SWEDEN ROCK RULLAR IGÅNG

Vi är världens bästa rockpublik.

Öronproppar och solglasögon, strumpbyxor och linne, sandaler och skinnjacka... och massor av förväntan!
Ryggsäcken laddades med nödvändiga attribut för att klara några dagar på Sweden Rock Festival. Jag glömde väl inte regnrocken och ylletröjan?
Rostskyddsmedel eller solkräm?

Precis innan jag skulle gå, kom maken hem med ett gäng äldre damer i besöksgruppen.
- Wow va´ häftigt! sa en av dem och tittade på mina nitbälten.
Det finns en liten hårdrockare inom oss alla....

Nita bollen! I mål.

Behovet att släppa loss och plocka fram en annan sida är nödvändig. SRF är en enda jättestor maskerad, egentligen. Av med kavaj och fina titlar, fram med trasiga jeans och snusnäsduk!

Även jag vill vara privat och lyssna till mina gamla tonårsidoler. Men det brukar inte gå... Undrar hur lång tid det tar innan jag blir igenkänd denna gången?

2 minuter. Kvinnan i biljettluckan vid tågstationen sa:
- Hej! Bussen kostar 60 kr och vi har dansat Helig Dans i Lund du och jag!
- Hej oj, jaha.. ! Nu blir det inte särskilt heligt utan mer bang-bang... : )

10.000. Det kommer 20.000 till.

På bussen satt en äldre pensionärspar och en tuff hårdrockssnygging med skäggstring på hakan.
Paret skulle lyssna på sitt barnbarn i lilltältet... Även Alice Cooper har varit nybörjare...
Och snyggingen jobbade i Göteborg, med logistiken kring Metal Town.

- Sweden Rock är världens snällaste festival, sa han, jag har rest runt i Europa och vi är världsbäst på att fixa allt runtomkring. Knappt några skador, inget våld och få omhändertaganden.
Han såg nöjd ut redan innan det börjat.

Förtroende.

Det är viktigt att vi som kristna finns med på olika festivaler. Mötte glada leeden från några tjejer från Tving:
- Så bra att du är här, Helene!
Och ett gäng campare vinkade och hejade på "kyrkan".

Som vanligt stod Street Church med ett enkel träkors mitt i flödet av människor.
De delar ut gratis små bönböcker och Metal-Bibeln. Den som vill kan får förbön, på "studs", eller samtala en stund.
Annars är det viktigaste att bara möta någons blick, och sända en kärleksfull tanke.

Street Church mitt i vimlet.

En man sa:

- Ni är inte ensamma. Vi är många... Jag har visserligen inget kors på mig, men mina vänner vet vad jag står för.
De värsta banden är inte här i år... de som spelar med satan så att hjärtat kommer i otakt...
Många hårdrockare är kristna, Gud välsigne er!

Ett gäng från Frälsningsarmén i Nässjö var här för första gången. Katarina hade en hel predikan på ryggen:

Community of Christ.

Men det kan också vara tvärtom. En kille med långt, blont hår kom fram och muckade:
- Vi är primater. Du är en apa. Det är vetenskap. Säg inte emot! Eller hur!
- Vad är det du vill?

Han var inte intresserad av att lyssna utan ville sätta dit alla kristna. Jag såg honom i ögonen och bad Jesus lysa, tyst, men kärleksfullt.
- - - ... öh, man ser i dina ögon att du är hjärntvättad...

Vi markerade vår gräns. Vår tid och uppmärksamhet kan användas bättre.
- Hejdå, ha det så bra, sa vi och vände ryggen mot lögnen.

Han lämnade mörker och avsmak efter sig.

Ser du vad det står?

I bakgrunden hörde jag 10CC spela och langosdoften var fet. Kön till världens största burgare på 600 gram var slut, och jag funderade på vem som orkar äta ett drygt halvt kilo malet kött...

Hårdrock är inget för vegetarianer... eller?

Stor, större, störst.

Avslutar denna min första festivaldag med en ljusglimt från mannen i röda mössan.
Han sökte efter sinnesfrid, och vi bad med honom sinnesrobönen:
- Gud, ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden. Jesus, hjälp mig. Amen.

Ibland gömmer sig tron i skuggan.
Ofta ser man inte Jesus på grund av mörkret...

Kisa med ögonen och titta en gång till på Katarinas skylt:

J E S U S

Lugna hälsningar,
Helene Rockfelt

JESUS I KALMAR på Nationaldagen 6 juni

Ängder gröna. Vallmo i Kalmar.

6 juni - vad skall vi fira?
Vi lyckliga svenskar som har haft fred så länge, vi förstår knappt hur dyrbart det är. Men vi lär oss att idag firar vi vår svenska grundlag, som demokratin bygger på.
Jag hänger gärna ut vår lilla blågula och gratulerar oss som bor i detta underbara land!

Med det solgula korset i mitt hjärta och med blå himmel ovanför nynnade jag på nationalsången "din sol, din himmel, dina ängder gröna"... och satte mig på bussen till Kalmar.

Mycket folk i Kalmar idag.

Alla kyrkor hade samlats på Larmtorget för att manifestera vår tro på Jesus Kristus.
- Är ni emot någon annan?
- Nej, vi är bara FÖR. För Jesus. Och vi är här för att uttrycka vår kärlek till honom.

Lovsångsledaren Bengt Johansson ledde oss i vår tids sångskatt "Ropa till Gud", "Bara i Dig har min själ sin ro" och  "Allt till Jesus".

Lovsångsflaggor och Bengt Johansson på scen.

Ärligt talat var jag lite nervös hur detta skulle gestalta sig...
Jesus-manifestation... skulle det bli högljudd proklamation och hallelujarop? Just därför ville jag vara där, för att själv få se och höra, och för att själv få prisa och ära honom som är den levande källan i mitt inre!

Det blev en glad, lugn och sansad dag med korta, enkla ord och innerlig sång.

Förbönen presenterades föredömligt:
- De som nu kommer upp på scenen är representanter för kyrkorna, kommunens beslutfattare, näringslivet, en mamma, en läkare och en universitetsadjunkt.
Och så bad de för dessa olika verksamheter.

Sedan kom nästa gäng:
- Sussie Kårlin från Bibeläventyret, Street Church, missionsbåten Shalom, en grekisk tjej som Gud kallat hit som missionär, och en fotbollsspelare - som fick gult kort när han på fotbollsplan tackade Jesus när han gjort mål...
Nu fick han applåder istället och bönen flödade...

Förebedjare.

"Allt jag har av drömmar, allt jag vill överlämnar jag nu, och lägger i din hand.
Det är bara i Din vilja som min frihet är..."

Den som ville fick ställa sig på knä på kullerstenen... Mäktigt. Stilla.
- Kristen tro är inte prestation. Det är kapitulation.... inför en kärlek och försoning som ingen av oss själva kan åstadkomma.

"Hungrig kommer jag till Dig, för jag vet Du mättar mig.
Torr och törstig, men Din kärleksström den sinar ej.... "

Glada vänner från Torsås firar med glass.

Jag glömde bort att jag var hungrig - på mat - så när allt folk drog sig mot Domkyrkan på Stortorget, hittade jag en folktom pastabar.

- Välkommen! sa ägaren, vad är det som händer här egentligen?
- En lasagne tack, jo hm....
Skulle jag berätta?
- Det är en Jesus-manifestation där vi sjunger och tackar Gud för allt gott.
- Äh, sånt är jag inte intresserad av...

Lasagnen åkte in i plingmaskinen, men sen fortsatte han:
- Det är alla religioner som orsakar allt skit... man dödar och bugar och bockar sen för sin gud och...

Försiktigt inflikade jag:
- Bristen på mat och orättvis fördelning av mark är den största konfliktorsaken. Den kyrka jag känner, arbetar medvetet med dessa frågor. Den kommunistiska ateismen har skördat fler offer... Och islam är långt bort från det jag tror på.
- Gillar du tzatziki?
- Ja tack. Hejdå. Guds frid med dig.

För mig var detta dagens viktigaste Jesus-manifestation, där på pastabaren i Kalmar.

Protestanter? Nej! Eller jo...

Eller manifestanter... fast farbröder...

Nattvardsgudstjänsten utanför Domkyrkan var också mäktig, men lågmäld.

Gospel och sommarpsalmer, vitklädda präster och diakoner - och samling för barnen inne i kyrkan.

Växjö-stiftare.

- Vi har kommit ut på torget idag för att ingen skall känna sig utestängd, sa biskop Jan-Olov Johansson, och fortsatte sin predikan:

- Jesus samtalade med Marta om uppståndelsen. Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva, om han än dör. Tror du detta? (Johannes evangelium kap 11:18-27)

Här stannade biskopen upp och var och en fick fundera på sitt svar.

Med Marta vill jag ge min trosbekännelse:
- Ja herre, jag tror att Du är Messias, Guds son, han som skulle komma i världen.

Jag ville inte åka hem. Gud, ge mig någon att fika med!

- Hej, kommer du ihåg mig, från Timmernabben?
Ibland kommer bönesvaren utan handläggningstid... och dessutom var det en person som också kämpar med hjärnstress och återhämtning...
Kullzénska Caféet hade allt man kan önska sig.

Återhämtning!

Efter kaffet gick jag in i Kalmar Domkyrka.
Samlade mina tankar och upplevelser.
Såg en Kristusbild från svunnen tid, där Jesus hade en dansk flagga i handen... Religion och nationalism hör inte ihop!

- Gud är gränslös, sa biskopen. Gud blev människa för att det mänskliga skulle bli gudomligt. Gemenskapen skall upprättas.

Kyrkans skepp.

Men dagen var inte slut. Jesus-folket blandades upp med "vanliga kalmariter"... Hemvärnets orkester spelade och fanor och flaggor vajade.
- Du gamla du fria du fjällhöga Nord...
Det var en ärevördig avslutning på denna Kalmarutflykt.

Men vår nationalsång handlar inte om Sverige, utan om Norden och vår stormaktstid... Är texten verkligen så bra, egentligen...?

Glada och stolta.

Nu har jag laddat upp ordentligt inför Sweden Rock imorgon.
Väntade på bussen och bläddrade i en tidning:

Hårdrockarna i Sabaton från Falun brukar inleda Sweden Rock med att spela nationalsången. En reporter frågade:
- Ni säger att det är samma sak att sjunga nationalsången som "Stilla natt". Är inte det politiskt naivt?
Joakim Brodén svarar:
- Inte ett dugg. Jag kan sjunga en hyllning till Jesu födelse, även om jag inte är kristen.

- Och du kan sjunga "Du gamla du fria" även om du inte är patriot?
- För mig är den låten VM- och OS-guld.
- Tycker ni inte att ni spelar de främlingsfientliga i händerna?
- Nej. Inga extremister av något slag skall ha patent på Sverige. Flaggan och historien kan inte tillhöra någon slags politisk eller religiös förgrening.

"Under blågul fana".

Larmtorget i Kalmar.

Och medan musikkårens paradmarsch sakta klingar ut, bläddrar jag vidare i tidingen "Hårdrock"-Aftonbladet 4-10 juni, och låter Sabaton avsluta:

- Oavsett hudfärg eller etnisk tillhörighet; kom och sjung nationalsången med oss!

Du och jag. Och Kalmar slott och tågstationen.

Om Frihet. I Jesu namn.
Helene Sturefelt

DET FINNS MER ATT FÅ! Carl-Erik Sahlberg i Torsås

Det finns mer att få!

- Ni som tror att det inte finns mer att få hos Gud, ni kan gå hem... Men ni som längtar efter mer, ni kan sitta kvar.

Carl-Erik Sahlberg inledde sin predikan i Torsås Missionshus rakt på sak. Med sin långmälda, varma och finurliga stil, tog han med oss rakt in i trons kärna, tillsammans med Peetrus.
- Tänk om Petrus och de andra lärjungarna nöjt sig med att bara lämna näten... det hade inte gett någon kraft! Jesus visade dem en ny väg.

DET FINNS MER ATT FÅ!

Här är mina anteckningar från gårdagens fullsatta möte i missionskyrkan. Kristna bröder och systrar ger varandra veckans bästa dag  - lördagkvällen - till att mötas till bibelstudium och lovsång. Det underlättar om du också har din Bibel uppslagen, för det finns som sagt mer att få...
Det är fem "scener".

Förväntan.

Inledning:
Jesus kallar lärjungarna genom att be dem lägga ut sina nät på djupare vatten.
- Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.
Läs mer i Lukas 5.
Tänk om Petrus sagt nej? Eller "jag kommer senare"? Eller "ja, men... jag ska bara ta med mig båten..."

En människa kan inte ställa villkor när Gud kallar... Då lämnar man allt.
Tänk om Petrus skulle släpat runt med sin båt - då skulle det varit svårt på vandringarna över torra marker, och han skulle inte kommit upp på Förklaringsberget.

Vänta, jag måste ha med mig allt!

Scen 1:
Petrus skriver i ett av sina brev att han tidigare levde ett liv utan hopp, utan gemenskap, utan ljus och utan evighet... Vid Gennesarets sjö fick han allt detta!
Det handlar om Bekännelsen.

Man kan vara troende, men inte våga bekänna sin tro på Jesus. Carl-Erik berättade om våndan att våga få de där orden över läpparna... att inte förneka Gud, att våga berätta att man tror på Jesus när någon frågar.

Matteus 10:32 pekar på allvaret vad som händer när vi förnekar varandra.

Carl-Erik sa att det första riktigt stora steget var att efter konfirmationen själv bestämma sig för att gå till kyrkan... och ta emot nattvarden.
- Det gjorde jag som yngling, den 5 augusti 1962, sa han glad. Mycket vände den dagen. Frälsningen blev på riktigt.
Men. Det finns mer att få!

Carl-Erik Sahlberg i Torsås.

Scen 2:
Som kristen ska man inte gå i egen kraft. Och förväxla inte iver med Guds kraft!

Petrus var en kraftfull person, men feg...
Han förnekade sin frälsare på Skärtorsdagens kväll inför en tjänsteflicka:
- Nej, jag känner inte den mannen!

En kort tid senare, efter himmelsfärden, inväntar de den Helige Andes utgjutande i Jerusalem. Frimodigt går de ut bland folk och fiender och berättar glatt om Jesus, den korsfäste och uppståndne.
Vad har hänt?
Den Helige Ande hade kommit över dem, drivit ut all fruktan och gett dem en kärlek som besegrar världen. Läs mer i Apostlagärningarna kap 2.

Möte i Torsås.

C-E Sahlberg längtade också efter mer kraft. Han var tveksam till pingstvännerna... men det var de som talade om Anden. Han övervann sitt motstånd och fick förbön av en kvinna som var bibliotekarie. Och Andens kraft kom.

- Det handlar inte om en egen kick, utan om kraft till tjänst!
Carl-Erik prästvigdes 1968, endast 23 år gammal, såsom Sveriges nästyngste.

Nu kan vi väl vara nöjda?
- Frälst. Fylld av Ande. Det finns mer att få...

Paula & Pegga Gullbing, andefyllda.

Scen 3:
Petrus blir brukad på ett sätt som han inte skulle kunnat drömma om. Han predikar för stora skaror och ordet träffade dem i hjärtat.
- Vad ska vi göra? frågade de.
Tänk om Petrus sa: Tja, ni kan väl sökare vidare...

Nej, han sa:
- Omvänd er! Låt er alla döpas i Jesus Kristi namn, så får ni förlåtelse för era synder. Då får ni den Heliga Anden som gåva. Ty löftet gäller för er och era barn... Apg 2:37

Carl-Erik upplevde också att han blev brukad.
Från en landsortsförsamling till St Clara kyrka i Stockholm kom han till en nästintill utdöd församling. Men han har under sina 23 år där fått se hur församlingen vuxit från tre tanter (tack Gud för alla trofasta tanter!) till 30... till 300 och ännu lite till...

- Jag tycker att jag bara stått i hörnet, egentilgen, men Andens kraft har varit verksam, och då blir man brukad! Efterfrågad! Till och med ens skugga kan vara i tjänst!

Och så berättade han hur liknande tecken och under som i Apg kap 5 också sker i St Clara kyrka.
- Jag gick förbi en deprimerad kvinna i kyrkbänken, skuggan föll på henne... glädjen återvände...

Petrus går i Jerusalems gränder, och folk blir friska.
- Frälst. Andefylld. Brukad. Men det finns mer att få!

Damer i St Clara kyrka.

Scen 4:
Petrus skriver brev till de helgade och renade i Jesu Kristi blod, de som lever skingrade i Pontos, Galatien och Kappadokien...

Jag drog på munnen och tänkte på förra våren när vi åkte till Turkiet - I Paulus fotspår - tillsammans med Carl-Erik Sahlberg. Jag har varit på de där konstiga bibliska platserna! Jag har sett spåren efter de första kristna...

Sahlberg leder oss i Antiokia i Pisidien.

Petrus fiskaren har nu av Anden förts långt ut i vida världen. Från fiskebyn Betsaida till Turkiets yttersta gränser, från dem han kände till Antiokias 500.000 invånare. Och till Rom.

I ett av sina brev skriver Petrus förtäckt om världshuvudstaden Rom, han kallar den "Babylon".

Tänk om han den morgonen vid sjön hade sagt nej till Jesus? Då hade han fått nöja sig med att bli suppleant i fiskevårdsstyrelsen... Och Carl-Erik hade varit kvar i Jämtland.
Han bad oss var och en tänka efter hur Anden har fört oss vidare i livet, eller uttrycka en önskan att bli brukad mer...

- Tro att Gud är God! Gud vill Gott! Gud vill att era plattformar ökar.

Utökad plattform. Gå! Sända två och två.

Carl-Erik blir pensionär i november 2012. Då ska de flytta till Tanzania och fortsätta bygga upp barnhemmet, som redan samlar 170 flickor.

- Från Svenstavik till Kilimanjaro, skrattade han, bara för att jag också vågade bekänna den där dagen i augusti 1962.

Begränsa inte Gud! Det gör bara fienden...
Och minns Lewi Petrus, som började sin gärning när han var 46 år, och startade nytt när han var 80 år!

Frälst. Andefylld. Brukad. Ut i världen. Men det finns mer att få!

Flygplatsen i Hatay, Turkiet.

Scen 5:
Det stora gästabudet i himmelen! Tänk dig dagen då vi kommer hem till vår himmelske Far! Vem kommer att sitta vid hans högra och vänstra sida? Vi vet inte, men vi gläder oss åt att äntligen få vara hemma.

Frälst. Andefylld. Brukad. Ut i världen. Himmelen.

Tack Gode Gud för Allt! Himmelskt lycklig, redan på jorden.

Vittnen.

Nedteckant av Helene Sturefelt,
- som inväntar Guds nästa steg, i vila, och sedan...?!

VÄNNER PÅ FESTIVALER

Ensam? Eller bara själv?

Vem vill vara ensam? Gärna själv, men inte ensam.

Tänk så mycket vänskap och gemenskap som uppstår på festivaler.
Den isolerade nutidsmänniskan längtar tillbaka till storfamiljen, och nu är sommartiden här med alla sina möjligheter.

Vilken paradox - ju mer vi hävdar vår individualitet, desto mer behöver vi den stora gruppen...

Får jag vara med?

Jag njöt av Let´s Dance igår på TV4, när Anton Hysén och Sigrid Bernson tävlade mot Molly Nutley och Calle Sterner. Vem var bäst? Ingen... Båda!
De vägrade hamna i den negativa tävlingsfällan och juryn kunde inte skilja dem åt, vad gällde poäng och skicklighet.

Istället talade både Molly och Anton om den fantastiska gemenskapen som uppstått bland alla inblande.
- Man är som en stor familj.
Och tårarna var nära nu när gemenskapen ska upplösas....

Puss-hållplats i Sölvesborg, SRF.

Det är likadant på våra konfirmationsläger där gemenskapen också blir stark. Eller våra pilgrimsvandringar!

Och snart är det EM i fotboll, eller ännu viktigare: Sweden Rock Festival  (SRF) i Sölvesborg, det är Hönökonferensens lovsångslänger och OAS-möte. Det är Hasslöfestivalen, Dansbandsveckan i Malung och.... Sailet i Karlskrona.
Fast mest längtar jag efter Ulvsmålafestivalen, där profant och kristet blandas i en salig (!) röra, välsignat av Gud!

Förberedelse. I väntan.

Vi är inte gjorda för att bo isolerade i små huslådor där man inte vet namnet på grannens barn...
Men det är svårt att komma nära, att få anledning att börjar prata om man inte "angår varann."

Jag minns studentlivet i "korridor" där man hamnade bland folk som man aldrig skulle ha valt som sitt umgänge. Oj vad vi lärde oss mycket av varandra! Och vilka roliga "husfester" vi hade!

Om några dagar drar SRF igång. Kavajprydlige Nils förvandlas till coola Nisse med Nitar. Avdelningssköterskan Anita förvandlas glada hang-bang-Anna och alla slappnar av.

Maskerna faller. Rollerna kläs av.
Svettiga och lite skitiga, enkla sovplatser och mat över grill.  Man hälsar på alla, pratar med alla. Enkelhet, närhet.
Precis som det alltid har varit i 100.000 år, innan vi hittade oljan...

Festivallivet är inget "undantag", tänker jag, det är det "normala" som är undantaget!

Normal - en vecka om året.

Det är lättare att vara Vän med Kroppen på festivaler. Ingen har tid att styla sig. Sprayen regnar bort och moussen är ointressant. Men den svarta kajalen runt ögonen kommer naturligt...

Många tjejer ser lyckligare ut. Mer hemma i sig själva. Vi får se hur det blir i år. Rapport kommer.

Naturliga...

Ett skönt Bibelord om kroppen, att vila sig i:

"VET NI INTE ATT ER KROPP ÄR ETT TEMPEL FÖR DEN HELIGA ANDEN, SOM NI HAR INOM ER, OCH SOM NI HAR FÅTT FRÅN GUD?

NI TILLHÖR INTE ER SJÄLVA. SÅ ÄRA DÅ GUD MED ER KROPP".
1 Korinterbrevet kap 7:19

Innan dess står det några verser direkt riktade till alla tältande festivalbesökare, att inte smyga in i fel tält om nätterna, att inte tafsa på någon annans käresta, att helt enkelt behålla byxorna på, för ty:

OM DE INTE KAN BEHÄRSKA SIG, BÖR DE GIFTA SIG - DET ÄR BÄTTRE ATT GIFTA SIG, ÄN ATT BRINNA AV ÅTRÅ!
1 Kor 7:9


Och på dansbandsfestivalen i Malung kommer man att erbjuda enkla drop-in-vigslar - dock väl planerade med Hindersprövningen i ordning. Även därifrån kommer det rapport, så småningom!

Hindersprövning.

Att älska sin kropp, och visa den respekt, är en härlig känsla.
Korinterbrevet moraliserar inte, tvärtom värnas den kroppsliga heligheten.
Jag är så tacksam för den kristna mänskosynen som ger kroppen så högt värde, att den inte ska missbrukas, varken med mat eller dryck, eller i slarviga relationer.

Och att dansa måste vara ett mycket bra sätt att ära Gud med sin kropp!
Vals, tango och bugg...
Tack Anton och Molly för en mycket kärleksfull kroppsuppvisning i Let´s dance, där alla muskler samarbetade med kärleksfulla hjärtan, som svämmade över.

Översvallande kärlek. Pernillas tavla.

Må Gud välsigna alla vänner på tävlingar och festivaler, alla vänner bland grannar och kolonistugor, ja må vi ge varandra så mycket tid att vänskapens band håller sig starka - mitt i välfärden.

Ikväll väntar missionsmöte i Torsås, dit Carl-Erik Sahlberg kommer.
Jag har många rapporter att skriva, märker jag...

Digitala gemenskaps-hälsningar - mitt i hagel och åska, nu solsken,
Helene Sturefelt.

Hagel 2 juni 2012.

HELIGA BIRGITTA: OVÄNNER - i Skolverket?

Guds egen våglängd.

Kan man höra Gud tala?
Ja, visst kan man det! Men Gud sänder på en annan våglängd...

Först måste vi lämna alla våra mänskliga föreställningar om en "himmelsk jultomte med skägg", gör det!
Alla vet, innerst inne, att Gud är Ande och Sanning.

Så ställ in ditt lyssnande, i bön, på frekvensen Ande och Sanning.
Usch vad mycket "ego" som ligger ivägen. Det är nog bäst att börja med en upprensande syndabekännelse... och sedan ett saligt badande i välsignad nåd!

Egot vill hindra Friden.

Klosterträdgården med spiran i bakgruden.

Följ nu med upp till klosterområdet i Vadstena. Vi tar oss in i Heliga Birigttas värld.

Framför mig ligger band I av hennes Himmelska Uppenbarelser.
Som jag skrev i förra inlägget så kan Helig Andes berörande få oss in i det gränslösa tillstånd som heter extas.

Heliga Birgitta, den extatsiska.

Heliga Birgitta hade ställt in rätt "frekvens..." Hon hade kontakt med den himmelska världen.

I 22:a kapitlet hör hon Jesu moder Maria tala med Bruden = människorna i församlingen, om "De godas förkovran bland de onda".

Hur ska vi förhålla oss till alla dem som hatar Gud? Hur ska vi bemöta Jesu ovänner?
Och vad säger det heliga Skolverket? - - -

Jag förkortar och citerar:

Håll dig utanför! Eller?

OM OVÄNNER

"Modern talade till Sonens brud och sade:
- Du är min sons brud. Säg vad du har i själen och vad du begär.
 Och bruden sade:
- Min fru, det vet du så väl, du vet allt!
- Fast jag vet allt, vill jag ändå höra det av din mun, medan de som står här också får höra det.

Bruden sade:
-  Två ting fruktar jag, min Fru; mina synder och att din sons ovänner är så många.
Då svarade jungfru Maria: - Jag giver dig tre läkemedel:

1. Överväg att din och deras skapare och Gud är domare över dem!
Jesu ovänner skall aldrig döma honom mer (än den gången på korset), fast han för en tid tålmodigt bär deras ondska.

2. För det andra är hans ovänner fördömelsens barn. De är såsom uslaste trälar som går miste om arvet.

Men nu säger du kanske:
- Bör man ej allstå predika för dem? Jo! Obetingat. Bland de onda finns det ofta goda "fosterbarn".
Genom predikan kan ovännerna gripas av ånger och återvända till Fadern.

Predika, utbilda, trösta.

Blivande diakoner på Pilgrimscentrum.

3. Överväg för det tredje att de onda tillåtas att leva, till de godas prövning...
Må de goda belönas med tålamodets gåva när de bedrövas av de ondas seder."

Här pausar jag lite.

Alla fundamentaliser, av alla sorter och kulörer, bör stava på denna läxa.
Om man nu uppfattar sig själv som god, får man visa det också! Och inte genom att förakta, slå eller ta till vapen.
- Gud, ge mig tålamod... nu, genast! Hm.

Och med blicken svepande över tidningsrubrikerna ber jag för islamisterna i Baku som ogillade Eurovision Song Contest, jag ber för det syriska folket och de kristna i Egypten... och...

Fågel utanför Pilgrimscentrum.

Bön om tålamod.

Heliga Birigttas Himmelska Uppenbarelser, sid 108:
Moderns ljuvliga undervisning till bruden (= du och jag) fortsätter med en liknelse om Rosen:

"Rosen doftar ljuvt, är skön att se på och mjuk att taga på, och likväl växer den endast bland törnen... som är vassa att taga på, vanskapliga att se på och som ingen vällukt hava.

Så kan goda och rättfärdiga människor - fastän de äro mjuka i sitt tålamod, sköna i sina seder och välluktande i sitt goda exempel - bara förkovras eller prövas bland de onda.

Stundom värnar även törnet rosen, så att hon ej plockas före sin mognad.

Så giva de onda de goda anledning till att icke falla i synd.

Och aldrig bevaras vinet så väl i sin godhet utom på dräggen...
Likaväl kunna icke de goda och rättfärdiga bevaras i dygderna om de inte prövas genom hemsökelser och de ondas förföljelser."

Sammanfattning:

- "Fördrag du därför villigt min sons ovänner, betänk att Han är deras domare.
Betänk att han, om det vore rättvist att de alla skulle förgöras, lätt kunde utrota dem på ett ögonblick.

Därför må du tåla dem, så länge Han tåler dem."

Jesus tåler den svarta skuggan.

Gör jag det?

Nu gör vi en tillämpning på vår egen tids känsliga fråga om skolavslutningar i kyrkan.

Skolverket har nu gått så långt i sin oikofobi - förakt för det egna - att de är beredda att bryta mot FN´s stadgar om Rätt till Religion.

Om skolbarnen skall få vistas i kyrkan så får vi präster varken be eller välsigna.
Det är lika dumt som att gå till badhuset och bara titta på vattnet - ty man kan ju drunkna...
Eller att gå till konserthuset och inte få lyssna på musiken - ty den kan ju väcka intresse eller ge tinnitus...

Vad är detta för dumheter? Ska vi låsa in våra barn och inte låta dem se, höra och uppleva allt det som vår kultur har att erbjuda?

Skolverket uppvisar en feghet som göder fördomar och döljer kunskapen. Imponerande...

Det är betydligt farligare att ta med barnen till varuhusen och inpregnera dem med att de är konsumenter. Där hänger Mamons mänskovärde i plånboken mycket löst.

Ramla inte i muggen, du girige.

Det heliga Skolverket ställer sig över både Bibel och vår uppdragsgivare Gud Fader själv!
De kan inte bestämma över vad vi skall göra i kyrkan när vi tar emot besökare.

Om det kommer att regna och åska mycket dessa dagar, så är det en direkt reation från själva himmelen.
Heliga Birgitta gråter, tillsammans med jungfru Maria.
Jag får blodsmak i munnen men ser Jesus framför mig... och ser att han inte gråter... utan just - välsignar!

Ja, Jesus sträcker ut sina händer även över sina ovänner och säger:
- Fader förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.

Och Guds änglar håller ett särskilt vakande öga över alla skolbarn, och talar till dem - på en frekvens som Skolverket inte kan komma åt!

Förbjuden frukt?

Taggiga men vänskapliga hälsningar,
Helene Sturefelt, som undrar vart Euphoria tog vägen?