BRUSA HÖGT DU LILLA Å

Brusar denna lilla å?

Brusa högt du lilla å!

Det är titeln på en av Björn J:son Linds finaste melodier. Med sin tvärflöjt låter han oss ana naturens sprittande liv och glädje.

Jag cyklade ut i skogen idag. Det är vårvinter och solen värmer. Men på skuggsidan mot norr dröjer sig snön kvar. Och luften är fortfarande kall.

Som en ögonfrans i norr..

Klädd i stövlar och bra kläder lät jag ögat följa naturen. Var det något som behövde göras? Hur såg kojorna ut från i fjol? 

Vägmaskinerna har röjt i dikena - bra - men lämnat grenar och småträd liggande kors och tvärs. Hallå! gör jobbet klart!

Jag hoppade av cykeln och räddade två små tallegranar som kommit i kläm.

Inne i bokskogen kom min uppgift. 

En liten bäck var helt igentäppt av löv, pinnar och grenar.

Inget flöde.

Ungefär som när man är förkyld.

Eller när tankarna fastnat och inte kommer vidare.

För att inte tala om själen när den är uttorkad!

Förhindrat flöde.

Med fötterna på vardera sidan böjde jag mig ned och började arbeta. Bort med pinnarna. Bort med de stora grenarna. Väck med löven. Oj, där ligger tjocka grenar längre ned... jaha, bara till att hugga i.

Det var tungt.

När suget släppte, släppte även stövlarna taget...

Men torrskodd fortsatte jag mitt restaureringsarbete.

Är det så Vår Herre känner det när Han vill hjälpa oss komma vidare?

Synden ligger där som en dold gren i botten, gömd under löven. Allt det där fula som vi inte vill erkänna av kritik, småaktighet och hämndlystnad är som den tjocka grenen, som suger...

Ynkligt...

Handskarna blev blöta och vattnet var iskallt. 

Nu var nedre fåran rensad. Men varför rann inte vattnet?

Uppe i röret låg nedrasat grus och annat skit.

Skit i röret, alltså.

Snyt dig!

Tänk nytt!

Utgjut dina bekymmer för Herren.

SÅ LÄNGE JAG TEG, FÖRSMÄKTADE MINA BEN VID MIN SÄTNDIGA KLAGAN.

TY DAG OCH NATT VAR DIN HAND TUNG ÖVER MIG, MIN LIVSSAFT FÖRTORKDES SOM AV SOMMARHETTA.

DÅ UPPENBARADE JAG MIN SYND FÖR DIG OCH ÖVERSKYLDE INTE MIN MISSGÄRNING.

DÅ FÖRLÄT DU...

Psaltaren 32:5

Förlåtelse.

På andra sidan var det djupare. Jag kände med en pinne. Oj, något hårt låg i vägen. Jag tryckte ned mitt redskap djupare och upptäckte att där låg en sten och blockerade flödet.

Hm, skulle den kanske vara där för att reglera flödet?

Eller var det ett verkligt hinder, ditkastat av någon dum människa?

Jag bände och böjde och kämpade. Nu var jag nära att åka i igen... 

Vid kanten skimrade de sista resterna av bäckens is.

Årstiderna kämpar mot varann.

Finns det stenar som skall reglera våra tankar? Finns det hinder som ska hjälpa våra känslor att bli tydligare?

Är det nödvändigt att brottas med den där bumlingen i öppningen för att skärpa sina själsförmögenheter?

Bli medveten om sig själv.

Använda sina muskler. Både dem i armarna och dem i hjärtat.

Jag fick inse mina begränsningar.

Insikt.

Men nu strömmade bäckens vatten i en vacker liten fåra. Löven makade på sig och ån letade sig vidare, mot havet, under marken.

JESUS STÄLLDE SIG OCH ROPADE:

- ÄR NÅGON TÖRSTIG, SÅ KOM TILL MIG OCH DRICK!

DEN SOM TROR PÅ MIG, UR HANS INRE SKALL FLYTA STRÖMMAR AV LEVANDE VATTEN!

Johannes kap 7:37.

Ja, jag kommer!

Du blir som den Gud du tror på.

Fundera på det!

Jag är så evigt tacksam att jag får leva tillsammans med Jesus i mitt hjärta!

Han har rensat mina rör, snutit min näsa och dragit upp geggiga grenar som hindrat livsflödet.

Jesus är min kompass, mitt rättesnöre, den som ständigt viskar i mig. 

DETTA SADE HAN OM ANDEN, SOM DE SOM TRODDE PÅ HONOM SKULLE FÅ.

Joh 7:38.

Helig Ande är ständigt med, förmanar mig, uppmuntrar, varnar och tröstar mig. Hela tiden!

Och detta blir ett flöde inom mig, en källa från Gud själv.

Det är så stort!!

Att vara kristen är fantastiskt!

Ur detta flöde får jag ge tillbaka, till naturen och till dem jag möter, så gott jag kan.

Nu kommer vattnet!

Just nu spelar jag gamla LP-skivor för att konvertera dem till digitalt format, till kommande radioprogram. Jag håller på att lära mig tekniken...

Jag kan inte låta bli att dela med mig av en grupp som betydde mycket för mig när jag var ung - KOINONIA = gemenskap, på grekiska.

Det är sju kristna musiker från California som spelar instrumental musik till Herrens ära.

Här kommer GIVE YOUR LOVE - Let your love flow! Sjung med mig!

Koinonia, med Abraham Laboriel.

Låt Guds kärlek flöda i dina ådror, i själens rör, ja i hela din varelse!

Var välsignad.

Helene Sture Brusfelt,

- som härjade på Ryssberget,

- och som ger en särskild hälsning till hälften av mänskligheten: alla kvinnor på Internationella Kvinnodagen, 8 mars. Tänk, vi har i alla fall EN dag...

Å-grävare.

ANDLIGA SÅNGER - Blues

                        

                            Blå blues-musik till Guds ära! Tung-gung...

Välkommen till Andliga sånger i radio Sölvesborg, 92,0 MHz - avsnitt 48 med blå toner, gungande och sjungande rytmer och en bitvis vemodig längtan efter en bättre tillvaro.

Bluesen tar plats med sina starka känslor.

På sydstaternas bomullsfält slet de afrikanska slavarna under ett orättfärdigt förtryck. Vitt mötte svart, och vitt skall skämmas! Sångerna gav styrka och lindrade deras plågor något. Vi kan nog inte förstå hur viktiga de bibliska löftena är i den afroamerikanska bluesen!

Här kommer 59 minuters blå musik... Tryck på den blå noten, så startar programmet.

                               MUSIKLISTA

CICCIE PERNVEDEN MALM - "Det sjunger i själen och hjärtat".

MIKAEL JÄRLESTRAND - "I min Faders hus".

The HERITAGE SINGERS QUARTET from Zambia - "Zambia, Beautiful Land", "Land Beyond the River".

MARIA NORDENBACK - "I'm Here", "Servant's Prayer" samt "I'll Be Going Home".

INGMAR JOHANSSON - "En Annan Dag" av J.K. Allwood, "Åh, vad lycklig jag är" av Lee Clayton.

JAILBIRD SINGERS - "Pärleporten".

TIMMERNABBEN - "Gud är inte liten" med Kikki Löwenham.

TRE BARYTONER - "Så stor är Jesu kärlek" med Mikael Järlestrand, Bo Wallenberg och Mikael Jormé.

The FLOW - "Det finns en himmel", från EFS i Ängelholm.

Maria Nordenback - vilken talang du är!

I ANDAKTEN har jag med min gitarr och spelar en härlig blues-variant av "O hur saligt att få vandra". Jag kunde inte ta i som jag brukar, då skorrade det i mikrofonen, så jag är lite mesig i anslaget...

Dessutom glömde jag dra tillbaka mic nr två, så om du tycker att ljudet är dovt när jag pratar så har du helt rätt. Det är inte lätt att tänka på allt. Det är ju trots allt en amatör-radio... dock med stora ambitioner!

Vill du komma i kontakt med mig, ansvarig programkreatör, så kan du maila:

helene.f.sturefelt@live.se

Begåvat och välklingande från Zambia!

Nya favoriter är absolut de afrikanska vältrimmade rösterna från Zambia! Mer av dem kommer vi få höra i fler avsnitt framöver. Tack till Christel i Mjällby som gräver fram skatter i sitt CD-arkiv!

På återhörande.

Helene Fransson Sturefelt med make och ljudtekniker Jörgen Hjärtenflo Sturefelt.

 

BROTTNINGEN vid JABBOKS VAD

Inget vadställe.

Den kämpande tron. Är tron alltid en kamp?

Varför krävs det så stor envishet för att få kontakt med Gud?

Detta inlägg handlar om Jakobs brottningskamp med Gud, som är förklädd till en man i skydd av mörkret. vi förflyttar oss till Jabboks vadställe, där Jakob just har skickat över sin stora familj och sina tillhörigheter. Han är på flykt från sin familj, och kanske från sig själv också.

Det är 2 söndagen i Fastan och texter finns att läsa i 1 Mosebok 32:22-31. Lyssna till texten här. Jag har läst in den, för din skull:

 

Jakob är ingen snäll person. Han är en människa som ställer till det för sig, stökig, självupptagen och bitvis ganska dramatisk.

Jakobs far Isak levde med sin hustru Rebecka. Hon var ofruktsam så Isak bad extra till Gud för henne. Hon blev gravid och väntade tvillingar. Dessa barn bråkade redan i moderlivet:

HERREN SADE:

- TVÅ FOLK FINNS I DITT LIV, TVÅ FOLKSTAMMAR SKALL UR DITT SKÖTE SKILJAS FRÅN VARANDRA. DEN ENA STAMMEN SKALL VARA DEN ANDRA ÖVERMÄKTIG, OCH DEN ÄLDRE SKALL TJÄNA DEN YNGRE...

1 Mosebok 25:23.

En före den andre.

Det här är en märkligt förutsägelse. Det vanliga är ju att äldste sonen ärver förstfödslorätten, men så blir det alltså inte. Jakob är manipulativ.

Med sin mammas hjälp lurar lillebror Jakob sin far att tro att han är storebror Esau.

Det blir naturligtvis stora konflikter, men allt är förutspått i profetian. Läs mer i kapitel 25-32.

Nu är Jakob på flykt undan sin familj. Kanske flyr han även undan sitt eget livsöde, som han själv iscensatte.

Lurifaxen Jakob ser till att familjen tryggt kommer över floden vid vadstället, sedan dröjer han sig kvar. Medvetet kommer han på efterkälken, för han har en sak som han måste göra.

Göra upp med Gud.

Han bär på en malande skuld. Hans driftighet att skapa sig fördelar har inte haft rena motiv. Jakob har satt sig själv främst, och föraktat sin äldre broders rättighet.

Styrd av sin egoism blir livet allt mer plågsamt. De stulna fördelarna ger honom bara plågor. 

Han har inte alls levt något tjänande liv i den generositet som han anar Gud vill att vi skall leva i.

Kan det vara så att den som flyr, förr eller senare hamnar inför Gud?

Lillebror gillar inte Guds allseende öga som hela tiden ser människors brister. Men nu är stunden här. Nu kommer han inte undan. Inte Gud heller.

De brottas.

Slängda is-stavar.

I texten slåss han mot en annan människa, men personen är mer än så.

DÅ BROTTADES EN MAN MED HONOM TILLS DAGEN GRYDDE.

NÄR HAN SÅG ATT HAN INTE KUNDE BESEGRA JAKOB, SLOG HAN TILL HONOM PÅ HÖFTBENET SÅ ATT HÖFTEN GICK UR LED.

Lars-Erik Larsson skrev sitt berömda musikstycke "Förklädd Gud". Ja, så är det ofta. Gud måste förkläda sig i mötet med oss. 

Detta är ingen "mytologisk" berättelse. Detta är precis vad det är. Gud transformerar om sig till en av oss, som han brukar...

Gud ser att den förtvivlade mannen inte ger sig, trots att fruar, åsnor och barn väntade på andra sidan floden.

Jakob hade fått sin mors välsignelse, och sin fars välsignelse, men inte Guds.

Mamma Rebecka var en del i den märkliga planen som Herren uttryckte över henne, då hon var havande.

Men egentligen var det emot all rätt.

Har Gud också dåligt samvete för att Han släppte igenom detta lurendrejeri??

Enda sättet är nu att gudamänniskan slår till den lille mänskolusen med en riktig smäll... så att höften gick ur led.

Det är illa!!

En höftled som bryts är ofta början till slutet - i alla fall om man är äldre...

Ur led.

Eller kan det vara så att Herren gläds åt Jakobs envishet? Kan man bli välsignad med en skada? Kan en skada vara ett tecken på Guds närhet?

Det är inte alltid som framgång är ett mått på att vi lever i tro och Gudsgemenskap.

Snarare kan framgång vara ett uttryck för vad vi själva har prioriterat...

Den bekväma människan vill väl inte brottas med Gud och riskera hela sitt goda liv?

Men om det goda livet tillslut smakar meningslöshet, då återstår bara en riktning - och det är att söka sig tillbaka till Gud.

- Herre, vad vill du med mitt liv?! Svara mig!

Tänk om det är så att vårt haltande genom livet är resultat av vår kamp med Gud?

I så fall... är jag... rikt välsignad... Under tårar!!

Jakobs envishet i natten kanske rent av var helig. Precis som Nikodemus besök hos Jesus i natten. Den skriftlärde ville inte avvisa Jesus utan att ha prövat sanningen om honom grundligt. 

Läs mer här: Om att bli FÖDD PÅ NYTT: 

Sturellas fotoblogg: FÖDD PÅ NYTT (helenesturefelt.blogspot.com)

Brottas med isen.

Det skyddande mörkret. Där känslan blir renare då ögonen vilar.

Alla nätter, du vet, då man vaknar i vargtimmen kl 04 och inte kan sova. Alla tankarna som är påträngande pigga och vill ha uppmärksamhet. Problem som vill bli lösta och känslor som inte vill bli undangömda. 

Det är då man skriker:

- Välsigna mig!! Jag släpper dig inte förrän du välsignar och bekräftar mig!

Välsigna mig!

Sedan kommer namnfrågan.

Gudamannen vet mycket väl vad Jakob heter. Framför allt vet han vad namnet Jakob betyder:

- Den som håller i hälen (det var ju en tvillingfödsel) men också:

- Den som bedrar...

Det står det inte i namnböcker för små gulliga bebisar som skall få heta något...

Så är det. Jakob är både den som höll sin äldre broder i hälen OCH den som bedrar. Det är sanningen. 

Och det är också här vändningen kommer.

MANNEN FRÅGADE HONOM:

- VAD ÄR DITT NAMN?

- JAKOB, SVARADE HAN.

DÅ SADE HAN:

- DITT NAMN SKALL INTE LÄNGRE VARA JAKOB UTAN ISRAEL, TY DU HAR KÄMPAT MED GUD OCH MÄNNISKOR, OCH SEGRAT.

Seger.

Vad heter du?

- Bedragare.

Trevligt att råkas...

Efter omvändelsen sker namnbytet. Så var det alltid förr då hedningen lät döpa sig och fick ett kristet namn istället. Namnet är identiteten. Namnet bär en betydelse och en egenskap.

Nu blir Jakob istället Israel, början till detta lilla, stora folk, som hela Gamla Testamentet berättar om och som än idag bebor det land, som de en gång fick. Inget folk har en så väldokumenterad historia som det judiska folket!

Sannerligen, Israel kämpar än idag med människor... och med Gud, i sitt återvändande?

Vänd om.

Nu vill Jakob i rättvisans namn få veta vem han har brottats med.

JAKOB BAD HONOM:

- LÅT MIG FÅ VETA DITT NAMN.

MANNEN SVARADE:

- VARFÖR FRÅGAR DU MIG OM MITT NAMN?

Vilket konstigt svar!

När Herren skulle sända Mose till det förslavade folket hos Farao i Egypten, frågade ju Mose samma sak:

- Låt mig få veta ditt namn, vem som har sänt mig, så jag kan svara när de frågar.

Där kommer ett rakt svar, men så djupt existentiellt att jag alltid kommer att få svindel när jag hör vad Guds namn är:

- MITT NAMN ÄR 'JAG ÄR'.

HÄLSA ATT 'JAG ÄR' HAR SÄNT DIG.

Gud är själva Varat. Gud är essensen av tillvaron. Gud är den som ÄR. Alltid.

Men Jakob fick inget svar.

Var det för tidigt för Herren att ge sig tillkänna?

Dock, Gud är handlingens Gud. Gud säger, och det sker. Varde ljus, och det blir ljust.

Gud är ett verb.

Med sin välsignelse visar Gud vem han är:

OCH HAN VÄLSIGNADE JAKOB DÄR.

Brottningskampen blev en omfamning.

Sedan gick solen upp.

Soluppgång.

Vad heter du då, som sitter här och skriver?

- Jag heter fackla, den lysande, den som brinner och strålar.

Jag fångade en sol idag...

Eller var det solen som fångade mig? Varm och lysande lade den sig i min hand, och jag vill nästan äta upp den...

Vi kan väl kämpa tillsammans? Hjälpa varandra där vid vadstället att stanna upp och gå Gud till mötes. Han sitter där varje kväll och väntar.

Flykten blir ett möte.

Det förbannade bedrägeriet mot sig själv och andra vänds där, och det onda förlöses till sin goda motsats, till välsignelse.

Ge inte upp. Din kamp är helig. Uthållighet och disciplin leder framåt - att släppa de egna föreställningarna.

Livet på andra sidan floden blir bättre, mycket bättre! Om än haltande.

Kämpande hälsningar,

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- som bildsatte med mäktiga foton från februari-isen,

- med tack till Camilla Lif och dina reflektioner på radions P1, Helgmålsbön. Du inspirerar alltid och här har jag tagit tankarna ett steg vidare.

Kampen är över.

  

RESTRIKTIONER Du Skall...

Du skall icke affischera.

DU SKALL ICKE hava några andra åsikter än Folkhälsomyndigheten (FHM).

Du skall icke ha några andra idéer än Anders Tegnell.

Du skall icke stjäla utrymme på offentliga platser.

Corona-pandemins restriktioner gäller oss alla, och de kan rädda liv.

Men restriktionerna kan också kväva livet.

DU SKALL hedra din fader och moder men icke komma dem nära.

Du skall icke dräpa genom att hosta och nysa på din medmänniska, men du skall ICKE heller döda genom att inte höra av dig...

Fysisk död, social död, andlig död.

Vissnande och död.

Ni skall icke vara mer än åtta personer i kyrkan vid gudstjänst.

Ni skola dock kunna vara tjugo personer när döden har inträtt.

Dock får ni vara obegränsat många vid civila begravningar ty icke-troende bär icke smittan vidare...

Det är ytterst märkligt att FHM har så ologiska restriktioner, att det skiljer sig markant mellan kyrkliga och civila begravningar. 

Det är ännu mer märkligt när man tänker på att kyrkorna är stora, generösa rum med gott om plats till många, medan borgerliga förrättningslokaler ofta är mycket mindre.

DU SKALL ICKE ha begär till din nästas hus, ej heller till deras kyrkolokaler, på det att du ICKE må bliva avundsjuk, vilket är en lika svår dödssynd som det Coronan kan orsaka.

Andlig död, social död, fysisk död. I den ordningen.

Men du skall icke tappa tron!

Du skall ICKE missbruka de stora varuhusens köpyta, så att du trängs med andra i Mammons tempel, på jakt efter konsumtionens lycka. 

Ty Herren skall icke låta dem bliva ostraffade som förköper sig och trängs med andra vid kassorna, bara för att ni inte har något bättre att göra.

Du skall ICKE bära stulna munskydd, icke heller slänga dem i rabatter och på trottoarer.

Du skall icke heller sluta andas bara för att dessa restriktioner är så långdragna - minns att dina far- och morföräldrar levde ett enkelt och stilla liv här i landet, utan högre krav på stimulans än det egna berättandet.

Det är inte synd om oss.

Men det är synd att vi har så svårt att respektera livets begränsningar och förlorar meningen när livet är långtråkigt. Välfärdsmänniskan har mycket att lära.

Njut av tulpanerna!

Men hur skall vi göra om det blir krav på vaccination för att kunna resa utomlands? Skall vi ha vaccin-pass? Hur blir det för dem som av olika anledningar inte kan låta sig vaccineras?

Kan detta, å andra sidan, vara en trygghet att inte sjuka personer kommer in i vårt land?

Och hur gör vi med alla dem som har en helt annan mänskosyn än vad vi har? Vad gör vi med de parallella samhällen som växer fram mitt framför ögonen på oss?

Du skall INGA andra lagar hava än de Svea Rikes lagar, som gäller oss alla.

Medan Coronan härjar bland oss alla, härjar andra krafter i landet, med lust att ta allt mer plats.

JAG ÄR HERREN, DIN GUD, SOM HAR FÖRT DIG UT UR EGYPTENS LAND, UT UR TRÄLDOMSHUSET. DÄRFÖR SKALL DU INGA ANDRA GUDAR HA VID SIDAN AV MIG, säger Herren. 

2 Mosebok kap 20:2.

Parallella affischer.

Att ta sig loss från sitt lands förtryck och lyckas fly, är en stor nåd. Tacksamheten är stor. Mottagandet är vänligt. Men restriktioner finns även här när det gäller religionsutövande. Åsikter och praktiskt utförande är inte samma sak.

Nu lämnar jag pandemin för ett ögonblick, och lyfter fram den franske författaren Michel Houellebeck, som varnar oss för vår anpassning till makten.

När nya maktstrukturer kommer in i ett land, söker vi först samförstånd. De ordinarie makthavarna visa sin goda vilja, men de riskerar att bli "medresenärer".

De som stretar emot det nya, bestraffas och kallas rasister och annat fult som täpper till den demokratiska debatten.

Ni SKALL ICKE TYSTA vare sig kvinnor eller män!

Ty då kommer ni inte leva länge i ert land.

I Sverige blir vi inte förtryckta. Nej, vi anpassar oss. Vad vi inte märker är att det blir en gradvis underkastelse.

Jag citerar ledarsidan i min lokaltidning:

- Vi underkastar oss först till en ny tidsanda. Sedan till de nya makthavarna, som denna nya stämning för fram. Detta är något som kan hända i alla samhällen när vinden vänder och åsikterna skiftar.

Några anpassar sig av bekvämlighet. Andra därför att de hoppas få fördelar. Några för att de är rädda. Eller bara dumma. 

Men de flesta därför att andra rör sig i samma riktning.

Slut citat.

Gradvist vissnande.

Den franske författaren beskrev sitt eget land för några år sedan i boken "Underkastelse" som egentligen handlar om ett Frankrike där islamister gradvis tar över.

Sluta inte läsa nu!

Detta måste vi våga se.

Du SKALL ICKE BLUNDA för det som sker, ej heller förneka det eller bortförklara det. 

Du skall icke bära FALSKT VITTNESBÖRD om din nästa och beskriva den gode som ond, eller den onde som god.

Och du skall icke TJYVÅKA på bussen!

Det var det några afghaner som gjorde. Jag sa till dem.

- Skall inte ni också betala som alla vi andra?

Jag fick en mördande blick bakom skägget, och en hälsning:

- Lägg dig inte i, så lever du längre.

Du skola ICKE LÄGGA DIG I, ty då lever du längre.

Det vet alla krigsflyktingar.

Och så tar de med sig sin ideologi till det fredsälskande lilla landet i kalla Norden, där freden förblindat dem så pass att de inte längre ser hoten.

De klev av bussen efter två stationer, kastade sina tomma cigarrettaskar på trottoaren, skrattade och slog på bussen.

Vi fick hög puls alla.

Ni skall icke SLÅ PÅ BUSSAR i det land som tagit emot eder.

Vem ska anpassa sig efter vem?

Ska jag bli rädd och anpassa mig efter dessa svarta skäggmän?

För de kommer aaaaaldrig att anpassa sig efter oss!! Så lågt kan de inte förnedra sig. Deras heder och manlighet förbjuder dem.

Det långsamma förtrycket har börjat.

Egypten äter sig in i det nya landet, som flöt av mjöl och honung. 

Det är svårare att få "Egyptens förtryck" ur det mentala tänkandet än att lämna kroppsligen detta träldomshus - oavsett om det heter Syrien, Somalia eller Afghanistan.

Du skall ICKE TAGA MED DIG träldomslandet in i ditt nya hemland.

Hedra din statsminister och integrationsminister som låter dig få så generösa bidrag för att du skall komma på fötter. Egna fötter. Inte genom att trampa på våra.

Ta inte med dig vissnandet.

Till sist.

TÄNK PÅ sabbatsdagen så att du helgar den.

Tänk på VILODAGEN så att du tar den på allvar, ty annars arbetar du ihjäl dig, du som har jobb, och går i väggen och blir utbränd.

Inte bara "tänk på" vilodagen - ta den på allvar och fyll på också! 

Den röda dagen är röd för att den är helgad. Speciell.

Herrens dag skall helgas. Söndagen är Herrens dag, AVSKILD för att vi skall få tid att läsa Guds Ord, bedja, sjunga, fira nattvard och ge kollekt till behövande.

Och dricka kyrkkaffe.

Ack, ack, så var det förr i tiden... för sisådär ett drygt år sedan. Det var tider det.

DU SKALL ICKE dricka kyrkkaffe annat än med dina åtta närmaste familjemedlemmar!

Röda påbud.

Och jag kontar med:

Kalla alla sammankomster för "BORGERLIGA BEGRAVNINGAR" ty då finnes det icke några restriktioner! Bara kom! Kom i stora skaror så skall vi sörja framför kulisserna men skratta bakom fasaden!

Ni skall icke MOBBA KYRKAN, ty det kallas kristofobi och fördöms å det skarpaste. Dags för civil olydnad?

Helga vilodagen. Respektera kyrkan. Vörda Gud.

Detta är Sturellas Bud, och de skall åtlydas!

Ta det lugnt, nu.

DU SKALL ICKE begå bråttom - ty brått lönar sig inte.

Mästrande hälsningar,

Helene Sture Restriktionsfelt, (HSR)

- FHM = FolkHysteriskaMotståndet, FriHetsMyndigheten, FolkHotsMänniskor, FuskHälsoMedvetandet eller kanske FulHuggarMesarna eller....

- Tack till Stig-Björn Ljunggren för din ledare i dagens Sydöstran.

"Dags att läsa Houellebeck, innan det är försent." 

Det är det.

För sent.

Eller?

Gud vare med oss alla!!

Vågar du säga något?

KANANEISK KVINNA, DEMONER - Predikan

Taggad.

Den kämpande tron, hur ser den ut?

Följ med till Möllebackskyrkan i Karlskrona och ta del av predikan nu i eftermiddags!

Det handlar om den kananeiska kvinnan som tränger sig på Jesus. Vad händer då? Och varför händer det?

Välkommen att dels lyssna på den live-sända gudstjänsten på Möllebackens Facebooksida, men framför allt välkommen att nu läsa här, på min hemsida - Sturellas Fotoblogg - som tjänstgör som förlängd predikstolsarm.

Världsvida armar.

PREDIKAN 2 sön i Fastan – Den kämpande tron – MATT  15:21-28, årgång I
MÖLLEBACKSKYRKAN  - DEN KANANEISKA KVINNAN – 28 febr 2021
 
Käre himmelske Fader, tack för att Ditt Ord inte vänder tillbaka fåfängt innan det har verkat såsom Du vill. Herre, uppmuntra oss, förmana oss, trösta och varna oss!

Jag ber ödmjukt; öppna Ditt Ord för våra hjärtan, och öppna våra hjärtan för Ditt Ord.

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen!
 
En främmande icke-judisk kvinna, hundar och demoner, och en friskförklaring. Nu ska vi gå på djupet med en text som många har svårt att förstå, eftersom vi är för långt bort från händelsernas centrum.
 
Jag vill börja med att konstatera lite tufft:
- Jesus var ingen kringresande doktor som hade i uppgift att bota alla sjuka han mötte.
Nej, Jesus hade en särskild kallelse, som han förklarade: ”att gå till de förlorade fåren av Israels folk”, som är Guds folk – de måste få veta att deras Gud nu äntligen uppfyllde sina löften.
 
Guds rike som de längtat efter i århundraden började nu ta form, och Jesus var dess sändebud, vilket lärjungarna sakta började inse, ja mer än så, Jesus var själv Guds smorde kung.
 
Det handlar om ORDNING. Allt måste ske i rätt ordning – och det skulle kunna vara den tråkiga rubriken på denna predikan.

Ordning och reda.

Även om många kyrkor tyvärr velat bortse från Israels särställning i Guds plan, så gör inte Nya Testamentet det, och Jesus själv antydde aldrig något annat.
- Jag har inte kommit för att upphäva, utan för att uppfylla, säger Jesus i Matt 5.

Jesus avskaffar inte Israel, Guds utvalda folk, utan fullbordar det syfte som Gud har tänkt. Och det är: att Guds nya liv kommer till världen genom Israel. Det kan inga politiskt ”korrekta” åsikter ta bort.
 
Vi kan jämföra med en utbildningssituation; man börjar med lärarna först, sedan eleverna. Eller ta detta med vaccineringen mot Covid-19: Man vaccinerar först dem som är i störst riskzon, sedan de andra, eller hur?

Är det diskriminering? Nej, det är en ordningsfråga. 

Allt skall ske i tur och ordning, för att undervisning, vaccinering, frälsning skall komma ALLA till del, när rätta tiden är inne.

Till alla, i rättan tid.

Så kommer den här människan och tränger sig på, och stör ordningen.
Hon har allt emot sig: hon är kvinna, hon är utlänning och hon tjatar, ja, hon tror verkligen att Jesus kan bota hennes sjuka dotter.
Det är inte så att den kananeiska kvinnan chansar på en triss-lott… Nej, hon vet verkligen vem Jesus ÄR. Hon kallar honom för hans messianska titel ”Davids son” och är steget för lärjungarna i den bekännelsen.
 
Ännu mer anmärkningsvärt är att hon förstår ordningen… Kvinnan vet att Gud har utvalt Israel till löftesfolk för hela världen. Och så ger hon av sin självinsikt i de starka orden att det är skillnad på hundar och barn:

- Men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.
Hon godtar benämningen ”hundar” som var ett vanligt uttryck för att avfärda hedningarna (hädningarna… min felskrivning...) – det känner vi igen från dagens Mellanöstern, oavsett om hundarna står i rondeller eller inte.
 

Smulor - till hundarna?!

Den kananeiska kvinnan ger sig inte. Om Israel verkligen är det löftesbringande folket, så kommer Messias till slut med välsignelse till hela världen… 

Och jag konstaterar sanningen i det;  att dagens Israel hela tiden är i framkant vad gäller vetenskapliga forskningar, inte minst vad gäller hanterandet av vaccin till pandemin.

 
Ordning och reda. Men i allt det som sker i Jesu offentliga gärning så tränger framtiden in i hans nu, hela tiden!
I kapitel 8 kan man läsa om den påtagliga tron hos den hedniske officeren, han trängde sig också på och behövde hjälp med en sjuk tjänare.
 
Kanske lite förvånat konstaterar Jesus att dessa människor har större tro än hans eget folk… Ja, så är det, vi som också kan vara kvicka med att fördöma andra som inte tillhör församlingen, men som bär tron djupt i sitt hjärta…
 

Framtiden tränger in i nuet.

Nu tar vi det här med demoner. 

Kvinnans dotter plågades svårt av en demon. Detta är en andlig kraft från helvetet, en plågoande från djävulen själv. Det är inget att leka med, och det är definitivt inget att vifta bort eller förminska – då ger man demonen mer utrymme att härja.

Det handlar alltså inte om någon "psykisk störning", depression eller ätstörning... Det är en ren skymf att våga påstå att dessa svårigheter skulle ha med demonisk besatthet att göra!

Demonerna har också stor tro, ja, Guds fiende har kanske den största tron av alla, för han vet nämligen vem Jesus är…!! Och just därför gör han allt för att förstöra människorna och ta bort möjligheterna att få höra om frälsningen hos Jesus.
 
I kapitel 9:32 berättas om en man som var besatt av en stum demon.
Makthavarna ville inte erkänna att Jesus kommer från Gud, så de anklagade honom för ”spioneri”:
- Det är med demonernas furste som han driver ut demonerna, sa de skriftlärda.
 
Hm, det argumentet är riktigt dåligt, men så blir det när man inte vill inse sanningen, då kommer tankevurpor och ologiskt tänkande. För den onde vill väl inte driva ut sig själv?? Hur tänkte ni nu?

                                  

                                         Arga kanter.

 
* Den stumme mannen blir frisk, som ett tecken att ”tala nu” – du är inte stum längre!
* Den kananeiska kvinnans dotter blir frisk, som ett tecken att även smulor från Guds bord kan mätta… och genom hennes tro, driver hon fram påsken mitt i fastetid, då Jesus håller på att utbilda och undervisa sina elever/lärjungar.
 
Ja, Jesu kärlek, hans försoning och förlåtelse är det vaccin som Gud genom Israel ger till världen! Israel är ett nyckelhål!

Korset på Golgata kulle blir till slut vårt segertecken, där all ondska möter sin överman.
Demonerna är förlorare och de vet om det. Låt oss därför, vi som har facit till historien, alltid välsigna Israel och tacka Gud för hans frälsningsplan, där allt ska ske i rätt tid.
 
Och tiden är inne att alla kristna församlingar i Sverige tar ett steg framåt, vi är inte stumma, och fortsätter predika – digitalt och fysiskt – för sällan har ropet på helande, mening och frälsning varit så stor som det är nu!
- Kvinna, din tro är stark. Det skall bli som du vill. AMEN!
 
Låt oss be.

Så stor är Jesu kärlek, man finner inga ord, så obeskrivlig den nåd han visar, det är sant! 

Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon Herre mig giv... Amen.
 

Skenbart (!) tom bänk.

Tack till er trogna som kom och utgjorde en liten fin församling i kyrksalen, så jag slapp predika för tomma bänkar... Ni reflekterade tillbaka med er uppmärksamhet och för det är jag djupt tacksam.

Tack också till dig som är här inne och läser. Var välsignad!

Och tillsammans välsignar vi Israel, och genom Israel välsignar Gud hela världen!

HERREN VÄLSIGNE ER OCH BEVARE ER,

HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER ER OCH VARE ER NÅDIG.

HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL ER OCH GIVE ER FRID.

I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN, AMEN.

Dagens psalmer.

Varma hälsningar från eder predikant, 

Helene F Sturefelt,

- som fotograferade i Karlskrona där isen just nu är grå och alldeles livsfarlig att gå på. Men ack så vackert! På återseende den 28 mars 2021.

Grått är blått.

 

BÖNEFOTON Norea

Nu smälter snön.

Igår hörde jag koltrasten... Kan det verkligen vara möjligt? Fågelsången ljöd över hustaken och jag kände hur hjärtat tog ett skutt.

Livet, livet!

Jag sitter här och tittar på mina foton. Det är ett sätt att koppla av, att inte fylla på med nya intryck utan bara vila i det välkända. Och jag ber gärna med hjälp av bilderna, det är lättare. Orden blir tydligare.

Missionsorganisationen Norea stödjer Women of Hope och deras arbete att lyfta kvinnors situation, runt om i världen. Det är det du ser på bönekorten som nu får bildsätta detta inlägg.

Härlighetens Fader, uppenbara för oss...

I kyrkan har vi gått in i Fastetiden nu medan samhället har gått in i Mellotiden...

Det är två motsatta rörelser som handlar om underhåll... kontra underhållning.

Underhåll av själen och underhållning av samma själ.

Förmodligen behöver vi både ock. Enkelhet i veckan och lite glamour på lördagskvällen - efter helgmålsbönen!

Det är fjädrar i fastlagsriset och fjäderboor bland schlagerartisterna... nej, det är inte inte, inte i den publiklösa pandemisäkra studion.

Tack och lov att tekniken gör det möjligt att deltaga både i gudstjänster och böner, och i TV's utbud av filmer och glitter.

Och tack Herre för alla radiokanaler som sänder ut Ditt goda budskap om befrielse från förtvivlan och meningslöshet!

Lyssna.

Just nu arbetar vi intensivt med radiotekniken i vår närradiostudion. Vi prövar olika lösningar för att kunna överföra musik från LP-skivor till digital form. 

Jag har gott om kristen musik på vinyl, men jag längtar efter att kunna dela med mig. Och nej, jag gillar inte Spotify... Jag vill ha skivorna i fysisk form, känna på dem, läsa insides texter och hålla dem i handen. 

Sådan är jag.

Du vet säkert att vår korta frekvens 92,0MHz gör att vi inte når så långt - i bästa falla till Ronneby och ner till Åhus - men genom att lägga upp programmen i molnet och ned igen här på bloggen, så kan du lyssna när du vill och var du än är.

Det finns även en sida på Facebook där Andliga sånger ligger: "radio Sturella".

Sysslorna klara.

Det är så gott att få umgås med Guds Ord, men vardagens bestyr tar lätt över. När sysslorna är klara hjälper det att veta att andra också läser och lyssnar till Bibelns ord.

Den där gnagande hungern efter "mer" och "något annat" är ofta ett outtalat behov av Guds närhet.

Tröskeln att öppna sin Bibeln kan vara hög och lika svår som för den här sälen att våga hoppa i det vinterkalla vattnet...

Fast den är av betong och kommer inte ur fläcken!

Det är också en sinnebild av den själ som låser sig i stolthet eller lathet...

Salig är du...

Ibland får man böja sig. Huka sig för att komma in. 

Porten på nästa bild är en av många vackert formade valv i Sölvesborg, där arkitekt Gunnar Asplunds formgivning går igen, både i Tingshuset, stationshuset och i denna bostadsport.

Allt förmår vi i Honom som ger oss kraft.

Och tack för alla de som lär sig mer om vem Du är, Jesus Kristus, Du som öppnade porten till det himmelska riket.

                  

                                         Porten.

I Guds ögon är varje människa en dyrbar "ögonsten". 

Vissa av oss är som hårda stenkulor, andra som genomskinliga glaskulor med vackert mönster.

Vi bedömer varandra så lätt efter utseende, men det gör inte vår Skapare.

Han vet ju vad som finns inuti...

Det är knappt att vi gör det själva, överösta med krav och borttappade bland reklam och andras tyckande.

Hos Gud blir jag äntligen mig själv. Äntligen. Inte mindre. Utan mer!

Dyrbara ögonstenar.

Vi skall inte vara lekbollar för människor som vill sprida villfarelse. Så står det faktiskt i Efesierbrevet. 

En villfarelse är att förminska Jesus och göra honom till enbart en mänsklig lärare.

En annan är att ta bort allvaret i att Jesus ska komma tillbaka för att döma världen. 

En tredje är att tänka att tron kommer genom egna ansträngningar att be och mediterar. Men så är det inte.

Tron är en gåva. Gud ger den till oss av nåd.

Fantastiskt!

Ingen lekboll.

Åh vad jag längtar efter kyrkans gudstjänster! Minns ni hur det var när vi satt där tillsammans i bänkarna, alla som ville, och sjöng och läste med i den sköna liturgin?

Nu har det uppdagats att myndigheterna har mycket märkliga restriktioner just vad gäller kristna sammankomster. 

Gudstjänster - 8 personer. Oavsett om det är ett litet bönhus eller en stor katedral...

Begravningar - 20 personer. Men på civila (borgerliga) begravningar är det fritt fram! Där finns inga restriktioner... 

Detta kallas för mobbning. Eller oförmåga att tänka logiskt. Eller kristofobi. Välj själv.

Värst är Mammons tempel där många gärna får komma in, för profitens skull. 

Smittar Covid-19 mindre bland prylar än bland psalmböcker?!

Protester kommer nu från både ÄB och SKR.

Vi vill komma in!

Detta var kvällens reflektioner. 

Nu har nästan all snö smält bort och jag skall gå ut och lyssna efter min koltrast.

Keep on praying!

Helene Sture Bönefelt.

ANDLIGA SÅNGER - Jojk "Kärlekens väg" nr 47

Kulturmöte - jojk och kyrkorgel!

Välkommen till Andliga sånger i radio Sölvesborg, 92,0 MHz, med smak av norrländska toner! Det blir ett kulturmöte, alltifrån samisk jojk till kyrkorgel.

Du får höra trummor och tamburiner och sköna röster, till Guds ära, med temat "Kärlekens väg".

1 Korinthierbrevet 13 finns tonsatt på många sätt, en av dem är med i detta program, som har inspelningsnummer 47. 

Prova att sätta in ditt eget namn istället för "kärleken"... oj oj oj. Läs om texten igen, men sätt in Gudsnamnet istället: "Kristus är tålmodig och god..."

Jag berättar om mötet med den samiska kulturen i Jukkasjärvi 2019. Vad hände med deras trumma? Fina foton finns längre ned i inlägget.

Här är 59 minuters gott sällskap!

Tryck på den blå noten så startar programmet.

                          MUSIKLISTA

Signatur; ERIK TILLING från CD'n Gudslängtan - "Det sjunger i själen och hjärtat".

INGMAR JOHANSSON: "Du är en bön" (Psalm 762).

Jojk med gruppen SANCUARI från CD ett namn som jag tyvärr inte kan uttala: "Sleangacuoivvat":

"IVGORASSA" och "JOREHA BIERA".

SONJA ALDÉN från CD'n Andlighetens rum; "Kärlekens Lov" (1 Kor 13).

Dansmässan "Din ljusa skugga" med tre cirkeldanssånger: "Det går en dans", "Dans för varje dag" och Sanctus; Din sol går upp" samt "Tackbön; Nattens labyrint" med tamburiner.

CAROLA från CD'n Credo: "Jag vill ge dig, O Herre, min lovsång" (Psalm 702) och "För att du inte tog det gudomliga" (Psalm 38)

Från St Nicolai kyrka, tre nyinspelade psalmer med organist CECILIA LIND och kantor KRISTER LILJENBERG: 

- Psalm 38 både med melodi b) skriven av Börje Ring, och efter det den mer okända melodin a), skriven av Ingmar Milveden 1970.

- Psalm 135 "Se vi går upp till Jerusalem" - den älskade psalmen i fastetider, i eftertänksam moll-klang.

- Psalm 738 "Herre, du vandrar försoningens väg" på piano, med smak av jazz i slutet...

St Nicolai kyrka, Sölvesborg.

I andakten läser jag om den snövita tronen, i psalm 206. Slå upp den, du också!

DET ÄR GOTT ATT BIDA, HERRE, VID DIN PORT.

HIMLAR ÖPPNAS VIDA, HÄR ÄR HELIG ORT.

HÄR MIN SJÄL FÖRNIMMER GLÄDJENS NYA TON

OCH JAG SER ETT SKIMMER FRÅN EN SNÖVIT TRON.

Is-kyrkan i Jukkasjärvi.

Låt oss sluta fred med olika musikaliska stilar. Det yttre kan tjäna många olika slags syften.

Just schamanens trumma blev ju hårt ansatt när kristendomen kom på allvar med Lars Levi Laestadius.

Kyrkan har bett om förlåtelse för sin respektlöshet. 

I gengäld har många samer befriats från sin rädsla för okontrollerbara andemakter. Guds kärlek blev synlig i Kristus och en fördjupning skedde.

Så låt oss trumma! Men till Guds ära...

Eller som de sjunger i signaturmelodin; att Gud längtar efter oss...! Jag får nog skriva ett fördjupande inlägg om detta längre fram.

"Världspelaren".

Låt oss lära oss av samernas kunskap och vördnad för naturen, så att även vi lever i respekt för de livsbetingelser som föder oss.

Detta är vår ursprungsbefolkning som vi skall samarbeta med, inte trycka undan.

Och det finns många nyanser av vitt... och grönt...

Nordliga hälsningar!

Helene Fransson Sturefelt, programkreatör vid mikrofonen,

Jörgen Hjärtenflo Sturefelt, ljudtekniker och redigerare.

På återhörande!

                             

                                          Samernas nationalflagga.