GUD HAR GJORT OSS EN VÄG - Vandring Aspö

Vägen till livet.

Vägen till livet, hur hittar jag den? Går jag inte på den, varje dag?

Jo, det gör vi nog alla, men vissa vägar känns som rondeller eller återvändsgränder.

Följ med på en pilgrimsvandring över havet, där vi reflekterade över pilgrimens sju nyckelord.
Vägfärjan från Karlskrona avgick 13.30 och vi var framme 25 min senare på Aspö. Matsäck, vattenflaskor och pilgrimsstav var med.

Denna lilla ö-pärla har varit militärt belastad, men är nu frigjord, liksom hela Karlskrona skärgård.

Inbjudan.

Vinden var med oss, liksom de goda orden från evangelisten Johannes:

JESUS SADE:
- KÄNN INGEN ORO. TRO PÅ GUD OCH TRO PÅ MIG.
I MIN FADERS HUS FINNS MÅNGA BONINGAR...
Johannes kap 14:1

Finns det många rum i himmelen?! Är det så han menar?
Som den goda pedagog Jesus är, jämför han med det vi känner igen. Jag tar med hans ord på vandringen och låter det möta det första pilgrimsordet.

Liftar till Aspö.

FRIHET

Vägen till livet går genom friheten.
Ja, det är lätt att säga om man är rik, frisk och lycklig... Det är värre när man är bunden av vardagens krav och inmutade villkor.

Men går det att hitta en inre frihet, som modern pilgrim, trots att ekonomin inte är den bästa, hälsan vacklar och lyckan kommer och går?
Bunden av gamla tankemönster, låsta känslor och allmänt dumma tankar känns det nödvändigt att hitta en ny frihet ur det.

Gud har gjort åt oss en väg.

- Tro på mig, säger Jesus. Lev med mig. Låt mig få lösgöra dig från allt detta som binder.

Om Jesus kunde befria människor från hunger, ångest, skuld och död då kan han också befria oss välfärdströtta människor!

JAG VILL ATT NI SKALL VARA DÄR JAG ÄR, hälsar JESUS.
I Friheten.

Frihetens Rum.
                      Bunden till Frihet.


ENKELHET

Stranden på den ostliga sidan såg inbjudande ut. Vattnet skiftade i turkos och vågorna låg stilla.
Åh, den som ändå finge ta av sig strumpor och skor och känna sanden mellan tårna!
Det är en kroppens frihet som är alldeles underbar!

Vägen till livet går genom enkelheten.

Motsatsen är det komplicerade. När vi rör till det. När det blir för mycket som hopar sig.

Vad krånglar till livet för dig? Vad hindrar oss från att leva livet lite enklare?
Ägodelar? Pengar? Arbetslöshet? Arbetet?

Enkelt och vackert.

Att dra fiberkablar till alla fastigheter kan förenkla livet. Men också försvåra. När elektriciteten inte kommer, då är vi illa ute.
I den torra tallskogen såg vi spår av maskiner som grävt för att dra fram digital frihet och enkelhet.

Men det är inte det pilgrimen menar med enkelhet...

Jesus levde enkelt. Han tärde inte på andras resurser. Tvärtom gav han sig själv helt och hållet till oss, för att vi helt enkelt skulle få leva - skuldfria.

Från syndens konsekvenser. Vågar vi se det?

Han hälsar:
FADERN ÄR I MIG OCH UTFÖR SINA GÄRNINGAR.

Gud har gjort oss en väg.
Till Enkelhetens Rum.

Kablar - som plastnerver i jorden.

TYSTNAD

Det är tyst på Aspö. Det finns knappt någon biltrafik. Men just denna söndag var det någon som tvunget behövde såga sina vedstaplar med en tjutande såg...
Och ett flygplan flög över oss precis när jag skulle säga några kloka ord om tystnad...

Vägen till livet går inte genom buller, inte genom oväsen, brus och hög volym. Men den går inte heller genom tigande och surande.

Att leva med Gud gör att tystnaden blir fylld av närvaro, inte tigande och inte molande frånvaro.

Denna kvalitet av tystnad kan vara svår att möta när man är van vid att prata mycket, eller alltid ha TV och radio på.
Det kräver mod att våga möta sina egna tankar och känslor.

DET SYNLIGA - OCH DET HÖRBARA - ÄR FÖRGÄNGLIGT.
MEN DET OSYNLIGA - OCH DET OHÖRBARA - ÄR EVIGT.
2 Kor 4:18

Gud gör en väg åt oss.
Till Tystnadens Rum där stillheten och lugnet bor.

Tyst. Och mjukt.

Men lärjungarna fattade inte nånting... Kanske inte mina medvandrare heller?!

OM JAG NU GÅR BORT OCH BEREDER PLATS FÖR ER, SÅ SKALL JAG KOMMA TILLBAKA OCH HÄMTA ER TILL MIG,
FÖR ATT OCKSÅ NI SKALL VARA DÄR JAG ÄR.

OCH VÄGEN DIT DEN KÄNNER NI.

TOMAS SADE:
- HERRE, VI VET INTE VART DU GÅR. HUR KAN VI DÅ KÄNNA VÄGEN?

Tomas fråga är högst relevant. Jesus är för otydlig. Vart skall han gå?
Om jag vet att du skall gå till stationen, då vet jag vilken väg du har tagit och kan gå samma väg dit.

Men nu talar Jesus om andliga ting, om himmelen och livet efter detta.
Det är inte något vandrarhem han ska gå i förväg till och fixa sängar åt alla.
Nej, det är helt andra sorts "boningar" på en helt annan "plats" i en annan tid, med en återkomst som inte signaleras på stationens display...

Vart är du på väg?

Lyssna nu hur Jesus svarar den något buttre Tomas:

JESUS SVARADE:
- JAG ÄR VÄGEN, SANNINGEN OCH LIVET.

Att leva i gemenskap med honom gör att det blir lättare att fatta beslut, att prioritera och visa respekt för sig själv och sin omgivning.

Det är sanningen som är de vita markeringarna i vägbanan... Och detta tillsammans leder till livet.

Fundera på vad motsatsen kunde vara.

Övervakade mineringen i sundet.

Det var dags för en liten fikapaus.

Tvärs över sundet såg vi Kungsholms fort på Tjurkö. Under vattenytan finns farliga hinder i form av murar som bara ortsborna känner till. Dessa "rallar" var ett effektivt sätt att stoppa fienden.

Två stora turistbussar med polacker från Stena Line inväntade att besökarna skulle läsa sig mätta på all militärinformation på Drottning Skärs kastell.
Borta är alla hemligheter. Kvarstår gör nu krigshistorien i ett land som haft fred hur länge som helst.
Heja Sverige.

Hur kopplar vi det till nästa ord i pilgrimens bönevandring?

Anar Kungsholms fort.

BEKYMMERSLÖSHET

Vägen till livet går inte genom bekymmer och oro, utan genom tillit - och god planering.
Även militärt, tänker jag. Vi lever i en komplicerad tillvaro. Tillit till fel person kan orsaka katastrof.

Det handlar inte om att rycka på axlarna och vara nonchalant eller likgiltig.
Skapa inga nya bekymmer, men se verkligheten som den är.

Och i sökandet efter Gud missar vi ofta att det är Gud som är aktören - inte vi.
Vi kan inte genom våra förträffliga prestationer nå Gud. Nej, Gud har gjort en annan väg för oss att gå.

Via Jesus. Och det Han har gjort!

KÄNN INGEN ORO, KÄNN INGEN ÄNGSLAN. DEN SOM HAR GUD KAN INGENTING SAKNA...

Vi nynnande på denna Taizésång, medan vi jagade lämpliga skogsdungar för privata besök.
Alla offentliga toaletter var låsta på Aspö. Trist! Det skapade bekymmer, kan jag säga!

Men i himmelen finns det en boning där inga bekymmer längre existerar, varken stora eller små!

Himmelen!

LÅNGSAMHET

Kan man gå långsamt fort? Kan man gå sakta med stora steg? Kan man pilgrimsvandra med power-walk-stavar?
Tveksamt...

Vi var tvungna att gå en bit på Aspös enda asfalterade väg, en liten bit. Blåbärsriset lyste grönt i solen och vi såg att det är gott om kart i år - det kommer att lysa blått i juli av blåbär! Bara det får växa i sin egen takt.

Vägen till livet går genom långsamhet.

Men inte som lathet eller sölighet, utan i eftertänksamt saktmod.

Älskade blåbärsskog!

Vi vet alla alltför väl att vägen till frid inte går genom stress. Utbrändhet är en folksjukdom. Vårdpersonal, lärare, kyrkans folk... alla är drabbade.
Skalmans ord att "bråttom" är ett fult ord håller jag gärna med om. Hans mat- och sovklocka skulle vi alla behöva för att må lite bättre.

Gud bygger en väg genom Jesus.

MIN TID GER JAG ER.

Tid och Frid hör ihop. Tidlös tid. Tidlös frid.

Fredad tid.

Nu stämmer min hjärtrytm med Guds andetag.

Tidlös tid.

ANDLIGHET

Vägen till livet går både genom det materiella och det andliga.

Vi är ju både kropp, själ och ande. Varför är det så svårt att hävda våra andliga behov?
Grupptryck? Ovana? Dumma frågor såsom:
- Är du religiös?

Sedan kommer den del av svaret som Jesus gav Tomas, vilket har sagts alltför ofta i fel tonläge, men som en enastående sanning:

INGEN KOMMER TILL FADERN UTOM GENOM MIG.
OM NI HAR LÄRT KÄNNA MIG SKALL NI OCKSÅ LÄRA KÄNNA MIN FADER.

NI KÄNNER HONOM REDAN NU, OCH NI HAR SETT HONOM.

Genom korset...

Jag har sett att det finns många vägar till Jesus... men bara en väg till Gud.
Den sista biten går genom Jesus, genom korset, genom försoningen, genom honom som tvättade andras fötter, helade sår och blödningar, mättade tusentals hungriga och uppväckte döda.

I alla tider har hinduer, ateister, muslimer och buddhister upptäckt vem Jesus är och blivit frälsta.
Tvivlet var vägen till tro. Använd den! Seriöst.

Min bön är att vår egen kyrka ska ta Jesus på allvar i det han gjort för oss, och sluta förminska honom till en demokrati-profet bland andra... Trevlig, trevlig, trevlig... Nej, nej!

Gud har gjort oss en väg.

Tack!! Då vill jag mycket gärna lära känna den, mer och mer!
I Jesus visar Gud vem Han är och vad han vill med oss och våra liv.

Guds fiende har ett annat budskap:
- Jag är stillaståendet, lögnen och döden...

Gud har gjort oss en annan väg.

Vi passerade genom kronokyrkogården. Grinden stod öppen men platsen är gammal och ur bruk. Till och med döden har lämnat kyrkogården...
Bortglömd? Eller besegrad?

En stor sten låg längs med vägen. Det var "Halv-vägs-stenen"... som markerade på gammalt vis att nu var vi halvvägs till kyrkan.
- Från var då?

Vi hade ju gått en omväg för att kunna njuta av havet.

Halvvägs till himlen.

Halvvägs till livet.

Halvvägs.

DELANDE

Vägen till livet går genom delande - inte genom att vi behåller allt för oss själva i en blind egoism.
Individualismen får sitt sammanbrott när omsorgen om andra offras för det egna begäret.

Delande är helande.

Det är Guds väg till oss.

Att möta varandra.
Att se de rastlösa promenerarna ute på stan, de som går utan mål, med händerna på ryggen, ensamma och rotlösa i sig själva.
Att se de hemlösa, de utan boning, varken på jorden eller i himmelen.
Att se de ofrivilliga pilgrimerna - flyktingarna.

JAG GER INTE UPP.
ÄVEN OM MIN YTTRE MÄNNISKA BRYTS NED
FÖRNYAS MIN INRE DAG FÖR DAG! 2 Kor 4:16.

Gud har gjort oss en väg.
Det finns ett Rum för Delande - det måste ju vara hela himmelen!

Hela himmelen.

Ängen framför kyrkan lyste rosa av den lilla nävan, som just nu blommar i alla torra marker.
Eftermiddagssolen färgade kyrkans tegel guldgult.

Vi stämde upp i alla pilgrimers pilgrimssång.

HÄRLIG ÄR JORDEN, HÄRLIG ÄR GUDS HIMMEL
SKÖN ÄR SJÄLARNAS PILGRIMSSÅNG!

Vi var framme vid vårt mål. Från altare till altare. Från Karlskrona till Aspö.
Psalmnummer hängdes upp, ljusen tändes och våra trötta fötter fick vila.

Blockflöjtens spröda toner fyllde den lilla kyrkan. Det svalkade sinnet.

- Visa mig Herre din väg!
- Vi är inte här förgäves, före oss har andra gått.
- Förskönad nu naturen står klädd i högtidsdräkt...

… medan vi tog av oss våra varma skor och ryggsäckar.

Aspö kyrka.

Jag hittade den "franciskanska välsignelsen". Den var nästan lite bakvänd, men mycket intressant:

     Må Gud välsigna dig med obehag...
… inför enkla svar, halvsanningar och ytliga relationer,
så att du får leva på djupet av ditt hjärta.

     Må Gud välsigna dig med vrede...
… över orättvisor, förtryck och utsugning,
så att du kan verka för rättvisa, frihet och fred.

     Må Gud välsigna dig med tårar...
… över dem som drabbas av lidande, övergivenhet, hunger och krig,
så att du kan trösta dem och förvandla deras smärta till glädje.

     Och må Gud välsigna dig med tillräckligt mycket dåraktighet…
… så att du kan få betyda något för världen,
och göra det andra hävda är omöjligt; komma med godhet till de fattiga och våra barn.
Amen.
(Tomas Jarvid, nov 2017).

Obehag, vrede, tårar och dårskap!

Vår pilgrimsvandring var slut.
Vi hade fått många intryck att reflektera över och dela med varann.

Men nu väntade färjan tillbaka till fastlandet, och någon med stegräknare påstod att vi gått 18.000 steg - alltså över en mil...

På lilla Aspö!

Jag är så tacksam för vårt sammanhang där vi i enkelhet kan få vandra tillsammans på detta vis.
De sju nyckelorden ger perspektiv på tillvaron och hjälper mig faktiskt att hitta vägen till livet.

Trötta!

Och alla de där boningarna, eller rummen, de tänker jag mig först att de i detta livet handlar om mörka källare med ångest, trånga vindsutrymmen med skräp och gammal bråte - livets samlade synd - och garderober fulla av...

Jag vet att den nyckel som Jesus är kan låsa upp dessa utrymmen och städa rent, med Helig Andes hjälp.

Till sist gläder jag mig åt de himmelska boningarna med rum fulla av Frihet, Enkelhet, Tystnad, Bekymmerslöshet, Långsamhet, Andlighet och Delande - F E T B L A D - och överallt är det stora vaser med kärleksört...

Pilgrimsvandrare.

Pax et Bonum!

Frid och allt gott.

Eder mycket dåraktiga pilgrimsledare Helene F Sturefelt,

- som använt texterna på 4:e söndagen efter Påsk,
- och som ber er lämna sportstavarna hemma nästa gång... Låååångsamhet, var det!

30 km/h - för fort!

 

 

 

 

 

BLÅ, RÖD, GRÖN och GUL Personlighetstyper

Personlighetstyper i rabatten.

Hur lär man känna sig själv?
Vilka modeller är bra för att växa i sin självkännedom?

Självutnämnda coacher och lätt utbildade ledarskapsföreläsare översköljer oss med föredrag om våra olika personlighetstyper.

Och vi är hungriga.

Svältfödda på riktiga samtalsämnen om Känslor och Identitet gör att vi slukar allt.

Mer välutbildade psykologer och själavårdare kan ta sig för pannan och avfärda detta, men ibland får man börja med en "korv med bröd" innan man äter hela middagen...

Det som just nu är mest populärt är färgmetoden.

- Är du blå, röd, grön eller gul?
- Är du verkställaren, inspiratören, stödjaren eller observatören?

Livet på ett schackbräde.

Jag tillhör kritikerna, men inte så att jag avfärdar allt.
Det jag ogillar är när vi kategoriserar varandra och stämplar in varandra i boxar.

- När är du född? Jaha, då är du en oxe... då vet jag preciiis vem du är!

Punkt och slut.

Fel, fel och fel.

Det måste vara tillåtet att undersöka alla möjliga modeller till självkännedom, så länge vi inte låser varandra i färdiga koncept!!
Poängen är att vi växer och utvecklas, eller hur? Och även en oxe kan mogna, och en skorpion och en vattuman...

Själv använder jag mig av Enneagrammets nio modeller utifrån Huvud, Hjärta och Buk med alla dess undergrupper, men det tar vi inte nu.

Först scilla, sedan påsklilja.

Låt mig konstatera att den övertro vi har på att mäta, väga och dokumentera allt gör att vi missar det som faller utanför den ramen. Känslor, tro och tankar kan vi inte mäta.
Finns de inte då?

Dumheter!

Det är klart att de gör!

Därför tänker jag undersöka den här färgmodellen en liten stund.
Förra inlägget lånade jag ju en annan indelning - att i mansgrupper arbeta med de fyra rollerna Älskaren, Krigare, Munken och Kungen. Mycket givande och intressant!

Och det innebär alltså inte att man säger till varandra "du är sådan", utan snarare att var och en kan hämta kunskap ur det olika typerna för att bli en mer hel människa.
Och det måste ju vara tillåtet.

Så, nu ska vi se var vi hamnar.

Älskaren, Krigaren, Munken och Kungen.

Källan jag öser ur är en artikel om en bok skriven av Annika R Malmberg, "Make it work" - en guide till fungerande relationer.

HAVSBLÅ - Observatören:
Observatören är exakt, disciplinerad och vill helst göra saker själv.

ELDRÖD - Verkställaren:
Verkställaren är en handlingskraftig, krävande och beslutsam individualist.

SKOGSGRÖN - Stödjaren:
Stödjaren är vänlig, älskvärd, stabil och tålmodig.

SOLGUL - Inspiratören:
Inspiratören är utåtriktad och entusiastisk.

Observatör.

(För den som känner till Enneagrammet skriver jag inom parentes:

- Den blå är 5:an och 6:an - Jag ser sammanhangen. Jag gör min plikt.
- Den röda är 1:an och 8:an - Jag har rätt. Jag är stark.
- Den gröna är 2:an och 9:an - Jag hjälper. Jag är nöjd.
- Den gula är 3:an och 7:an - Jag är framgångsrik. Jag är lycklig.

Det är bara 4:an - Jag är annorlunda, som fattas... men den får kanske inte plats i dessa hurtiga företagsindelningar med smak av effektivitet...). (Och detta är alltså min egen åsikt) (!).

Annorlunda.

Om nu en vilsen, arbetssökande ung människa kommer till Navigator-centrum till exempel, där de kan få hjälp med att lära känna sig själva, så kan de möta färgmetoden där.

Charlotte Porshammar berättar:

- Arbetssökande ungdomar vet ofta inte vilka styrkor och svagheter de har. Därför kan färgindelningen var ett lätt sätt att se vilken personlighetstyp de tillhör.

Och jag tillägger:

- Just då.

Eftersom vi mognar.

Jag kan gå från att vara en havsblå observatör, blyg, osocial och okunnig med behov att stå i bakgrunden och lära mig på avstånd.

Sedan skiftar jag till turkos och blir en skogsgrön vänlig själ, som sakta börjar våga hjälpa till och stödja andra.

Efter några år har jag blivit varm i kläderna på jobbet och börjar bli riktigt duktig. Då lyser solen omkring mig och den gula personligheten inom mig få lysa. Jag blir en härlig inspiratör för andra.

Mitt i livet kan det vara så att jag utvecklats och utbildat mig till en god ledare, där det gula skiftar i organge och den eldröda delen av mig träder fram. Först nu kan jag bli en som verkställer beslut, med mandat att leda andra.

Mogen kejsarkrona.

Det motsatta rörelsen kan också inträffa:

En ung, kaxig röd typ bullrar på och kör över andra på arbetsplatsen.
Efter en tid lugnar han sig och blir mer gul och inspirerar andra - men då krävs utbildning.

Livet kommer ifatt den kaxige som blir allt mer skogsgrön och backar tillbaka lite. Att stödja andra känns allt viktigare. Det stora egot har dämpats.

Det kan till och med bli så att han mot ålderns höst skimrar i havsblått, klok av sina lärdomar, numer både disciplinerad och noggrann.

Kejsarkronan bleknar.

Jag citerar Annika R Malmberg:

- Jag vill med en gång säga att ni alla har alla färger inom er. Ni har alla temperament, inte bara ett enda.

Då är vi överens.

Så, problemen är inte själva modellerna.
Problemen är att vi är så stressade att vi inte klarar av att se nyanser längre. Då underlättar det om vi delar in varandra i fack, så är det klart. Jag orkar ändå inte lära känna dig och dina djup - du har redan bytt avdelning eller så har jag bytt tjänst.
Suck.

Varning för kategorisering.

Vilken modell tillhör du?

Bristen på möjligheter till självkännedom gör ju att de allra flesta i hemlighet läser horoskop och astrologi, eller hur, bara för att få någon slags näring att suga i sig.

Den stora frågan är:

- Vem är jag? Hur ska jag våga acceptera min styrka? Erkänna min svaghet? Hantera min stress? Våga säga nej?

Jag är mycket tacksam att jag redan som tonåring hittade min konfirmationsbibel och började läsa i den.
Där finns inga enkla modeller... men från Adam och Eva till Uppenbarelseboken vimlar det av mänskoöden som går vilse på livets väg, snubblar, syndar, ber om förlåtelse och försonas - i kärlek - och blir hela igen.

Hela Bibeln är en enda färgkarta av svartrutiga, vitprickiga, grågröna, rödeldiga, ljusblå, svekgula, bönelila, skitbruna, purpurfärgade, brandgulsblossande, grönslemmiga, blådjupa, silversköna och guldandliga människor!!

Mitt i detta regnbågsfärgade sammanhang insätter Gud sitt förbund med oss - som inte har med sexualtitet att göra - utan med vår Gudsrelation:

- ÄLSKAR DU MIG?
- JA, DU VET ATT JAG HAR DIG KÄR...

Du vet att jag har dig kär, Herre!

Låt mig få avrunda detta kulörta inlägg med att se hur de olika personlighetstyperna kan förhålla sig till att "tro på Gud":

Den Havsblå Observatören vill inte gå med i någon församling. Han/ hon ogillar kollektivanslutningar och trivs bäst själv.
Men att vara kristen på egen hand går inte.
Som döpt är man dessutom infogad i den världsvida Kristuskroppen där vi alla hör ihop.

Men du behöver din distans, och den kan du gärna få behålla. Läs din Bibel och bed i din kammare, men sök också kontakt med andra kristna så du inte tappar bort riktningen.
Kanske du Havsblå vän trivs bäst med den digitala församlingsgemenskapen - att sitta här och läsa min blogg, till exempel?! ; )

Stödjande skog. Stöd skogen.

Den Skogsgröna Stödjaren har tagit till sig den självutgivande kärleken. Älskad av Kristus, älskar du andra tillbaka i din milda hjälpsamhet.
Men göm inte dina egna synder bakom en from fasad... Var ärlig. Ta dig tid i bön för egen del också. Lyssna till vad Herren säger till Dig.
Och koka inte för mycket kyrkkaffe!

Du solgula Inspiratör, hur förhåller du dig till "att tro på Gud?"
Kan det vara du som är drabbad av Gud och känner kallelsen att vara missionär, både hemma och långt bort?
Din sociala förmåga öppnar dörrarna för många. Du kan vara en vägvisare in mot altaret, mot det heliga mysteriet För dig utgiven, för dig utgjutet.

Inspirerande.

Den eldröda Verkställaren, hur är det för dig?
Om du är ung, kanske du har drabbats av frälsningen genom ett slag. Är du äldre, kan din tro har mognat fram genom livets hårda duster.
Kanske är du en Petrus - en god ledare som måste se upp med sin styrka så att du inte tror att du är gud fader själv...
Underordna dig Guds kärlek så är du en underbar kraft i församlingen!

Guds Frid till er alla!

Framför mig ser jag alla flaggor vifta. Snart är det dags för Eurovision Song Contest i Israel.
Hur ska det gå...? Vilka färger och personlighetstyper har störst chans att vinna?

Och framför allt - hur pass säkert är det politiska läget för att det överhuvudtaget skall vara lämpligt att låta tävling gå av stapeln i Tel Aviv den 18 maj?

Böner, böner, böner... både blåa, röda, gröna och gula!!

Tvärrandiga hälsningar från

Helene Sture Färgfelt,

- en riktig personlighetstyp. Typ.

Blekingeflickan. Hoglands Park, Karlskrona.

GÖDSEL i FÖRSAMLINGEN

Vad handlar detta om?

Jag drömde så konstigt... Drömmarna lever ju helt sitt eget liv så man knappt vågar berätta vad man har varit med om, eller hur?
Det är som att gå på en nattlig teater i de förvirrades salonger...

Men som den symbolpedagog jag är, väljer jag att berätta, för jag tror att det nu du får läsa har ett allmängiltigt värde.
Men det börjar pinsamt.

God natt. Eller, god morgon!

Jag drömde om...

GÖDSEL I FÖRSAMLINGEN.

Intrampat gödsel i drömmen.

Vi befinner oss ute på landet. Det är en grind in till ko-hagen. Vi står utanför och känner lantlivets lukter.
Precis där jag står ligger en hög med skit. Bajs. I olika färger.
Med foten försöker jag peta bort det, men det ligger kvar, stenhårt. Bajset är intorkat sedan länge.
Ingen vet hur länge högen har legat där framför grinden.

Folk vill in. De trycker på.
Redan innanför grinden ramlar en präst och hamnar på knäna, i dyngan.
Hela hagen är full av intorkad gödsel. Det är inte kladdigt, men brunt över allt.

Prästen vänder sig om och jag möter hans blick. Den är inte nådig.

Små kreatur.

Nästa scen.

Jag drömmer att jag går in i hagen. Det här måste fixas!
Längre bort ser jag kreaturen. De ser små ut.

En lång vattenränna är till höger i hagen. Vattnet har nästan sinat. Endast en svag rännil sipprar fram.

Varför kommer det inte mer vatten? Har den rätt lutning? Är kranen på?
Hur ska jag åtgärda detta?
Är det min uppgift?

I drömmen uttorkat.

Nu kommer en kviga emot mig.
Hjälp!

Jag är livrädd för deras klövar, att de ska sparka mig, och deras pannor, att de skall stånga mig.

Men hon är vit och snäll.

Jag låter henne komma mig närmre, men för säkerhets skull backar jag och går ut genom stängslet.
Jag låser dörren, kontrollerar låset noga.
Kvigan tittar på mig genom springan. Hennes ögon är vänliga.

Hon vill ut!

- Släpp ut mig.

Här slutar drömmen.

Snäll.

Jag har inte varit i kyrkan denna helgen, varken sett eller hört radio- eller TV-gudstjänster. Därför blir jag lite tagen när jag ser att denna söndags tema är Den Gode Herden.

Det handlar om fåren i fållan, om den goda ledaren och om grinden.
Det är varning för de falska herdarna som bara är ute efter att slakta och förgöra. Fäna i fällan.

Kan det höra ihop med min dröm?

När jag väl vaknat, förstod jag att drömmen handlar om församlingen och dess ledarskap. Hela Svenska kyrkan brottas med detta, överallt, mer eller mindre, liksom landstinget, skolan, försvarsmakten...

Grinden.

Jag tänker ta hjälp av fyra begrepp för att tolka det jag drömt. Jag skriver "han" men det kan lika gärna vara en kvinna, förstås.

Från Kalle Grills grupper för män - att hitta en mer nyanserad mansroll - och då används dessa ord:
- Älskaren, Krigaren, Munken (magikern) och Kungen.

ÄLSKAREN - tar in världen och njuter av den. Skönhet och skapande är hans egenskaper. Älskaren är kreativ och konstnärlig. Han kan både ge och ta emot kärlek.
Men för mycket och för lite skämmer hela soppan.

Om Älskaren som ledare är för stark:
- Då skapar han medarbetare som är osjälvständiga och helt beroende av hans order.
Om Älskaren är för svag:
- Då lider ledningen av inkompetens.

Kreativ ledare?

KRIGAREN - får saker och ting gjort, står för sina åsikter och visar både kamp och tjänande, styrka och kraft.

Om Krigaren är för stark:
- Då blir han/ hon en sadist som skadar andra.
Om Krigaren är för svag:
- Då blir hen en masochist som skadar sig själv.

Jag ser fortfarande framför mig prästen som föll på den hårda gödselmarken, hans vreda blick... Vilken ledartyp är detta?
Låt mig fortsätta:

MUNKEN (magikern) - skapar eftertanke och ger helande. Där finns insikt, självdistans, lärande och förståelse genom studier och intuition.

 Om Munken är för stark:
- Då blir hon manipulativ.
Om Munken är för svag:
- Då blir han en kritiker.

Kritiker.

 

Fjärde rollen:

KUNGEN - står för vishet och hedrande, har överblick och riktning, ger ordning och balans. Hen sätter upp mål, uppmuntrar och engagerar.

Om Kungen är för stark:
- Då blir han en tyrann.
Om Kungen är för svag:
- Då blir hen en vekling som inte tar ansvar.


Tillbaka in i kohagen.

Vi börjar med bajshögen utanför grinden.

Hur kan en ledare tillåta att gammal skit så öppet ligger och torkar in framför dörren?? Den är synlig för alla, men ingen gör något åt det.
Många hade bidragit... Högen hade olika färg, liksom...

Gamla oförrätter. Tystad kritik. Missmod. Kvävd kreativitet. Skitsnack. Misstänksamhet. Rädsla. Ilska. I en enda hög.

Jag anar en ledning som är impotent, som har fastnat i kritik och visar stora prov på vekhet.

Folket trycker på så att prästen där framme ramlar.
Jag anar en herde som inte kan leda sin församling. Här saknas ordning och disciplin. Församlingen har fått ta över mer och mer.

Den kristna identiteten är försvagad, prästen åtnjuter ingen respekt och måste tona ned det religiösa.
Till slut faller han. Hon. De. Vi.

Skit också.

Gödsel är egentligen mycket bra. Det är inget att skämmas för och går inte att jämföra med mänskobajset vid grinden.

Gödsel är som pengar - ju mer man sprider det, desto större nytta gör det!

Men varför låg det intorkat i hela hagen?
Gödsel ska väl spridas ute på åkrarna?

Min dröm talar om att man satsar resurserna internt. Pengarna går till den egna organisationen. De sprids inte ut i mission till andra.
Församlingen har blivit en klubb för inbördes beundran.

Men det går inte att vara där... Ledaren faller på eget grepp.

Bryr sig inte.

Vattenrännan.

Nej, det var inget fel på lutningen eller fallhöjden. Men den var smutsig och det var en brusten ledning till brunnen som orsakade att vattentillförseln nästan hade uteblivit.

Vatten. Källa.

Två kristna begrepp som Jesus använder om sig själv!

Den här kohagen, församlingen, arbetsplatsen, saknar kontakt med sitt ursprung.
De går i egen kraft. Fyller inte på hos Gud.

Högfärden har tagit sig in i ledningen, de klarar sig själva. Allt fler anställda är inte troende och det blir allt svårare att vara kristen medarbetare.
De sekulariserade korna är snart i majoritet.

Det finns ingen bön kvar i arbetslaget. Morgonbönen är borttagen, i självaste kyrkan!
Man talar inte om tro, försoning och frälsning.
Jesus får inte kallas "herre", bara "broder och vän"... Högsta ledningen har talat.

Kyrkan har slutat läsa sin Bibel.
Kraften är borta. Gödslet har torkat. Vattnet sinar. Helig Ande får inte plats.

Det är illa ställt.

Varning.

Den vita kvigan då?

Hon är den enda som har förstått hur det är ställt. En enda medarbetare lever med Jesus i sitt hjärta.
Ett enda får hör fortfarande herdens röst.

Men jag är rädd och låser och går ut.

Inte en gång till vill jag bli trampad och stångad av kyrkans medarbetare!

Vem ska släppa ut henne? Vem kan ge henne en ny tjänst? Eller ska hon vara kvar och plöja upp marken i hagen? Orkar hon det?

Frågorna är många...

Jag måste tänka lite till...

Här behövs verkligen mogna chefer som kan älska, kriga, bedja och leda som den goda Kungen!

Den vita.

Drömmarna talar sitt eget språk. Obearbetade händelser dyker upp igen, utklädda till oigenkännlighet.
Det handlar inte om kor, inte om geggamojja och inte heller om lantbruk.
Vårt undermedvetna är mycket finkänsligt och talar varsamt.

Drömmarna handlar ofta om relationer, om känslor som inte blivit bearbetade och om situationer som behöver ses på nytt utifrån ett annat perspektiv.

Svårigheten är ju att knäcka koden. Symbolerna är levande. Det går inte att slå upp "ko" i Sibyllas drömbok och få facit...
Nej, det är ett mödosamt arbete att lära känna sig själv och sina djup.

Men, någon tycks ha gått före...

Fotspår i leran. Jesus, är du där?

Min dröm driver mig att bedja för hela kyrkan, för alla dess församlingar och präster, i kärlek.

Käre gode Gud, Du som är alla drömmars hemlige leverantör,

Jag ber om kompetenta ledare till kyrkan,

- kyrkoherdar som älskar sin församling, inte sin maktposition,
- kyrkoledare som krigar för att den kristna identiteten skall vara rotad i Jesus Kristus, inte i verksamhetens statistik,
- församlingsherdar som börjar dagen med bön och bibelläsning tillsammans med medarbetarna, inte bara kaffe och fralla,
- prostar och ledningsfolk som ger vishet, överblick och uppmuntran till var och en.

Tack Jesus för att Du har gått före i skiten och banat väg, med fotspår tydliga även i den kladdigaste gödselhage.
Amen!

Banat väg.

Vakna hälsningar från eder drömmare,

Helene F Sturefelt,

- som fotograferade på Öland och i Lyckeby,
- och som reflekterade i allmänhet, inte i synnerhet.

SAGAN OM FOTOSYNTESEN Symbolpedagogik

Sagobild.

Symbolpedagogik. Kolhydrater. Skogens grönska. Sagor. Assimilation. Fotosyntes. Odjuret bakom stenen. Ljusfabriken.

Följ med till Metallstugorna i Olofströms kommun. Du ska få ta del av en liten del av "Livets Förnyelse och den Inneboende Kraften" och se bilderna som penseln målade.

Det är symbolpedagogföreningen www.symbolonviaunna.se som inbjuder till en helg av inre växt och själslig mognad.
Symbolerna skulle visa sig vara mycket verksamma även denna gång, och de självinsikter som kom till oss var stora och goda.

Under tiden skapade Gud den grönaste grönska. Bokskogarna är bedövande vackra!
Och inne i de små bladen skedde underverk i fotosyntesens intelligenta omvandling av solljus till liv.

Fotosyntes pågår.

Kolhydrater är inom hälsokosten ett skällsord för många. Javisst, för den stillasittande är det ett gift. Men inte i trädens blad.
Där är kolhydraterna utgångsmaterialet för att de ska kunna bygga upp livet över huvud taget. Fetter och äggviteämnen är det som bär fram livet.

Hur ska vi någonsin kunna förstå hur solljusets enorma innehåll av strålningsenergi används av organismerna i bladet? Vem kan förstå hur bladen med hjälp av koloxiden i luften producerar syre tillbaka till oss?!

Klorofyllet absorberar solljuset in i cellernas kloroplasmer, där syrgasen bildas.
Tack vare växternas förmåga att omvandla solens strålar till syre, så kan vi andas. Och vår utandningsluft innehåller den koldioxid som växterna behöver i sin process.
Vilket samarbete!

Det låter som en saga...

Syrefabrik.

Sagan om fotosyntesen.

Det var en gång en skog full med träd och stenar. Alla levande varelser visste att de levde i paradiset. Alla utom en.

Han bodde bakom en sten, nere i den djupa tjärnen.
Den här dagen hade han smugit upp för att själv titta på den där grönskan alla var så lyckliga över.

Han tyckte inte om lycka.

Odjuret visste inte hur man gjorde andra levande varelser glada. Den enda han kunde var att skrämmas. Och ta.

Nu låg han och tryckte bakom stenen. Fåglarna hade tystnat. Det stillastående vattnet luktade illa, men de gröna bladet sög i sig koldioxiden och tillverkade nytt, friskt syre. Utan att någon hade bett dem, utan krav på tack.

Var kom odjuret ifrån?

Odjuret vill ha en reaktion från de andra, att de skulle se att han var där. Men ingen sa något. Alla var tysta.
En vrede steg inom honom, ilskan över att inte kunna språket, att inte kunna kommunicera.

- Nåja, jag vet nog hur jag ska få dem att tala! tänkte han och började slå med stjärten.

Först vräkte han omkull småbuskarna. Sedan gav han sig på björkdungen där alla smådjuren bodde. Med hård panna stångade han de stora träden så att barken skadades och saven fick svårt att stiga uppåt.
Ingen sa fortfarande något, men han hörde steg, prassel, knakningar och sus av vingar.
Skogen tömdes på sina invånare och odjuret var ensamt.

Skrämseltaktiken hade inte fungerat.

Men syret började ta slut.

Dagen börjar ta slut.

Sagans verklighet är att det är just det som händer med våra stora regnskogar i Sydamerika och Asien.
Urskogarna i Ungern är uppköpta av stora multinationella bolag som skövlar naturtillgångarna och stoppar pengarna i sina smutsiga fickor.

Sveriges skogsbolag skövlar också vår gamla urskog, vet du om det? De kör sönder markerna med sina grova maskiner och är delvis orsak till våra skogsbränder denna vår.

Odjuret finns i alla tider. Och det bor i sin slemmiga tjärn, full av girighet och främlingskap, i fonder och aktier, bevakade av andra monetära odjur.

Verkligheten drar sig tillbaka.

Vår tids människor blir allt sämre rustade för att möta det onda. Det har många orsaker, men en av dem är den tillrättalagda tillvaro vi serverar barn och ungdomar. Livet drivs inte med klorofyll för dem, utan med elektricitet - solljus i sin mest effektiva form.
Men utgångspunkten börjar i fotosyntesen! Även för data-nördar!

Alltför få får möta riktiga faror ute i naturen. Dess krafter känner de inte till - bara om det blir strömavbrott och datorn inte fungerar.

För att pojken ska kunna bli man, och flickan bli kvinna, måste vi konfronteras med riktiga hot och faror - och lära oss övervinna dem.

Sagan om Prinsessan och Grodan är en sådan berättelse, liksom Järn-Hans.

Fördjupningskurs.

När vi kom in från skogen vid sjön Halen i Olofström fick vi ställa oss framför våra stora papper och låta penseln måla.
Inte tanken, inte tjusiga motiv eller perspektiv. Bara känslan, i följsamhet.

Verkligheten ville in i bilden. Bilden blev en saga. Sagan var full av känslor.
Och kolhydrater.

Den här vintern har jag tecknat och målat under devisen "fult". Börja fult, kom över prestations-ångesten och rita något fult! Sedan händer det...
Nu målade jag fula krumelurer längst ned, raka streck i mitten och duttar överst. Fult fult fult… men roligt!

Plötsligt tog den skapande processen över och en trädstam ville ta plats. Jag målade och lekte och var glad när bilden var klar.

Men vad såg jag?

Ur det fula upp och ned...

Inte bara en solglänta i skogen, utan också de stora stenarna och den skrämmande tjärnen.
Och odjuret...

Vi människor tillhör samma eko-system som övriga naturen. Det är kanske onödigt att säga det, men många blir förvånade över när de blir vår-trötta; att saven stiger även i oss och ljuset gör ont - eller höst-deppiga då mörkret gör oss näringsfattigare.

Klorofyllet (grekiska cloros = blekgrön och fyllon = blad) har en liknande kemisk sammansättning som hämaglobinet i vårt blod. Vi hör ihop.

När vi hugger ned träd i städerna så försämras syrehalten.
När vi tycker att "träd skräpar ned" så glömmer vi trafikens oerhörda skadeverkan på luften.
När vi sågar ned träd på tomten så kryper fukten in i husgrunden.

Okunskapen och dumheten gör oss till små odjur. Vi sågar av den gren vi sitter på.

Allvarligt talat - utan träd bildas inget syre på jorden.
Utan fotosyntesen dör vi.

Lämna datorerna och gå ut och lär känna träden!

Lär känna mig.

Tillbaka till sagan.

Alla djuren hade samråd bortom skogsgläntan. De visste att om odjuret fick fortsätta förstöra grönskan så skulle de snart vara döda allihop.

- Hur ska vi göra? pep Lövsångaren.
- Vad är odjurets svaga sida? tänkte Ugglan psykologiskt.
- Kanske han bara är hungrig? funderade Rådjuret.

De beslöt sig för att samlas nere i tjärnen. Genom en underjordisk gång tassade skogens alla djur dit, även fåglarna. Tillsammans skulle de möta den Stora Faran.

Odjuret hade tråkigt i skogen som han hade förstört. Solen brände och allting var fördärvat.
Han var mer missnöjd än någonsin. Det var bättre nere i det svarta vattnet.
Han kravlade dit och dök ned i den tjocka sörjan.

Dyker ned.

Konstigt.

Längst nere på botten var det liksom ett osynligt ljus.
Där brukade det vara mörkare än i graven... ja, det var en grav, för levande döda, för Odjur.
Nu verkade som om någon var där.

En närvaro.

- Hallåååå… gurglade han, men väntade sig inget svar. Jo, det gjorde han, innerst inne, men det erkände han inte. Han erkände aldrig sina behov, ty ett odjur har dödat alla sina känslor.

Från sin underjordiska gång hade alla skogens varelser samlats under tjärnen. En tunn hinna av spindelväv skyddade dem från det slemmiga vattnet.
De ställde sig i en ring, tätt tillsammans, fjädrar mot päls, klövar vid tassar och de såg varandra i ögonen.

I mitten lade de gröna kvistar från bokskogens grenar.

Med ett hjärta andades de tillsammans. Sakta och långsamt. Ut och in, in och ut. De samlade all sin rädsla i varenda andetag och lade all sin själ i det som nu hände.
Luftbubblorna som bildades fyllde de med ljus, sparat solljus som de nu ville ge.

Blubb, blubb, blubb….

Ljusbubblorna kommer upp.

Naturens under, given av Skaparen, låter de kemiska föreningarna byggas upp av solljuset.
Gud låter den viktigaste fotosyntesen ske genom växternas kolsyre-assimilation.

Läran om livet. Bio-Logi.

Endast gudsförnekaren kan hugga ned träd och skövla skogar.
Endast människan kan förneka Gud.
Men djuren lever i enhet med honom. I respekt. Assimilerade.

Av latinet assimilare = göra lik, och similis = liknande, omvandling till likhet med något, sammansmältning.

Men människan har klippt av sina band till Skaparen och det skapade. Var kom odjuret i bilden ifrån? Jag lekte ju bara med penseln... Nu blir jag orolig. Vilka krafter är i görningen här, egentligen?

Det undermedvetna vill tala.

Kan inte hindra det undermedvetna.

Odjuret såg ljusbubblorna närma sig. Han hade aldrig trivts i ljuset, mörkret var hans plats.

Hans skinn var fläckigt.
Han var för okunnig för att förstå att han led av nedsatt bildning av klorofyll. Hans kropp var försvagad på grund av för lite närande kolhydrater, och han hade knappt någon förmåga kvar att förvandla koloxiden.

Syrefattig till kropp och själ blev han allt argare.

De gröna kvistarna under botten var fulla av näring. Med ljus och högre värme kunde de bilda stärkelse, var det lite kallare så omvandlades det till socker.

I trädets fröer fanns en jämvikt mellan fett och socker. Som reservnäring kunde sockret förvandlas till fetter i de gröna bladen.
Om de fick för lite vatten, då bildades fett vid uttorkning, men var det regnigt och skönt då återbildades sockret vid frönas svällning.

Men det här ljuset var annorlunda.

Anar ljuset.

Djurens luftbubblor var fyllda av ljusgrönt syre.
Ljuset hade gjort ett för ögat osynligt avtryck, men odjuret var känsligt för denna foto-typi (grekiska  fos = ljus och typi = avtryck).

Nu gick livsljuset igenom spindelväven och nuddade hans känselspröt vid nosen.

Det gick som en elektrisk stöt igenom honom, värre än blixten.

Djuren där nere andades kärlek, andades, andades... Ande.

Det grumliga vattnet började klarna och slem-parasiterna upplöstes.

Odjurets vita fläckar läktes. Sakta återfick han sin sidenskimrande gröna päls, som han en gång haft vid livets början.
Nu var vattnet så klart att även solljuset uppifrån nådde ned.

Klart.

- Uppdraget slutfört, sjöng Lövsångaren.
- Vi har botat mörkrets isolering med ljusets gemenskap, hoade Ugglan vist.
- Vi har mättat honom med välsignat klorofyll, mumsade Rådjuret.

Sedan den dagen fick Odjuret, eller Smaragd-Olle som de kallade honom, ligga där bakom stenen, och vakta så att ingen annan ondskefull varelse skulle kunna ta sig in i paradiset.

Han var förvandlad av smådjurens mod att övervinna det som de fruktade mest.

Girigheten.

Nedgång. Undergång.

  NU GRÖNSKAR DET I DALENS FAMN
  NU DOFTAR SKOG OCH LID.
  KOM MED, KOM MED PÅ VANDRINGSFÄRD
  I VÅRENS GRÖNA TID!

  VAR DAG ÄR SOM EN GYLLNE SKÅL
  TILL BRÄDDEN FYLLD MED VIN
  SÅ DRICK, MIN VÄN, DRICK SOL OCH DOFT
  TY DAGEN DEN ÄR DIN!

Dalens famn.

Sagor är verkligheten i koncentrat.
Där finns alltid resurser, gåvor, sammanhang men även faror och hot som måste övervinnas, precis som här. Sanningar omvandlade till teater. Rollfigurer som speglar oss.

Vår tids sagoprinsessa heter Greta Thunberg. Hon har ingen krona men ett hjärta av gull och en tanke knivskarp som silver. Och hon blandar inte ihop känslor med pengar. Hon avslöjar maktens girighet i deras slemmiga korridorer.

Frågan är nu om vi alla kan samlas i en ring och andas livssyre in till dem som har makten att bestämma.
Eller, frågan är om inte vi har större makt än de - konsumenten styr ju marknaden.

Makt att måla livet.

Frälsningen kom till Odjuret genom livsljuset. Men alltför många har sina blodvattiga fläckar kvar av otro och ovilja.
Sanningen om oss är också denna:

DET SANNA LJUSET, SOM GER ALLA MÄNNISKOR LJUS,
SKULLE KOMMA IN I VÄRLDEN.
HAN VAR I VÄRLDEN OCH VÄRLDEN HADE BLIVIT TILL GENOM HONOM.

MEN VÄRLDEN KÄNDE HONOM INTE.

HAN KOM TILL DET SOM VAR HANS,
MEN HANS EGNA TOG INTE EMOT HONOM. Joh 1:10.

Dock fortsätter texten så här:

MEN ÅT ALLA DEM SOM TOG EMOT HONOM
GAV HAN MAKT ATT BLI GUDS BARN. Joh 1:12.

Tack.

Verklig saga.

Nu ska jag gå ut i skogen och äta solljus och kolhydrater. Några boklöv i salladen är en hälsning från Skaparen själv!

Klorofyllfyllda hälsningar,

Helene F Sturefelt,

- symbolpedagog, trädherde, livsälskare, sagoskapare, bildmålare och Bibelläsare.

Ljuset in i världen.