JEHOVAS VITTNEN KNACKAR PÅ

Bär-kraftigt

Det var en solig dag och jag kom just hem efter en lyckosam björnbärsplockning.
Då kom de gående. Grannarna hade förvarnat att de gick runt och knackade på, och jag hade sagt till dem:
- Skicka dem till oss!
Underförstått "så slipper ni lyssna till deras monolog, jag kanske kan prata lite med dem ialla fall"...

Jag välkomnade dem:
- Jag har väntat på er!
Vi satte oss på verandan och jag lyssnade. Jag lyssnade.
Jag lyssnade lite till... på deras färdiga system av Hur Allting Är.
Det blev lite mer intressant när de efter en stund frågade efter hur jag såg på det vi talade om. Nu kanske det kunde bli lite dialog.
Kvinnan lyssnade, men inte mannen. Han var fullt upptagen med att belägga mina påståenden och sina egna svar, med goda skriftställen.
Monologen fortsatte...

Jag fick en bestämd känsla av att de telefonförsäljare som ringer har samma taktik som Jehovas Vittnen.
De berättar också fort, andas lite och ställer en fråga för att kolla att kunden är med, fortsätter mekaniskt sedan på punkt 2 och 3, utan att lyssna på vad kunden säger.

Denna "marknadssyn" på mig som människa fick obehaget att tilltaga allt mer.
Dessa snälla Jehovas Vittnen hade en "produkt" som de skulle "sälja in" till mig som kund...
Kund i andlighet?
Svar på min Gudslängtan utan att ta reda på vem jag är?

När jag äntligen tilläts tala lite längre, utan att bli avbruten så att ett helt sammanhang kunde skönjas, blev det lite mänskligare. Likheter och skillnader började anas. Svart och vitt fick nyanser.
Men det kändes fortfarande inte bra.

Omoget...

Så här kan man inte hantera tros-frågor!
Det är väldigt långt ifrån den hållning Jesus hade.
För det första slog han följe med människor. Det fanns tid till samtal.
För det andra ställde Jesus en oerhört viktig fråga:
- Vad vill DU att jag skall göra för DIG?

Han lyssnade in behovet. Han kom inte med färdiga svar!
- Min FRID ger jag er, sa han, inte mina Färdiga Svar ger jag er.

Denna soliga eftermiddag hade jag gott om tid, för en gångs skull, och de fick prata till punkt.
Jag väljer att inte kommentera något i sak just nu, bara själva tillvägagångssättet, och till sist sa jag:
- Kan vi inte be tillsammans?
Men det gick inte.
Konstigt... kristna människor kan väl be tillsammans?
Men där avslöjade de sig, i mina ögon. Jehovas Vittnen är inte kristna, de är.... Jehovas Vittnen...
- Nej, vi ber bara till Fadern... sa mannen, i Jesu namn. Om vi ber med dig, kan det bli fel, nåt vi inte är överens om...
- Snälla du, sa jag, jag ber också till Fadern...i Jesu namn... men då får jag be för er i min aftonbön istället!
- Och vi ber för dig!

Hur då? tänkte jag. Att jag ska svälja alla svar?
Detta är mycket långt från min Gudsrelation.

De hade fått nog.
De reste sig upp för att gå - har det någonsin hänt att de själva väljer att gå??
De hörde säkert att deras inlästa svar plötsligt ekade ihåligt på ett par punkter.
- Hörni, vad är det ni vill, egentligen? frågade jag. Varför går ni runt så här?

- . . . vi vill att människor ska öppna sin Bibel och läsa den.
Det vill ju jag med, med detta är sannerligen inte rätt sätt!
Jag köpte deras "förklaringsbok" där alla svaren står...

Och om ni läser detta, kära vänner, så är ni välkomna tillbaka, jag har fler frågor jag vill ställa till er.

Inget Vakttorn!

Efter en god kopp kaffe satte jag mig ned och läste i "Vad lär Bibeln?" skriven av de skriftlärde i VAKTTORNET, Pennsylvania. (Bara namnet! Vakttornet! Hu...det luktar bevakningskameror och kontroll lång väg).

Jag tittade på de glättiga bilderna av det jordiska paradiset.
Varför blev jag inte glad?
De vill ju så väl!
Och flera tankar kan jag hålla med om.
Men här finns ett grundläggande fel.... Vad ??

Vi arbetar med KATEKUMENATET i våra församingar. Det är en vuxenväg till tro, med en helt annan attityd.
Där ser man varje människa som kommer som en gåva. Varje "sökare" har något att tillföra gemenskapen.
I det samtal som utspinner sig, utgår man ifrån den egna upplevelsen:
- Jag har funnit... eller Jag förstår inte...
Inte "ni och de". Inte "så här är det"...
Utgångspunkten är att varje människa redan har någon form av Gudserfarenhet. Efter hand klarnar det mer och mer, och samtalet växer närmare Kristus under terminens gång.

Genom att använda sitt eget Jag blir mötet med Gud som "Du" mycket tydligare! Det är inga färdiga svar som ska upprepas.
Helig Ande ledsagar samtalet och fogar ihop allas erfarenheter till en djupare förståelse hur oerhört mycket Gud älskar varje människa!

Här finns inga baktankar. Här finns inget sväljande. Frågor och tvivel är möjligheter som hjälper oss att komma djupare in i den sanning och kärlek som är Guds väsen.

- Ett ärligt tvivel är närmare Gud än en falsk tro...

I en sann gemenskap får man vara sig själv. Guds kärlek gör mig också till Mer Mig själv, inte mindre, inte en konstlad variant eller en parodi.
Kännetecknet på en sekt är att gemenskapen är styrd och villkorad.
- Tro rätt, annars... är du inte med!

Den dåliga smaken av Producent-Kund-tänkandet sitter ännu i.

Om det är denna bild allmänheten har av "religiösa", som Jehovas Vittnen lämnar efter sig, då förstår jag att man tar avstånd och säger Nej Tack!
Även om det skulle vara något som faktiskt är inbjudande och välkomnande. Det är redan förstört, tyvärr.

Jag skulle aldrig ha kommit till tro om jag inte mött öppna människor som visat på Guds kärlek, i Frihet!

Käre gode Gud, befria dessa människor från att tvingas knacka dörr som ett beting där de samlar poäng...
Befria dem till att leva ut sin tro i omsorg om dem de möter, utan att kanske säga ett ord...
I min aftonbön vill jag tacka Dig, Herre, för våra diakoner som är ett barmhärtighetens tecken i vår värld, där de är dina utsträckta händer mot den lilla människan i nöd... till den utslagna som inga svar har och ingenting orkar förstå...

"TY OM DITT ORD MED MITT LIV JAG DÖLJER
JAG DÖLJER LIVET SOM DU OSS GER"
Sv Ps 89

Käre gode Gud, om jag döljer Dig med dessa ord i min blogg, då ber jag att bli förmanad.

Fri att tänka, fri att skriva.
Fri att lyssna, fri att tala.
Helene Sturefelt

OLIVKVISTEN

Olivkvistar

Så stod vi där, inför Guds altare, med ett litet barn i famnen.
- Vi tror på Gud Fader allsmäktig...
Den lilla flickan vilade trygg i sin pappas armar.
- ... himmelens och jordens skapare.
Formad av sina föräldrars kärlek, nu buren fram till det heliga dopet, för att få del av Helig Ande.

Hon tittade hela tiden upp. Hennes blick följde kyrkvalvens bågar. Vad såg hon?
Hon tittade ihärdigt, hela tiden.
- Vi tror ock på Jesus Kristus...
Det händer gång på gång... de barn jag får följa fram till dopet att de tittar på detta sätt.
Jag måste hejda mig, stanna upp, och följa blicken:
- Ser du Guds änglar? Ser du tillbaka "hem"? Du kommer ju just därifrån...

"Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in, sa Jesus, och tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem".
Mark 10:16

Dopkannan och Dopljuset

Barnen är som olivskott på den friska grenen.
Tänk att få bära namnet Olivia eller Oliver! Jag vill gärna koppla detta till Bibelns berättelser om OLIVEN.

När vattnet sjönk undan efter syndafloden släpptes en duva ut för att se om land var synligt igen (1 Mos 7:11).
Den kom tillbaka med ett friskt olivlöv i sin näbb.
Det nya livet hade tagit sin början.

Olivia och Oliver, ni är bärare av ett stort budskap. Efter den stora floden så spirar det nya livet igen!

Olivträd, 5 år

Men det finns också ett allvar, nämligen att människans ondska var så stor att Gud ångrade att Han överhuvudtaget hade skapat oss...
Jag tänker på att i den ekologiska kedjan behöver vi alla de växter och djur som finns, men de behöver inte oss...
Vi har en märklig särställning, fortfarande det största hotet mot livet...

När jag läser i Psaltaren står det ofta "säll är den som fruktar Herren och vandrar på hans vägar" (Psalt 128:1), till skillnad från den som "litar till sina stora rikedomar och är trotsig i sin lystnad" (Psalt 52:9).
En Gudstroende människas kännetecken bör vara varsamhet med livet, eller vad säger du?

Ännu ett ord:
Den som litar på Guds nåd  - och det stora perspektiv det innebär att leva med Gud - "är som ett grönskande olivträd" (52:10).

Det sägs att ett olivträd kan bli upptill 2000 år.
Jag tittar på min lilla buske... och tänker på när jag var på Greklands oliv-ö Molivos (där den bästa feta-osten tillverkas!) såg jag hur det böljande landskapet var silverskimrande av detta välsignade träd.

Jag tänker också på när jag var i Israel som tjugoåring och vi besökte Getsemane... Där fanns ett enormt knotigt gammalt träd, som traditionen sa var från Jesu tid...
Den vördnad jag kände kan ord inte beskriva...
Tänk att själv vara på den plats där Jesus blev förrådd, men stod emot alla våldsamheter, i kärlek och trofasthet, för Guds skull, för vår skull...

Dopängeln

Tillbaka till kyrkan.
- Pinad under Pontius Pilatus...
Det lilla dopbarnet höll blicken stadigt fäst upp mot valven.
- ... uppstånden ifrån de döda!
Hon tittade på mig, och jag strök henne varligt över pannan.
Du har ditt jordiska medborgarskap, nu ska du få ditt himmelska medborgarskap!

Det som sker i dopet är en sorts inympande i det stora olivttädet.
Jag kan inte låta bli att fortsätta en stund till. Orkar du?
Framför mig ligger Romarbrevet uppslaget, kap 11.
Orden är friska och starka. Jag citerar:

"Om några av olivträdets grenar har brutits bort och du, som är en gren av en vildoliv, har ympats in i stället och får del av saven från det äkta trädets rot, så förhäv dig inte över de andra grenarna.
Om du gör det, skall du veta: det är inte du som bär roten, utan roten som bär dig."

Gullberna Parks bokskog, hotad av Dagon

Vi i kalla Norden var hedningar en gång. Riktiga vildoliver!
Hör hur Paulus fortsätter:

"Nu säger du kanske att grenarna bröts bort att du skulle ympas in.
Ja visst, de bröts bort därför att de inte trodde, men du är kvar därför att du tror.
Var inte övermodig utan ta dig i akt; ty om Gud inte skonade de ursprungliga grenarna, skall Han inte heller skona; dig.
Du ser att Gud är både god och sträng: sträng mot dem som har fallit, god mot dig om du håller fast vid hans godhet; annars blir du också bortskuren".

Så svårt i landet Lagom där Dagis-mentaliteten suddat bort allt allvar.
Ja detta är tuffa ord för den som är van vid TV-underhållningens yta.

Men jag vill leva mitt liv där det faktiskt ÄR allvar och där Gud inte ser mellan fingrarna på vad jag gör eller inte gör.
Nu slutför vi läsningen och jag letar upp ännu ett foto från den underbara bokskog som hotas av ett girigt bolag här i vår stad...

Stympning - inte ympning!

"De andra (alltså Guds folk Israel) blir däremot inympade, såvida de inte framhärdar i sin otro.
Det står i Guds makt att ympa in dem igen.
Ty om du skars ut ur den vildoliv som du av naturen hörde till - och mot naturens ordning ympades in på ett odlat olivträd - hur mycket lättare kan då inte de äkta grenarna ympas in på sitt eget träd."

Livet är inte en rättighet.
Barn är ingen rättighet.
Tillträde till Guds rike är inte heller en rättighet.
Allt är nåd. Allt är en gåva!

Måtte vi alla visa vår tacksamhet, i ödmjukhet.
Och måtte ingen av oss vara som en torr gren som bryts bort för att vårt liv inte gav frukt i form av vänskap och gemenskap.
Fortfarande känner jag doften av det lilla barnet... och mitt hjärta rörs till tårar av detta sårbara liv, som Gud gång på gång låter komma till oss...

Med bark under skosulorna,
Helene Sturefelt

JAG ÄR INTE RELIGIÖS, MEN...

Oskyldigt blå

"Himlen är så oskyldigt blå..."
JÄNDELKVARTETTENS tvärflöjtskvartett fyllde kyrkans valv med underbart klara toner.
Följ med på vår kvällsgudstjänst "Musik med Längtan".
Sätt dig ned, luta dig tillbaka.

Himlen är så oskyldigt blå - det är väl inte någon som har förstört din himmel?
Kära vän, din himmel är väl inte förstörd?
- Jag är inte religiös, men...
Hur ofta har jag inte fått höra den meningen!
- ... men jag längtar så himla (!) mycket efter att livet skall ha en mening! Det kan inte bara vara detta, och sen slut?

Naturvetenskapen har gjort stora landvinningar, jag är tacksam för det.
Men jag ogillar när denna typ av vetenskap klampar in på områden som den inte kan hantera.
Meningsfrågan till exempel.
Jag vill inte bli reducerad till biologi eller kemi. En människa är så oändligt mycket Mer!

Ordet "religion" betyder re = åter, ligio = knyta an, åter knyta an till.
I det fallet är jag religiös - jag vill gärna åter knyta an till Gud.

Skuta på Aspö

"Så länge skutan kan slå, så länge hjärtat kan slå" - Jändelkvartetten lät tonerna flöda igen.
Här ska du få höra ett misslyckat försök att knyta an till Gud. Vi jämför med en kärleksrelation.

Del 1:
Henry ville gärna ha en flickvän men visste inte hur han skulle göra. Han tog fram telefonkatalogen och hittade ett fint namn - Ros-Marie... åh! Så vackert.
Han bestämde sig för henne och berättade det sedan för en vän.
- Jag har en flickvän!
- Jasså, jag har inte sett dig tillsammans med någon.
- Hon heter Rose-Marie!
- Men har du träffat henne?
- Nä... måste man det?

Samma misstag gör många med Gud. Man vet att man tror på Gud, har liksom bestämt sig, men träffas aldrig... Det blir ingen relation av det! Ingen re-ligion heller.

Del 2:
Henry bestämmer sig för att träffa Ros-Marie. Det visade sig att de hade mycket gemensamt.
- Gillar du också kåldolmar... kör Opel... och hejar på Blåvitt? Fantastiskt!
Han berättar glatt för sin vän om sina framsteg.
- Men är du kär i henne? undrar han. Älskar du henne?
- Nä... måste man det?

Misstag nr 2. En del Gudstroende tycker kyrkan är bra, gillar skolavslutningar här för det är så fin akustik... man är allmänreligiös, röstar på KD.
Men kär i Gud? Nej.
Älska Jesus? Nä!

Då förstår jag. Inte konstigt att tron inte lever. Det är alltså bara en åsiktsgemenskap... när det finns ängar av guld att springa i!

Gyllene fält

Jändelkvartetten spelade Stings "Fields of gold". Flöjtstämmorna slingrade sig runt varandra i en kärleksfull dans.

Del 3.
Henry gör nu misstaget att fråga andra vad de tycker om Ros-Marie innan han vågar älska henne.
- Hon är toppen ! Vilket kap!
- Blä! Har du ingen smak!
För eller emot flickvännen. Han söker bevis för sin kärlek och blir allt olyckligare.

Det går inte. Relationer ligger utanför det mät- och vägbara områdena. Hjärtat följer inga bevis-lagar. Det är för ytligt, alltför meningslöst.

De gyllene fälten öppnar sig först när vi ger oss hän - både i den mänskliga och i den gudomliga kärleken.

Kyrkofadern Augustinus sa:
- Om du inte känner Gud, har du älskat honom för lite.

Försök inte att förstå din älskade, eller Gud. Förståndet ska vi ha till annat.
Istället är det bättre att vila i kärleken, vila i tron och tilliten.
Jag vill vila hela min varelse i Gud, som kan läka och hela den brist som tomheten orskar.
Ja, jag längtar efter att bli fylld av det meningssammanhang bara Gud kan skapa.

Som ett älskande par omfamnade tonerna varann i Michael Jacksons "Heal the world".

David F Olsson skrev sketchen om Henry och Ros-Marie på 70-talet.

Tron blir levande när vi verkligen "träffar Gud".
Tron blir på riktigt när vi inte bara låter det vara en åsiktsgemenskap, utan ger oss hän!
Vår tid behöver så innerligt väl åter knyta an till Gud och bli "religiös", i ordets bästa mening.
Inte som ett beteende utan just som en relation.

Kvällsgudstjänsten fortsatte med ljuständing och bön.
Tonerna fick sällskap av änglasus högt där uppe under valven.
Men det kan vi vuxna inte se.
Bara barnen.
Men det tar vi en annan gång.

Helene Sturefelt
- religiös präst

HELGMÅLSBÖN - ETT OK?

Gräsklippning

Nu har vi klippt gräset och städat huset.
Det är lördag och en nybakad äppelkaka doftar från ugnen.
Vi njuter av att sitta i lugn och ro och lyssnar på radions helgmålsbön kl 18.00.
Händerna och ryggen får vila, kaffet smakar gott och själen får sin näring.

Men vad ska vi med all religion till i radion?
Är det ett ok? Eller är det ok (okej)?
- Ta bort det! säger en arg läkarstuderande som bara vill ha vetenskap och hälsoprogram i radion.
Läs hennes åsikter:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3374&artikel=2720377

Religionen utmärker sig?

Denna helgens evangelietext handlar om bördor contra vila.
Jesus säger:
- Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila.
Tag på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ.
Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.

Det var mycket fina ord som prästen förmedlade genom radion denna kväll.
Man kan inte ersätta andlighet med naturkunskap eller näringslära.
Jag kräver inte att man ska ta bort det som jag inte tycker om. Massmedia ska utmana och inspirera till att lära sig även det som ligger utanför ens eget intresseområde.

Lena N Ideström delade sina tankar:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?ProgramId=2339

Jag tänker på konfirmanden som skulle läsa denna text från Matteus kap 28 vers 11.
Hon läste utifrån sina referenser:
- Ta på er mitt okej och lär av mej... Mitt okej är skonsamt och min börda är lätt... öh?

Orden var obegripliga. "Skonsamt" hade hon hört i en reklamfilm om schampo och balsam så det var väl något bra... Men att ta på sig ett okej? Vad är det?

Vi kunde inte låta bli att le, jo, vi skrattade! 
Och förklarade strax att ett o k är en trästång som man lägger bakom nacken, över axlarna och som man kan hänga tunga bördor på längst ut, så att det blir jämvikt och att hela kroppen bär bördan.

Lena N Ideström lyfte fram vår tids krav: att vi själva ska skapa vårt liv. Om vi inte lyckas, beror det på att vi inte vill lyckas tillräckligt mycket... Man är sin egen Gud...
Man ska vara självständig och oberoende. Man ska ha sin frihet och forma sitt liv. Ack så besviken man blir...
En sådan livsinställning skapar enorma krav.
Det är en ny sorts lagiskhet.

Bär dina bördor själv!

Evangeliet handlar om att bli befriad från detta. Jesus välkomnar oss in i en relation, där vi inte är ensamma och inte är utlämnade åt oss själva.
Oket som hjälper oss bära skulle kunna översättas med Gemenskap.
Det är gemenskapen som bär.

Jag tänker på den politik som format våra äldreboenden. Alla gamla ska ha "eget rum med kokvrå".
Där sitter de ensamma - nej jag menar fria och oberoende! - och ska koka sitt kaffe - nej, det kan de inte för de är så dementa... och det kallas "hög standard"... att vara ensam....

Oberoende kan uttalas "isolerad".

Precis som mångfald kan uttalas "splittring".

Gode Gud hjälp oss ur detta! När jag blir gammal vill jag komma till ett kyrkans äldreboende, där gemenskapen är i centrum, inte materiell högfärd!
Och där andlighet är okej, inte ett ok i betydelsen en börda.

Underbare Jesus, tack för att du har burit den tyngsta av alla bördor - den av skuld som knäcker en människa inifrån... det kan varken hälsokost eller näringslära bota, men DU kan!

"BAR DU MIN BÖRDA, LED DU MIN NÖD
GICK DU FÖR MIG I DEN BITTRASTE DÖD
HERRE, VEM ÄR JAG OM JAG FÖRSMÅR
VILLIGT ATT FÖLJA DEN STIG DÄR DU GÅR..."
Sv Ps 282

Bilderna som illustrerat detta inlägg är från Tyckligerundan i Vadstena, med pudersnö förra vintern.
Lätta hälsningar,
Helene Sturefelt

BRÄNN INTE KORANEN

Koranen, kalligrafi på grön botten, vackert.

Imorgon är det den 11 september - ett datum som kan kännas värre än fredagen den 13:e.
Terrorattacken mot skyskraporna kräver en ständig medvetenhet om försoningsarbete.
Men initiativ till försoning kommer inte så ofta från muslimskt håll.
Varför?

Pastor Terry Jones i kyrkan Dove World Outreach Center vill (ville) markera mot terrorism i islams namn genom att åstadkomma ett bokbål där Koranen skulle brännas.
Det kan inte vara rätt väg att gå, tänker jag.

Vi som kristna ska inte använda lika aggressiva metoder - då har vi ju inte fattat vårt eget budskap... "Allt vad ni vill att andra ska göra för er, det skall ni göra för dem" sa Jesus.
Ingen av oss vill väl att någon ska bränna vår Bibel?!
Då ska vi inte bränna andras böcker,  även om vi tycker att det är märkligt att tillåta texter som nedvärderar både de judiska företrädarna och oss kristna.
Jag skäms för Terry Jones påhitt.

 Bibeln på arabiska

Jag förstår mycket väl alla muslimer som reagerar kraftigt mot detta dumma tilltag.
Men jag förstår inte all deras aggressivitet.
De kommunicerar med rädsla som vapen, inte med kunskap eller samförstånd.
Alla vi andra tillhör "de onda" och dem kan man bomba ihjäl.
De sätter sig i Guds ställe och tillåter sig att utverka Guds "nesliga straff" (Sura 31:5).

Jag säger som domaren i tennis: detta är "dubbelfel"!

Det är bättre att stödja de fredliga motdemonstrationer som planeras.
Det är bättre att göra som Council on American-Islamic Relations (CAI R) som ska dela ut 200 000 exemplar av Koranen under mottot "Learn - don´t burn" alltså "lär - bränn ej".

Jag menar också att många fler skulle köpa och läsa Koranen.
Det är vars och en skyldighet att gå till källorna om man ska ha en åsikt, menar jag. Fördomar - att döma i förväg, leder ingen vart. Vi måste kunna beskriva varandra så att den andre känner igen sig.

Jag läser Koranen. Jag ser med egna ögon den hårdhet som finns där. Om man håller sig till reglerna är Gud barmhärtig. Annars... ?!
Visst finns det ett och annat fint ord, t ex ta hand om sina föräldrar (Sura 31:13) men det finns överallt. Regler för beteenden behöver vi alltid.

Men tro är Relation, inte religiöst beteende. Den Gud som jag tillhör, älskar även syndaren, och söker hela tiden försoningen. Gud vill inte döda, Gud går hellre i döden själv!!
Det var ju det Jesus gjorde på korset... för att vi skulle slippa bomba på varandra.

Jag lägger in en länk till Radio P1´s program Människor och Tro. Där finns ett inslag om Kurt Westergaard som gjorde Muhammedkarikatyren:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=416

Denne danske tecknare fick i uppgift att göra en illustration av Muhammed.
Han berättar hur han inspirerades av ett skådespel där Aladin får en apelsin i turbanen, vilket betydde tur och att vara lyckosam.
När han istället tecknade en bomb i turbanen, kan man fråga sig:
- Varför har terroristerna satt en bomb där?

Av teckningen framgår det nämligen inte vem som placerat den.
Det kan ju vara västerlänningens infallsvinkel - just detta varför våldsmännen missbrukar profeten på detta sätt, istället för att lyfta fram det som Muhammed också sa:
- Sök kunskapen.

Så sluter vi cirkeln med dessa ord: att det är kunskap som är vägen framåt, inte eld!

 Glödande tal

Kurt Westergaard har sökt närkontakt med muslimer och brukar säga:
- Ska vi prata?
- Nej! Du ska till helvetet!
- Jaha, då kan vi snacka där!
De bara förbannar. Det ställer inte jag upp på.
Inte jag heller.

Må Guds kärlek tända andra eldar i våra hjärtan.
Helene Sturefelt

LARS OHLY och BRÖSTPUMPEN

Kyrktornen vakar över valstugorna

Sitter just nu och lyssnar på Radio P4 "Karlavagnen".
Det är valdebatt och ikväll är det Miljöpartiets Maria Wettermarks tur att svara på lyssnarfrågor.
Det är intressant. Det är demokrati när det är som bäst.

På torget är valstugorna öppna och det är liv och rörelse. Solen sken över norra Europas näststörsta torg.
Karlskrona har idag haft besök av Vänsterpartiets Lars Ohly. Jag kom precis lagom för att få en skymt.
Alldeles bredvid stod en mamma med barnvagn. Hon hade just överlämnat en bröstpump...

Bröst-värn

I sin iver hade Lars Ohly sagt att vad gäller föräldraledigheten så ska mamman och pappan dela tiden lika.
För att lösa amningsfrågan får väl mamman pumpa ut bröstmjölk och sen gå till jobbet (om hon har något... min kommentar) medan pappan matar den lilla bebisen med uppvärmd modersmjölk...

Mamman visade sig heta Anna Ekström och återfanns borta vid Folkpartiets valstuga. Hon driver sina frågor med tydlighet och menar:
- Om pappan har ett eget företag och tvingas vara ledig såsom Vänsterpartiet föreskriver, då går hans företag i konkurs... Varje föräldrapar måste själv få avgöra hur de ska använda föräldraledigheten.

Undrar vad Lars Ohly ska göra med den där pumpen... nu när han "gick på pumpen" i en fråga där han inte var insatt...

Vänsterpartiet i Karlskrona

Jag menar att han förväxlar orden jämlikhet med likhet.
Jämlik betyder inte att man gör samma sak. Jämlik betyder att man har samma värde, oavsett kön eller annan tillhörighet.
Mamman och pappan har inte samma roll som föräldrar, men dock samma värde! Obs. För att utvecklas till en hel människa, behöver barnet både kvinnliga och manliga förebilder.

Har ni hört vad barnen sa på lekis?
- Ska vi leka mamma, pappa, barn?
- Pax för att vara mamma!
- Nä... jag vill inte vara pappan...
- Joho! Ställ dig vid spisen och laga mat nu!

Där var det pappan som skötte livsmedlen...
Undrar hur barnen definierade mammans roll i den leken...

Bröst eller inte bröst. Bröst med hår på, eller bröst utan.
Huvudsaken är att man har ett hjärta där bakom brösten... och att man är barm-härtig.
Bröst-vänlig.
Barmen full med mjölk... och honung... välling upp till armhålorna... i ett föräldraskap som flödar över av Guds välsignelser.

Jag avslutar med att önska dig godnatt och jag sjunger och ber med hjälp av en ny psalm:

DU VÄNDER DITT ANSIKTE TILL MIG
OCH LER MOT DITT BARN SOM EN MOR
DITT ANSIKTE LYSER SOM SOLEN
DET ÄR DETTA SOM GÖR ATT JAG TROR
ATT DU LER EMOT MIG SOM EN MOR.

Sv Psalm 763, text Christina Lövestam

grönröd allians i Karlskrona

P.S. Barnvagnarna är vända åt fel håll, har ni sett det? De är vända bort från föräldern som "kör".
Jag blir förtvivlad när jag ser mammorna gå och prata i mobilen, utan kontakt med sitt barn... som ser en massa saker det inte kan relatera till... De har ingen blick att vila i...
Hm, måste skriva ett inlägg om detta...

Helene Sturefelt
- utpumpad

LEONARD COEHEN "Halleluja"

Vad handlar sången egentligen om, denna plågsamma låt som alla tonårstjejer älskar att sjunga - Leonard Coehens "Halleluja".
Leonard kan sitt Gamla Testamente.
Han sjunger om kung David, när han blev förtjust i den vackra, gifta kvinnan, Bat-Seba.
Hämta din Bibel, slå upp 2 Samuelsboken och läs kap 11.

Det handlar om sexuell avhållsamhet å ena sidan, och sexuellet habegär å den andra.

Sen kan du lyssna på Coehen själv:
http://www.youtube.com/watch?v=YrLk4vdY28Q

Tak-bad

Kung David går på kungataket med fin utsikt och får syn på denna vackra kvinna.
"YOU SAW HER BATHING ON THE ROOF".
Hennes man är ute i krig, så då kan kungen ta vad han vill ha...
Tror han.
Bat-Seba blir gravid, och för att dölja sin otrohet skickar kung David bud efter hennes man Uria. Han beordrar maken att gå in till sin hustru... man han vill inte...

Uria hänvisar till de noggranna renhetsföreskrifter som finns för dem som är ute i krig (se förra inlägget).
All sexuell aktivitet gjorde soldaten kultiskt oren och därmed också oduglig som soldat - eftersom kriget var Herrens och inte någon mänsklig erövring.

"Arken och Israel och Juda bor nu i lägerhyddor.. skulle jag då gå in i mitt hus för att äta och dricka och ligga hos min hustru? Så sant jag lever, så sant din själ lever: jag vill inte göra så".

Moralen var högt stående. Guds folk stod i förbund med Herren själv.
Men hur skulle Kung David göra då för att dölja sin otrohet?

Enkelt! Han beordrar befälhavaren att ställa Uria längst fram i krigslinjen och se till att han dör.
Så får det bli. Och det sker.
När Bat-Seba sörjt sin man, blev hon Davids hustru, efter sorgetidens slut.

David tror att allt är bra.
Men han har glömt vems tjänare han är.
"Vad David hade gjort, väckte Herrens ogillande".

Tack gode Gud att Du reagerade! Tack att Du inte slätar över synden! Tack att Du låter David komma till insikt över den mänskliga tragedi han orsakat.

Och Leonard Coehen kvider BROKEN HALLELUJA.
Det är sannerligen ett Brustet Halleluja!
Jag får ont i magen varje gång jag hör denna sång.

Jag får ännu mer ont i magen när dessa tonårstjejer stönar fram denna låt - vet de vad de sjunger om?
Det är kanske just det de gör... Det kanske är deras eget brustna halleluja som det handlar om?
Att bli utyttjad, att inte kunna säga nej, inte ha något att sätta emot när "kungen kommer"...

Den musikaliske och skicklige harpspelande kung David sätter i halsen när profeten Natan konfronterar honom genom att berätta om det lilla lammet...
Fortsätt läs 2 Samuelsboken kap 12...

Man Får Tacka, sa den rike

Den rike mannen hade gott om får, den fattige hade bara ett enda. Den rike mannen tar den fattige mannens enda lamm och slaktar det...
David blir upprörd när han hör denna historia.
- Du är den mannen, säger profeten Natan.
Då förstår David hur hans sexuella lust lurade honom i fördärvet, och han skriver världslitteraturens starkaste syndabekännelse:

PSALTAREN 51 (gamla översättningen):

GUD, VAR MIG NÅDIG EFTER DIN GODHET
UTPLÅNA MINA ÖVERTRÄDELSER EFTER DIN STORA BARMHÄRTIGHET...
SKAPA I MIG, GUD, ETT RENT HJÄRTA, OCH GE MIG PÅ NYTT EN FRIMODIG ANDE.
FÖRKASTA MIG INTE FRÅN DITT ANSIKTE OCH TAG INTE DIN HELIGE ANDE IFRÅN MIG...

Vår tid behöver öva sig Mycket i sexuell avhållsamhet. Vår tid behöver genomskåda sitt eget bedrägeri att ta vad man vill ha, som om en annan människas kroppsliga skafferi alltid var öppet...
Otroheten griper om sig, och lämnar bitter eftersmak.

Min hjälte är hettiten Uria som hade sitt hjärta hos Herren och följde hans lagar OCH samtidigt hade sitt hjärta hos sin hustru, som han älskade.

Just så kan en Bibeltext utmana oss i vår lössläppta tid.

Men vad menar Coehen med att binda fast i stolen?
Nu är det din tur att ge mig en tolkning av det.
Samtalet fortsätter.

Helene Sturefelt
Fri att vara Trogen.