LÅT-GÅ-SÖNDAGEN

Låt-Gå-klotter.

Några turister satt på Öresundståget med stora resväskor. De hade varit söderut och var nu på väg hem igen, till Karlskrona.
Ute var det novemberkallt och regnigt.

Det är höst.

Men de var ändå osäkra på vilken årstid det var, för de såg adventsstjärnor i en del fönster och kvällstidningarna basunerade ut näringsidkarnas Black Friday.

- Är det jul redan?
- Eller är det påsk? Långfredag...?

Det var ett förvirrat samtal i tågkupén.

Förvirrat.

Vi lever i en nervös tidsanda. Den har blivit mycket infantil. Omedelbar tillfredsställelse. Allt nu. Genast.

Var finns det mogna väntandet? Att ta en sak i sänder. Lugna sig.

Handelsfolket föregriper julhandeln genom att förlägga denna köp-fredag intill helgen som heter Domsöndagen.
De vill ha svarta siffror i bokföringen, inte röda. Det hade jag också velat om jag varit köpman.

Men nu är jag inte det, inte heller konsument, utan starkt kritisk till detta förut-tag.
Jag vill inte köpa något alls.

Det var skönt att befinna sig inne i kyrkan, närmare bestämt Trefaldighetskyrkan i Karlskrona.

Öppen kyrka. Varje dag 10-19.

 

- Det är Låt-Gå-Söndagen på söndag.
- ?? !!

Nej, jag bara skojar. Men det känns så. Både samhälle och kyrka tycks ha raderat bort detta faktum att det finns en dom (uttalas "doom"), alltså ett tillfälle då vi får rannsaka våra sinnen och gärningar.

Det finns en fiende till det som är gott. Men det begreppet har vi också raderat ut, i den fromma sekulariserade förhoppningen att det moderna samhället kunde utbilda bort allt vad skuld och motsatser heter.

Allt går bra. Alla ska med. Mångfalden är bra, hur splittrande den än är. Inget är fel. Allt är rätt.
Och blir det likväl fel, är den personen ett offer. För omständigheterna.

Det är en mycket farlig utveckling vi ser.

När vår kristna tro talar om "skuld och skam" så är det inget påhitt. Det är en djupt upplevd verklighet som hör ihop med vår inre kompass.

Kompass? Vart ska du?

Just nu upplever vi ett kvinnouppror utan dess motsats världen över, genom #meToo kampanjen, där kvinnor världen över äntligen kan bryta tystandens förtryck och våga tala om de trakasserier och sexuella övergrepp de varit med om.

Den ena yrkesgruppen efter den andra höjer nu sin röst - kulturfolket, mediafolket och nu i förrgår även kvinnorna i svenskakyrkan, under hashtaggen  #vardeljus.

Det är ett rama-skri som går genom tillvaron, där ärkebiskop Antje själv har upplevt närgångna män.
Hon säger:

- Vi alla ser att det är nog nu. Tystnaden behöver brytas, skammen behöver placeras där den hör hemma. Den är inte vår att bära på.

Det är sannerligen en helig vrede vi nu upplever.
Men å andra sidan är väl ÄB själv en del av den struktur som gjort det möjligt att män inom kyrkan - både kyrkoherdar och förtroendevalda - kunna fortsätta sitt tafsande?!

Är det en Låt-Gå-mentalitet vi ser? Feghet? Aningslöshet?

Oj vad tiden går! Är det inte 2017?

Ett exempel från en av de 382 kvinnornas vittnesbörd:

"En man i den församling jag arbetade i begick övergrepp mot mig. Jag bad min kyrkoherde om stöd. Den manliga kyrkoherden sade:
- Nej, vi ska inte s äga något utåt. Det här får du hantera själv. Tänk på församlingsbon och hans framtid."

Män håller med män. Förövaren skyddas och tas ifrån ansvar.
Det oskyldiga offret får bära skammen. Och skulden. Trots att det inte tillhör oss!

Låt gå. Låt stå...

Nej - låt bli!!

Blottare.

När Gud skapade människan gav han oss ett ansvar. När de hade brutit mot hans bud i Edens lustgård utbrister Herren Gud:

- Var är du? Vad har du gjort??

Bibeln är mycket tydlig med att visa att varje människa har ett ansvar för sina handlingar. Ingen kan skylla ifrån sig. Inte Adam på Eva. Inte Kain på Abel.

Inte våldtäktsmannen på offret.

Eller som Malcolm Kyeyune skriver på kvartal.se:

- Den som glömt att grundläggande konflikter faktiskt finns, kommer därmed att förminska sin motståndare och tro att han är ett passivt offer.

Nästan omärkligt sker förskjutningarna i positionerna vad vi upplever som försvarbart.

- En kvinna som vill leva i ett jämställt samhälle och en man som vill bevara gamla könsroller är i en existentiell konflikt med varandra.
Deras olika anspråk på att få leva s om människor utesluter varandra, skriver Malcolm Kyeyune.
Själva existensen av en frigjord kvinna är negationen av den traditionelle patriarkens livsrum, och vice versa.

- Ett av dessa anspråk måste förintas för att det andra skall kunna uppfyllas.

Konflikten är uppenbar, men vi har inte längre ord för det, eftersom vi tagit bort dessa viktiga begrepp "ansvar och skuld".

Har inga ord...

Det är höst. Det är mörkt, mentalt mörkt just nu i mansrollens haveri.
Det hjälper inte att vi tänder adventsstjärnorna för tidigt eller shoppar loss på Black Friday.
Verkligheten kommer ifatt oss när vi släckt lampan.

Jag vill låta NOVEMBER mellan Allhelgona och Advent vara en tid just för eftertanke.

Det är så viktigt för mig att få ta tid till allvaret. Kyrkoåret med sina bibelläsningar hjälper mig - såvida prästen inte sneddar och tar bort udden i dessa liberalteologiska tider av inre sekularisering.

Profeten Amos säger:

JA, DEN TID KOMMER, SÄGER HERREN GUD,
   DÅ JAG SÄNDER HUNGER ÖVER LANDET - INTE HUNGER EFTER BRÖD,
      INTE TÖRST EFTER VATTEN,
         UTAN EFTER ATT HÖRA HERRENS ORD.

DÅ SKALL DE IRRA FRÅN NORR TILL ÖSTER
   OCH SÖKA EFTER HERRENS ORD,
      MEN DE SKALL INTE FINNA DET.
         Amos kap 8:10-12

Guds ord till alla.

Är vi där nu? Irrar vi från norr till öster för att finna ord som ger mening?
Har vi slutat värdera det som händer och låter det passera, med ett "humm" och ett "aom"?

Låt-gå-tankarna kommer från öster. De värderingsfria meditationerna driver på utvecklingen. Eller avvecklingen, vilket du vill.

Jag längtar efter en renovering av vårt sätt att tänka. Tillbaka till källorna.
Jag är så tacksam för min Bibel, för det allvarsord som finns där - och för den upprättelse som Gud visar sida efter sida!
Upprättelse av den förtryckte och konsekvens för den som förtrycker.

Nej, det är inte Låt-Gå-Söndagen imorgon. Det är Domssöndagen!

Och ordet "dom" har två betydelser:
- dom = fördömelse av den som rövat, skändat och skadat,
- frikännande = av den som oskyldigt råkat ut för förövaren.

Gud vet. Gud dömer inte som vi människor gör. Gud har hela bilden klar för sig.

Och Herren ser varje man som tafsat, trakasserat och våldfört sig på någon annan människa.
Du kommer att få ta konsekvenserna av dina handlingar.

Sprucket hjärta.

Jag förväntar mig en kollektiv omvändelse hos alla de män som har mod att erkänna sina kränkningar.
Jag förväntar mig förlåtelse och gottgörelse av stora mått!

Försoning är möjlig.

Men först efter att vi avslöjar vår egen blindhet och återfår ansvarskänslan och att vi inser att godheten har en fiende. Just nu kan vi kalla den för Respektlöshet. Eller egoism.

Jag avslutar detta inlägg med några ord ur den bön som #vardeljus publicerat:

Varde ljus.

Gud! Du skapade kvinnan till din avbild.
Den som kränker henne, kränker dig.
Den som inte hör hennes nej, hör inte heller dig.
Den som struntar i hennes gränser, struntar även i dina.
Den som förnekar hennes sorg och vrede över övergreppet, förnekar dig.

Gud! Låt ljuset komma och hjälp oss att skilja ljuset från mörkret.
Låt kraften från de kvinnor som berättar skölja fram som ett reningsbad-
Sprid kvinnornas mod, vi behöver det!
Blås bort dimridåer, tunna bortförklaringar och feghet.

Amen.

En stjärna tänds.

Hoppfulla hälsningar från Helene Sture Låtgåfelt,

- tågresenär och predikant, som ständigt hungrar efter Guds ord.

TYSTNADEN BRYTS

Vi ser dig.

Kvinnors rasande kampanj "metoo" - mot sexuella trakasserier och övergrepp - är på väg att bli lika stort som när vi fick rösträtt...

Äntligen går det att skönja ett systraskap där kvinnor stöttar varann, och inte bara tiger bakom ryggen på de män som förnedrat oss.

Vilken oerhörd styrka när den ena efter den andra börjar berätta om vad de varit med om - och förpassar skammen och skulden dit där den hör hemma!

Hos den man som våldfört sig på henne.

Tystnadskulturen har fått gå i graven och sanningen uppstår ur mörka garderober och stängda dörrar.

456 skådespelerskor är i upprop mot alla sexövergrepp de varit utsatta för.

Skolor börja tala öppet om vad som händer mellan barnen och ungdomarna på rasterna.

Äntligen är det legitimt att tala om detta! Pinsamheten är borta.
Vi återtar kontrollen. Och drar ned byxorna på dinosaurierna...

Skam och skuld.

DÖDENS SNAROR OMGAV MIG
   DÖDSRIKETS FASOR NÅDDE MIG
      JAG VAR I NÖD OCH FÖRTVIVLAN.

JAG ÅKALLADE HERREN.
- HERRE, RÄDDA MITT LIV!

Så sänder Gud oss till varandra för att vi ska våga berätta.
Vi lyssnar, gråter, tröstar och lyssnar igen.
Det är början till läkande.

Och förfasar oss över vad en man kan tillåta sig göra, av nedlåtande kommentarer och respektlöst behandlande av kvinnors kroppar, där vår själ bor.
Jag orkar inte ge några exempel... då upprepar de sig, fast i skriftlig form och du har säkert läst tillräckligt många ändå.

Ett monster till!

 

Jag tänker på det här med tystnadskultur. Det är alltid några modiga som måste börja för att andra ska våga.
Mitt stora föredöme, min herre och Mästare, sade en gång så här:

DET SOM VISKAS I MÖRKER
  SKALL EN DAG ROPAS UT FRÅN TAKEN.

Nu ropas det!
Allt som varit dolt skall komma i dagen.

Men det kräver mod. Och styrka att tåla lidande och förakt innan tystnaden bryts.
Härskartekniken är kompakt på vissa arbetsplatser, i en del familjer, församlingar, föreningar, lärarrum... o s v.

Jesus talade inte bara om att lögner och svek skall få sin rätta dom, han talade också om Guds rike, där sanning och rättfärdighet bor.

Det ger mig kraft för varje dag att orka välja att tala, och inte tiga.

Jag ger all min kärlek och respekt till alla kvinnor, tjejer och flickor som nu börjar berätta.
Må Gud skydda och bevara våra själar så att vi läker ihop och blir hela och starka igen.

Titta på dessa foton. Utanför "Busfabriken" i Kungsmarken, Karlskrona, har man placerat två enorma dinosaurier för att välkomna barnen.

Till bus.

Fruktansvärt!

Det är väl inte roligt?? Bus är inte det samma som att skrämma skiten ur någon. Men det tycks vara ett tidens tecken.
Skräck är roligt. Skrämmas är kul. Retas är okej. Säja fula saker är bara på skoj. Och sedan flyttas gränserna fram, bit för bit.

Klappa lite på rumpan. Säga något om brösten. Ta för sig lite. På skoj. Men inuti flickan, tjejen, kvinnan är det skräck. På riktigt.

Metoo. Youtoo. Ididit. Youdidit.

Gör inte om det!

Stäng din rovlystna dinosauriekäft.

Youdidit.

Och jag ber att vi alla skall kunna ana något litet av Guds rike i all denna djävulskap.

JAG FÅR VANDRA INFÖR HERREN
   I DE LEVANDES LAND. Psaltaren 116:9

Talande hälsningar från Helene Sture Fransson,

- trakasserihatare, bushatare, förtryckshatare och hathatare...

ALLHELGONAHELG

Döden i livet.

Livet i livet.
   Döden i döden.

     Döden i livet.
        Livet i döden.

Det är Allhelgonatid och vi har fått stanna upp en stund inför livets allvar.
Kyrkogårdarna är mycket vackra med alla sina ljus och lyktor.
Det inger hopp.

Lever vi medan vi kan?

Tack för allt.

Vi är fast i tiden och rummet. Bundna. Låsta. Ingen av oss kan påskynda tidens gång - inte ens de som hittade på "sommartid och vintertid".

Tiden går som den går.

Men när vi dör, då går vi ur tiden.

Är vi döda i döden? Eller är livet med där också på något sätt?

JESUS SA:
- GUD ÄR INTE EN GUD FÖR DÖDA UTAN FÖR LEVANDE,
TY FÖR HONOM ÄR ALLA LEVANDE. Luk 20;38.

Kroppen är helt död. Men inte personen. Själen tillhör den oförstörbara energin.
Visst är vi levande i döden, men inte alls på samma sätt som är på jorden. Så säger Bibelns ord.

Och vi ska inte blanda ihop de olika tillstånden!

Människan är död och borta från oss här på jorden.
Men okroppsligt levande på Andra Sidan. Låt dem vara. Det tillkommer inte dig att "fråga döden".

Sök den Levande Guden istället.

Levande.

Livet i livet.
   Döden i döden.

      Döden i livet.
         Livet i döden.

Värst är nog döden i livet. Allt det som blir till aska medan vi tittar på.
Förhoppningar som grusas. Vänskap som tynar bort. Möjligheter som glider ur händerna.
Fred som dröjer.

Och den nära, kära som tar sin sista suck och dör.

Vår kristna tro har hjälpt mig så många gånger genom livet, genom att blottlägga allvaret, och sedan visa på hoppet.

Men inte det som närs av falska förhoppningar utan grund, utan av honom som själv dödade döden inifrån, med sitt liv.

Jesus för världen...

Psalm 766 uttrycker detta så starkt:

JAG TROR PÅ EN GUD SOM BOR INOM MIG
   OCH SOM BOR I ALLT UTANFÖR.

EN SKRATTANDE GUD, SOM VILL SKRATTA MED MIG,
   SOM LEVER MED MIG NÄR JAG DÖR.
   SOM LEVER MED MIG NÄR JAG DÖR.

SOM LEVER MED MIG NÄR JAG DÖR.

Christina Lövenstams välsignade ord löser upp alla tvivel och all räddhåga.

Gud lever med mig när jag dör.
Gud dog för mig medan jag levde.

Och här är jag, och jag vill leva för Gud, medan jag lever... och för dig och dig och dig!

Livets pileträd.

Livet i livet.
   Döden i döden.

      Döden i livet.
        Livet i döden.

Jag har kommit till den mognadsåldern i livet då jag börjar förstå längtan efter himmelen.

Det finns en tillvaro bortom rum och tid. Jag besöker den varje natt... Det är drömmarnas värld när vi sover!

I drömmen är allt möjligt. Alla naturlagar är upphävda. Förnuftet är för smått medan kreativiteten släpps lös och känslan av tyngdlöshet är alldeles underbar.

Därför har jag redan nu erfarenhet av "himmelen". Jag "vet" hur det är att finnas i en annan dimension - som snarkande död för min omgivning - men alldeles levande inuti sömnens rike!

Därför kallar Bibeln också döden ibland för en sömn. Sett från rätt håll.

Det är livet i döden.

Askgravlund i Sölvesborg.

 

Mitt hjärta är vidöppet och jag jublar mot himmelens och jordens Skapare:

I HIMMELEN, I HIMMELEN, MAN INGA TÅRAR SER.
EJ DÖDEN, EJ FÖRGÄNGELSEN DÄR SKOLA HÄRJA MER.

DÄR SKÄNKES FRÖJD OCH HÄRLIGHET
OCH FRID OCH OFÖRGÄNGLIGHET
   AV HERREN SEBAOT. Sv Ps 169:4.

Sörj. Och lev igen.

Det finns tid för allt. Gråt och lev. Skratta och dö. Tala högt och viska.
Omfamna, kyss och smek.
Och sörj det som är förlorat. Dina tårar sköljer bort askan och bereder mark för det nya. Med frid!

I Jesu namn!

Livs levande hälsningar till er alla i Allhelgonatid,
Helene Sture Hjärtenfelt,

- som fotograferade på kyrkogårdarna i Sölvesborg och som älskar dessa psalmer som inte väjer för det svåra utan som ger så mycket livsmod tillbaka. Det var för din skull jag skrev detta.

Ljuset segrar.

P.S. Jag glömde Döden i döden... Finns den? Ja, för alla våldsverkare som slaktat och dödat sina medmänskor. De får själva vad de gett andra.

Såvida de inte söker förlåtelsen.

 

LUTHER och ARBETET

Vitt arbete.

Har du hört uttrycket att ha "Luther på sin axel"?
Den strama plikt- och arbetsmoralen i Sverige tillskrivs Martin Luther. Vi påstår också gärna att det är Luthers fel när vi har dåligt samvete om man latar eller roar sig...

Men är det verkligen hans fel?

Just idag, den 31 oktober 2017, är det 500 år sedan Luther spikade upp sina teser på Wittenbergs kyrkport.
Jag läser Birgit Stolts utmärkta bok om "Luther själv" där hon gör upp med många vanföreställningar som moralistiska efterträdare orsakade.

Vad är "lutherskt?"

Hon citerar en f d minister som menade att han var "lutheransk" i sin hårda flit- och pliktkänsla.

En f d landshövding i Visby förklarade sin uppfattning så här:
. Vi har väldigt mycket som vi kallar för synd, pekpinnar hit och dit, en liten Luther på axeln. Honom skulle vi behöva kasta av oss ibland.
(sid 51).
Och en semesterfirare säger:
- Även om jag är ute och seglar så vill jag känna mig lite nyttig, att jag har presterat något.

Ute och seglar?

Expressen uppmanade den 1 juni 2001 i en ledarrubrik:
- Våga vägra Luther!

Men alla dessa missuppfattningar har faktiskt ingenting med Martin Luther att göra!

Birgit Stolt, professor i tyska vid Stockholms universitet och hedersdoktor i teologi i Uppsala, ska ta oss vidare i vad ordet "arbete" kan stå för.

Det svenska ordet för "arbete" är tyskt... och kom med medeltidens många hantverkare som invandrade till Sveriges städer. (sid 28).
Ord som "snickare, skräddare och slaktare" är låneord från lågtyskan.

Ute på landsbygden talade man istället om "verka, orka, yrka, slita och träla".

Idag har det engelska ordet "job" gett oss begreppet för förvärvsarbete, utan någon tanke på ansvar och kallelse.
- Jag ska gå till jobbet. Och sen går jag hem...

Vill gå hem.

Luther bröt med uppfattningen att det bara var det andliga ståndets medlemmar som hade en kallelse, vocatio.
Det kontemplativa livet i klostret är inte mer värt inför Gud än världsligt arbete.

Man kan säga att Luther faktiskt demokratiserade kallelsetanken till att gälla alla, menar Birgit Stolt.

Alla yrken har sina förpliktelser givna av Gud, och därmed en fullvärdig kallelse.

Har du förresten tänkt på att ordet "yrke" hör ihop med att "orka"...!

Luther poängterade också "lekmännens" kallelse, alltså att varje människa har genom Kristus möjlighet att nå Gud, utan förmedling av präst eller påve.

Det var en radikal demokratisering av hela troslivet!! (sid 31)

Alla är lika.

Jag tycker det är så underbart att läsa hur Luther själv beskriver arbetet:

SKALL NU INTE ETT HJÄRTA DANSA OCH FLÖDA ÖVER AV STOR GLÄDJE NÄR DET GÅR TILL SITT ARBETE, FÖR ATT GÖRA VAD SOM VAR DET ANBEFALLT, SÅ ATT DET KUNDE SÄGA:

- SE, DETTA ÄR BÄTTRE ÄN ALLA KARTUSIAN-MUNKARS HELIGHET, OM DE ÄN FASTAR SIG TILL DÖDS OCH OAVBRUTET BER PÅ SINA BARA KNÄN! (WA 30:1, 149).

Han talar av egen erfarenhet...

Här finns ingen sammanbiten pliktmoral, skriver Birgit Stolt. Avgörande är tron. Det är människans tro som ger glädje, tacksamhet och verksamhetslust.

Nu förstår jag varför så många har brukat anklaga mig för att vara en streber, vilja prestera och vara duktig...
- Nej, inte alls! har jag svarat. Jag gör detta för att det är roligt!

Jag har mitt fokus på glädjen i Herren, det hade Luther också, men mina vänner såg bara arbetet som ett slitsamt jobb, utan koppling vare sig till kallelse eller Gud.

- Men kan vi få låna dina anteckningar, Helene...
- Jasså... det passar då!

Streber.

Luther lyfter upp sin tids låg-statusyrken till stor värdighet.

I sin Huspostilla skriver Luther:

OM DET INTE ÄR MER ÄN ATT SOPA GOLVET SÅ KAN DU GÖRA DET MED GLÄDJE, I MEDVETANDE OM ATT GUD SER DET MED VÄLBEHAG.

Flickornas och kvinnornas sysslor får sitt rättmätiga värde, med Guds hjälp, då Luther prisar deras matlagning, spinnande, diskande och badande av alla barn...

Det är alltså inte fråga om nervös rastlöshet, utan om en inre drivkraft som ger glädje och känslan av värde, mening med livet och tillfredsställelse.

DÅ ÄR DET OCKSÅ DJÄVULEN TILL FÖRTRET!
UPPFYLLER VI TROGET VÅRT YRKE I DET "STÅND" GUD GIVITT OSS, KAN VI SÄGA MED TILLFREDSSTÄLLELSE TILL DJÄVUELN:
- I DAG HAR JAG GJORT DET OCH DET DÄRFÖR ATT GUD HAR BEFALLT MIG TILL DET.

Ja, allt arbete sker Gud Fadern till ära och medmänniskan till hjälp och glädje.

Inte rastlöshet.

Så, ska vi ha Luther på axeln eller inte?

Jo, jag vill gärna ha honom där!

Alla Luthers råd om vikten av avkoppling, vila och tacksamt tillvaratagande av livets glädjeämnen står i bjärt kontrast till dagens svenska uppfattning, skriver Birgit Stolt.

Att vi skall ha dåligt samvete så snart vi ägnar oss åt förströelser istället för "nyttigt arbete" har inte med Luther att göra. Han har ingen som helst skuld i detta!

Snarare är det något helt annat vi kan ge honom "skulden" för - eller snarare vår varma tacksamhet - nämligen:

1. Utbredd läskunnighet. Det är Luthers förklarande katekes som är orsaken till att analfabetismen utrotades i Sverige!

Därför tycker jag att svenska skolor självklart skall ha sina skolavslutningar i kyrkan - med Fader Vår och Välsignelse! Annars är själva skolan historielös när den inte förstår varifrån den kommer...

2. En gemensam sångskatt. Luther skrev många psalmer, där han lånade melodier från krogen men satte nya kristliga texter.
Den folkliga körverksamheten har också sin upprinnelse ur Luthers sångarglädje.

3. Uppskattning av arbetets värde där var och en har sin kallelse. Detta ligger också till grund för vår kamp mot arbetslöshet samt delaktighet i samhällslivet i stort.

Det är detta som är lutherskt!!

Nu är reformatorn reformerad.

Inte insnöad.

Snart ska vi spika upp nya teser på kyrkporten.
Ber att få återkomma till det.

Men det blev ju konstigt med vinterbilder i oktober... fast å andra sidan har vi i Blekinge fått vår första frostnatt i natt.

Mycket arbetsamma hälsningar från eder lutherska bloggerska,

Helene Sture Lutherfelt,

- glad bokstavsarbetare.

PILGRIMSVANDRING LUTHERS ANDA

Vandring med teser.

Soliga Karlskrona fick gatorna sopade av starka höstvindar. Kyrkorna stod fasta, men inuti pågår en ständig reformation - liksom inne i varje människa.

Följ med på pilgrimsvandringen i "staun", i Luthers anda!
Inte alla orkar lyssna på föredrag - då var denna promenad en alldeles utmärkt variant att få ta till sig kunskap och själv reflektera.

15 personer drog kapuschongerna tätt runt huvudet och samlades utanför Tyska kyrkan, eller Trefaldighetskyrkan som den egentligen heter.
Var och en fick säga något vad de visste om Luther - att "kunskapa" tillsammans är den bästa pedagogiken.

- Vi ska inte vandra långt, men länge... och långt tillbaka i tiden. Dessa 500 år som gått sedan Martin Luther protesterade mot den allmänna kyrka, har format vår tid till något helt annat. (Katolsk betyder allmän).

Inget fel på det här trädet.

På 1500-talet levde många i stor rädsla för Skärselden och straff som väntade där, till rening innan paradiset.
Kyrkan hade utvecklat ett system att sälja avlatsbrev, då man kunde slippa dessa straff efter döden.
Påve och biskopar tjänade fina pengar på detta och de ångestfyllda mänskorna lurades på sann salighet.

De 95 teserna om avlatens innebörd var en diskussionsskrift som Martin Luther den 31 oktober 1517 lämnade till ärkebiskop Albrekt.
Han ville inleda en öppen diskussion om avlatshandeln och presenterade sin syn på människans förhållande till Gud.

Till min egen förberedelse har jag läst Birgit Stolts bok "Luther själv", publicerad 2004, samt även hört henne föreläsa i Vadstena för några år sedan.

Birgit Stolt, prof i tyska och teol hedersdoktor.

 

Vinden kom hårt från nordväst. Vi gick över Stortorget och ställde oss vid sydöstra hörnan av planket, i hopp om att få lite lä.

Min vandringsledare Ulla Hällsén och jag hade valt ut några av teserna.

TES 1:

VÅR HERRE OCH MÄSTARE JESUS KRISTUS SA "OMVÄND ER..." OCH MENADE ATT DE TROENDE SKULLE LEVA HELA LIVET MED OMVÄNDELSE OCH BÄTTRING.

Ingen kan alltså köpa sig fri från sitt ansvar att leva i försoning med sina medmänniskor och med Gud.

Min fråga är hur ofta vi idag predikar "omvändelse och bättring"?
Nästan inte alls.

De snälla orden "Du duger som du är" är mycket fina och hjälper den som plågas av dålig självkänsla. Men, de stryker medhårs och hjälper inte personen att arbeta med sina mörka sidor.
Här har vi början till en av mina egna teser, anno 2017.

Jo, här behövs visst bättring!

TES 6:

PÅVEN KAN INTE EFTERSKÄNDA NÅGON SKULD, UTOM GENOM ATT FÖRKLARA ATT DEN HAR EFTERSKÄNTS AV GUD, OCH INSTÄMMA MED DET.

SOM MEST KAN HAN EFTERSKÄNKA STRAFF SOM HAN HAR FÅTT DELEGERAT TILL SIG SJÄLV.
I DE FALL DETTA FÖRAKTAS, STÅR SKULDEN HELT SÄKERT KVAR.

Luther älskade sin kyrka men var förtvivlad över det maktmissbruk som tagit över.
Att kritisera sin överordnade ska man inte göra, men nu hade avlatshandeln gått så långt att det var nödvändigt att påtala detta.

Martin gick i Heliga Birgittas fotspår, tänker jag. 200 år tidigare kritiserade även hon påven att återvända till Rom och lämna de goda leverpastejerna i Avignon, och istället sköta sitt ämbete...

- Visa mig, Herre, Din väg, och gör mig villig att vandra den!

Lojal, men kritisk.

 

Vi vandrade vidare ned mot gymnasieskolorna, där Karlskronas allra första kyrka byggdes en gång - Hedvig Eleonoras kyrka, någon gång på 1700-talet.

Det är svårt att föreställa sig vilken rädsla och ångest människor levde i på Luthers tid. Dock hade flera obehagliga minnen av svartrocks-predikanters skrämselpredikningar...

TES 16:

DET VERKAR SOM ATT HELVETET, SKÄRSELDEN OCH HIMLEN FÖRHÅLLER SIG LIKSOM FÖRTVIVLAN, ÅNGEST OCH GARANTERAD SÄKERHET.

Man kan inte skrämma någon till tro. Man kan inte heller bygga en relation på rädsla.
Och det är ingens uppgift att kontrollera någon annan, varken i äktenskapet, kyrkan eller i politiken.

(Samtidigt som vi stod här i snålblåsten utropade Katalanien sin självständighet från Spanien.)

Stränghet. Rädsla.

Luther försökte ju gå i kloster för att finna en nådig Gud. Hans gudsbild var en kombination av kyrkans överhets negativa dominans och hans stränga föräldrar.

Det berättas om deras övervåld i den aga de tillämpade - pojken Martin fick slag så han blödde för en liten nöts skull...

Upprepade gånger varnar Luther att man inte skulle aga barnen för hårt, och att det "alltid skulle ligga ett äpple bredvid riset"... så att barnen alltid skulle vara säkra på att föräldrarnas kärlek och tröst alltid fanns inom räckhåll.

Detta är värt att lägga på minnet i tider då vi inte längre vågar sätta gränser alls.

Och jag vet att "smäll på fingrarna" är nödvändigt när barnen lekt med knivar, eld eller sprungit rakt ut på gatan.

Mer frukt.

Luther lämnade klostret och gifte sig med Katarina von Bora, hans älskade Käthe, som födde 6 sex barn.
Birgit Stolt lyfter fram i sin bok hur familjefadern Luther upplevde plötsligt en oväntad och alldeles underbar faderskärlek när han fick hålla sitt nyfödda barn.

Det blev en riktig aha-upplevelse och blev en ny förståelse över förhållandet mellan Gud och människa.

Han såg sin hustrus tålmodiga omsorg om barnen, med ständiga blöjbyten, matning och tröstande.
Barnets hjälplöshet väcker föräldrarnas kärlek.
Hur då?
Genom att "kissa, bajsa, gråta och fylla hela huset med skrik - precis så oförtjänad är Guds kärlek mot oss syndare" (B Stolt, sid 199).

I ett av sina rundabordssamtal finns en fråga:

- Blir inte Gud trött på att förlåta oss våra synder dag efter dag? Vi blir ju inte bättre...

Och han svarar:

- Moderskärleken är mycket starkare än barnets bajs och skorv. Så är också Guds kärlek till oss mycket starkare än vår lort. Fastän vi är syndare, förlorar vi därför inte vårt barnaskap p g a vår orenhet, eller faller ur nåden för våra synders skull. (TR 1, 437).

Vi vandrade vidare genom staden, med en känsla av att vara Guds älskade blöjbarn...

Ospikat.

Vid Frälsningsarmén tog vi skydd vid ingången och lyssnade nu till orden om förlåtelsen -  "nycklamakten" - som Jesus gav Petrus:

- Det du binder på jorden är bundet i himmeln, och det du löser på jorden är löst i himmelen.

Alltså allvaret i att vi var och en förlåter den som gjort oss illa och inte tror att Gud kan göra det åt oss:
- Förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro...

TES 26, 27 och 28:

PÅVEN GÖR RÄTT, MEN INTE I KRAFT AV NYCKLARNA, SOM HAN INTE KAN ANVÄNDA SÅ, MEN GENOM SIN FÖRBÖN OM EFTERGIFT TILL SJÄLARNA.

MÄNNISKOLÄROR PREDIKAR DEN SOM SÄGER ATT SÅ FORT PENGARNA SKRAMLAR I KISTAN FLYGER SJÄLEN UT.

DET ÄR SÄKERT ATT NÄR PENGAR KLIRRAR I KISTAN KAN FÖRTJÄNST OCH GIRIGHET ÖKA. KYRKANS FÖRBÖN GER ALL MAKT TILL GUD ENSAM.

Evangeliet var mycket långt bort då avlatspredikanterna uppmanade folket att köpa dessa falska fribiljetter...
Det är sannerligen inget annat än usla mänskoläror!

Girigheten har i alla tider förlett människan.

Dock är det något helt annat med Frälsningsarméns slogan "Håll grytan kokande" då de samlar in pengar för att koka soppa åt de frusna. Där är pengabruket rätt. Och soppan god till både kropp och själ!

Ångra dig! Hoglands Park.

15 moderna pilgrimsvandrare vandrade vidare i tyst begrundan.

Vi går i bön, just nu för någon som vi har problem med, bråkar med och tycker illa om...
- Gud, hjälp oss komma till rätta med oförrätterna, och leva i förlåtelse.

Vi gick längs med Hoglands Park, som inte har så många stora träd kvar. Nya lindar från Tyskland står nu i en prydlig och tråkig rad, alltmedan de gamla träden kämpar med dåligt fäste i dålig mark.

Också en bild för hur det kan vara ställt med kyrkan... och den egna själen.

Vi rundade hörnan där den anrika mattaffären tidigare låg, men som tvingats slå igen p g a parkeringssvårigheterna i örlogsstaden.

Pingstkyrkans stora kors på väggen är en predikan i sig. Vi tog skydd under entréns utskjutande tak.

Vintertid...

TES 36, 37 och 44:

ALLA KRISTNA, SOM VERKLIGEN ÅNGRAR SIG, HAR RÄTT TILL FULL EFTERGIFT AV STRAFF OCH SKULD, ÄVEN UTAN BREV OM FÖRLÅTELSE.

VARJE SANN KRISTEN, VARE SIG LEVANDE ELLER DÖD, ÄR DEL I ALLA VÄLSIGNELSER I KRISTUS.

MEN GÄRNINGAR AV KÄRLEK ÖKAR KÄRLEKEN, OCH MÄNNISKAN BLIR BÄTTRE. MEN GENOM AVLAT BLIR INTE MÄNNISKAN BÄTTRE UTAN BARA MER BEFRIAD FRÅN STRAFF.

Här har vi ångern igen. Och Luther låter förstå att var och en har en egen relation med Gud - utan prästernas medling. Ni känner igen orden från vår egen högmässa, då prästen ber:

- Till dig som ber om dina synders förlåtelse tillsäger jag på Herren Jesu Kristi uppdrag: dina synder är dig förlåtna!

Förlåtelsen kommer inte automatiskt - bara till dig som ber om det.
Och det är Gud som ger förlåtelsen, hörbart förmedlad genom prästen, som själv har behov av förlåtelsen.

Dessa teser fokuserar på välsignelserna i Kristus, inte på skrämselstraffen.

Välsignelser i Kristus.

Många rika köpte sig fria genom att betala fattiga att gå pilgrimsfärd till Rom i deras ställe. Vilket eländes fusk och utnyttjande!
Det är bara den sanna kärleken som är det riktiga livet i Kristus.

Så tragiskt att tro att tillbedjan av reliker, och att kyssa påvens ring, skulle kunna påverka den egna saligheten.
Tänk när Heliga Birgittas kvarlevor transporterades genom Europa, då försvann det ena benet efter det andra... Skelettdelar efter ett helgon var hett stoff (stoft...!).

Det var inte mycket kvar när hon kom fram till Vadstena. Bara ett lårben och två skallar - den ena från hennes ungdomstid och den andra när hon var äldre...

Ett förlösande skratt rungade intill Pingstkyrkans väggar.

Hur många skallar kan du se?

 

Uppe vid Möllebacksgränd såg vi havs-fontänen spruta ute i Borgmästarfjärden. Nordvästan tog tag i vattenstrålarna och skickade dem in mot land.

Där det tidigare fanns en parkering under grönskande träd, står nu Karlskronas senaste bostadsbygge Nordstjärnan, inklämt på en smal tomt, med lägenheter som har en vidunderlig utsikt.
Det är byggt med korrekta pengar, men hur är det med Peterskyrkan i Rom?

Den är byggd med korrupta syndapengar.

TES 50 och 86:

DE KRISTNA BÖR UNDERVISAS ATT OM PÅVEN KÄNDE TILL AVLATS-PREDIKANTERNAS UTPRESSNINGS-METODER SÅ SKULLE HAN FÖREDRA ATT PETERSKYRKAN BLIR TILL ASKA, FRAMFÖR ATT DEN BYGGS UPP MED HUD, KÖTT OCH BEN AV HANS FÅR.

VIDARE: VARFÖR BYGGER INTE PÅVEN, VARS FÖRMÖGENHET IDAG ÄR SOM FÖRMÖGENHETEN HOS DE RIKASTE, PETERSKYRKAN FÖR SINA EGNA PENGAR, ISTÄLLET FÖR ATT BYGGA DEN FÖR PENGAR FRÅN FATTIGA TROENDE?

Vilobänk på Möllebacken.

Dessa teser talar för sig själv.
Jag har besökt Peterskyrkan en gång. Det räcker. Aldrig mer att jag sätter min fot i en byggnad som har så mycket ångest i murbruket...

Kyrkan är VI, de levande stenarna.

- Käre himmelske Far, vi ber för dem som bor här på Möllebacken, och för EFS-församlingen att vi tillsammans rent och klart, utan pålagor, skall förkunna ditt evangelium om befrielse och frälsning, i Jesu namn.

Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att vandra den.

Bakom ligger Nordstjärnan.

Vår residensstad är byggd på 33 bergsknalle-öar. Vi gick ännu mer uppför tills vi kom till Emanuelskyrkan. Sjöfarare och handelsresanden tog med sig Metodistkyrkans församlingsliv till Karlskrona.
Nu för tiden är det inte så många kvar i denna fina lilla församling.

En nyetablering av Nordiska Katolska kyrkan hyr in sig här. Sann ekumenik. Men ni firar nog inte Luthers reformation, eller?

Eftermiddagssolen slog sina strålar i guldkorset, och det var precis det som de sista teserna ville lyfta fram, friden och korset:

TES 92 och 93:

BORT DÅ MED DE PROFETER SOM SÄGER TILL FOLKT I KRISTUS:
- FRID, FRID, DÄR DET INTE FINNS NÅGON FRID.

VÄLSIGNADE ÄR ALLA DE PROFETER SOM SÄGER TILL FOLKET I KRISTUS:
- KORS, KORS, DÄR DET INTE FINNS NÅGOT KORS.

Vad betyder detta?

Välsignat arbete!

Som sagt, ingen kan köpa sig frid. Det är genom korset som friden kommer.

Tänk efter; om vi själva skulle kunna lösa all ondska, förlåta alla synder och försona allt elände, då hade Kristus inte behövt dö på korset för vår skull.

Jag berättade om en f d buddhist som funnit sådan oerhörd glädje i Kristus, då hon visste hur omöjligt det är att själv sona sina synder, hur många gånger hon än blir återfödd i reinkarnationen... Jesus på korset har gett henne sann glädje, och sann frihet. Frid.

Detta är två teser som behöver lyftas fram i vår tid.

Om jag skall raljera så kan ibland en slarvig förkunnelse låta så här:
- Fånga dagen, var snäll och ta hand om dig.

Det är ju vackert så, men när problemen kommer, oro och sorg, då hjälper det inte att fånga dagen. Där finns ingen frid.
Det behövs betydligt kraftigare hjälpmedel för att komma igenom.

- Min kärlek är korsmärkt, sa Heliga Birgitta.

Och så gjorde även Martin Luther.

Nytillskott.

Nu var det nedförsbacke tillbaka till Tyska kyrkan.
Ordet var fritt och kommentarerna flödade.

Martin Luther var levnadsglad och såg till att hans studenter fick en bowlingbana att koppla av med.
Vilan och återhämtningen var mycket viktig för honom. Att hålla vilodagen helgad påverkade hans syn på arbete och vila. (sid 43, B Stolt).

En gång ryckte han pennan ur hand på Melanchton, sin medhjälpare, när han fortsatte skriva även under måltiderna:

- Man tjänar Gud också genom overksamhet, ja, särskilt genom overksamhet!

Nu har vi reformerat själva Reformatorn!
Den stränghet vi förknippar honom med kom senare under slutet av 1500-talet, då den lutherska ortodoxin blev moralistisk och tog bort all livsglädje.

När Luther gav rådet vid dysterhet och depression att "äta och dricka gott, söka tröst i glada människor, musik och tidsfördriv", så reducerades det till att "söka tröst i Guds ord och gudfruktiga människor"...

Och glöm inte att det var kung Gustav VI Adolf som hade till valspråk:

- PLIKTEN FRAMFÖR ALLT!

Inte Luther!! Han var fullt upptagen med att översätta Bibeln till folkspråket och dikta nya sånger och psalmer!
Strängheten riktade han mot dem som behövde den: Förtryckarna. Inte de förtryckta!

Fredrikskyrkans plank.

15 frusna karlskroniter ställde sig innanför den gröna kyrkporten och stämde upp i hög och ljudlig sång:

VÅR GUD ÄR OSS EN VÄLDIG BORG
HAN ÄR VÅRT VAPEN TRYGGA
PÅ HONOM I ALL NÖD OCH SORG
VÅRT HOPP VI VILJE BYGGA. Sv Psalm 237.

Vilken underbar eftermiddag det blev!

Tack alla vänner och församlingsbor som deltog i denna reformationsvandring!

På tisdag kl 18 skall det spikas upp nya teser, på planket vid Fredrikskyrkan.
Får se som vilken vindriktning blåste tar då... gärna sydöstran... ; )

Glada hälsningar från Helene Sture Tesfelt,

- stolt lutheran och Kristusälskare.

Lägg ned mobilen! Koppla av.

BLOGGVILA - VADSTENA

Anemon, vänd mot ljuset.

Jag skriver - alltså finns jag.
Du läser - alltså finns du!

Hm, jag vet inte om Descartes skulle hålla med mig i min omformulering av hans bevingade uttryck:

"Je pense, donc je suis" = Jag tänker, alltså finns jag.

Nu är hösten här med nya uppdrag. Jag behöver vila från min närvaro här på bloggen. Fingrarna protesterar, kameralinsen också - men det är nödvändigt.

Jag läser och ber ur bönboken:

- Herre, ge mig ljus då jag nu skall fortsätta min vandring, så att jag klart kan se vad Du vill att jag skall göra, eller lämna ogjort...

Vi gör för många saker. Vill för mycket. Pressas av andra. Livet trycker på.
Foten trycker på bromspedalen och hjärnan säger stopp - inte fler intryck!

Paus. Jag finns ändå.

Jag drog mig undan till Vadstena i helgen för att fira heliga Birgitta, den 7 oktober.

Det var så fint att få samlas i Birgitta-systrarnas samlingssal inne i klostret och få ett samtal med syster Monika. Vi var en stor grupp samlade och vi lyssnade med andakt:

- Gud har gett oss tid till bön. Här lever vi i rytmen av bönen. Tidegärden är ett skydd runt tiden. Inget annat får ta dess plats.

Det är inte lika enkelt för er som lever ute i världen, fortsatte hon. Vi känner stor respekt för er som frivilligt söker till bönens gemenskap!

Någon i gruppen ställde en fråga:

- Vad tänker ni att heliga Birgitta kan betyda idag?

Syster Monika svarade:

- Heliga Birgitta visar hela tiden på Guds närvaro och Guds vilja.
Hon är ett föredöme i att inte vara rädd för att göra vad man anser vara rätt, särskilt inte vad gäller att förmana maktens män!

Birgitta var kritisk mot kyrkan - men lojal. Man får acceptera vissa saker som man inte är nöjd med, sa syster Monika.

Samling vid skrinet i Klosterkyrkan.

En annan fråga hamnade lite snett, men fick ett rakt svar:

- Vad kan heliga Birgitta betyda i klimatfrågan?

- Hm... det var ju inte aktuellt på den tiden, på 1300-talet... Möjligen kan jag svara kort: "Du är inte världens centrum..."

Upplys natten... Birgittas bön.

Det var en vacker dag i Vadstena. Maschaller var tända från Birgittasystrarnas kloster till den stora mäktiga Klosterkykran. Det glimmade i höstlöven, även från Pilgrimscentrum.

Snart skulle den högtidliga processionen till skrinet börja, där vi tillsammans skulle få sjunga Completorium - aftonbönen.

Heliga Birgitta levde nära jungfru Maria i bibelläsning och bön. Hon såg Jesus och hans liv genom hennes ögon. Det ger en alldeles speciell infallsvinkel, av moderlighet och ömhet.

Sveriges största lärjunge till Jesus.

Det var ett lyckligt sammanträffande i Vadstena denna helg att även Symbolföreningen var samlad här.
Det var årsmöte med delande av goda symbolövningar - allt ifrån hur man använder denna kunskap i samarbete med Arbetsförmedling och Försäkringskassa, till fotovernissage och rituell dans utifrån Psaltaren 23.

Nu är jag påfylld och välsignad rikligen och går nu in i bloggvila.

Jag behöver krafterna till att fokusera på predikan och själavård i Karlskrona - och om Gud vill - göra några närradioprogram i Sölvesborg, med kyrkans företrädare! 92,0 mHz.

Hornvingar på fötter.

Till nya läsare; ni hittar säkert några äldre guldkorn att läsa! Eller bara spana in bilderna.
Till er andra; vi möts i bloggosfären längre fram!

Jag skriver inte - men finns ändå!
Du läser inte - här - men finns fullt ut ändå!

Gud syns inte - men... det gör inte havet heller för fisken som simmar i det.

Lyssna nu till vad Herren säger att du skall låta vara ogjort... och ta emot höstens glödande färger.

Vilsamma hälsningar från Helene Sture Bloggfelt,

- vilande, tänkande, sovande, vakande...

... skrattande!