NEUTRINER och BIGGEST BANG

Fakta och Fantasi.

Fantasi och Fakta. Två "F". Vilket kommer först?

Följ med ut i rymden på ett äventyr i universum! Och missa inte min fotokonst med de spännande ljusglaskloten... som rymmer ett helt annat universum.

Finns det en dold parallell värld av mörk materia?
Hur är det med kvarkar, leptoner och neutriner?

Tillvarons beståndsdelar.

Einstein, denne briljante judiske filosof och matematiker, talade om fantasi och fakta - i den ordningen.

Ofta är det fantasin som springer i väg först, totalt gränslös och alldeles underbart påhittig.

- Tänk om universum kröker sig!?

- Tänk om det finns flera parallella världar i olika tidslager?

Faktabaserad forskning kommer efter, sakta lunkande, med uträkningar och smarta matematiska tabeller.

Efter decennier av studier händer det ibland att de möts, fantasin och verkligheten.

Nu skall vi testa ett sådant möte.

Kvarkar.

Vetenskapens Värld visade på SVT den 31 januari 2022 ett program om neutriner.

Vi fick upprepa fysikens lektioner om det sjutton elementärpartiklarna och materiens minsta beståndsdelarna; 

- kvarkar - som bygger upp atomerna,

- kraftbärare - som håller ihop materien,

- leptoner - som, oj, jag tittade visst ut genom fönstret...

- netutriner - som finns, men ingen har sett dem... eller kunnat mäta upp dem, förrän nu.

Precis som gosdjurens ögon!

Något som färdas med ljusets hastighet upphör att finnas i tiden. Där finns inget åldrande.

Om man ligger på ett tak och tittar upp mot stjärnhimlen med sin storebror och sin hund, så kan man fantisera hur det skulle se ut vid universums slut.

Då kan man resa dagen före julafton och komma tillbaka samma kväll...

Det gjorde Tyra, Lukas och Rufsa i adventskalendern Biggest Bang från 2019.

Fantasin är verklig.

Lukas är en autistisk pojke som är ganska knäpp... eller oerhört skicklig på rymdkunskap.

Han laddar sin farmors gamla gula Fiat med ruttna äpplen, och så ger de sig iväg.

Universum är på väg att förstöras och lillasyster Tyra är utvald till att rädda den.

Hur i all sin dar skall det gå till?

Det är inte lång tid kvar. Den fruktade Horgatt Malex har ödet i sin hand.

Vem spelar roll?

Det mörkt hål närmar sig. De köpte biljetter av en rymdväktare för att få passera, men skrattet ekar bakom dem:

- Ni möter döden, ha ha!

Men Tyra har spelat många TV-spel och är en mästare på Starfighter 5.

Så hon parerar skickligt alla kvarkar, kraftbärare, leptoner och neutriner... som, nej vänta lite.

Det där var inte sant.

Adventskalender Biggest Band 2019.

Vetenskapens värld har intervjuat dagens skickligaste partikelfysiker; Kerstin Perez, Ray Jaywardhana, Georgia Karagiorgi m.fl och de förklarar att neutrinerna bildas i solen.

Det märkliga är att de inte har någon laddning och nästan ingen massa. De när nästan ingenting... Ändå finns de.

Genom att studera den effekt neutrinerna åstadkommer - två blixtar under mycket långt intervall - kan de dra slutsatsen om dess existens.

Det låter ungefär som teologin:

- Guds Ande kan vi varken se eller mäta, men vi märker dess effekter...

Forskarna talar om att neutrinerna inte växelverkar med annan materia. Och de kan passera rakt igenom jordklotet, ja, de passerar rakt igenom oss.

Neutrinerna passerar genom jordklotet.

Men, för att kunna reflektera ljus så Måste det finnas Massa, annars är det omöjligt!

Och för att rörelse (oscillation) skall finnas, Måste det också finnas Massa!

Alltså...

De bilder som Vetenskapens värld visade, kunde lika gärna ha varit något som jag hade tecknat...

Dessa avbilder av de svängande och framrusande neutronerna kunde lika gärna ha varit effekten av de ruttna äpplena i Lukas farmors gula Fiat...

Neutrin är nästan ingenting...

Den ångestladdade och fruktansvärt stora frågan är:

- Vad finns vid universums slut? - (Ångest).

- Finns det något slut över huvud taget? - (Ännu mer ångest).

- Och tänk om man träffade Horgatt Malex där utanför, världens grymmaste varelse som strax skulle förstöra vårt universum...

Manusförfattaren Martin Olczak (illustratör Anna Sandler, "Jack-böckerna") testar nu all sin teoretiska kunskap och blandar den med ren fantasi - annars kommer man ju aldrig fram...

Tyra. Lukas och Rufsa har nu kommit till universums gräns. Där är en tjock glasvägg. 

En prat-stol är framställd. 

Den grymme Horgatt Malex är på andra sidan...

- Är det ett kosmiskt monster?

- Värre.

- Är det kosmopirater med dödsvapen?

- Värre!

- Är det rymdrobotar med mega-ultra-bazookas?

- Värre!!

Värre.

Det är en bortskämd tioårig pojke...

Här satte Mormor teet i halsen. Ett barn??

Nej, ett bortskämt barn, med alldeles för många leksaker, fullständigt uttråkad och med frånvarande föräldrar som när de dyker upp är fullständigt gränslösa så att han får göra precis som han vill och han är så uuuttråååkad.... 

På hans leksakshylla står en glaskula. Där inne är vårt universum. Det är ingen rolig leksak längre.

Mamman gör en snabbvisit i hans rum och säger "godnatt, dags att sova".

- Snälla, berätta en saga!

- Nej, jag har inte tid jag har så mycket att göra förstår du oj oj sov nu och släck lampan okej?

- Snälla mamma!

Den bortskämda pojkens enda hopp om lite mänsklig kontakt försvann igen. Som alla kvällar. Han matades istället med dataspel och leksaker. Nu skall glaskulan krossas!

Horgatt Malex och Tyra.

- Hallå!! Nej, hör du mig?? Det är Tyra som ropar från andra sidan glasväggen, sittande i pratstolen med en kikare. Hör du mig? HallÅ!!

- Va?? Är det någon som driver med mig? säger Horgatt Malex och hela vårt universum skakar då han håller glaskulan i sin hand.

Nu börjar en dialog som är skickligt uttänkt. Tyras röst går likt en magisk neutron genom det tjocka glaset och ut ur vårt universum, och in i hans.

Tyra berättar om deras vilda rymdäventyr och den livsfarliga färden genom det svarta hålet och...

- Mer, mer! ropar Horgatt Malex, som äntligen har fått kontakt med något slags liv.

Så slutar adventskalendern med att de turas om att berätta historier för denne svältfödde och bortskämde pojke. Han ställde tillbaka glaskulan på hyllan och vårt universum slutade skaka. 

Räddat för denna gång.

Berätta. Berätta mer!

Forskarna i Vetenskapens Värld talar om tanken på att det kanske skulle kunna finnas en partikel som binder samman vår värld och den mörka materien? Finns det något som skulle kunna bygga en bro mellan oss?

Den måste ju kunna passera genom allt, utan laddning och utan någon massa...

Neutrinen.

En blå arom av Neutrino.

De hittar en tredjedel av dessa okända neutriner. Var är de andra?

Någon kommer på att neutrinen kan byta identitet, och uppträda i form av tre olika "aromer".

Jaha, precis som Tyras och Lukas hund Rufsa, som egentligen var en rymdtekniker från Jupiter men bara klätt ut sig lite bland jordingarna...

Vad är fakta och vad är fantasi?

Jag tror att Albert Einstein hade kunnat skriva ännu mer fantastiska rymdäventyr i universum!!

Neutrinernas tre olika identiteter.

Biggest Bang har förgyllt mina eftermiddagar och Vetenskapens Värld utmanar både min teologiska kunskap och det lilla jag vet om fysik. 

Alla fakta vi har är bara tillfälliga modeller för vad vi vet "just nu". Imorgon vet vi något annat. Det kittlar fysikens möjlighet att ständigt expandera och gäcka oss!

Robot nr 1 berättar om sin tillblivelse för Horgatt Malex.

- Först skapade jag min högra hand, sa hon.

- Med vaddå?

- Med den vänstra handen. 

- Men...!!

Det är en stillsam jämförelse med Gud Skaparen...

Och en sak är säker, själva Big Bang kan ingenting skapa. Allt som "finns" var ju samlat däri. Vem skapade allt detta materiel?

Det är ju det som vetenskapen undviker heeeeeela tiden.

GUD.

Den icke skapade.

Varde ljus.

GUD. Själva varat. Själva existensen. 

Likt en kärleksakt i universum slungade Gud ut allt sitt livgivande liv, fyllt av intelligens och fantastiska naturlagar.

Där växer allt liv fortfarande.

Och det mesta är tomrum, säger de... Men där det finns LIV, där är det så enastående skönt, att bara av vår egen existens kan vi räkna ut att det finns en Formgivare.

Gud VILL vårt liv.

När jag upptäckte det som trettonåring, försvann ångesten. 

Universum får vara hur stort det vill!

Livets orgasm.

- Kom, sa Rufsa, jag ska visa vad jag stal från rymdreptilen och Kaza Kah...

De lyfte på mattan i vardagsrummet, tog bort en bit av parketten och där under låg en - glaskula!

- Åh, det var den vackraste jag har sett! sa Tyra.

Men så blev hon alldeles stilla, och vi förstod vad hon tänkte...

Betyder det att jag håller någon Annans Universum i min hand?

Vi stannar där. 

Kosmos riktas utåt, det riktas inåt. Och precis just här finns vi - och bråkar om virus... som i sin tur har sitt universum, där de bråkar med... Vem skall vinna denna kampen?

Neutrin. Eller virus??

Biggest hälsningar från 

Helene Sture Neutrinfelt, som går igenom allt...

- och som värnar den vilda fantasin lika mycket som trög fakta,

- men jag vet ju vad som är roligast...

Nästa universum.

BÖNER OM UTHÅLLIGHET - Norea

Bön i lidandet.

När orden tar slut, får bilderna tala desto mer.

När påfrestningarna är för stora, blir bönen stum. Men hjärtat suckar och ropar, i vånda.

Och jag ser till min förskräckelse att jag stavat fel i denna bön... Ser du det också?

... VAR UTHÅLIGA I LIDANDET...

Uthålig.

Ihålig.

Tom i lidandet. 

Men uthållig? Nej, det klarar vi inte i egen kraft! Gode Gud, hjälp oss!

Vishet från Gud.

Missionsorganisationen Norea samarbetar med Trans World Radio som sänder kristna radioprogram världen över. Från kvinnor i bönegrupper i många länder kommer dessa böner som jag bildsatt.

Med en staty från Kalmar bildsätter jag bönen för kristna kvinnor som är aktiva politiker, att de skall söka vishet och ledning från Gud.

Själva har vi bara halva perspektiv.

Tro. Tillit till vinden.

Det satt en duva på det utskjutande taket.

Hon väntade på den rätta vinden. Annars går det inte att kasta sig ut.

Vilken fin bild det blev för hur vår Gudstro bygger på förkunnelsen, som ger vindar att flyga i, och de i sin tur bygger på Guds ord, som får vara solens värme som sätter luften i rörelse!

Radiovågorna flyger osynliga med budskap om Hoppet i Jesus Kristus. Tack!

Arbetslöshet.

En tom skylt vid busshållplatsen skulle kunna förmedla att inga bussar längre går.

Tidtabellen är borta.

Men så illa var det inte.

Folk vet när bussen går. Eller så "kollar de i appen"...

Fotot från Hällevik illustrerar den arbetslöshet som förvärrats av pandemin. Bönerna riktar sig särskilt till kvinnorna som alltid drabbas hårdare än männen.

Måtte "arbetsbussen" komma med sin tur till er snart!

Iklädd innerlig medkänsla.

Vid Omberg, på Östgötaslätten, ligger Heliga Hjärtas Kloster. Vid våra pilgrimsvandringar stannar vi gärna till där. Här ses Moder Katarina välkomna trötta vandrare. 

Mariadöttrarna är verkligen klädda i innerlig medkänsla!

Bönen är deras arbete, liksom gästhemmet och trädgården. 

Tänk om man kunde se bönen rent konkret - då skulle det ständigt ryka och dofta kring denna plats!

Med detta foto ber vi för ledarskapet inom Trans World Radio. 

Stå fasta i ert arbete.

När man skär lök och hackar grönsaker, då ser man tydligt resultatet i soppgrytan. 

Eller när man är ute och åker skidor och ser spåren efter sig.

Men det digitala arbetet är inte lika synligt. Vad blir det för spår i Paraguay av radioutsändningarna?

Det är viktigt att uppmuntra varandra till att dela med sig vad den kristna rösten betyder!

Annars kanske vi inte orkar stå fasta i vårt arbete för Herren.

I vår del av världen gäller det även poddar, bloggar och kristna TV-kanaler.

Själv hör jag gärna av mig till Sveriges Radio när jag hört något bra, eller dåligt... eller skriver insändare om attityden mot kyrkan är hånfull.

Tack, Herre, att vår möda inte är förspilld i vårt arbete för Dig!

Ge till gott ändamål.

Jag borde veta mer om projekten i Women of Hope, men det gör jag inte i skrivande stund.

Men jag älskar ordet från 2 Korinthierbrevet, om att Gud förmår ge oss allt i gott överflöd, så att vi får våra behov tillgodosedda, ty det är Guds natur att sörja för oss. 

Sedan får vi i vår tur själva ge i överflöd till varje gott ändamål.

På tal om det. Jag är bekymrad för att kollekterna i Svenska kyrkan så ofta går till sjukvårdsarbete. Är de en filial till landstinget? Varför är ändamålen så sällan kristen mission? Har kyrkan glömt det?

Jag vill ge kollekt till Flygmissionen MAF, Norea förstås, MedieMission, EFS mission, Kerygmas barnhem Rut i Benin, till IBRA och PMU samt LP-stiftelsen. Och till den kristna student- och gymnasiströrelsen CREDO!

Du som läser detta och sitter i kyrkorådet - se till att det blir ändring! Annars får du inte smaka på min ananas!

Sök källan.

Sista fotot tog jag i Lunds stadspark en sen höstkväll. 

Så fantastiskt vackert fontänens vatten är!

För att hitta källan måste man söka den. För att få syn på en tjusig fontän måste man gå dit där den är.

Liksom vattnet flödar här, ber jag att frimodigheten skall flöda hos de kvinnor som Herren utsett till ledarskap. Amen!

Uthåliga bönehälsningar...

Helene F Sturefelt, amatörfotograf.

Ordet ges till mig. Tack!

TRO, HOPP och ÖRNVINGAR - Ida Granqvist

Med Guds örnvingar.

Det är så svårt med det där med HOPP. Det går inte att hoppas själv.
I den ofrivilliga ensamheten är det lätt att tappa mod och riktning.

Vad är det för mening med alltihop?

Även om man är lyckligt lottad som jag, som kan välja ensamhet när jag behöver det och gemenskap när jag är mottaglig för det, så är det inte lätt att sitta och "hoppas" själv.

Jag vet inte hur många gånger jag blivit räddad av - psalmboken!

Det är inte särskilt sexigt, men psalmboken har otaliga gånger gett mig hopp och livsmod på nytt.

Jag skall dela med mig av en underbar sång som just nu ligger uppslagen på köksbordet.

Om du vill, ta fram din psalmbok och slå upp Sv Ps 253 "O giv oss, Herre, av den tro".

I kanten har jag noterat med blyerts:

- Varmt själavårdande.

Värmen finns, om än dold.

Den är skriven av författarinnan Ida Granqvist (1872-1949), prästdotter från Västergötland. 

Men utan att nu definiera henne utifrån fadern, så var hennes egen profession "organist". Hon tog tidigt organistexamen, år 1901, och var Svenska kyrkans missionär i Sydafrika åren 1907-15.

Hon skriver följande:

   O GIV OSS, HERRE, AV DEN TRO

   SOM SORGERNA BETVINGAR.

   SOM LYFTER OSS TILL LJUS OCH RO

   PÅ STARKA ÖRNEVINGAR.

   SOM TALAR MÄKTIGT TILL ENVAR

   OCH BÄR OSS UNDER FÄRDEN

   SOM HÄRLIG TRÖST I TVIVLEN HAR

   OCH ÖVERVINNER VÄRLDEN.

   Sv Ps 253:1

Lyfter på starka örnvingar.

Säkert hade hon läst veckans gammaltestamentliga text från Jesaja 40 när hon formulerade sin psalm.

Jag samlar mina tankar och umgås en stund med denna föregångskvinna, och läser samma profetord som hon. Perspektiven vidgas.

LYFT BLICKEN MOT SKYN OCH SE:

VEM HAR SKAPAT ALLT DETTA?

HAN SOM MÖNSTRAR STJÄRNORNAS HÄR

OCH LÅTER DEM TÅGA FRAM,

HAN SOM ROPAR UPP DEM ALLA.

SÅ VÄLDIG ÄR HANS MAKT OCH HANS STYRKA

ATT INGEN AV DEM UTEBLIR.

JAKOB, HUR KAN DU TALA SÅ?

ISRAEL, HUR KAN DU SÄGA:

- JAG VANDRAR OSEDD AV HERREN

- MIN GUD TAR SIG INTE AN MIN SAK...

Jesaja 40:26.

Du är långt bort.

Tretusenåriga ord träffar mitt i prick! Jag vandrar osedd! Gud bryr sig inte om mig och mitt lilla liv... Herren bryr sig inte om vårt folk och hur det går för vårt land...

Vad tänkte Ida Granqvist när hon som nyutexaminerad organist skrev denna text år 1902?

Hopp och väntan hör ihop, som jag skrev i förra inlägget.

Men det är ju så svårt!

   O GIV OSS, HERRE, AV DET HOPP

   SOM MISSMOD ICKE HINNER,

   SOM SKÅDAR UT UR TÅRAR OPP

   OCH DÄRFÖR STYRKA VINNER.

   SOM EJ, HUR STJÄRNLÖS NATTEN STÅR

   TILL ÄNGSLIG BÄVAN BLIVER

   MEN DRÖMMER OM DET JUBELÅR

   SOM EVIG SÄLLHET GIVER.

   Sv Ps 253:2

Det är inte så lätt att förstå livets villkor, än mindre att acceptera det!

Prövningarna kan bli för stora.

Jesaja skriver igen som om han visste vad vi tänker...

HAR DU INTE FÖRSTÅTT, INTE HÖRT?

HERREN ÄR EN EVIG GUD,

HAN HAR SKAPAT HELA JORDEN.

HAN BLIR INTE TRÖTT, HAN MATTAS INTE.

INGEN PEJLAR DJUPET AV HANS VISHET.

Djupet och höjden.

Missmod, tårar, styrka.

Stjärnlös natt, ängslig bävan men en förtvivlad och envis dröm om ett jubelår där evig salighet finns.

Ateistiska materialister har ofta hånat oss troende för vårt "hopp i himmelen". Men de förstår inte vilken avgörande kraft Gudstron är, och att livsmodet är beroende av hoppet om en bättre tillvaro.

Hur överlever de fängslade?

Hur överlever de plågade?

Hur är det möjligt att överleva koncentrationsläger utan ett hopp att vila tanken och hjärtat vid?? Det är fullständigt omöjligt!

Det livsnödvändiga hoppet.

Och att ha memorerat och lärt sig bibelverser utantill kan vara det enda som till slut bär.

Många judar kan sina psaltarpsalmer och profetord... och det kunde även vår äldre generation.

Jag fortsätter läsa i Jesaja 40. Och nu kommer örnen:

HERREN GER DEN TRÖTTE KRAFT,

DEN SVAGE FÅR NY STYRKA.

UNGA MÄN KAN BLI TRÖTTA OCH MATTAS,

YNGLINGAR SNAVA OCH FALLA,

MEN DE SOM LITAR TILL HERREN FÅR NY KRAFT,

DE FÅR VINGAR SOM ÖRNAR.

DE SPRINGER UTAN ATT BLI TRÖTTA,

VANDRAR UTAN ATT MATTAS.

Jesaja 40:29.

Örnvingar... Tänk att höja sig högt upp över livets alla stora problem och futtiga trivialiteter?

Som barn tänkte jag ofta så. Då kunde de dumma pojkarna inte komma åt mig och slå mig...

Nu är det andra krav och påbud som jagar en...

Och jag vet att de örnvingar som Herren ger mig, lyfter mig. 

Gud ger mig större perspektiv där jag ser längre, och kan ana hur konsekvenserna blir med varje litet beslut.

Vi är nära nu.

Ida Granqvist hade som missionär i Sydafrika sett mer av fattigdom än någon av oss.

Säkerligen prövades hennes tro, men just därför blev den så stark, under tårar, att hon kunde skriva tredje versen:

O GIV OSS, HERRE, KÄRLEK OCK

SOM ALDRIG VÄNDER ÅTER.

SOM, FASTÄN STÄNDIGT GÄCKAD, DOCK

SIG EJ FÖRTRÖTTAS LÅTER.

DEN GLÖD SOM ICKE SLÄCKES UT

AV STORA VATTUFLÖDEN

DEN MAKT SOM EJ VET GRÄNS OCH SLUT

MEN SEGRAR ÖVER DÖDEN.

Sv Ps 253:3

Gycklande väder.

Vilken fantastisk text!

Varje vers bär honnörsorden TRO, HOPP och KÄRLEK - från 1 Korinthierbrevet 13.

Ständigt gäckad. Livet gycklar med oss. 

Tron försvinner bakom krönet. Hoppet blir bortgycklat. Kärleken blir sviken och livet gör så ont.

Men Guds kärlek kan ingen driva gäck med!

Ida Granqvist vet att ingen kan gyckla med Gud ostraffat.

Det onda i världen gör allt för att sätta hinder för det goda. Men Guds kärlek kan aldrig förtröttas!

Gud själv är som en örn...

Det hopp som Herren ger är en glöd... en eld som inte kan släckas ut, ens av stora vattenflöden.

Och så kommer sista meningen, i triumf - Gud visar sig makt i Jesus Kristus då han ger sitt liv på korset och uppstår igen på tredje dagen.

Det är den makt som segrar över döden!

Försoningsdöden.

Och försoningslivet, som vi därför får leva.

Nu utmanar jag mig själv - och dig; låt oss lära oss denna psalmvers utantill! 

Är du med på det?

Är du med på det?

Avslutningsvis njuter jag av detaljrikedomen i Svensk Uppslagsbok, band 11, där Ida Granqvist är väl beskriven.

Jag läser om alla hennes diktsamlingar med titlar som "Dröm" och "Gud vill det".

Hon producerade missionssånger "Korsfararsånger", "Mot seger" och "Ödemarkssyner" samt "Hjärtestänk" med motiv från Israel.

Ida Granqvist utgav på zuluspråket sångboken "Hlabchelani" 1912, och psalmboken "Amahubo obukolwa" 1934.

Redan 1899 erhöll Ida Svenska akademins mindre guldmedalj.

Det är något att sträva efter det!

Till sist.

Ingen människa är "hopplös" i Guds ögon, även om vi kan känna oss "hopplösa".

Hoppet lyfter!

De bredaste örnvingehälsningar!

Helene F Sturefelt,

- som fotograferade vid Grundsjön på Ryssberget, 

- som flyger högt när väl hoppet återvänder, men som också vet vad kraschlandning är.

UTAN HOPP, UTAN LUKTSINNE

Inget luktsinne.

Nej, vi är inte vana vid det här. 

Tålamod är en dygd som inte behövs i ett snabbt samhälle där tekniken löser allt. Uthållighet är vi inte heller uppmanade till, vi som kan få vad vi vill när som helst. 

Men något börjar ge vika, inuti.

Det börjar bli svårt nu.

I två års tid har viruset plågat oss. Oberäkneliga restriktioner har gjort det svårt att veta vad som gäller.

Vår mentala styrka har prövats över vår förmåga. Hoppet har naggats i kanten och livsmodet svajar.

Det är allvarligt.

Den psykiska ohälsan har ökat markant.

Oberäknelig.

Jag skall berätta från egen sjukstuga hur jag har upplevt det här.

Fel tempus - hur jag upplever det här.

En vanlig förkylning går att hantera under en vecka. Men inte en influensa som sitter i i en månad... 

Jag har berättat det förr; jag var en av de första som fick C-19 i februari 2020. Ingen visste vad det var. Jag blev felbehandlad med penicillin, som orsakade en kraftig allergisk motreaktion.

Dagarna då jag inte orkade gå, tog jag med jämnmod. Jag fick hjälp och jag vilade mycket. 

När lungorna återhämtat sig lite, då försvann luktsinnet. Man tror inte att det är så viktigt förrän det är borta.

I fem veckor kände jag ingen som helst lukt. Maten gick att äta, men... 

Här började hoppet att svikta.

Vad är detta?! Hur länge skall jag behöva stå ut?? Jag körde näsan i kaffepaket - ingen lukt. Jag tryckte in vitlök i näsan - ingen lukt. 

Håller jag på att bli galen?

Allt var sterilt. Livet var på riktigt som en dataskärm. Den luktar ju inte heller...

Är jag utanför livet? Ja, det kändes så.

Det tog lång tid innan kroppen rätade upp sig. Konditionen tog ett halvår att arbeta upp.

Känner inget.

Så fort någon i närheten hade symptom så var det noggrann distans och isolering. Jag har hela tiden levt med respektfull distans till alla.

Men efter nyår flög något på mig... Luktsinnet försvann igen.

Omikron gick väldigt milt över mig tack vare kroppens eget starka immunförsvar.

Men att förlora luktsinnet ännu en gång trodde jag inte var möjligt. Åter igen gick jag i en steril tillvaro.

Det tog fem veckor även denna gång innan jag över huvud taget kunde förnimma någon doft.

Hoppet sviktade på nytt, och en ful liten meningslöshet knackade på.

Vad är det för mening att leva om man inte känner några lukter? Man är ju liksom levande död!

Nattens tankar var mörka. 

Men lungorna var friska.

Utan hopp. Utan luktsinne.

Någon hostade på mig. Stix i halsen. Snor i näsan. Vad är nu detta?

En slemmig gammaldags förkylning!

Det var länge sedan. Hur gör man? Snyta sig - hur mycket snor kan det finnas i en näsa??

Ingen feber, ingen influensa-ont-i-kroppen. Ny omgång av isolering.

Sen försvann rösten. Stämbanden lade av.

Och hoppet gav vika.

Gränsen är nådd.

Varför, varför, varför??

Nattmara.

Men värst var inte kroppens elände. Det var att hoppet försvann.

Om man inte ens orkar längta till en kopp kaffe... då... är påfrestningarna för stora.

I rätt ögonblick ringde Kärleken. Värme och omsorg strömmade emot mig. Och innerlig bön.

Vi är inte vår sjukdom. Identiteten sitter inte där. Det är svårt att fånga i ord när hoppet återvände, men det gjorde det!

"Bara man har hälsan, så..." är en av de stora livslögnerna.

Det stora insikten i landet där Friskendom är religion, är:

MAN KAN VARA FRISK OCH RIK, MEN UTAN HOPP BLIR EN MÄNNISKA OLYCKLIG.

MAN KAN VAR BRUTEN OCH SJUK, MEN MED HOPP ÄR MAN FULLKOMLIGT LEVANDE, INUTI!

Sjuk OCH med hopp = Liv.

En gammal kyrkofader sa för länge sedan:

- Man behöver vara förälskad varje dag - utan kärleken överlever vi inte.

Det spelar ingen roll om det är i en katt eller ett träd, eller en kopp kaffe... Det viktiga är att vi känner glädje och inspiration till det lilla i livet. 

Kärleken till en människan - och till Gud - är förstås det allra största!

Denna enorma påfrestning har miljoner människor gått igenom under dessa två år. Isolerade, instängda i sitt eget hem, eller påtvingade karantän på unkna hotellrum... 

Oavsett om man är frisk eller sjuk - utan hopp klarar man det inte.

Jag läste om en man som löptränade i sin lägenhet. Han joggade in i köket, ut i hallen, in i vardagsrummet... om och om igen. Han höll sig själsligt frisk på det viset.

Själv har jag gått en långpromenad nere i källarförrådets gångar idag...

Undergång.

När det är som värst, sviktar även hoppet till Gud. Var är du?? Varför sker allt detta? Varför drabbas just jag just så här?? 

Känner du igen det?

HOPPAS PÅ HERREN...

Psalt 130:7

Nej, jag orkar inte.

Men låt oss ta lite hjälp bland alla snoriga näsdukar och Vicks Blå.

Jonas Bergsten på "Praisegate" berättar om Hoppet:

 

Att vänta på Gud!

I psaltaren uppmanas vi ofta att "hoppas" och "vänta" på Herren, i Ps 27:14 står det:

"Hoppas [Qavah] på HERREN, var stark och frimodig i ditt hjärta, ja, vänta [Qavah] på Herren!"

Det hebreiska ordet Qavah som översätts till hoppas och vänta på Gud är ett rikt ord som handlar om att ivrigt söka, förvänta och dröja sig kvar inför Gud.

Det är Jonas Bergsten som berättar. Att hoppas och att vänta hör ihop.

Han förklarar vidare djupet i det hebreiska ordet:

Definitionen av Qavah - vänta, hoppas...

Slår vi upp Qavah i ett hebreiskt lexikon så betyder det:

    Vänta, titta efter, hoppas, förvänta sig
        ivrigt, otåligt vänta på
        ligga på lur för
        dröja sig kvar

Att vänta på Gud är inte att bara sitta med armarna i kors och "vänta" på att Gud ska göra någonting. Ordets innebörd är att man spänt förväntar sig ett svar, man är ivrig och nästan otåligt söker ett svar!

Samma hebreiska ord används också för att beskriva hur någon ligger i bakhåll för att överfalla någon. Tex Ords 1:11 där "ligga på lur" är det hebreiska ordet Qavah:

    "Om de säger: "Kom med oss, vi vill ligga på lur [Qavah] efter blod, gillra fällor för oskyldiga utan orsak."

Detta talar om attityden vi ska ha när vi väntar på Gud. På samma sätt som rövaren är på helspänn och väntar på sitt offer, så väntar vi ivrigt på Gud.

Att vänta, att hoppas på Gud är alltså inte att sitta med armarna i kors.

Att hoppas är en aktiv handling.

Men då gäller det att inte vara förkyld...

Smaklöst.

Hålla fast vid tron

En av betydelserna är också att dröja sig kvar. Ibland får vi vänta på ett svar, men det är i den processen som vi växer oss starka i tron och söker oss närmare Gud.

Det mesta som Gud gör är en process som tar tid. Ofta är starten tydligt markerad, vi blev frälsta en speciell dag, någon bad för helande eller profeterade och lade händerna på oss vid ett speciellt tillfälle.

Ett exempel är helande. Det ord som används när Jesus helar är ofta det grekiska ordet therapeuo. Det är därifrån vi fått ordet terapi vilket i sig betecknar ett gradvis helande. Ofta när vi ber för sjuka så startar en helandeprocess.

Ja, det tar tid... Hur var det nu med tålamodet och uthålligheten...?

Terapi, helande... nu, genast!

Jonas Bergsten får fortsätta från sidan Praisegate:

I den här processen av väntan på Guds löften så måste vi hålla fast vid hoppet. I Heb 10:23 står det:

    "Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett oss löftet är trofast."

Det grekiska ordet som är översatt "orubbligt hålla fast" är katecho. Detta är ett sammansatt ord av två ord, kata och echo.

 

kata - betyder någonting som kommer ner ovanifrån

echo - betyder att hålla fast, att äga någonting, lägga beslag på, som en bulldog som håller fast ett ben och vägrar släppa det.

Sätter man ihop dessa ord så är betydelsen av katecho att kasta sig över och slå armarna om vår tro. I Ords 13:12 står det att "Förlängd väntan tär på hjärtat, uppfylld önskan är ett livets träd.". När man väntar på något som tar lång tid så kan det tära på hjärtat. Då måste vi orubbligt hålla fast vid tron tills det vi önskar i hjärtat kommer i uppfyllelse och blir ett livets träd, något som ger liv!

När hoppet sviktar behöver man hjälp från någon annan som kan slå armarna om vår tro. 

Sjukdomen kan bryta ned en så pass att man inte klarar av att kasta sig över hoppet, även om ens inre skriker efter det.

Vad är "hoppets bekännelse"?

Det ömtåliga hoppet.

Hoppets bekännelse

Vad är det som vi ska hålla fast vid? Jo hoppets bekännelse. Bekännelse är det grekiska ordet homologia som också är ett sammansatt ord, homo och logos.

    homo - betyder tillsammans eller av samma sort.

    logos - betyder ord, vad någon sagt, lära, undervisning, tanke

När dessa är sammansatta till ordet homologia så är det att säga säga samma sak som Gud. Men det är inte bara att vi säger samma sak, en papegoja kan repetera ord, men det betyder ingenting. Ordet homologia har också innebörden av att tänka likadant, känna likadant och att agera likadant som Gud. 

Det är detta som ibland tar tid, att umgås med Gud och ändra vårt tankemönster och vårt tal till att tänka, tala och agera som Gud.

Jonas Bergsten

Tack, Jonas Bergsten!

Då ber jag om nåden att få tänka likadant som Herren, och att agera likadant.

Men Han är aldrig snorig... Hur kan Han då veta hur vi har det?

Jesus vet.

Och Jesus sa när den blindfödde mannen botades:

FARISÉERNA FRÅGADE JESUS:

- VEM HAR SYNDAT? HAN SJÄLV ELLER HANS FÖRÄLDRAR EFTERSOM HAN FÖDDES BLIND?

- INGEN. MEN DETTA HAR SKETT FÖR ATT GUDS GÄRNINGAR SKULLE UPPENBARAS PÅ HONOM!

Johannes 9:3.

Här är nästa stora insikt i detta inlägg om att vara utan hopp:

Den själsliga anledningen till sjukdom - bortom virus och bakterier - är att den svagheten kan bli till välsignelse. OBS - inte att sjukdom har med synd att göra!

När jag är svag, kan du visa din styrka.

När någon har brister, kan andra gå in med sin omsorg. 

Det är så det är tänkt!

Så ge oss då, Herre, av Ditt hopp.

Ge oss Kärlek till något, varje dag.

Hjälp oss med den psykiska ohälsan! Amen.

Stum och okänslig...

Här är länken till Praisegate:

Praisegate - Att vänta på Gud!

Svaga hälsningar,

Helene Sture Vicksblåfelt.

AMERIKA OCH SVERIGE - Religionsförtryck

"Allt för Sverige".

Många ogillar amerikanska konservativa kristna. I alla fall om man läser kommentarer i "vänstermedia".

Men har du tänkt på varifrån alla dessa kristna kommer?

De var ju faktiskt emigranter en gång för 150 år sedan, då de flydde undan religionsförtryck och hungersnöd.

I Sverige.

Det kan vara dina avlägsna släktingar!

Detta är också vår familjs småländska släkthistoria, där jag har mina rötter.

Det populära TV-programmet "Allt för Sverige" går nu in på sin tionde säsong. Tio amerikanare får chansen att komma till Sverige och söka sitt ursprung. Anders Lundin är en skicklig programledare och undervisare.

Jag ska dela med mig av det han sa i förra avsnittet, den 23 jan 2022, och jag skall bjuda på en egen liten släkthistoria.

Anders Lundin undervisar.

Anders Lundin:

"Fram till mitten av 1800-talet var det strängt förbjudet att deltaga i andra samfund än statskyrkan.

Människor som funnit frälsning och ville utöva sin tro i nya samfund kunde kastas i fängelse.

- En stor anledning till att många av era förfäder emigrerade till USA var detta religionsförtryck i Sverige.

Det var bara en religion som var tillåten fram till mitten av 1800-talet. Det var förbjudet att lämna statskyrkan.

Bestraffningen kunde bestå i att man miste sina medborgerliga rättigheter, man kunde mista sin arvsrätt och man kunde till och med bli utvisad ur riket."

Religionsförtryck.

Anders Lundin fortsatte från ambon i Sävsjö pingstkyrka:

"Många svenska upplevde statskyrkan som ytlig, och man sökte något djupare.

De träffades i hemmen, läste Bibeln och hade egna bönemöten, vilket alltså var olagligt.

Straffet för detta kunde vara böter eller fängelse.

Myndigheternas hårda inställning till dem med "fel tro" var alltså ett av de främsta skälen till att de första emigranterna lämnade Sverige."

Ytlig statskyrka.

En av deltagarna, Michael, sa:

- Jag har länge varit arg på religionen. Jag hoppas här kunna finna en ny förening med Gud, universum eller mina rötter - jag vet inte vad jag skall kalla det. Förhoppningsvis kan jag fylla det tomrummet och gå vidare i livet.

Jag vill verkligen lära känna mina förfäders historia och dela deras smärta, vedermödor och allt de gick igenom!

Gruppen åker genom Smålands natursköna trakter, och Jonathan utbrister:

- Vem vill lämna detta vackra land?! Det är sorgligt. Men jag förstår att folk ville fly förföljelsen. Det var en stor massutvandring, en stor "exodus".

Massutvandring. Exodus.

Anders Lundin har ordet igen:

"Motståndet mot de nya församlingarna hade tvingat dem att organisera sig. De byggde kontaktnät, upprättade regler för sina möten och satte upp tydliga mål.

De uppmuntrade sina medlemmar att studera, att läsa och utbilda sig.

Allt detta studerande, läsande, opponerande mot myndigheterna och ifrågasättande, samt höga nyväckta religiösa ideal, spred sig nu till den tidens andra stora rörelser:

Börjar organisera sig.

* Nykterhetsrörelsen - Sverige var tvunget att nyktra till, det dracks alldeles för mycket.

* Arbetarrörelsen - de anammade också det här med utbildning, struktur och politisk medvetenhet.

Detta förvandlade Sverige från att vara ett konservativt och fattigt kungarike, till att bli ett modernt välfärdssamhälle...

... "med gratis sjukvård, barnomsorg, och ett socialt skyddsnät som skulle skydda alla".

Slut citat.

Amerikanarna lyssnade stort till denna kombination av planekonomi och marknadsekonomi.

Folkhemmet på 1950-talet.

Förstår vi vilken avgörande betydelse dessa "frikyrkomänniskor" hade?

Förstår du vidden av den konsekvens som bibelläsningen hade?!

Vad hade hänt om dessa frimodiga människor inte hade protesterat mot en stelnad kyrka?

Vad hade hänt om de inte hade börjat studera, tänka själva, organisera sig och göra sig pålästa?

Hade kyrkan krackelerat inifrån, tyngd av sina livlösa traditioner och sitt obibliska behov av kontroll?

Hade svenskarna supit ihjäl sig?

Efter att först ha arbetat ihjäl sig, vid smutsiga industrier med omänskliga arbetsvillkor?

Betänk detta noga.

Svaret är förmodligen "ja."

Nykter, med Guds hjälp.

Det finns ett roligt ord med allvarlig innebörd: Konventikel-plakatet.

Du som gillar latin kan se att ordet innehåller delarna con = med, och ventus = komma.

Alltså = samvaro, "komma tillsammans".

Statskyrkan ville bevara folkets enhet, och det var säkert ett gott syfte i sig, men det blev fel.

Redan på 1700-talet kom pietismen med upprop på vars och ens personliga omvändelse. Eftersom det inte fanns inom statskyrkan, började lekmän själva samlas för att läsa Guds ord och be, till frälsning och stor glädje.

Förbud mot "konventiklar" utfärdades redan år 1713, med olika straffskalor som Anders Lundin berättade om.

Bevara enheten genom bestraffning.

Effekten blev att väckelsefolket avlägsnades från kyrkan. Enheten tålde inte lekmännens medverkan i kyrkan och därmed stängdes de av från all kyrklig aktivitet.

Det fick till följd att den svenska pietismen drevs mot en radikal inriktning.

Men år 1858 upphävdes konventikelplakatet. Trycket blev för stort.

Men även skadad!

Det är alltså här i tid som stora skaror emigrerar och lämnar Sverige, och tar sig över Atlanten till det Förlovade Landet. 

Amerika var nybyggarland, där fanns friheten.

Över havet, i dimman.

Släkten Sturefelt härstammar från min farfar Sture Andersson i Hökhult, Hinneryd socken i Småland.

Stures far emigrerade till Amerika i slutet av 1800-talet, Det var större inkomst som lockade, inte religionsförföljelse, den var borta.

Men då var guldåldern förbi och endast oromantiskt industriarbete erbjöds. Denne Johan tillverkade tunnor.

Han återvände, gifte sig och blev finsnickare istället, gjorde resor till Norrland och sålde vävskedar till vävstolar.

Det fanns ett talesätt om min gammalefarfar:

- Johan kunde göra en vigge (kil) så vass att den gick ned i jorden direkt utan att inte fara upp igen och slå en i hu'et...

Johan dog tidigt i hjärtinfarkt. Hans pojkar fick bära in honom på kökssoffan, där hans liv rann ut i ett slaganfall.

Hökhult.

Även min farmors far emigrerade vid samma tid. 

August fick arbete på en gummifabrik. Det var tungt industriarbete, och när han återvände hem i början av 1900-talet, hade han en begynnande lungcancer med sig... 

Han gifte sig med Julia, de fick fem barn, men han dog tidigt. Hon blev ensam försörjare av denna barnaskara, där min farmor var mittenbarn.

Hinneryd kyrka.

Men konflikten mellan statskyrkan och frikyrkan levde kvar. Hundra år efter att Konventikelplakatet var upphävt, såg man med stor misstänksamhet på de frisinnade.

Det berättas i vår släkt om en sammankomst i Hinneryd kyrka då baptisterna var inbjudna till gudstjänsten. Det var upprörda känslor från kyrkfolkets sida. De ville inte ha väckelsefolket där!

Konflikten levde kvar mellan min gammelfarmor Ida, som värnade starkt om statskyrkan, och hennes svärdotter - min farmor Alfrida - som hellre gick till Fosterlandsstiftelsen (EFS). 

Jag får en ordentlig eftertanke då jag konstaterar att dessa båda samfund finns starkt i mig - dock utan denna tydliga konflikt. Skillnaderna är uppenbara vad gäller sättet att fira gudstjänst, men båda hör samman och behöver varann. 

Om det kan jag skriva en annan gång.

Halleluja-stund!

Så, när dessa svensk-amerikaner återvänder till Sverige med hjälp av TV-programmet "Allt för Sverige", då har de ju den gamla tiden bevarad i sina traditioner!

Där finns blandningen mellan innerligheten i tron och "ordning och reda".

En majoritet i dagens USA bekänner sig som evangelikala kristna, många ber dagligen och går till kyrkan på söndagen. Det är inget konstigt. Det är det naturliga sättet att leva för många amerikaner idag.

Det är otroligt att svensk media släpper igenom så mycket kristendom i programmet! Många blir säkert generade över hur otvunget de berättar om sin tro - vi har ju censurerat bort det mesta.

Medan friheten i USA att "få tro som man vill" så har motsatsen hänt i vårt land: att "slippa tro över huvud taget".

Sedan Hedenius religionskritik på 50-talet har den socialdemokratiska staten medvetet gått in för att göra statskyrkan till ett "allmänt salighetsverk" som ecklesiastik-minister uttryckte på på 1950-talet.

Be hemma!

Dessa TV-amerikaner blir nog bestörta när de möter all vår genans över att tala om tro.

Och jag tänker:

- Välkomna tillbaka! Vi behöver hjälp att hitta tillbaka till den tro som drev era förfäder att lämna vår land!!

Men, motsatsen råder också. En av dem, Jonathan, säger:

- Gud kanske inte är den Gud som kyrkan sa till mig att Han var. Vem är Gud, egentligen? Jag växte upp med en dålig förståelse för vem Gud är. Det skall ju vara glädje och kärlek!

En annan åsikt var:

- Ni talar inte så mycket om tro, men ni lever ut tron i ert generösa välkomnande, ni är vänliga och hjälpsamma, man kan lita på er. Vi har fått med oss lite för mycket fördömande.

Även vi får ge allt för vårt land!

Så, det är den ständiga balansgången i teori och praktik, där vi snubblar och får hjälpa varann tillbaka på banan igen.

Men vi ska nog vara försiktiga med att fördöma den kristendom som finns i USA. Det är som att kritisera sina egna förfäders stora umbäranden...

Precis som dessa hitresta amerikanare behöver oss för att hitta sin identitet, så tror jag att vi behöver dem. För en gångs skull - heja SVT!

Småländska hälsningar, 

Helene F Sturefelt.

Vi behöver varandra. Välkomna!