Taube.
"För-band" var kantorn i Emmaboda och hennes kompis Donald Hummel och en till. De sjöng just dessa sånger ur musikalen, på rätt plats.
De sjöng så ögonen tårades, ja de sjöng så vi grät stilla och tårarna föll i den magra , småländska jorden...
Det var ingen som brydde sig om Sven-Bertils huriga latino-låtar efter det...
Gud hade rört vid våra hjärtan.

Björn säger i intervjun:
- För 15 år sedan var jag i en religiös fas. Jag funderade mycket över dessa religiösa berättelser och varför de finns. Vilka var berättarna och varför berättade de? Kanske för att skaffa sig makt och inflytande? Otroligt bra om man inte hade soldater och en armé till förfogande.

Nej, bäste Björn, man berättade inte som en maktfaktor. De bibliska berättarna återger den fysiska historien som Guds folk Israel upplevde, där de ger ett tolkningsperspektiv hur Gud leder sitt folk genom alla tider.
Det var inte brist på soldater, det var på Guds uppdrag de talade.
Men jag tycker om det du säger om Kristina från Duvemåla:

- Jag har djup respekt för hoppet i hopplösheten.

Men Björn, då hör du mycket mer hemma i kyrkan än hos humanisterna!
De har inget hopp över huvud taget! Har inte Christer Sturmark talat om det för dig?
Eller är han också smygtroende? Lite hopp kan man väl få ha...?

Smygtroende

Kära ni båda, läs Psaltaren och läs Job! Där är fullt med bönerop i hopplösheten!
Och Gud svarar, tro mig.
Det är min erfarenhet, gång på gång.
Nej, det är inte ett önsketänkande.
Nej, det är inte en subjektiv känsla.
Guds närvaro i mitt liv är en fysisk, påtaglig mätbar faktor där människor i min omgivning har sett hur mitt liv har förändrats till det bättre.

Till sist, Björn, vad säger du om Thank you for the music?
Jag citerar ur intervjun:

- Jag tänkte att jag skulle skriva en liknande sång som John Lennons "Imagine" (tänk dig att det inte finns någon himmel, ingen religion, inget att bråka om...).
"Tack för alla sånger, ord och toner, vem behöver religioner..." (fyndigt rim!).

Men vem tackar Björn? Stickan Andersson? Agnetha Fältskog?
Eller är det ett tack rakt ut i tomma luften?
Snälla Björn, du har så rätt i att vi inte ska försöka begripa eller förklara Gud, men ditt tack har faktiskt en tydlig riktning med en tydlig mottagare: Gud själv.
Och religioner, i betydelsen "religiöst beteende" är jag gärna också utan.
Men inte utan Gud.

Du får avsluta:
- Jesus och historien om honom är en oerhört fascinerande kraft efter 2000 år! Vi vet ju inte ens om han har existerat (jo, det vet vi). Tänk att troende idag fortfarande ser Jesus som en personlig vän som de kan vända sig till när det är svårt...

Kan någon ringa Björn och säga att han är välkommen tillbaka in i den varma, levande, kristna gemenskapen?
Jag ber för dig...

Helene Sturefelt
- jag finns.
- jag tackar.

ATEISM, förnuftet på VILLOVÄGAR

Ser du vad detta är?

En av vår tids "heliga kor" är uttrycket:
- Ingenting är så heligt att det inte kan eller får kritiseras".
Känner du igen det?

Ateisterna använder det som slagträ mot oss som tror på Gud.
Det är bara det att uttrycket kan vändas emot dem själva, med en fråga:
 - Varför får vi inte ifrågasätta darwinismen  och evolutionismen?
De är inga vetenskapliga teorier i betydelsen "observerbara faktorer"...
Dawinism och utvecklingstro är bara ett förhållningssätt till att förstå den verklighet vi lever i.

Igår berättade jag om boken "Ateism - förnuftet på villovägar" av Vesa  Annala.
Idag har jag boken i min hand.
Du ska få en kort sammanfattning.

Vesa har själv varit ateist men lämnat det bakom sig, för att den förklaringsmodellen höll inte hela vägen.
Han menar att ateismens framgångar i Sverige beror på det sociala trycket och frånvaron av en kritisk diskussion kring ateismen och materialismen.

Ser du nu? Nä...

Samhället försöker vara neutralt vad gäller religion och livsåskådning.
Ändå inleddes riksdagens öppnande i Storkyrkan i Stockholm...
Hm... är det samma personer som höjer rösten mot att skolbarnen inte får ha skolavslutningar i kyrkan (rätten till relgion) som satt där och inledde sitt arbete i kyrkan...? undrar jag.

Vesa Annala säger att samhällets falska neutralitet syns på flera sätt.
Ofta genom att man tar ställning för materialismen (= bara det som syns, finns...) och mot religion (= även det som inte syns, finns...).

Här följer 10 korta punkter:

1. Ateismen överlever bara så länge vi tillåter att den filosofiska materialismen får behålla sin monopoställning i skolan och massmedia.
Jag tänker att Vesa säkert uppskattar Jan Björklunds utspel om mer kristendom i skolan, som bakgrundsförståelse för hela vårt samhälles uppbyggnad.

2. Ateismens argumentation mot gudstron håller inte. Bevisbördan ligger hos dem, att bevisa att Gud inte existerar, och det har de inte gjort.
De gör ett allvarligt kategori-misstag när de hävdar att Guds existens måste kunna bekräftas med de metoder som de förfogar över.

Jämför: Det kan ju vara fel på instrumentet om det inte upptäcker t ex magnetism, då kan man inte dra slutsatsen att magnetism inte finns...

3. Vesa hävdar att den moderna västerländska vetenskapen uppstod i en kristen kulturmiljö, där de bibliska skrifterna avmystifierade naturen.
Detta gynnade vetenskapen, inte tvärtom.

Fel perspektiv! Vänd om!

4. Ateister blandar ofta ihop vetenskap och livsåskådning. Det är inte samma sak.

5. Evolutionismen är den moderna människans skapelsemyt. Varför? Jo, den är spekulativ och saknar materiella bevis. Evolutionsläran är ett antagande, byggt på en o-observerbar process.
Dess viktigaste tes om det darwinistiska urvalet (kampen och konkurrensen i tillvaron) har aldrig skapat något nytt, menar Vesa Annala.

6. Religionens och moralens ursprung är ett mänskligt påhitt, säger ateisterna. Deras egna förslag är mycket spekulativa (jag får återkomma till detta i ett annat inlägg).
Vesa menar att religion är uttryck för människans kollektiva minne från gången tid då vi hade en dirketkontakt med Gud.

7. Intelligent Design (ID) är verklig och inte inbillad, som ateisten Richard Dawkins menar.
Vesa har myntat begreppet den "dawkinska paradoxen". Lite krångligt beskriver han det som att "evolutionismen hävdar att att design i naturen bara är synbar medan den bakomliggande informationen: den genestiska koden, är verklig och därmed åtkomlig för vetenskapens metoder."

Nu! Intelligent Design! Jag ser Gud!

8. Ateismen har ingen objektiv grund för människans moral. Det är en illusion som generna lurat oss till. Men Vesa hävdar att moralen är given i skapelsens ordning där Gud utrustat människan med denna förmåga.
Ateisterna förnekar att livet skulle ha en djupare mening bortom tid och rum. De må ha lämnat Gud, men Gud har inte lämnat ateisterna!

9. Den kristna tron är unik bland religioner. De historiska bevisen för Jesus är oemotsägliga. Vi har trovärdiga ögonvittnen till hans uppståndelse.

10. Till slut berättar Vesa i sin bok om sin egen erfarenhet, från ateism till kristen tro.
Han poängterar att det handlar om en erfarenhet, inte en subjektiv upplevelse, alltså en konkret erfarenhet av hur Gud grep in i hans liv.

Gatstenar i markperspektiv med mast i bakgrunden.

Om jag skulle välja mellan olika livsåskådningar, skulle jag aldrig välja ateismen, som bara erbjuder "ett universum med kaos utan mål och mening" (Peter Atkins).
Jag skulle aldrig orka själv gå runt och uppfinna mening med mitt liv varje dag.

Ännu ett logiskt bevis är att det finns mättnad för varje behov:
- hunger driver oss att äta, det finns alltså ett mål med att vara hungrig: maten ger mig energi. Det är inte meningslöst.
- törst, samma sak.
- längtan efter närhet, samma sak.
Om det inte fanns mättnad för våra behov, skulle behovet inte finnas ju!
Vad svarar ateisten på det?

Likaså vår Gudslängtan. Bara det att vi kan ställa frågan, visar att svaret finns...

Ett sten-ansikte i profil!

Jag behöver inte förstå potatisens uppbyggnad för att äta den... det går bra att äta ändå!
Jag behöver inte förstå Gud för att leva i relation med Gud, vi har kontakt ändå!

Fotona du sett fick mig att skratta högt.
Jag var uppe vid Gräsvik där BTH ligger - ledande inom forskning kring datorns tekniska insida - och lekte med mobilens kamera... Satte mig på huk, siktade på några snygga gatstenar, hoppades att masten skulle komma med också... och när jag tittade på fotot blev jag först stum - ett ansikte?
Vad kom det ifrån?
Vände på bilden och såg den i rätt perspektiv.

Men frågan är vad som är rätt perspektiv?
Mitt foto visar ju med all tydlighet att samma verklighet kan ses ur många vinklar!

Nu ska jag förbereda nästa inslag om varför Björn Ulvaeus gick med i förbundet Humanisterna...
Vi hörs imorrn.

Helene Sturefelt
- mark-krypare

TRIST ATEISM

Fjällen närmar sig.

ATEISM ÄR FÖRNUFT PÅ VILLOVÄGAR, skriver författaren Vesa Annala.
Han har varit ateist själv, men lämnat det.
Ateismen höll inte för de stora livsfrågorna. Han blev kristen.

Jag ska själv ge några glimtar till varför jag inte är ateist.
Egentligen är det enkelt, logiskt tänkande.

Tänk dig en bild där man ser en gravid kvinna som väntar tvillingar. Tänk dig att du ser hur det ena barnet frågar det andra:
- Tror du att mamma finns?

För betraktaren är svaret självklart - det är ju mamman som väntar barnen i sin mage!
Men barnen kan inte omfatta mammans existens med sina fysiska sinnen.
Hon är "för stor".
Men med sitt förstånd skulle de kunna tänka ut att hon fanns... för det borde finnas någon som gav dem livet...

Ateisten säger "Gud finns inte".
Det är lika dåraktigt som att barnen i magen skulle säga:
- Mamma finns inte.

Ateisterna missförstår sina fysiska sinnen och tror att de också kan användas till existentiella frågor.
Frågor som "meningen med livet" och "vem har gett upphov till livet" kan inte betraktas med våra kroppsliga sinnen, eftersom dessa frågor inte är kroppsliga utan andliga.

Min mamma finns visst!

En liten berättelse till, en favorit i repris:
Det lilla fiskbarnet frågar sin fiskpappa:
- Var är havet som alla talar om?
- Men kära barn, svarar fiskpappan, du simmar ju i det...

Samma sakfel upprepas här.
Fiskbarnet tror att hon ska kunna förstå hela havets väldiga mäktiga existens med sina sinnen.
Fiskpappan hjälper barnet att använda sitt förstånd till att komma till insikt att fenomenet "hav" är det som omsluter dem alla.

Likaså är det med Gud.
Gud omsluter oss alla.

Hela Bibeln är full av berättelser hur människor upplevt livet tillsammans med Gud.
Guds existens ifrågasätts aldrig, utan Bibeln fokuserar på vad som händer när människan lever i samklang med Guds vilja, alternativt går emot Guds vilja...
Det är mycket mer intressant.

Jag minns några gäster som besökte oss en gång. De var inte troende och ett intressant samtal utspann sig om årets högtider.
- Vi har inget att fira... vi bryr oss inte om de kristna högtiderna..
De såg inte glada ut.
- Vad har ni då kvar? frågade vi.
De tittade på varann.
- Maten.... ?

Kul... Spännande... Nä, det imponerade inte.
Trist att vara ateist!
Så meningslöst allt blir.
Leva, äta, dö. Adjö.

Oändligt vackert!

Gå in på Vesa och Aila Annalas hemsida och läs om deras bok "Ateism, förnuft på villovägar". http://www.palmia.se/

Ring och beställ den! 070 - 57 65 319.
Palmia-institutet för livsfrågor.

"Dina ögon såg mig, när jag ännu knappast var formad.
Alla mina dagar blev uppskrivna i din bok, de var bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Hur outgrundliga är inte för mig dina tankar, o Gud, hur stor är inte deras mångfald!

"Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är mig för hög, jag kan inte begripa den."
Psaltaren 139 vers 16 och 5.

Ikväll ber jag för dig som inte tror, för dig som inte kan eller inte vill...
Släpp krampen! Tro inte att du kan omfatta Gud.
Låt Gud vara Gud... och koncentrera dig på att vara människa...
.. en älskad människa... en Guda-älskad person!

Helene Sturefelt
- en glad kristen!

TIDSFAKTORNS TREENIGHET

Som en bro över mörka vatten

Tidsfaktorns Treenighet är:
Gud som var, som är och som kommer.
Teologiskt tempus i form av imperfekt, presens och futurum.

Vår samtid är helt uppslukad av nuet. Varför? Jo, vi har kapat bandet bakåt till historien och fördärvat framtiden. Det som återstår är ett desperat "Carpe Diem" - fånga dagen...

Fånga dagen, ja skynda dig innan du har fördärvat den också!!

Jag är ibland väldigt trött på att leva i den här tiden.

Vår altartavla i Fredrikskyrkan har en mäktig bild där Jesus är omgiven av blå himmel och en strålglans av guld. Min fantasi tänker att det är också en treenighet i tid:
- när han lämnar sin himmelska existens för att bli en av oss
- det är himmelsfärden tillbaka
- och det är hans återkomst i härlighet.

Det sista vågar vi inte predika längre. Även i kyrkan har detta tjatiga "fånga dagen" ibland blivit den enda poäng som predikanten lyckas vaska fram, ur den annars så djupa evangelietexten.
Varningslamporna blinkar...

Teologisk gräns

Pastorn och missionären Owe Lindeskär skriver i ett av sina månadsbrev om FÖRÄNDRADE ATTITYDER TILL JESU TILLKOMMELSE.
"Teologiskt har ämnet glidit från att ha gällt en tolkning av tidens tecken, brudens uppryckande, lammets bröllop och Kristi återkomst i härlighet till att istället mer handla om fred, nedrustning och en allmän formulering av Guds rike."

Visst kräver vår tro att vi är riktade mot vår tids nöd och samhällsfrågor, men inte på bekostnad av den bibliska historien. Då är det ju ingen skillnad  på det vi säger och på det som politikerna säger.

Owe Lindeskär tänker så här om de nya lovsångerna:
"I den kristna sångskatten finns temat om Jesu återkomst starkt betonad. Men nya lovsånger betonar att var innesluten och omsluten av Guds kärlek och det är underbart.
Men texter som välkomnar Jesus tillbaka på himmelens skyar lyser i stort sett med sin frånvaro i nya texter."

Vår kyrka är så upptagen idag att vara en kyrka i tiden.
Men det är bara presens.
Okunskap kring imperfekt tid och ingen tro på futurum - himlen är inte inne..
Himlen besjungs bara i schlagertexter och New Age har lagt beslag på änglarna som "förmedlar energi från de döda i seanser"...

Vår kyrka, den jag betalar min skatt till och som jag gärna tjänar, fokuserar mer på att skapa ett "All-Guds-hus" i Stockholm där alla religioner får plats under samma tak...
Vem ska applådera det?

Ingen trivs där. Alla får ju förminska sig till minsta gemensamma nämnare, Abraham, och det är säkert gott i religionsdialogens namn.
Men inte som gudstjänstlokal!

Har kyrkoledarna glömt vad som hände när kungarna i Gamla Testamentet blandade ihop sin tro med de kananeiska? Eländes elände!

Andens glöd

Owe Lindeskär talar om hur Guds Ande hjälper oss att få upp ögonen för detta:
"Utan Andens smörjelse (att Anden talar till vårt hjärta) blir frågor om Jesu tillkommelse bara spekulativa diskussioner.
Men när Anden får ta kommandot över detta ämne så skapas syndanöd, förlåtelse, upprättelse och brinnande hjärtan."
(lägg de fyra orden på minnet!).
Owe har en hemsida: http://www.kerygma.se/

Men han vill inte att vi ska predika med mörka, skrämmande ord, utan snarare så att en längtan väcks.
Att förkunna att Kristus kommer åter har som mål att vår kärlek till honom ska fördjupas.

Till sist; vad är det att vara kristen?
Jo, här är modellen:
SYNDANÖD, FÖRLÅTELSE, UPPRÄTTELSE OCH ETT BRINNANDE HJÄRTA.

Detta bildar en fyrklöver som inte är statisk utan som vi får vandra runt i!
Nya misstag driver mig till ny bön om förlåtelse, där jag får ta emot upprättelsen och så tändas på nytt - inte i egen kraft utan tack vare Guds kraft!

Ur boken "Den långsamma kärleken":

Ur tiden - i tid!
Tiden är vår bästa vän.
- Min tid ger jag er, säger Jesus till mig. Eller var det frid?
Det måste höra ihop. Finns det tid, så finns det frid.

Hon knäpper sina händer:
- Käre Gud, tack för min man och min familj. Det är verkligen som det står skrivet "Min tid står i dina händer".
Hjälp mig, gode Gud, att kommar ur ekorrhjulet.
Det snurrar alldeles för fort.
Ur tiden.
I tid."

Kom herre Jesus Kristus, snart.
Det är så drygt här.
Helene Sturefelt

STÄDGLÄDJE

Kommer strax, ska bara städa först.

Kan man verkligen känna glädje när man städar?
Javisst!
För mig är det ett sätt att umgås fysiskt med mitt hus.

När jag skakar köksmattan tänker jag på henne som vävde den.
När jag viker ihop tvätten tänker jag med tacksamhet på att jag slipper ligga på knä och skura nere vid havet.
När jag sopar upp smulorna under bordet tackar jag Gud att vi har bröd att äta, som smular i överflöd...

UllaBritt Berglund är en uppskattad präst och föreläsare i Stockholm. Hon har gett ut en underbar bok som heter "Livsglädje".
Jag citerar ur kapitelet om just Städglädje:

"Vi ställde upp och visade våra hem.
Besökaren tänkte: ni bor bra.
Slummen finns invärtes i eder."
Tomas Tranströmer

"De vardagliga sysslorna som matlagning, städning och tvätt är metaforer som hjälper oss att ordna upp vårt själsliv.
Tvättandet är en evig reningsritual. Den tål att upprepas.
Också själen behöver renoveras och rengöras.
Sopa i självet. Städa i själens hus.
Det yttre säger mycket om det inre."

Adjö

Just nu är vi i en stor omställningsfas, från storfamilj till enbart två vuxna.
Gammalt liv med sparade kartonger Måste gås igenom...
Så länge sakerna äger mig, är jag inte fri...
Alla bra-att-ha-saker får nu gå vidare till Litauenhjälpen och Pingstmissionen.

Ibland tänker jag: om allt brann upp skulle jag bara vilja rädda fotoalbumen, dagböckerna och kläderna jag sytt, resten kommer jag inte sakna.
Pilgrimslängtan efter enkelhet.

Men nu måste jag fatta beslut själv och titta på varenda sparad ljusstake... Suck!!

UllaBritt Berglund skriver:

"Hemmet är ett stycke konserverad tid. Ett hem är en värld för sig.
Det handlar om andlig heminredning. Jag hjälper människor att bebo sig själva fullt ut.
I samtalets möte hjälper jag till att ge rum för deras själar.

Om själen inte får plats i kroppen blir människan sjuk.
Hon kan sitta i sin egen soffa och längta hem... hem i inre bemärkelse.
Många perfekt klädda är utslagna i hjärtat.
Hemlösheten är stor, både i det inre och det yttre.

Om man trivs med sig själv, med sin själ och sina tankar, då kan man bo nästan var som helst.

Men om själen inte trivs i kroppen, spelar det ingen roll vart människan flyttar."

Ja, jag håller på!

UllaBritt får fortsätta:

"Vad är det som gör ett hem till ett hem?
Det är varken mängden eller kvaliteten eller ytan. Det är känslan, atmosfären. Redan på tröskeln känner jag om det finns kärlek i ett hem.

Man lever inte där tingen, kläderna och möblerna är. Man lever där hjärtat är.
Värst är de perfekta hemmen där allt är undanplockat som i en inredningskatalog.
Det är nästan kliniskt rent, inga spår efter levande varelser. Man har städat bort livet.
Vad är det man vill dölja?

Ett slarvigt hem kan vara fullkomligt. Ett perfekt hem kan vara dött."

"Låt tingen stå fram såsom klädda i skrud".
Job 38:14

Tack UllaBritt för dina ord.
Jag nyser i dammet och känner hur sinnet blir lättare för varje kartong jag bär ut.
Oj, en till - vad är det i den?
Babykläder från 60-talet.... Hjääälp!

Helene Sturefelt
HS Städservice