SILLHÖVDA KYRKA 80 ÅR

Sillhövda kyrka, Fridlevstads pastorat.

Precis när 2:a världskriget hade slocknat, tändes ljusen i den alldeles nybyggda kyrkan i Sillhövda församling.

Det är den tredje kyrkobyggnaden här i bygden. 

Den första låg en bit bort vid Holmsjösjön. Där har det funnits rester efter en liten kyrkoruin från 1500-talet, men stenarna tog bönderna hand om för att bygga upp sina boningar...

Den andra låg strax intill nuvarande kyrka - en enkel träbyggnad - som några år tidigare brann upp, efter en överhettning i kaminernas skorstensrör.

Den enkla träkyrkan, som brann upp.

Idag, snödagen den 7 december 2025, tillika 2 Advent, samlades församlingsbor till en festgudstjänst med 80 års kalas för Sillhövda kyrka.

Snödag? Nej, jag menar söndag, förstås!

Men det ligger alltid lite snö i Holmsjö som är beläget ca 100 m över havet, och har ett klimat likt småländska höglandet. 

Här trivs jag.

Sillhövda kyrka, 7 dec 2025.

Jag hade glädjen att få hålla ett enkelt tal till jubilaren, inne i församlingshemmet.

Här kommer det. 

Om den smala spiran och de breda pelarna.

     SILLHÖVDA KYRKA 80 år 

       -  SPIRA OCH PELARE -

 

För er som inte känner mig så heter jag Helene F Sturefelt och bodde med familjen i prästgården i sjutton år, från 1989 till 2006. Här växte våra tre barn upp. 

Jag tjänstgjorde i Sillhövda och Tvings församlingar i nio år, 1997 till 2006.

 

Den smala spiran.

När jag går uppför backen till Sillhövda kyrka slås jag av att det inte finns något kyrktorn. I stället ser jag en unik spira som pryder kyrktaket.

När jag sedan går in i kyrkan, lägger jag märke till det som alla förundras över – och retar sig på – de ovanligt breda pelarna…

En smal och smäcker spira och breda, stabila pelare – detta ramar in mitt hyllningstal till Sillhövda kyrka, som idag firar 80 år, och som har en särskild plats i mitt hjärta.

 

Breda pelare.

Utan att säkert veta hur arkitekten tänkte, vill jag ge min reflektion kring detta.

Som ni vet, tjänstgjorde jag ett år i Heliga Birgittas Klosterkyrka, 2005-2006. Denna jättekoloss till kyrka har också endast en smal spira längst upp på sitt kyrktak.

 

Både Sillhövda kyrka och Vadstena klosterkyrka har fristående klockstaplar som ringer in till gudstjänst. Det har även Kallinge kyrka, som arkitekten först inspirerades av.

 

Spiran på Vadstena Klosterkyrka.

Även pelarna som håller uppe kyrkvalven, är kraftiga i Vadstena. Kan det månne finnas en vilja till likhet här i Sillhövda? Kan det vara så att Vadstena klosterkyrka inspirerat bygget av vår lilla kyrka?

Om vi nu tänker tro och teologi, så kan vi låta det yttre byggnadsverket få tala om vår kristna tros insida.

 

SPIRAN tänker jag mig då som en antenn… Spiran sträcker sig uppåt mot skyn, mot himmelens Gud, för att ta emot de ”signaler” som Herren vill ge sin församling på jorden.

 

PELARNA är Guds kraftfulla Ord som läses vid varje gudstjänst, och VALVEN samlar upp den bedjande människans böner.

 

Stjärnvalv i Sillhövda kyrka.

Utan Helig Ande – utan antennen uppåt – är inte församlingen levande.

Utan Guds Ord – pelarna – är gudstjänsterna tomma.

Och utan våra böner finns det inget liv i vår tro.

Därför hör jag en väckelse varje gång det ringer i våra kyrkklockor.

Jag hör kärlekens ljud från himmelens Gud, som söker kontakt med varje mänskohjärta.

Jag förnimmer Andens kraft som tas emot av det längtande sinnet.

Jag känner hungern och törsten efter Guds Ord, som talar försoning in i en splittrad värld, och som skänker glädje och evig frid till sin församling.

 

Klockstapeln på Sillhövda kyrkogård.

Jag ser Jesus på korset framme på altaret och anar den oerhörda smärta, som möter vår smärta, och som räcker oss befrielse och salighet.

Under valven anar jag jublet från alla änglar som kommer med budet: Var inte rädd! Du är sedd och älskad av Skaparen själv, som upprättar dig!

Så, varje gång jag ser den smäckra spiran tänker jag på att själv fälla upp min egen ”inre antenn” för att ta emot det Herren vill ge.

Och varje gång jag retar mig på de alltför breda pelarna - som skymmer sikten - tänker jag på att det är Guds eget Ord som har tagit plats i bänken, och vill ge mitt liv en stabil grund att bygga på.

 

Kraftiga pelare i heliga Birgittas Klosterkyrka.

I 80 välsignade år har Sillhövda kyrka fått öppna sina dörrar till gudstjänst, nattvardsgång, dop, konfirmationer, bröllop och begravningar.

 

Till sist: Med altaret felvänt i väster får församlingen gå ut genom kyrkporten i öster, och möta det väderstreck över Sillhövden där Jesus en gång skall komma tillbaka.

 

Kyrkporten är i öster!

                    Låt oss be:

Herre, Du som är vår Mästare och Frälsare, 

tack för att DU är densamme som då DU vandrade omkring i Galileen.

Du är segrare, icke halvt, utan helt.

Tack för att DU upprättar varje människa 

och låter en ström av liv fylla din församling, renande och nyskapande.

Skydda och bevara vår kyrka, Sillhövda kyrka, 

som vårt bönehus, till din ära! Amen.              

                         Helene F Sturefelt, präst.

Festgudstjänst!

KULISSER och FASADER

Det känns tomt.

Inte mycket känns på riktigt. Det mesta känns som kulisser och fasader.

Det blir särskilt tydligt nu under adventstid då vi går mot jul.

Alldeles för mycket är "förr" och "hitte-på". För lite "nu" och "äkta".

Det är en osalig blandning av näs-tomtar med jättestora luvor, renar och löshorn, ny-designade adventsljusstakar utan form och formlösa "advents-stjärnor" utan budskap.

Fint hantverk. Men konstiga figurer.

Någon sa:

- Sluta tjata om Jesus! Kan vi inte bara få fira julen ifred!

Varuhusen använder våra kristna julpsalmer i popform till att skapa en stämning, som det inte finns täckning för. Och vi låtsas att det är bra, och tar svältfödda emot det lilla av budskap som finns. 

Andligt hungriga, utan att veta om det.

Och jag går runt och känner mig förvirrad, utanför och alienerad.

Eller helt enkelt gammal. 

Ofrivilligt indragen i framtiden. I den framtid som tappat respekt för traditioner och förlorat kontakt med kunskap om Bibel och kristna högtider.

Långt ifrån 300-talets biskop Nicolaos.

Jag kan gärna skoja till det om julens allmänna sånger, men sen vill jag tillbaka till det högtidliga adventsfirandet som kyrkan förr stod för.

Jag högaktar gudstjänsterna där liturgin bär budet om en Gud som kommer oss mänskligt nära - inte ridande på en ren, utan på en åsna...

Undrar vem åsnan är, egentligen... ?

Händelserna i Betlehem en gång för tvåtusen år sedan är ersatta av en ren, och en tjock farbror som skrattar tungt. 

Kulisser och fasader.

Jul - renens högtid?

När vi sjunger Evert Taubes "Knalle Jul" blir texten konstig för många i den unga generationen:

     "Här va' dä gran, här va' dä gran!

      Den finaste i stan te' dopparedan!"

Vaddå gran till dopparedan?

Redan efter Allhelgonahelgen har de traditionslösa individualisterna tagit in sin gran.

Dopparedag är julaftons lunch då man doppar det sista av det torra rågbrödet i skinkspadet, som en fattigmansmåltid, innan Juldagens festligheter.

Medan jag är granlös fram till den 23 dec, då jag köper en fin dito från Arkelstorp, och klär den vackert till julafton.

Då slänger de unga familjerna ut sin allhelgonagran och byter bort de julklappar de inte ville ha.

Suck.

Granen bestrumpas och tas in den 23 dec.

Har inte alla rätt att göra som de vill?

Nej, det tycker inte jag.

Vi är en del av ett kollektiv som stärker varandra.

Förmågan att vänta, avstå och underordna sig de betydelsebärande traditionerna är viktig!

Annars betyder det man gör ingenting...

Och semlor till advent är bara dåligt, eftersom det förtar fastetidens bakelse före påsk. Men då äter de kanske lussekatter?

Kulisser och fasader. Lussekulisser och fastefasader.

Desperat lusse-semle-katt.

Detta är inte bara vanligt gnäll, även om det känns så. Detta jag uttrycker är min förtvivlan över en respektlöshet som utarmar alla våra högtider.

Värst är när kyrkan själv inte orkar hålla emot och satsar mer på konserter än gudstjänster.

Jag tänder mitt första adventsljus och firar att Jesus red in i Jerusalem på den enkla åsnan. 

Det är som att en kunglighet jämförelsevis skulle komma in i huvudstaden i en skåpbil... 

Eller, tillbaka till det äkta - som när Mjällby AIF's sportchef Hasse Larsson kommer inåkande till guldfirandet i Sölvesborg, sittande i en traktors skopa, på halmbalar, med pokalen i hand... Sauaj sauja!

Första adventsljuset.

Det andra ljuset tänder jag med en bön av tacksamhet, att Guds rike är nära. 

Jag måste citera den bibeltext som hör ihop med 2 Advent:

DEN DAG SKALL KOMMA DÅ BERGET MED HERRENS TEMPEL STÅR DÄR ORUBBLIGT FAST,

SOM DET HÖGSTA AV BERGEN.

FOLKEN SKALL STRÖMMA DIT...

HAN SKALL LÄRA OSS SINA VÄGAR, HANS STIGAR VILL VI FÖLJA.

TY FRÅN SION SKALL LAG FÖRKUNNAS, FRÅN JERUSALEM HERRENS ORD.

Profeten Mika 4:1-4.

Nu är vi långt bort från både kulisser och fasader!

Andra adventsljuset.

ALLA PROFETIOR I SKRIFTEN STÅR DÄR FÖR ATT UNDERVISA OSS,

SÅ ATT VI GENOM VÅR UTHÅLLIGHET OCH DEN TRÖST SKRIFTEN GER OSS KAN BEVARA VÅRT HOPP.

 Romarbrevet 15:4.

Nu är vi verkligen innanför kulisserna och fasaderna!

FADER VÅR, SOM ÄR I HIMMELEN,

HELGAT VARDE DITT NAMN,

TILLKOMME DITT RIKE...

VÅR FADER, DU SOM ÄR I HIMLEN,

LÅT DITT NAMN BLI HELGAT,

LÅT DITT RIKE KOMMA...

Tredje adventsljusen.

Jag tänder mitt tredje adventsljus och firar Johannes Döparen, den skarpa sanningssägaren som fick folk att omvända sig. Hans röst ljuder än idag hos flera av dem vi kallar för "visselblåsare".

Det fjärde ljuset tänder jag för Herrens moder, jungfru Maria, med en triumferande glöd över att Gud tände livet i henne utan en mans närvaro! 

Självklart är hon oskuld och barnet tillkommet genom den helige Ande!

Skulle Gud, skaparen av hela universum, inte kunna åstadkomma det?!

Låt nu hela adventsljusstaken lysa av Guds underbara närvaro!

Fjärde adventsljuset.

Käre himmelske Fader,

Ditt namn är heligt och helgat, långt bortom alla våra fasader.

Vi välkomnar ditt rike in i våra hjärtan, där vi nu städat ut allt egoistiskt damm.

Ske Din vilja, inte marknadskrafternas, såsom bland hela den himmelska härskaran, så ock i jordens alla kyrkor.

Vårt dagliga bröd giv oss idag, och hjälp oss att ge bort allt vårt överflöd!

Förlåt oss alla dessa kulisser vi byggt upp runt våra högtider,

där sekulariseringen suddar ut Dig och evangeliet.

Inled oss inte i konsumtionen utan fräls oss ifrån köphysterin.

Hjälp oss att avslöja Lögnens Fader, den fule satan och lurige djävulen, som förkläder sig till en förförisk ängel, smilande av sina egna onda avsikter.

Ty riket är Ditt, alla nationer, länder och städer, som behöver falla ned i tillbedjan inför Dig, i härlighet och evighet. Amen!

Julkyrkan.

Brännande hälsningar,

Helene Sture Kulissfelt, 

- fasadklättrare.

Så var det inte mer med det.

JULVISOR med FOTBOLLSTEMA #maif

 

Mjällby AIF är Allsvenskans mesta mästare!

JULVISOR – fotbollstema

                                         ny text: Helene F Sturefelt, nov 2025

1. HEJ TOMTEGUBBAR (D-dur)    (Listerlandet)

      D                                                                    A          D

 //: Hej, LISTERLANDET, slå i glasen och låt oss lustiga vara!  ://

  D          A          D   A                D      E7                     A

 En liten tid, vi leva här, med mycket möda och stort besvär.

      D                                                       A          D                                   

Hej, Listerlandet, slå i glasen och låt oss lustiga vara!

 

2. VI ÄRO MUSIKANTER (D-dur)     (Fotbollspelare)

       D                               A           D                                                  

//: Vi äro fotbollsspelare ifrån Hällevik ://

       D                  A                        D                            

//:  Vi kan spela framåt, fram och lite bak, 

                      A                    D

vi kan spela fram och göra mååål!

       D                                             A                            D

Och vi kan dansa bom falleralla, bom falleralla, bom falleralla

                        D                   A                   D

Vi kan dansa mål falleralla, mål falleralla la!  ://

                

3. NU HAR VI LJUS HÄR I VÅRT HUS (Guld)

 A                                               E7                          A

Nu har vi guld, här i vår stad. Segern är kommen, hopp faralala lala!

  A                  E7                     B7             E7

Folket i ring, dansa omkring, dansa omkring.

     A                                                        E7

Pokalen står så blank å grann i stugan, pokalen står så blank å grann i stugan.

 A                   D                 E7              A

Tralla lalala, tralla lalala, tralla lalala lala.

 

4. MORSGRISAR (A-dur)     (MAIF’are…)

A                                     E7           A

MAIF’are är vi allihopa, allihopa, allihopa

A                                      E7              A  

MAIF’are är vi allihopa, allihopa – jag med!

A                    E7    A                         E7    A

Du med! Och jag med! Du med och jag med.  MAIF’are är vi ….

 

5. RUDOLF MED RÖDA MULEN (G-dur)   (Hasse sportchef)

   G                                                        G#o      D

HASSE med gula tröjan, hette en helt vanlig chef.

  D                                                                         G

Som blivit varm om mulen, därav var hans gula sken!

  G                                                              G#o       D

HASSE fick alltid höra; ”Se, han har sitt temprament!” när

  D                                                                   G

Strandvallen ville göra, sitt allra bästa sportevent.

  C                  G                       D                      G

Och en mörk novemberkväll, Torstensson han sa:

    A                                  D

”Vill du inte, Hasse, säg, fira guldet här med mig?”

   G                                                           G#o          D

Allt sen den dagen chefen All-svenskans hyllning får.

   D                                                                G

Hasse, med gula tröjan, lyser väg för MAIF’are!

       //:  Zigge Zagge, Zigge Zagge – Hej hej hej!  ://       

                                                                                      

 6. KÄNNER DU LOTTA, MIN VÄN (Törnqvist)

D                                                               A                   

Känner du Törnqvist i mål, han räddar straffar med vrål!

A                                                              D

Han har en söt liten boll, med Sveriges bästa kontroll!

D                                                          A                      D

Tra la la la lalla la       Tra la la lalla la la          Tra la la…

 

7. UPPÅ KÄLLARBACKEN (Listerlandet – SAUJA!)

D                                                                             A

Här på Listerlandet, här på Listerlandet har jag en vän.

 A                                                                             D

Här på Listerlandet, här på Listerlandet har jag en vän

G                      D                   A                              D      -7                          

Vacker är han, stilig är han, glad när han får spela fotboll!

G                      D                   A                                D

Vacker är han, stilig är han, glad när han får spela fotboll!

 SAUJA… SAUJA…   SAUJA… SAUJA!

 

           Helene F Sturefelt

           Sölvesborg, november 2025

          - efter Mjällby AIF’s Allsvenska guld!

Du går aldrig ensam.

Aulawaabeln hälsar MAIF!

ANDLIGA SÅNGER nr 126 - COUNTRY

Kristna countrysånger.

Välkommen till Andliga sånger, utsänt från radio Sölvesborg, på 92,0 MHz.
Detta avsnitt nr 126 har smak av countrymusik, där gamla läsarsånger framförs som amerikansk sydstatsgospel.

Ordet "järnväg" förekommer ofta, då järnvägen blev en bild för både livet här på jorden, och det kommande i himmelen.

                            MUSIKLISTA

CICCIE PERNVEDEN MALM - Det sjunger i själen och hjärtat.

PATSY CLINE - Life's A Railway to Heaven.

RICKY SKAGGS - Let me Walk by Your Side.

The HARVESTERS - Somewhere Listening for my Name.

The BLACKWOOD BROTHERS - Learning to Lean.

GEORGE JONES - Cup of Loneliness.

GOLDEN CIRCLE CHOIR - Down by the Riverside.

CD "How Great Thou Art" - kristen country.

The OAK RIDGE BROTHERS - When I Lay my Burdens Down och Lead me to Calvary.

DEL REEVES - Why me, Lord (Kris Kristofferson).

JOHNNY CASH - This Train is bound for Gloryland.

The CARTER FAMILY - Will the Circle be unbroken.

JEANNIE C RILEY - Reborn.

PAT BOONE - A Wonderful Time up There.

BILL MONROE - I Saw the Light.

Jordanfloden, Israel. Dop är på gång.

I andakten spelar jag banjo "Låt oss alla en gång mötas" (Let the circle be unbroken) och berättar om vår mammas begravning i Kvidinge.

Det finns så mycket hopp och ljus i vår kristna tro! Låt oss dela himmelens glädje redan här och nu.

I Jesu namn hälsar jag er alla, våra radiolyssnare!

Helene F Sturefelt - programkreatör

med ljudteknikern Jörgen Hjärtenflo.

Radiostudion på Furulundsskolan, Sölvesborg.

PROVSJUNGER NYA PSALMER

Hur låter de nya, kommande psalmerna?

Det här är spännande, att få provsjunga nya psalmer! Jag älskar texter, jag älskar melodier. Och jag älskar Jesus som gett mig ett nytt liv.

Som ung kristen sjöng vi ur Nordisk Sång, den älskade norska psalmen:

NAMNET JESUS BLEKNAR ALDRIG, TÄRES EJ AV TIDENS TAND.

NAMNET JESUS DET ÄR EVIGT...

N.S. nr 441 eller i vår psalmbok nr 716.

Och:

JESUS, DET ENESTE, HELLIGSTE, RENESTE NAVN SOM PÅ MENNESKELEPPER ER LAGT.

FYLDE AV KJAERLIGHET, FYLDE AV NÅDE OCH SANNHET OG MAKT. 

N.S. nr 349.

Innerligheten strömmade ur blyga hjärtan som genom sången lärde känna Guds kärlek, genom Andens kraft, med Jesus i centrum.

Nordisk Sång. Gamla, innehållsrika psalmer.

Så det var med förväntan som jag idag deltog i församlingens provsjungande av nya, kommande psalmer.

Men jag blev besviken...

I förordet läste jag att man fäst stor vikt vid barnperspektivet, mångfald och normkritiskhet.

Jaha... men inget om bibeltexter eller försoningens djup. Är inte det viktigt?

Nu infinner sig flera frågor:

- om barnperspektivet blir alltför dominerande, så blir många psalmer alltför enkla, där tron lätt blir infantiliserad.

Fördelen kan dock vara att den ovane psalmsångaren får en barnsligt enkel text att våga närma sig den kristna tro igenom.

Gose-Josef och gose-Maria.

- Mångfald - för vem? Tvivlarna? Ateisterna? Pingstvännerna? (de sjunger egna sånger!). De ortodoxa? (de har en egen liturgi). Muslimerna? (de vill inte vara hos oss).

Eller är mångfalden riktad till barnen, där vi äldre inte längre räknas?

Äldre kanske tillhör enfalden...

- Normkritisk? Mot vad? Att det finns en Sanning som Jesus kommit för att vittna om? 

Handlar det om relativism? Att inte få säga "herre" eftersom det är en obalanserad maktposition (som om vi skulle vara jämlika med Jesus...)?

Normkritisk till att säga "han" om Gud, trots att vi vet att Gud är bortom alla begrepp.

Jag bläddrade igenom denna försökspsalmbok och letade efter Jesus, trons upphovsman och kärna.

Jag fann sånger om Skaparen och skapelsen. Anden fanns nämnd vid namn, likaså Kristus någon gång ibland.

Men jag fann inte Jesusnamnet. 

Naturligtvis har jag missat det - då får du hjälpa mig att hitta hans namn bland dessa nysånger. 

Älskade Jesus, var är du?!

Som missionspsalmer för ovana kan säkert flera av dessa sånger vara låg-tröskel-psalmer som hjälper personen in i kyrkan. 

Men!

Då måste riktningen vara tydlig, att centrum är Gud inkarnerad som människa och därefter Jesus på korset, såsom död och uppstånden, med den helige ande utgjuten över alla.

Eller för att tala med barnbarnets matteläxa, den matematiska termen riktnings-koefficienten, som måste vara klart angiven - och helt peka uppåt mot plussidan!

Riktnings-koefficient.

Det som är lika obehagligt för mig är steget från att vara deltagare, till att istället vara betraktare.

Man liksom "tittar på" dem som tänder ljus, man betraktar dem som går till julottan och som känner stämningar.

Man sjunger inte själv om Jesus som är världens ljus. Man är inte själv i bön eller tillbedjan, utan hör bara en "gammal psalm klinga långt bort" (Py Bäckman).

Det innebär att jag blir alltmer främmande i min egen kyrka, då jag vill falla på knä vid nattvarden eller lyfter händerna i lovsången. 

- Är du religiös på riktigt?

Suck.

Vart skall jag gå?

Betraktar andra som går till kyrkan. Deltager inte själv.

Det är också obehagligt att läsa hur politik tar sig in i de nya psalmtexterna.

Ordet MUR är ett sådant laddat ord.

Förr var det självklart att varje centrum skyddade sig med en ringmur (Visby och Kalmar) för att inte tjuvar och bedragare skulle ta sig in. Muren var något positivt. Det skilde ont från gott.

I dagens USA bygger man murar mot Mexico för att förhindra illegal invandring. 

I Mellanöstern ser vi att Egypten byggt stora murar mot palestinierna i Gaza, liksom Israel för att skydda sig mot vapenanfall.

Det är lätt att ha åsikter på distans, men saken blir annorlunda när man varit på plats och upplevt den komplexa situationen.

Skyddsmur.

I nypsalmen 123, skriven av Per Harling, sjunger vi om att tända ett ljus i största allmänhet och att murar skall rivas. Det verkar ju trevligt... Men jag är tyst.

Att tända ljus gör alla. Det är inget speciellt för kyrkan. Men vårt ljus har en identitet...

Och snälla ni alla, så länge ondska finns i form av droger, utnyttjande eller aggressiva inkräktare så är murar alldeles nödvändiga - precis som vår ytterdörr stänger ute dem som vi inte bjudit in.

När godheten blivit allt i alla kommer murarna rivas. Men inte förrän då. Tyvärr.

Nej, det här går inte.

Svenska kyrkan urvattnar sin identitet mer och mer.

1950-talets ecklesiastikminister har lyckats med den socialdemokratiska föresatsen att "göra statskyrkan till ett allmänt salighetsverk".

Det var Per Ivarsson som var den tidens kyrko- och samfundsminister. Olof Palme var den siste som innehade den titeln, därefter ändrades den till utbildningsminister.

Kristuskronan. Våra ljus har en identitet.

Samtidigt pågår en stark ungdomsrörelse där unga söker efter meningen med livet - och finner Jesus. Deras krav på äkthet, kärlek och sanning landar i gemenskapen med Jesus Kristus. Det är så stort!

Då är det mycket onödigt att vår kyrka går åt motsatt riktning, med en minus-koefficient, som fördröjer tron och ger för lite näring till själen. 

Läs mer om självklara gränser:

Sturellas Fotoblogg: GRÖNSKANDE STAKET

Skyddande staket mot faror.

Var det lika svårt för mina äldre släktingar då 1986 års psalmbok kom, till glädje för oss som var unga då? Är det jag som nu blivit gammal?

Visst är det så, men ändå inte. 

Texterna i den här utgåvan bär inte Jesus fram med den innerlighet som en psalm skall göra!

NAVNET JESUS MÅ JEG ELSKE, DET HAR SATT MIN SJEL I BRANN!

VID DET NAVNET FANT JAG FRELSE, INTET ANNAT FRELSE KAN.

Eller som det står i översättning i vår psalm 716:

NAMNET JESUS HIMLENS HÄLSNING, DET MITT HJÄRTAS KÄRLEK VANN.

I DET NAMNET FANN JAG FRÄLSNING, INGET ANNAT FRÄLSA KAN.

Många nya melodier är fina, men förr var en psalm en musikalisk genre, i betydelse äldre hymn i långsam takt. 

På 70-talet kom bibelkörerna där man sjöng Psaltarverser till gitarr.

Nu kan en "psalm" låta som vilken visa som helst... så begreppsförvirringen tilltar.

Eller är psalm helt enkelt det man sjunger i kyrkans gudstjänster?

Stora orgeln i Vadstena klosterkyrka.

Som sagt.

Den multiplikativa faktorn innehåller en eller flera variabler och anger hur många gånger en variabel förekommer i den matematiska ekvationen. 

ex) 2x = 2 är koefficienten till variabeln x.

Det betyder att i min matematiska teologi-uppfattning bör Jesus förekomma Många Gånger i en kristen psalmbok!

Och inte hamna på minus i grafen! Basta.

Nu skall jag arbeta med ett radiomanus där julpsalmerna tolkas i jazztappning... av Bodekull Gospel och Jazz Orchestra!

På återhörande.

Äldre hälsningar från

Helene F Sturefelt,

- kritiskt lojal provsjungare.

Syftet med provpsalmboken.