DÖR FRU EKLUND?

Vi vandrar i skogen och njuter av den skira grönskan. Vitsipporna bäddar en matta av vegetarisk snö och själen gläder sig åt skönheten.
Vi lyssnar, vi hör lövsångaren, koltrasten och näktergalen som ropar och lockar.
Blicken lyfts högre och där ser vi skarpa konturer av svarta grenar teckna sig mot himlen.
Här är livet borta. Ingen sav stiger i dessa träd.

Det är ekarna som är illa ute. Alldeles för många ekar här runtomkring är döda. Varför? Vad är det som händer?

I gamla tider var eken gudarnas boning, enligt folktron.
http://pub-epsilon.slu.se:8080/1326/01/Torlind_A_1997.pdf

Själva ordet "ek" lär komma från det fornnordiska ordet "igja" = vördnad.
Ekens styrka var tecken på kraft från ovan. Där fanns läkedom och hälsa. Om ett barn var sjukt skulle man klyva en ung ek och dra barnet därigenom tre gånger under tystnad, sedan skulle hälsan komma åter.

Ett sjukt läkedomsträd

Men eklundarna var också platsen för offer. För att blidka den starke guden offrade den rädda människan det käraste han hade: hästar och barn... Så gjordes här i vårt land, så gjorde druiderna i den keltiska traditionen.

Eklundarna var hedningarnas tempel. De kristna missionärerna räddade livet på många hästar och barn och de sågade ner ekarna för att få bort vidskepelse och trolldom...
När "hedningarna" såg att de kristna inte blev drabbade av gudarnas vrede, drog de slutsatsen att "Vite Krist" var starkare...
Tror jag det - uppspikad på ett kors och uppstånden igen markerar slutet för alla offer även här i Norden!

Biotopskyddat

Men vad är det som händer i vår tid, som gör att Fru Eklund håller på att dö bort ifrån oss?
Vi behöver eklundarna som själens oaser och mängder med smådjur har eken som sin livsboning.
Våra föroreningar tar den starkaste...

Det känns som om det är ombytta roller på något konstigt sätt...
Förr gjorde vi offersnaror i eklundens starka grenar, nu offrar vi själva ekarna... ty det är vi som är gud...

När "Gud" avskaffades i den existentiella debatten förra seklet, då öppnades vägen till rovdrift.
Om inte Gud finns, då är allt tillåtet!
Låtom oss ta allt vi kan ur naturen - och sälja det dyrt! Öh, jag har inget personligt ansvar... allt bara väntar på att bli exploaterat... man är väl inte dum heller...?

Kritisk mot det samhälle jag lever i, går jag där i vår skog och plockar torra barkbitar, smulade på marken.
Plötsligt hör jag vad fåglarna sjunger - lövsångaren ropar ut sin ångest över att det snart inte finns några löv som skyddar honom...
Näktergalen talar ut sitt varningsrop att om vi inte vänder om, då tystnar fågelsången snart.
Koltrastens gula näbb var väl synligt när han flög vidare för att hitta en bättre plats.

Detta var början på Fru Eklunds griftetal.
Nu sjunger vi "Lär mig du skog att vissna glad..." Sv Ps 304.

Amen? Halleluuuu - NEJ!
Helene Sturefelt

KRISTI FLYGARES DAG

Kristi Himmelsfärds Dag, Dans blåa korstavla

I Skåne har man gärna eget språk och egna uttryck. Som idag t ex,då det är Kristi Himmelsfärds Dag. Mina skånska ungdomsvänner sa alltid "Kristi Flygares Dag."

Prästen pratade med barnen på familjegudstjänsten.
- Vet ni vad det är för dag idag? frågade han (det var en mans-präst...)
- Ja, sa barnen, det handlar om honom som du berättar om varje söndag!
- Jesus? sa prästen glatt.
- Nej, han Pontus.
- ... ? Pontus?
- Ja, Pontus Piloten.

Kristi Himmelsfärdsdag är viktig för mig. Vi var många i kyrkan idag och det var roligt.
Långfredag - död. Påskdag - uppstånden. Och sen? Var är han?
Inte här.
Lukas berättar:
De stod vid ett berg utanför stan, vid Betania, eller var det Gullaberg i Karlskrona?
Medan han välsignade dem med lyfta händer, kom ett moln och tog honom ur deras åsyn.

Ett moln? Vad var i molnet? Många har spekulerat: ett UFO? Ett rymdskepp, ett flygande tefat? Eller Pontus Piloten? Tänk om det var Mr Pilatus som ordnade detta? - - -

Kungsmarkskyrkans Segrande Kristus

Allvarligt talat så är molnet ett bibliskt tecken på Guds närvaro. När Israels folk gick runt i öknen, så ledde Gud dem dagtid genom en molnstod, som gick före dem.
Nu är molnet här igen, som ett tecken på Guds närvaro.

Vi får inte se när Jesus Kristus övergår från det kroppsliga till det andliga, från det begränsade till det obegränsade.
Vi får inte se när det fysiska livet blir det himmelska livet.
Guds besök i vår värld var färdigt. Guds besök i vårt begränsade tid och rum var över. Kroppsligt slut. Men inte andligt.
Gud vill vara med oss "alla dagar intill tidens slut" och då Måste det begränsade övergå i det obegränsade.

Så står vi där och tittar upp mot himlen... och hoppas få se Jesus dingla med benen under molnet... nej, nu blev det så där barnsligt fel igen...
Den barnsliga tron måste mogna. Det konkreta tänkandet måste vidgas.

Jesus är inte på någon "plats" längre. Han är bortom det fysiska, utanför tiden, utanför rummet.

För mig är det alldeles nödvändigt att det är så. Annars finns det inget evigt värde.
Muslimerna är överens med oss att Jesus togs upp på detta sätt.
MEN.
Han var inte korsfäst, död och uppstånden, säger Koranen. Jesus var en vanlig människa, men en stor profet, lik Melkisedek (se tidigare inlägg  ) som togs direkt upp till himmelen.
Så snällt.
Men då återstår hela problemet med döden, som inte är besegrad, och försoningen som inte är klar...

Två ljusgestalter står plötsligt vid vår sida och försöker få våra tankar att landa, ned i hjärtat:
- Karlskroniter, varför står ni och ser mot himmelen? Denne Jesus skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp!

Frågan är om han då kommer med ett åsk-moln... eller med ett ask-moln från Island nästa gång... med domens dag i släptåg, då rättvisa skall skipas och och orättfärdiga kungar krossas... och jorden upprättas...
Men det tar vi en annan gång.

Frid vare med er alla.
Högtflygande hälsningar
Helene Sturefelt

TRE SORTERS MARTYRIUM

kiosken stängd vid Bredasjön

En annan livsstil, tack. Annars dör jorden.
Pessimisten i mig blir lite mer hoppfull när jag läser om de keltiska kristna. En avlägsen tid rör vid mitt hjärta. Deras livsstil värnar livet på ett helt annat sätt än vår västerländska.
2/3 av jordens befolkning är ofrivilliga martyrer under vårt oandliga frosseri ur Moder Jords skafferi.

Jag vill se en väg ut ur detta, en väg framåt.
Och då måste jag tala om Kristus.

Vit, grön och röd.
Vi kan vittna om Kristus på tre sätt. Den keltiska fromhetstraditionen ger oss dessa tre martyrier, tre vittnesvägar.
Jag citerar ur Harald Olsens bok:

korsträd i åns vatten

"Det finns tre typer av martyrier som räknas som ett KORS för människan:
- Det vita martyriet är när en människa för Guds skull avstår från allt hon har kärt och hän-ger sig åt fasta och arbete.
- Det gröna martyriet är när en människa genom fasta och arbete bortser från sina egna behov och går in under kampen med ånger och botgöring.
- Det röda martyriet är att uthärda ett kors - eller bli tillintetgjord för Kristi skull, som när apostlarna förföljdes av onda människor när de undervisade om Guds lag."
(sid 109 ur"Keltisk andlighet")

-VIT:
Avstå från allt... eller: fäst inte hjärtat vid huset, bilen och ... utan låt detta materiella vara till glädje för andra.
Jag kan inte sälja allt jag äger, än... men jag jobbar på det! Avstår gärna tid framför TV´n, lägger tiden på annat - t ex  på Dig, kära bloggläsare!

- GRÖNT:
Fasta och arbete... Att äta vad man behöver, skrapa rent på tallriken och inte ösa ned hälften i sop-påsen...
Tänker på bortskämda skolbarn och lata vuxna som varken vill eller kan ta vara på maten. Skäms över det!
Fasta - och bli tacksam över det man får äta.

Frågan om arbete måste sättas i relation till vår tids arbetslöshet... men "sysselsättning" finns för alla, även om det inte är lönearbete. Ibland tror jag att det är pensionärer och arbetslösa som håller igång hela kultur- och kyrkolivet!
Ånger och botgöring - ja gärna en kollektiv sådan, där de stora företagen går före! Kapitalismen äter upp sig själv. I Jesu namn sätt stopp för alla företagsvinster under ett år. Omfördela resurserna för att hjälpa igång de små... jag är ingen politiker, men profithungern driver oss till kollaps.

- RÖD:
Bli gjord till intet... för Kristi skull... Detta är svårt, mycket svårt.
Men om det betyder att jag inte söker min egen ära i det jag gör, utan Guds, kommer livet i rätt perspektiv då?
Jag vet inget om detta stora martyrium, men jag högaktar varje namn i almanackan som är ett vittnesbörd på män och kvinnor som inte svikit Kristus.

En liten smak fick jag i höstas, då massmediadrevet gick när jag ställde frågan vad Koranen egentligen säger om dem som är "otrogna"...

Avslutningsvis: den värsta otroheten är vårt skövlande av naturen, som tyder på andlig död.
Den drar med sig en kärlekslös mänskosyn och en känsla av att allt är meningslöst.
Och det är det, i det perspektivet.
Tills... Guds kärlek drabbar, förvandlar, förlöser och befriar oss ur detta förvridna livsideal.

Vit, grön och röd.
Med muslimer, buddhister, judar och alla Andra - låt oss AVSTÅ tillförmån för våra fattiga bröder och systrar.

Randiga hälsningar
Helene Sturefelt

KAPITALISMENS GALENSKAP

1 Tim 6:10

"Kapitalismens värsta fiende är inte längre övervintrade marxister utan kapitalisterna själva" skriver Hans Bulow i dagens Sydöstran.
Han fortsätter:
"Länderna i Euro-området och hela EU tvingas gripa in för att förhindra en finansiell kollaps i Grekland, som kan sprida sig till andra skuldtyngda länder i unionen."

Girigheten är en dödssynd.
Det svåra är att den först drabbar tredje part, medan kapitalisten själv badar i pengar, andligen död.

Ledarsidan fortsätter:
"Återigen är det överkonsumtion, kortsiktighet och slappa politiker som tvingar de arbetande mänskomassorna att ta ansvar för att förhindra en ny depression".

Jag vet inte vilket som är värst; en depression i kropp och själ, eller en ekonomisk depression?
Det är katastrof i båda fallen. Och dessa två hör ihop, den ena drar med den andre.

falsk fläder

"Kärleken till pengar är roten till allt ont", skriver Paulus i sitt brev till Timoteus. "Genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande". (1 Tim 6:10).
Det är dagsaktuella ord från 60-talet e Kr. Alltså tvåtusen år bakåt.

Vår kultur är hopplöst förlorad. Vad vi bevittnar är dödsryckningar av vårt sätt att leva. Detta är min känsla och min uppfattning.
Jag är så trött på att läsa om alla överchefer som tycker sig vara värda femdubbla löner, jämfört med oss andra.
Jag har ingen respekt för de avtal de tecknar åt varann, samtidig som de kliar varann på ryggen med fallskärmsavtal.
Hur många sjuksköterskor går det på en sjukvårdsdirektör?
Hur många fler skulle Röda Korset kunna hjälpa om Mr Westerberg hade en normal lön?

Girighet föder girighet.
- Gå och sälj allt du äger, sa Jesus till den rike ynglingen som sökte vägen till evigt liv, kom sedan och följ mig. Ynglingen gick bedrövad därifrån.
Om ändå våra kapitalister hade gjort det! Visat lite passande bedrövlighet över vad de ställer till med.
Upp med börsen, ned med börsen. Höj och sänk, köp och sälj.
Själen är såld. Pris: billigt. Den reades ut... Men det var en fin adrenalinkick!

trappa upp, trappa ned...

Pessimisten sa:
- Det kan inte bli värre.
Optimisten svarade:
- Jo då.

Bistra hälsningar
Helene Sturefelt, som ändå vill hitta en väg ut genom:
nästa inlägg, som handlar om olika sorters martyrium.

MINDFULLNESS

Pärlhyacinter i Loppertorp, Öland

Här och Nu. Mindfulness.
Buddhistisk meditation godkänd av västerländsk vetenskap. Då går det bra...
På stresskliniker används nu en metod att lära sönderstressade och deprimerade människor hitta tillbaka till sig själva. Hjärnforskare stöder Jon Kabat-Zinn som föreläser om Mindefullness goda efftekt:
http://sverigesradio.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=2360701&BroadcastDate=&IsBlock=

Denna kunskap är flertusenårig. Den är allmängiltig. Den finns även i vårt eget judiskt-kristna kulturarv.
Men vi slängde bort alltihop.
Kyrkan förvaltade inte sitt pund och folket sökte andra vägar. Och Gustav Vasa stängde klostren.

Jag fattar inte hur en människa egentligen vågar vara så hård mot sig själv, att man inte tillåter sig tid till reflexion, eftertanke och bön.
Vi betalar ett högt pris för det inom sjukvården nu. De nya folksjukdomarna är ju stressrelaterade alltihop.

Sten på sten, börda på börda...

DEN KELTISKA ANDLIGHETEN är en nyupptäckt av en gammal kristen tradition som plötsligt känns mycket fräsch och spännande.
Denna fromhetstradition kännetecknas av en förmåga att "läsa naturen" som en Helig Bok. Man såg sin plats i helheten. En tidig ekologisk teologi.

Kristna kelter upplevde en stark Gudsnärvaro i vardagen. Det är en inomvärldslig andlighet där det inte fanns någon skarp gräns mellan det profana och det heliga.
Gud, Jesus och jungfru Maria var inte avlägsna i himmelen utan i högsta grad närvarande, här och nu.

Harald Olsen berättar i sin bok "Keltisk andlighet":
- Hela dagen, från gryning till sen kväll, genomlevdes inför Guds ansikte och i Guds närvaro.
De dagliga göromålen i vardagen var en  lika viktig "gudstjänst" som den på söndagen.

Ibland går vi över ån efter vatten. Vårt eget är inte intressant, men det Långt Bort lockar mer...
Och så måste det kanske vara, att ta del av andras kunskap från andra traditioner, för att upptäcka att man hade det nära, hemma...
Buddhisterna lär oss: "kom till dig själv". Det var precis vad den Förlorade sonen gjorde, berättar evangelierna, han "kom till sig själv".

Så bra. Då är vi halvvägs.
Den andra halvan är att hitta sig själv i Gud, eller "Gud i mig". Jag och DU.
Inte Jag och mitt stora Ego...

S:T BRIGIDS VÄLSIGNELSE:

"VARJE DAG BER JAG ATT INGEN ELD, INGEN LÅGA SKALL BRÄNNA MIG,
INGEN SJÖ, INGET HAV SKALL DRÄNKA MIG,
INGET SVÄRD, INGET SPJUT SKALL SKADA MIG,
INGEN KUNG, INGEN HÄRSKARE SKALL KRÄNKA MIG.

MEN:
ATT ALLA FÅGLAR SKALL SJUNGA FÖR MIG,
ALL BOSKAPEN SKALL RÅMA FÖR MIG,
ALLA INSEKTERNA SKALL SURRA FÖR MIG,
ATT GUDS ÄNGLAR SKALL BESKYDDA MIG."

Gå ut i naturen och läs vad den säger till dig!
Gud talar där.
Och kanske lite, pyttelite, här.

Helene Sturefelt, skogsvandrare
- ständigt övande på "här och nu, här och nu..."

EN TRIPP TILL ÖLAND

- I hate mondays, säger katten Gustaf.
- I love mondays! säger jag och hoppar in i bilen med syrran och kör till Öland. Det är alltid broreparationer så vi kör inte så fort...
- Det här är en sund känsla, säger Systern. En sundkänsla.
Vattnet rusar under oss.
- Som en bro över mörka vatten, nynnar jag.
Tänk om de verkligen hängde på en cykelbana utanför räcket, som de aprilskämtade om, som en sorts jättelång balkonglåda! Vem skulle våga cykla där?
- Jag!
Eller som Makens son fick höra när han skulle cykla på Öland:
- Du får vänta tills vi fikat färdigt, sen kör vi över dig...

Runstens kyrka

Runsten var ingen runsten... det var en liten by... med egen kyrka. Stängd förstås. Vi körde runt och letade efter stenen... som inte fanns. Dumma turister. Vi får väl pilgrimsstanna och pilgrimsbedja istället:
- Visa mig Herre din väg...
Vägskylten pekade mot GLÖMMINGE. Nej, jag har inte glömt var vi var... tvärtom njuter jag av alla fantastiska svenska ortsnamn. Astrid Lindgrens fantasti bleknar jämfört med verkligheten:
SPJUTTERUM, LOPPERSTAD,  LERKAKA OCH HÖNSTORP...

Två systrar i en bil, ett väldigt kackel?

Dagen var underbar. + 8 grader och ett långsamt upvaknande för blommor och blader. Inte hetsvår här inte.
Som bil-grimer gick vi inte särskilt långt, men avverkade 25 mil asfalt...

Det är något speciellt med en Syster som både är Vän och Blodsfrände. Starkt.
Vi talar både ur gemensamma erfarenheter och ur egna perspektiv.
Lyssnar, skrattar, tillrättavisar, förundras, stortrivs.

Dagens andliga tema var Tid, Gud ger oss tid:
"Alla har brått, ingen har tid, alla har sitt att göra... Gud har ju tid, evighet ja!"
Britt G Hallqvists fina lilla barnpsalm 255.

Kyrkornas byggnader är stelnad tid, frusna ögonblick från svunna dagar, som påminner oss om ett annat sätt att leva. Jag blir gråtfärdig när jag tänker på den stress vi skapat åt oss.
Här vill jag stanna. Öland är lugnt.
Inget för amerikaner som vill ha "big size...". Öland är tvingar en ned på knä om man vill se nåt...

Öland kan väl bli en del av Grekland? Där har de gott om tid! Går i pension när de är 53 år! Yippie!! Det vill jag! Måla, skriva böcker, sova, bada, baka....
Men hur har landet råd? Det går inte ihop... Grekerna protesterar, säger de på Nyheterna. Tänk om vi flyttar dit allihop? Vi orkar inte arbeta ihjäl oss mer.

Floran vittnar om att detta Öland har hört ihop med andra landområden. Här finns tropiska spår och rester av kallare tider.
ÖLAND - GREKLAND - ISLAND - allt har varit Ett en gång. Då Gud lät land stå upp ur vattnet.

Det märks väl på detta ortsnamn, taget direkt från Skapelsens morgon!
Nu vill jag ha kaffe!

Isolerade hälsningar
Helene Sturefelt

VARFÖR KRITISERA?

St Knuts kapell, Öland

Vem gillar kritik?
Vem tåler att bli granskad, grillad, rostad... ?
Bevare oss väl så hemskt!
Men det måste ju bero på syftet. Den som vill ont, sårar. Den som vill förbättring, hjälper.

Kyrkorna måste granskas. Präster måste tåla att synas. Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta, eller hur?
Den bästa granskningen kommer utifrån med orädda kommentarer. Samtidigt missar de ofta insides poänger.

Varför har så många katoliker svårt att tåla att "deras kyrka" kritiseras?
När man har sin identitet mer i den yttre kyrkotillhörigheten, och inte i den inre, då är det svårare att tåla att bli granskad.
Vår gemensamma identitet är väl KRISTUS?
När jag är trygg hos honom, tåler jag att "min" kyrka synas.

Det är väl bara bra att det som är dåligt blir avslöjat? Hur ska man annars utvecklas?

Jesus själv är förepråkare för det ärliga syftet med att rensa ut hyckelriet:

"UNDER TIDEN HADE MÄNNISKOR SAMLATS I TUSENTAL, SÅ ATT DE HÖLL PÅ ATT TRAMPA NED VARANDRA.
JESUS VÄNDE SIG FÖRST TILL SINA LÄRJUNGAR OCH SA:
- AKTA ER FÖR FARISÉERNAS SURDEG, HYCKLERIET.
DET FINNS INGENTING GÖMT SOM INTE SKALL KOMMA I DAGEN, OCH INGENTING  DOLT SOM INTE SKA BLI KÄNT.

DÄRFÖR SKALL OCKSÅ DET SOM NI HAR SAGT I MÖRKRET BLI HÖRT I DAGSLJUSET, OCH DET SOM NI HAR VISKAT I ENRUM SKALL ROPAS UT FRÅN TAKEN.
Lukas 12:1-3

Borgs By, Öland

Jesus låter ju som en modern, grävande journalist!
Hur kan vi som kristna, präster, biskopar, kardinaler och påve tro att vi lever utanför Guds blick?
Alla dessa sexuella skandaler, hur kan man bara få för sig att mörka detta?

Skam, skuld, rädsla, prestige och annat elände lägger sig emellan den egna handlingen och Gud.
Jag skäms. Detta är ett dåligt vittnesbörd. Vi är dåliga efterföljare.

Jag vill tillhöra en kyrka som är takropare!
Jag vill inte vara mörkerviskare, fegistassare eller lögnhycklare.
Vi har fått frimodighetens Ande, då har vi inget att förlora.
Stå upp, öppna upp, alla orädda kyrkoledare!

"Var inte rädda, säger Jesus, ni är mer värda än aldrig så många sparvar"
Luk 12:7

Så ropar
Helene Sturefelt