KALLE ANNA PÅ VILLOVÄGAR

 

På villovägar.

Kalle Anna är på jakt efter julen men hon hittar den inte. Hon vet att den skall finnas, men det verkar som om den är maskerad.

Hon tar fram TV-tablån för att leta efter sig själv. Men det enda hon hittar är Jul med Ernst, Hem till Gården och Postkodmiljonären.

Kalle Anna vet att julgranen är viktig för att det skall bli jul. Ibland finns det ekorrar i dem och då får man inte bli arg. Men arg blir man på Ernst för att han är så präktig. Han tror att julen sitter i stöket och pyntet.

Finns julen i TV-tablån?

Inte heller vill hon hem till gården, hon vill till ett stall, till en julkrubba. Hon vet att bland de andra djuren skall julen finnas. De kanske inte har träffat henne förut? Kalle Anna är nog okänd för oxen och åsnan i stallet.

Hon har en svag aning om att postkodmiljonärerna bör vara här någonstans vid julkrubban. Visst var det så att dyrbarheter överlämnades till den där julpersonen en gång för länge sedan? Säkert flera miljoner!

Kalle Anna gör ett försök i julkalendern. Hon dyker ned i trädet och kommer till trollens värld. Det är ganska mysigt där nere bland svampar och stubbar. Men stentrollen tycker hon inte om, och den där magiska bärnstenen har ju ingenting med julen att göra.

Kalle Anna testar Trolltider.

Hon fortsätter till Vinterstudion och hoppas vara något På Spåret, men det leder inte ända fram. Skidskyttarna bommar.

Kalle Anna ser olika personer provsitta i en speciell fåtölj, där de tränar på att tända ett ljus... Den gamle är borta och de nya försöker härma honom.

Arne Weise var Kalle Annas gammelmorfarsgammelfarfar, det vet hon. Är det kanske han som var julens huvudperson?

Hon får Rapport om Aktuellt och snöovädret Pia drar in över västra Svealand. Hur skall det gå för fåglarna då? Renarna klarar sig men inte fåglarna, dem som hon skall fotografera på sin fotografiska expedition. Kalle Anna är ju faktiskt en - är hon en anka?

Nu har jag lurat er för flera av er har läst Kalle Anka, och sedan trott att stackars jag stavat fel. 

Flera gånger!

Men detta är Kalle Anna, mitt alter ego, som går sina egna vägar.

Och just nu är hon på villovägar, på jakt efter julen.

Min bror, Kalle And.

Ett tag trodde Kalle Anna att det var hon som var julens viktigaste person. Alla skrek och gapade att man inte fick missa kl 15 på Julafton.

- Ska vi äta före eller efter Kalle?

- Ska julklapparna komma före eller efter, nej de har alltid kommit efter Kalle Anka!

- Ändra inte på traditionerna, Kalle först, allt annat sen.

- Men julbönen då?

Någonting glimmade till. En svag doft av hö och strå spred sig i rummet. En sång om en Stilla Natt hördes och Kalle Anna blev svettig om näbben. 

Kyrkan?

Hör julen ihop med kyrkan?

På väg mot kyrkan.

Långt bort hördes klangen från kyrkklockorna. Kalle Anna hade alltid trott att det var någon slags varningssignal, ungefär som brandlarmet. Nu ringer de i kyrkklockorna igen, passa dig för då är det kängor som marscherar på gatorna.

Kyrkan var väl förresten bara en konsertlokal? Ibland hade de ceremonier där, det visste hon eftersom hon flaxade förbi då och då i jakten på riskorn.

Men julen?

Kanske var hon något På Spåret i alla fall? Men kulturnyheterna och Diggiloo struntade hon fullständigt i.

Hon måste verkligen få svar på var julen var, och vad den handlar om.

På stadens torg hade de byggt upp ett gammeldags stall och hängt en stjärna över. Kalle Anna satte sig nära och frågade åsnan vad som var på gång.

Julen finns i kyrkan.

- Julspelet, gnisslade åsnan, med Jesusbarnet.

- Vilket spel? Basusjärnet? Får man ta en tugga av höet?

Nu tändes stjärnan och en ung kvinna och en äldre man kom in. Hon bar ett litet barn i famnen, invirat i lakan.

Oxen råmade och åsnan gnäggade. Kalle Anna ville också säga nåt men höll näbben. Detta var alldeles för viktigt för att hon skulle störa.

- Gud har blivit människa! 

- Skaparen har lämnat himlarymderna och blivit såsom en av sina skapade varelser.

- Ära vare Gud i höjden, jubla och var glada!

Fjädrar föll från himlen, eller var det snö? och stämningen var magisk. Kalle Anna flög upp och satte sig på taket. En liten fjäder kunde hon väl få bidra med?

Gud har blivit människa.

Det här var något helt annat än när hon försökte plåta hackspettar och kolibrier.

Ett litet barn. Så ömtåligt. 

Hon försökte förstå. 

Om självaste Överste General-Kalle hade bevärdigat sig att komma nära folk och fä, då kan man ju förstå hur stor detta är, tänkte hon. Är det det som är julen?

Varför har ingen berättat det för henne?

Varför har hon hållits inlåst i TV-rutan sedan 1960 och själv aldrig fått deltaga i något så underbart som JULEN?

Varför hade alla lurat henne och fått henne att tro att hon var julens huvudattraktion?

- Jag har ju blivit narcissist! kved Kalle Anna uppe på taket. Det här är helt sjukt! Jag är sjuk!

Lånad bild från Ploxygallery.

Hon var så upprörd att hon tappade balansen. Och föll.

Ned.

I - krubban. 

Där låg Kalle Anna bredvid Jesusbarnet och de tittade på varandra.

- Är det du som banar väg för mig? frågade Jesus.

- Va'??

- Är det du som är Johannes Döparen? undrade det nyfödda barnet, som redan kunde tala enligt Koranen.

- Döpa? Doppa? Jo, jag simmar ibland, svarade hon.

- Jag vill tacka dig, sa Jesus, för att du troget i sextio år har berett väg för mig. Först Kalle Anka, sedan Julbönen. 

- Men...

Jungfru Maria böjde sig ned över de två och klappade Kalle Anna på huvudet.

- Josef, en sån söt docka du gett honom, vår förstfödde!

Så kom det sig att Kalle Anna likväl hamnade i julens centrum, men det var tack vare Jesus det.

Jesus tog hand om Kalle Anna.

Och är det för oss alla.

Drick nu din julmust och ät din skinka. Fira julen, och minns att Jesus ser dig.

Plötsligt ligger du också där i krubban och blir älskad av Guds egen son, allt medan vår himmelske Fader tänder alla Betlehems stjärnor i våra fönster.

FRIDFULL HELG.

Tänk att Walt Disney förklädde Johannes Döparen till en anka!

Helene Sture Annafelt,

- Kalle Annas sekreterare, teologisk villolärare med 197,5 universitetspoäng.

Räcker det till himmelen?

Nej, det räcker inte...

SPANARNA: "JAG VILL INTE VETA MER"

Det är för mycket information!

Det räcker nu. Det är för mycket. Informationen dränker mig och jag hittar inte längre mina egna tankar och känslor.

Dessutom är det alldeles för många män som bara pratar om sig själva... och som dessutom har konverterat till katolska kyrkan.

Vad pratar du om, Helene?

Jag har lyssnat på "Spanarna" i radions P1 och där kom det fram tre mycket intressanta tankar.

Jag återger deras nutidsspaningar såsom jag uppfattade dem, och bildsätter efter eget bevåg, som vanligt.

Spanarna Ellinor, Jonatan och Bo.

Det är Kristian Luuk som är programledare, och i studion har han bjudit in Ellinor Svensson, komiker och poddare, Jonatan Lindström, arkeolog och historiker, samt Bo Tidholm, journalist och författare -  bland dessa yrkestitlar trivs jag!

Att vi befinner oss i informationssamhället vet alla. De digitala systemen gör att vi kan googla fram fakta på ett ögonblick, utan att själv behöva kunna något. 

Dessutom översköljs vi av information som vi inte har bett om, och denna höst är det som att vi har nått en gräns.

Så inleder Ellinor Svensson sin spaning.

Hon, och även jag, hör och ser att många säger:

- Jag har stängt av TV.

- Jag orkar inte se eller höra nyheterna längre.

- Varför skall jag veta allt om alla?

Orkar inte!

Här skjuter jag direkt in mitt perspektiv. För länge sedan, innan radions tid, kom alla nyheter från predikstolen i kyrkan, då "legala nyheter" förkunnades:

- Härmed tillkännagives att lysning pålyses mellan...

- En ny påminnelse om vår dödlighet lämnas oss idag då...

På kyrkbacken kommenterade man de nyheter man fått del av. Världen var liten. Det som fanns att veta gick från mun till mun.

Vad skulle gamlafarmor Ida, född på 1870-talet säga om vårt hysteriska informationssamhälle? 

Ellinor Svensson fortsätter.

Klimatkris, konflikter och krig, kändisar, sport och musiktävlingar... Måste vi veta allt?

Spanar in kyrkbacken; nyhetstorget.

Vad gäller relationer har också en trötthet infunnit sig. 

Det nya sättet att dejta är som en shoppingrunda på Tinder där man kollar kärleksvaror, läser innehållsförteckningen och funderar om man gillar de smakerna...

Det senaste sättet är programserien "Kärleken är blind". Då lär paret känna varann bara genom att samtala, utan att se varann eller veta den andres bakgrund. Sedan blir det förlovning där tanken är att man skall bli förälskad i en person, inte i det yttre, berättade Ellinor.

Detta låter precis som den gammeldags traditionen, tänker jag, där föräldrarna valde ut brud och brudgum, och där paret inte fick träffas förrän vid bröllopet. Och så är det ju än idag i länder såsom t ex Afrika och kring Mellanöstern.

Vi vill inte veta. Vi vill bara ta emot och älska, och bli älskade.

Kan det vara så lätt?

Bara välj nån till mig!

Det är svårare med nyheterna, att "inte veta". På något sätt är det ju ett samhällsansvar att ha koll på vad som händer, men det räcker kanske med rubrikerna?

Vår far, pappa Lennart, har länge sagt att "nyheter är bara ett eländes upprepande av rättegångsprotokoll och kriminalitet". 

Kriget mot Ukraina - anfall och ockupation med härskarteknikens lögner - fick oss att knäa i sorg och oro.

Pandemin hade redan försvagat vår mottaglighet för alla högröstade vaccinationskampanjer och hemska biverkningar. 

Sedan kom Hamas terrorattack på Israel nu i oktober, där den israeliska försvarsmakten IDF bestämmer sig för att eliminera terrorgruppen en gång för alla - STOPP! Vi orkar inte veta mer hemskheter. 

Stopp. Stäng av. Blod överallt.

Måste vi veta allt?

Jag minns när vi läste männens krigshistoria i högstadiet och på gymnasiet - jag vill inte veta detta, tänkte jag. Jag vill hellre veta hur kvinnor och barn hade det och hur de ordnade sina liv.

Det var som om arkeologen Jonatan Lindström hörde vad jag tänkte, för hans spaning handlade om "berättande" och de skillnader som finns mellan män och kvinnor.

Sociologiska studier visar att när män berättar så handlar det ofta om dem själva. Mannen har sig själv i centrum, alltifrån schamanen till företagsledaren. 

På gamla antikvariat finns mängder av självbiografiska böcker där män skriver förtvivlat om sig själva, för att inte bli bortglömda...

... medan kvinnor berättar andra historier; om släkten, sagor, sedelärande historier och längtande drömmar. Och det är oftast kvinnor som sjunger och ber aftonbön med sina barn, vill jag tillägga.

Be aftonbön och sjung.

Vi kan själva göra en sociologisk studie under våra kommande släktträffar där vi kan lägga märke till hur många gånger mannen säger "jag", jämfört med kvinnan. Och så kan vi vara uppmärksamma på vem det är som ställer intresserade frågor:

- Hur har DU det?  - - - 

Ja, generaliseringar är inte sanna, men de kan hjälpa oss att upptäcka något - och bryta det som vi inte tycker om.

Jag vill inte veta vad mannen har gjort och vad mannen kan... Jag vill ha ett samtal, där alla ger och tar. Vi trivs väl alla bäst när andra frågar, lyssnar och reflekterar tillsammans?

Alla som vill skall få plats utan att någon dominerar. Varken man eller kvinna.

Fråga mig vad jag tycker om.

Den tredje spaningen handlade om tro. 

Journalisten och författaren Bo Tidholm funderade högt.

Varken vetenskap eller information mättar själen. Vi kan och vet mer än någonsin, och vi gläds åt nobelpris och vetenskapliga landvinningar, men det ger ingen mening åt livet.

Allt fler kulturpersonligheter konverterar och blir katoliker. Det är anmärkningsvärt, säger Bo Tidholm

Gud är utanför vetenskap och information. Gud är så mycket mer, ett mysterium, något Större som har en mening med både universum och den lilla människans liv.

- Dock är det sällan någon som proklamerar att man har gått med i Svenska kyrkan. Tvärtom är det många som lämnar p g a att Svenska kyrkan blivit alltför politiskt korrekt och andligt förtunnad. 

Det är katolska kyrkan som lockar.

Men då tänker jag på mitt initiativ i Fredrikskyrkan för många år sedan, att välkomna de under året inträdda medlemmarna vid 1 Adventsgudstjänsten. Är det fler församlingar som gör det?

Välkommen tillbaka till Svenska kyrkan.

Bo Tidholm berättade inledande om Shane McGowern's begravning (vem var han?) (måste jag veta det?), som var som ett irländskt upptåg, där man dansade i kyrkgången.

Katolska kyrkan rymmer många motsättningar; å ena sidan goda gärningar, Guds kärlek, högtidliga ritualer och syndernas förlåtelse, å andra sidan vin, mat och sex, bikt...

Han menade även att katolska kyrkan är hedonismens och vällustens kyrka, en församling för dem som vill idka otrohet, äta gott, leva flott och ändå få evigt liv...

Å andra sidan är katolska kyrkan disciplin, korståg, konservatism, abortförbud, uppfordrande helgon och pedofilskandaler, sa Bo Tidholm. Man kan söka sig dit av olika skäl.

Den är allt på en gång!

Oklanderlig kristen kvinna.

Katolska kyrkan har fått en rad nya medlemmar från oväntat håll. Det är inte så vanligt i det sekulariserade Sverige att offentliga personer kommer ut som troende. Och det tycks finnas ett behov av att berätta att de konverterat just till den gamla katolska kyrkan.

Här nämndes personer såsom Stieg Larsson, Eric Schylt, Erik Helmersson, Philip Hammar, Edward Bloom, Mark Levengood - bara män? Som vill prata om sig  själva?

Hoppas att katolska kyrkan drar till sig kvinnliga konvertiteter också, poängterade Bo Tidholm, men de har kanske inte samma behov av att prata om sig själva som dessa män...

Han räknade upp namn. Fyra kulturkonvertiter har suttit i Svenska Akademin: Birgitta Trotzig, Torgny Lindgren, Gunnel Vallqvist.

Sven Stolpe, blev katolik, liksom Barbro Alving som visserligen var tvivlare men ville påverka inifrån. Jaha, med vad då, undrar jag. 

Det liknar alla icketroende för(tro)endevalda i kyrkoråden, där de sitter för att det är "bra med ateismens infallsvinkel" i kyrkan.

Nu senaste har vi nobelpristagaren i litteratur, Jon Fosse, som istället för att supa blev katolik.

I sitt tacktal i Blå Salen tackade han Gud...

Jon Fosse är katolik.

Mystiken lockar, sa Bo Tidholm, bortom allt vetande, och berättade att det är ca 200 personer som konverterar om året i Sverige.

Även många frikyrkliga personer såsom Ulf Ekman, har konverterat till katolska kyrkan. 

Och de som lämnar Svenska kyrkan gör det för att den har blivit för postmodern, där Jesus bara en sanning bland många, och inte vägen, sanningen och livet i bestämd form, som katolska kyrkan håller fast vid.

Man lockas av det auktoritära budskapet, menar Bo Tidholm. Jag menar att det snarare är sanningsfrågan som är i centrum, inte den auktoritära hållningen.

Jesus är den sanna Sanningen.

Arkeologen Jonatan Lindström medverkar i TV-serien "Historien om Sverige", där man bland annat får veta att när vi lämnade asatron och gick över till kristendomen så fick även vanligt folk komma till himlen, inte bara krigaren (till Valhall).

Nu är han en av spanarna i radions P1.

- Gustav Vasa valde Luther och den protestantiska kyrkan, och vända katolska kyrkan ryggen. De hade dessutom fått för mycket makt.

Lutherdomen var en begriplig religion, sa Jonatan Lindström, gudstjänsten var inte på latin, utan på folkets språk. 

Europas store reformator, Martin Luther.

 

Som sagt, denna spaning i december 2023 lyfter fram behovet av att berätta vem man är. Många överger ateismen. Man lämnar över sig själv till Gud. Individualismen är ändå viktig, man vill välja detta själv. 

Katolska kyrkan gammal och ifrågasatt. Just därför ger den hög status i sitt avvikande mot svensk normalkultur. 

Det lär till och med vara så att  "Neopapismen" lockar det hippa kulturfolket i Manhattan, som lämnar nattklubbarna och intar kyrkan istället.

Men det är inte enkelt att konvertera. Man skall gå en tvåårig kurs i katolska kyrkans tro och teologi, och sedan konfirmera detta. Det är allvar.

Påven, "Papa", gläds åt reformationen! Men vi?

Bo Tidholm fortsatte.

Men alla tycker inte detta är bra. Gamla katoliker förfasar sig! 

Appropieringen - att tillägna sig andra människors kunskaper och göra dem till sina egna - avverkar en sak efter annan. Och nu är det katolska kyrkans tur.

Madonna är inne igen. Modeindustrin letar efter ständigt nya kataloger, där den katolska skolflickans oskuld är mycket lockande...

GCG - Good Christian Bitches...

Kristian Luuk undrade detta har någon framtid? Svar, ja.

- Det är "punk" att vara proselyt, sa Bo Tidholm. Vad kan vara mer rebelliskt än att vända reformationen ryggen! Så tufft att vara emot något som hände på 1500-talet och som förändrade Sverige för alltid!

- Skulle du vilja bli troende? frågade Kristian Luuk.

- Nej, jag är inte lagd åt det hållet. Det skulle förvåna mig, sa Bo Tidholm, men jag skulle nog ändå ta emot det... och bli glad av att bli troende...

Detta mycket intressanta program avslutades med det som är en vanlig intellektuell kullerbytta. Det sades till sist:

- Att inte vilja veta, och säga nej till det som är för mycket, då är religionen bra (tvärtom - att leva i Guds gemenskap ger det absolut största vetandet!)

- Religionen är ett balsam, man tror på något som är djupt irrationellt (nej, att tro att tillvaron kommit till av en slump; det är irrationellt!) 

- Religionen kan stänga ute väldigt mycket av det moderna bruset (ja, tack vare bönen och överlåtelsen till Gud).

Här faller spaningarnas alla bitar på plats, säger Kristian Luuk.

Insidan är viktigast. Inte utsidan.

Så, den vanligaste googlingen kommer att vara en tom ruta - "Enter" - berätta ingenting för mig! 

Jag vill verkligen inte veta! Jag är klar. jag går ut genom utgången. Vi kommer att bli gladare. 

Nu vet du det.

Att du inte behöver veta så mycket. 

Det visste jag redan. 

Nu är det på pränt.

Spaningshälsningar från en radiolyssnare, 

Helene Sture Villintevetafelt,

- som lever i världen men inte av världen, som Jesus sa.

Du och du? Nej, jag också!

VÄGRÖJAREN den missmodige JOH DÖP

Ysane kyrka.

GUDSTJÄNST 3 ADVENT – årg 1 - Vägröjaren Joh Döparen

YSANE KYRKA, kl 11.00 - Jes 29, 1 Kor 4, Matt 11 – 17 dec 2023                           

 

BÖN: Käre himmelske Far, öppna våra hjärtan för Ditt ord, så att det kan trösta och förmana oss, uppmuntra och varna oss så att vi kan vara med och bana väg för Dig. Amen.

 

Kära församling, bästa vägröjare och vägarbetare för Guds rike!

3:e söndagen i Advent har som rubrik ”Bana väg för Herren”. Johannes Döparen får uppmärksamhet där frågan ”Vem Jesus egentligen är” blir vår följeslagare.

Predikan är uppdelad i tre delar, där varje text skall få en kommentar.

 

1.      GT – JESAJA 29:17-21

 

Varning för vägröjare.

Vi känner nog alla att den gammaltestamentliga texten är rysligt aktuell, där ekot från kung Hiskia på 700-talet före Kr förmedlar att det kommer en dag då ...”det skall vara slut med tyrannerna, och borta skall de hänsynslösa vara, de som hade ont i sinnet”.

Men det är inte rätt tillfälle att kommentera det som sker runt Israel idag. Texten får tala för sig själv, och vi vet att även det judiska folket läser sina Jesajatexter.

 

Men utgångspunkten är vid det här tillfället att Jerusalem hotas av den assyriske storkonungen Sanherib. Folket är förblindat och det är illa ställt. Då kommer Herrens ord att Gud vill vrida allt rätt igen.

Hoppet om en ny start kommer då att visa sig i naturen. Libanon, som var känt för sina bördiga fält med stora fruktodlingar, kommer en dag att bli som en skog av fruktträd, säger profeten Jesaja.

 

Dadelpalmodling, Kalia Kibbutz i Israel.

Här kan jag inte låta bli att foga in klimatmötet i Quatar, där ett hopp nu är väckt att fossila bränslen skall fasas ut, för att rädda jordens klimat. Då får vi bara hoppas att det inte finns några kryphål för de stora oljeländerna… och att ingen storkonung eller oljeshejk är förblindad av felaktiga syften.

Profetorden får klinga in i vårt klimatarbete, där Jesaja säger:

 

”…att de förtryckta skall glädja sig, ingen skall längre snärja dem som föör rättvisans talan, och ingen skall fälla den oskyldige med lögner”.

Den dagen, som kommer, är värd att vänta på!

Gammaldags bilprovning.

2.      EPISTELN 1 Kor 4:1-5

 

Episteltexten handlar om ledarskap. De kristna ledarna i grekiska Korint var arroganta, splittrade och måna om att ha gott anseende hos andra.

Genom sin tilltro att äga den helige Ande satte de sig över vad apostlarna lärde. Individualism och högfärd präglade dessa församlingsledare så pass, att de även försvarade sina egna synder…

Det är då Paulus talar allvar om att vara en pålitlig tjänare som i allt underordnar sig Guds eget Ord. Ingen kan sätta sig upp över det! Det leder inte till någon välsignelse.

 

Paulus blir attackerad för att han tillrättavisar församlingarna.

Han får ta emot kritik, som alla budbärare får, när man kommer med sanningen, som ingen vill höra… men alla ändå vill veta.

 

Och så säger han ”att han har gott samvete, dock utan att för den skull vara frikänd av Gud, för domen kommer sedan, och det är inte vår sak varken att döma varandra, eller oss själva”.

 

Stoppa inte sanningssägaren.

  

Paulus verkar vara väldigt prestationsinriktad då han talar om ”beröm”, men det är han inte. Paulus talar om relationen till Gud, inte prestationen!

Han menar att enda sättet att leva i rätt förhållande till Herren är att se och bryta med sitt upproriska och bekväma sinne, och be om förlåtelse för de synder de orsakar.

Förlåtelsen tar bort den fällande domen, och ”berömmet” är Guds accepterande av den människa, som då blir helt frikänd.

Inga hinder. Frikänd.

 

3.      EVANGELIET Matt 11:2-11

 

Nu kommer Johannes Döparen in på spelplanen. Hans utgångspunkt är missmod, tvivel och maktlöshet. Han sitter i fängelse p g a att han påtalade omoralen av att Herodes levde med sin broders hustru… Nu vilar en dödsdom över honom och han är på väg att ge upp.

Han funderar; är Jesus verkligen Messias? Varför kunde han i så fall inte hjälpa honom ut ur fängelset? Så kanske vi också tänker.

 

Men Jesus är ingen revolutionär politiker, han är stillsam och botar de sjuka, uppväcker döda (Lasaros) och låter rättvisan ha sin gång bland de fattiga – precis det som profeten Jesaja hade sagt!

Bana väg genom vass-stråna.

Johannes frestas. Han tvivlar på vem Jesus är. Det grekiska grundordet för att ”komma på fall” heter ”skandalon” – alltså vårt ord för ”skandal”.

Det är på väg att bli en skandal för honom som skulle bereda väg för Messias. Tänk om han inte orkar röja hela vägen?

Det blir inget av att ”berg sjunken, djup stån opp”… (psalm 103).

 

Trots att Johannes verkar vackla som ett vass-strå för vinden, så styrker Jesus honom nu, och berättar om sina gärningar om vad som sker. Jesus ger inga filosofiska teorier, utan låter handlingarna tala. Inte heller förebrår han Johannes, som står honom närmare än någon annan – vägröjaren för Messias, större än någon annan av profeterna.

Jesus visste att Johannes snart skulle fullborda sitt lopp genom att lida martyrdöden i fängelset; även här blev han en före-löpare till Jesus… desto viktigare att styrka honom på alla sätt!

Anstaltsplank. 

4.      TILLÄMPNING

 

Vad skall vi dra för slutsatser av allt detta?

Den stora frågan då, liksom idag, är VEM ÄR JESUS?

Inom New Age tänker man sig att Jesus är en god läromästare, kristallernas kristall, men inte Guds son som man behöver lyda.

Inom islam är Jesus en profet bland andra, men inte den störste och absolut inte Guds son. Och ateisten i Sverige tror inte ens att Jesus har funnits. Människan är sitt eget högsta mått. Ja, samhället blir ju därefter….

Svaret vem Jesus är finns inte på avstånd. Vi får göra som Johannes: gå till Jesus själv, inte till andra. Lyssna på honom, inte på andra, och läsa vad han säger om sig själv.

Svaret vem Jesus är finns endast när vi kommer honom nära. Det är där du och jag kan finna honom. Det är där hela livets källa är.

 

Minaret i Karlskrona.

                                    SAMMANFATTNING

 

Vi har fått lyssna till hoppfulla ord från Jesaja att rättvisans dag kommer, och skapelsen kommer att svara an på det, med skogar av fruktbärande träd – och som sagt, då vill vi inte se någon olja i naturen, varken längs Hörviks stränder eller som drivmedel!

 

Vi har blivit förmanade av Paulus som visade ledarna att endast det ödmjuka tjänandet leder fram till välsignelse, inte att rättfärdiga sig själv och sina egna idéer.

 

Vi har fått dela Döparens ärliga förtvivlan i den maktlöshet han kände inför sakernas tillstånd, där Jesus gav honom svar i form att det är en verklighet i det som sker.

 

Älskade Jesus, Guds son! Kungsmarkskyrkan.

Och det gör det även i vår tid, 2023. Allt fler ungdomar kommer till tro. När det förr var rebelliskt att vara ateist, så är det idag rebelliskt att vara kristen.

Det ser vi även bland yrkeskriminella, att gängledare kommer till frälsning och får sina liv förvandlade (Sebastian Stakset). 

När vi är missmodiga i vår uppgift att vara ”vägarbetare för Guds rike” får vi fästa blicken på Jesus och be att han fyller oss med sin närvaro. Då kan vi berätta för varann vad vi har funnit – att Jesus sannerligen är den väntade Messias!

Min bön är att Jesus ska ta bort vår blindhet, lösa oss ur förlamningen så att vi kan gå med budskap om fred, både för nationer och naturen, och att han skall befria oss ur vår dövhet för nöden, så att vi får uppstå ur döden - och rättvisan segrar.

 

”Salig är den som inte kommer på fall för min skull.”

           

Salig den som hör Guds ord.

                                              

                         FÖRBÖN

                         Stanna här och vaka med mig…  ://

 

Käre himmelske Fader, vi tackar Dig för livet som Du ger oss.

Vi ber för vår bygd, för Listerlandet, för alla som lever och verkar här. Hjälp oss att lära känna varandra alltmer, så att vi kan bana väg för dig, Jesus, så att tron föds hos allt fler.

Vi ber om fred i Ukraina, Ryssland, Israel och hela Mellanöstern.

 

                         Stanna här och vaka med mig…  ://

  

Vi ber för naturen och för klimatarbetet. Herre förlåt oss vår girighet och vår bekvämlighet. Hjälp oss att vända om, och se och bryta med det förtryck vi utsätter varandra för.

Förlåt oss när vi smutsar ned jord, luft och vatten.

 

Tack för Ditt hopp om förnyad grönska, Hjälp oss att lyssna till de profetiska orden och ta dem på allvar.

 

                          Stanna här och vaka med mig…  ://

 

Helige Ande, vi ber för din kyrka. Idag ber vi särskilt för Ysane och Mjällby församlingar, för Gammalstorp och St Nicoali kyrka i Sölvesborg, för Listerkyrkan, Folkkyrkan och Falkvikskyrkan.

Låt Guds folk söka dig tillsammans, så att ditt namn blir ärat, känt och älskat.

 

                           Stanna här och vaka med mig…  ://

Stanna här. Men parkera inte!

Vägröjande hälsningar från vägmärkesteologen,

Helene F Sturefelt, präst och predikant.

 

                  

RUDOLF MED RÖDA MULEN - om rendyrkan

Renen har blivit en julsymbol.

Ren, renare, renast.

Amerikansk populärmusik flödar överallt inför julen och renarna gör sig redo att flyga med tomten.

Ordet Christmas = Kristus-mässa - är bortglömt i sin betydelse.

Bland julpyntet säljs fler glittriga renhorn än krubbor med Jesusbarnet. Rudolf är ett namn som är mer känt än Josef...

Vad är det här med renar som är så speciellt? Hur har de kunnat ta sig in i vårt julfirande med sådan dominans?

Jag läser olika manus till tomtetävlingar och julfrågesport (jag sa inte "quiz", la du märke till det, utan det svenska ordet...) och lär mig mycket om just amerikansk populärkultur. 

Detta folk är underbart naiva och älskar underhållning mer än något annat! De är mästerliga!

Den amerikanska sagan.

Jag flyr gärna bort från denna verklighet en stund med hjälp av amerikanska gamla filmer och äldre jazz och schlagerlåtar.

I juletid lyssnar jag absolut till Bing Crosby, Frank Sinatra och Nat King Cole.

Men renarna, varifrån kommer de?

Jag har varit uppe i Jukkasjärvi och klappat levande renar med stora horn, men såg ingen koppling till de amerikanska sagofantasierna.

Renar i Jukkasjärvi.

För tvåhundra år sedan, 1823, publicerades en dikt med titeln "A Visit From St Nicolaus", där några strofer lyder:

  "MORE RAPID THAN EAGLES

     HE COURSES THEY CAME

       AND HE WISTL'D

        AND SHOUTED 

            AND CALLED THEM BY NAME..."

Snabbare än örnar, han sätter fart (?) och de kommer, han visslar på dem och ropar och kallar dem vid namn.

Jag visste inte att renarna hade namn. De är som tomtens lärjungar... Den man vet namnet på, den kan man kalla på och få kontakt med.

I denna dikt finns alltså tomtens åtta renar nämnda vid namn! De heter Dasher, Dancer, Prancer, Vixen, Comet, Cupid, Donder och Blitzen.

Snygga namn som du måste kunna om du hamnar i en tomtetävling framöver!

Och lägg märke till att djuren har djurnamn, inte mänskonamn... som till exempel taxen Emma, katten Gunnar och pudeln Sture... Mycket fånigt.

Rentavla på restaurant Blåregn.

Men Rudolf finns inte med där bland de åtta. Han har en annan historia, som är lite sorglig. 

Det var en copywriter vid namn Robert L May som fick i uppgift att skriva en julberättelse till deras tidning. Under hans arbete blev hans fru sjuk och dog i cancer. Robert fick själv uppfostra dottern Barbara, läser jag, och kämpade med sin julberättelse om en ren.

Så kom han på att renen kunde ha en "lysande nos". För den lilla familjen blev det en symbol för hoppet om en ljusare framtid.

Gripande vackert, på riktigt.

Senare skrev hans svåger Johnny Marks den melodi som gjorde texten till en älskad sång; Rudolf med röda mulen. 

Men vänta nu, det var väl en "lysande nos"? Jo, men den blev röd i sången... dock med farhågor att denna näsa skulle kunna associeras med fyllenäsa och för mycket drickande.

Rudolf med röda mulen. Wikipendia.

Men Rudolfs saga utvecklades vidare, till att han egentligen var mobbad av de andra renarna för sin nos. Då blev de tillsagda att Rudolfs röda näsa var nödvändig för att tomtens släde skulle synas i dimman... Då slutade de andra renarna att mobba Rudolf...

Se där, ännu ett tema som bör beaktas bland barn och vuxna i juletid!

Och för säkerhets skull; att inte dricka alkohol alls. Don't drink and drive your rein-deer!

Men ändå, jag orkar inte med all denna kommersiella ren-dyrkan, eller vad det är.

Renen, vad gör vi med dig?

Dock, jag har en enorm respekt för vår ursprungsbefolkning samerna och deras livsavgörande rennäring.

Samerna lever i samklang med sina renar under de åtta (!) årstider som finns längst upp i norr.

Där är ingen dyrkan av själva renen, men jag hittar något annat i mitt letande, nämligen detta.

Ett företag ville sälja renkött till eskimåerna, inuiterna, och hjälpte 500 renskötare att flytta till Alaska för att de skulle lära dem renskötsel.

I reklamen för renköttet avbildades då en tomte i en släde där han delade ut julklappar.

Där är faktiskt en riktig koppling!

Tematiken sluter sig.

Men de riktiga renarna håller sig på marken, de flyger inte.

Vet du vem jag är?

Uppe i Jukkasjärvi såg vi hur sarvarna, ren-hanarna, redan fällt sina horn inför vintern, medan vajorna, ren-korna, hade sina kvar långt in på våren. Orsaken är att vajorna måste kunna freda betesmark till sig och kalvarna och med hornens hjälp köra bort hanarna.

Det är bra. Låt kvinnorna ha horn och inte männen!

På bilden nedan ser man att hornen är röda av blod och därmed ännu under tillväxt.

Vajor, ren-honor i Jukkasjärvi Sameland.

Det finns även svenska namn på tomtens renar, har jag hört.

De heter Stjärna, Dansa, Nalla, Atja, Svansa, Naiti, Tassa och Valko.

Fina djurnamn.

Rudolf är inte med i denna uppräkning heller. Tomten lär ha funnit honom då han lämnade julklappar i Rudolfs hem... 

Jaha, hördes då tomtens desperata Ho Ho Ho i jakten efter sin första Coca Cola?

Sicket påhitt.

Man sjunger sånger om sångerna.

Julsånger handlar inte längre om julens budskap utan om allt runt omkring. 

Vi sjunger om längtan och hemkomst; "Jag kommer hem till jul..." och den vintervita snön. Det är skönt att göra det, men inte enbart detta. Det bidrar till att sekulariserade Sverige nu allt oftare talar om "vinterhögtiden" istället för Jul. 

Vi är så generade och nervösa inför att tala om kristendomen är att det är rent löjeväckande. 

Har vi sagt "Jesus" måste vi skynda oss att säga "Darwin" eller "Muhammed"... annars kan någon känna sig utanför i det lättkränkta landet.

Vi skulle ju kunna förenkla våra kristna högtider till att handla om djur, som om vi vore stora barn på dagis som inte vågar bli vuxna:

   Kycklinghögtiden - Påsk

     Grodornas högtid - Midsommar

       Kräfthögtiden - Augusti

          Renarnas högtid - Jul

Vi är ett djurälskande folk som hellre dyrkar skapelsen än Skaparen.

Kycklinghögtiden, med uppståndelse?

De romantiska sagorna från Amerika riskerar att dra med sig Jesusbarnet i krubban till samma nivå, vilket många tror. 

Vi kan inte längre skilja mellan goda berättelser som roar och de berättelser som har rötter i en händelse i tiden.

Men om Jesus hade blivit född här i kalla Norden, då hade det naturligtvis skett i en kåta under norrskenet, där björn, varg och ren hade stått utanför och gett gudasonen sin hyllning!

Så underbart vackert!

Sameland erbjuder en kåta istället.

Och Maria hade varit klädd i en vacker dräkt med starka röda, blå och gröna färger.

Josef hade låtit henne rida på en ren, som burit henne hela vägen fram.

Betlehems stjärna hade badat i norrsken, som säkerligen är en sinnebild av Guds alla änglar, badande i lovsång till undret som skett.

Den luriga bocken får gå ut i mörkret. Renen ersätter bocken med sitt rena syfte. Nya figurer tar plats runt den heliga familjen.

Men de tre vise männen är inte längre snälla, de är de tre rikaste multinationella företagen som nu räcker sina gåvor:

- den senaste mobilen

- vaccin mot elände

- datachip som lösen och total kontroll

Nä, nu har nog mina renar sprungit iväg med mig...

Bebisvagga i Sameland.

God natt.

Fortsätt sjung alla sånger du kan, även dem i psalmboken!

Ren, renare, renast.

Hälsningar från Helene Donder Sture Vixen Rudolffelt,

- som ständigt längtar norrut,

- och som ber till Gud att vi skall fira jul med fokus på att han kommer oss mänskligt nära i Jesusbarnet.

Rentavlorna, som inte alls har med min text att göra, är målade av Birgitta Nordin, Sölvesborg

Vaja. Con Dios!