KRIGETS LAGAR I GT

Pistol-palm, Marinmuseet

Krig. Obehagligt.
Men vad vet vi om det i Sverige, där vi haft fred så länge? Underhållningsvåldet är det närmsta vi kommer och TV nyheternas rapportering.
Min utgångspunkt är att vi inte har någon för-förståelse av det som står i Gamla Testamentets strider.
Men våra invandrare vet bättre. De har ju flytt ifrån grymheterna.

Nu ska vi fortsätta gå på djupet med Gamla Testamentets skildringar av krig.
Vi låter Guds ord motivera sig själv. Jag använder mig av Olof Edsingers bok "Krigen i Gamla Testamentet".

Det fanns speciella lagar som reglerade krigsföringen.
Om man inte har nyckeln till förståelse, orkar man inte läsa igenom 5 Mosebok...

1. Krig i allmänhet  (5 Mos 20:1-9)
"När du drar ut i strid mot dina fiender och möter en här som är större än din egen, skall du inte bli rädd...
Ty Herren, er Gud, går med er och strider för er, han skall ge er seger.
Manskapets förmän skall tala till hären:
- Om någon har byggt ett hus men ännu inte flyttat in, skall han vända hem igen.
- Om någon har trolovat sig med en kvinna men ännu inte har äktat henne, skall han vända hem igen.
- Om någon är rädd och saknar mod, skall han vända hem igen så att hans bröder inte blir lika modlösa..."

Alltså, alla som inte ville slåss, slapp att dra ut i fält! Militärtjänstgöringen var inget tvång.
Dess storlek var underordnad det faktum att det var Herren som stred för sitt folk, inte folket som stred för Herren!

Sablar vilken pistol-harpa!

Instruktionen var olika beroende på om israeliternas krigföring var riktade mot folk "långt bort" eller mot de näraliggande folken i Kanaan.

2. Krig "långt bort" (5 Mos 20:10-15):
"När du närmar dig en stad för att anfalla den, skall du först erbjuda fred.
Om den inte vill det, skall du belägra den och hugga ned alla män i staden.
Allt byte får du behålla."

Olof Edsinger menar att kriget som sådant inte hade något egenvärde (sid 45) i det gamla Israel.
Att israeliterna krigade ibland betyder alltså inte att de var krigiska i sinnet.

Detta står i kontrast till assyrierna som hade mycket råare krigslagar där det berättas om städer som förstörs och bränns ned, med syfte att härja och utplåna.

3. Inga krigsvåldtäkter (5 Mos 21:10-14):
"När du drar ut i fält mot dina fiender skall du ta dig i akt för allt som väcker anstöt.
Om någon man har blivit oren genom att få utlösning under natten, skall han gå ut ur lägret och får inte komma tillbaka förrän han har badat".

Även renhetsföreskrifterna i 3 Mos 15:16 markerar att den soldat som hade samlag gjorde honom kultiskt oren och därmed också stridsoduglig!

Detta betyder att antalet krigsvåldtäkter begränsades från Israels sida. Ett av krigets fulaste trynen är alltså stoppade av Guds lag. 
Detta är ännu ett tecken på att dessa krig var "Guds krig" mot ondskan, inte människans krig för att utöva sin makt.
Denna slutsats är för mig så viktig att jag inte orkar skriva mer just nu.
Jag behöver själv förstå vidden av detta.

Vapenvila

Lagen om sexuell avhållsamhet ligger bakom Kung Davids försök att förmå Uria att ha samlag med sin hustru Bat-Seba, för att dölja att han varit otrogen med henne...
Om det diktade Leonard Coehen.
Han får ett eget inlägg...

Frid åt er alla.
Helene Sturefelt

PILGRIMSVANDRING I SKÄRGÅRDEN

Stumholmen

Karlskrona är fantastiskt! Staden är byggt på 33 öar och vart man än vänder sig så ser man vatten.
Jag är pilgrimsvandrare i själ och hjärta.
Måste man åka till fjälls för att få vandra på detta sätt eller kan man göra det i stan?

Jag har under flera år inbjudit till enkla pilgrimsvandringar varannan söndag, som ett alternativ till söndagspromenaden. Vi går bara 1,5 timme men innehållet är rikt.
Det viktigaste är konstigt nog - tystnaden...

Följ med på en vandring! Nu går vi. Vi tar med oss orden från Psaltarpsalmen 23.

HERREN ÄR MIN HERDE, INGENTING SKALL FATTAS MIG.
HAN FÖR MIG I VALL PÅ GRÖNA ÄNGAR,
HAN LÅTER MIG VILA VID LUGNA VATTEN.

Pilgrims-simmar

Vi går på led, inte i bredd. Din rygg framför mig ger trygghet. Min rygg blir trygghet till vandraren bakom.
Tystnaden talar. Den är vilsam, för vi är tillsammans på lika villkor.
Tankarna får plats.
Jag slipper prata sönder det jag upplever. Vi slipper vara "trevliga".
Tillsammans vilar i det som händer.

HAN GER MIG NY KRAFT, HAN LEDER MIG PÅ RÄTTA VÄGAR
SITT NAMN TILL ÄRA.

Vi stannar och vilar i cirkel. Lutar oss mot staven, de som har den med.
Stadens liv och rörelse är runtomkring oss, men vi sluter ögonen och fokuserar inåt:

GUD, MIN HERDE OCH MEDVANDRARE,
DU SOM DELAR MINA STEG OCH TANKAR DENNA DAG,
BERÖR MIG NU MED DIN KÄRLEK, GENOM LYS MITT MÖRKER,
FÖRLÅT MINA FELSTEG I TANKAR, ORD OCH HANDLINGAR.
INTE ENS I DEN MÖRKASTE DAL FRUKTAR JAG NÅGOT ONT,
TY DU ÄR MED MIG, DIN KÄPP OCH STAV GÖR MIG TRYGG.

Tanke och känsla vilar vid det faktum att Kristus är världens ljus... som genomlyser oss på insidan och ut.
Förlåtelsen behåller vi inte för oss själva, vi får meditera kring detta att räcka den vidare.
Försoningen tillhör också gemenskapen. Var och en får bära den tanken med sig, att leva försonad:
med sig själv, sitt livsöde och med Gud.

Pilgrimsskorna blommar!

DU DUKAR ETT BORD FÖR MIG I MINA FIENDERS ÅSYN
DU SMÖRJER MITT HUVUD MED OLJA
OCH FYLLER MIN BÄGARE TILL BRÄDDEN.

LOVAD VARE DU; JESUS KRISTUS, VÅR MEDVANDRARE I LIV OCH DÖD.
DU ÄR HÄR I RASTPLATSENS VILA, DU ÄR HÄR, I VIN OCH BRÖD.

DEN NATT, DÅ HAN BLEV FÖRRÅD, TOG HAN ETT BRÖD, TACKADE...

Orden sjunker djupt in i min själ.
Tänk att ord kan öppna nya skikt av verkligheten! Som dessa:
- Vi får liv av ditt liv. Vi får dela för att hela. Vi får ta emot för att kunna ge.

Allt det vi ser, vävs in i Guds kommunikation med oss:

Iknuffad

En varningskon är puttad i vattnet... Vad säger det?
Ett tidens tecken, tänker jag. Det som ska varna och skydda, vill man inte veta av... bort med dig!
Precis så gör många med vår tro och vår Bibel.
Och ogräset tar över...

DIN GODHET OCH NÅD SKALL FÖLJA MIG VARJE DAG I MITT LIV
OCH HERRENS HUS SKALL VARA MITT HEM
SÅ LÄNGE JAG LEVER!

Saltö hamn

Vi stannade till vid Saltö-hem, Karlskronas Manhattan...
Återigen ställde vi oss i cirkel, men denna gången med vänster hand i mitten och höger hand ut åt alla vädersträck - så välsignade vi staden...
En tid senare kom två väninnor att samtala med varann:
- Jag satt på balkongen och solen sken. Plötsligt erfor jag en sådan frid, sa den ena.
Det var samtidigt som vi stod nedanför och välsignade...

Tack gode Gud att vi kan och får vandra på detta sätt i vår stad!
Det gör oss så gott!

Nu i september kommer pilgrimspräst Anna Alebo från Lunds stift till Blekinge för att utveckla pilgrimslederna hela vägen genom vårt län.

Kyrkan kommer sakta men säkert på fötter igen... ty vår Herre och Mästare satt inte still inne på pastorsexpeditioner... Han var ute och vandrade där folket var.
Låtom oss göra likaledes.
Skorna på!
Helene Sturefelt, stavar gärna.

GAMLA TESTAMENTETS GUD

Vägval på Dag Hammarskjölds led

Just nu umgås jag lika mycket med tidningarnas politiska valbevakning som med Gamla Testamentet.
Jag ogillar tyckande och retorik som inte orkat söka sig till källorna.
Mina tankarna rör sig emellan "vad vill Gud med mitt liv?" - "brott och straff" - "familjens överlevnad" till "var finns Gud i politiken?" och "Israel idag".

Det är inga små saker..  men jag vill lyfta fram en tanke ur Olof Edsingers bok "Krigen i Gamla Testamentet - ett försök att förstå": är det samma Gud i GT som i Nya Testamentet?

Först en ögonblicksbild ur familjelivet:
- När barnet var litet, var de viktigaste orden mamman sa "Nej! akta dig" och "Ja! Kom hit".
Det lilla barnet var bara mottagligt för enkla kommandon, där faror skulle undvikas och kärleksfulla kramar utdelas.
När barnet blev äldre, växte kommunikationen och både etik och kärlek fick ett mer nyanserat uttryck.

Detsamma gäller förhållandet mellan den gudsbild som finns i Gamla respektive Nya Testamentet, menar jag.
Det är inte Gud som ändrat sig, utan det är vi människor som har en ökad förståelse för att leva med Gud.

Att vi saknar mycket kunskap om de äldre tiderna som skildras i GT, vittnar både Jonas Gardell och Eva Moberg om:
- ... Gud är slaktens Gud och folkmordens Gud" säger Jonas Gardell.
- ... beteendet hos Gud i GT är typiskt för en psykotisk mördare" säger Eva Moberg och citerar en psykohistoriker Julian Jaynes. (sid 16 i Edsingers bok).

Detta imponerar inte på mig.
Jag delar Olof Edsingers uppfattning att "varken Jesus eller apostlarna tycks haft något behov av att placera Bibelns skildringar av krig och död i ´historiens skräpkammare`" som K-G Hammar lär ha sagt om vissa av GT´s texter.

Folkvandring

Varför inte låta Bibeln förklara sig själv?
Jag menar, om någon vill veta hur jag tänker, då frågar man väl Mig, inte någon annan!?

Både Israel och den kristna kyrkan har vuxit fram till följd av konkreta räddningsaktioner från Guds sida.
- Israel: uttåget
- Kyrkan: korset.
I båda fall är det Herren Gud själv som är huvudaktören.
För Israel handlade det om ett fysiskt-politiskt slaveri under Farao i Egypten.
För kyrkan handlar det om ett andligt slaveri under syndens, dödens och djävulens makt.

I båda fall är det blodet som är det befriande tecknet:
- när sista plågan går över Egypten är det bara det felfria lammets blod på dörren som för dödens ängel att passera så att de räddas som är där inne.
- Jesu blod på korset markerar det sista offret och är försoningsblodet en gång för alla.

Det är hela tiden Herren som strider för folket, inte tvärtom.
Så är det än idag, både för Israel och för den kristna kyrkan.

Abisko, inte Nilen

Vi stannar upp en stund inför ondskan i Egypten (nutida tolkningar får var och en själv fundera på).
Gud sänder tio plågor: vattnet blir till blod, paddor, mygg, flugor, boskapsdöd, bulnader, hagel, gräshoppor, mörker samt att de förstfödda skall dö.
2 Mosebok kap 7.

Plågorna är riktade mot de områden som stod under Egyptens egna gudars beskydd.
Israels Gud manifesterar sin överhöghet genom att fördärva Nilens livgivande vatten.
Herren förödmjukar det folk som dyrkade solguden Re genom att sända mörker mitt på dagen...

Hela tiden erbjuder Herren nåd till Farao.
- Let my people go!
Släpp ditt förtryck över folket och plågorna upphör!

Men Faraos hjärta är förhärdat och han plågar Guds folk ännu mer i deras slaveri.
Då får Gud tala det enda språk denna maktgalna kung förstår: hårt mot hårt.
Gud går in under våra syndiga villkor och talar vårt syndiga språk, och vi får ta konsekvenserna av att vi inte förstår bättre, eller vill mer...
Nåden finns hela tiden där, ty det är Guds väsen, men nåden avvisas - i prestige.

Farao själv bär skuld att de förstfödda dödas, inte Gud.

Utmärkt farled

Häng med nu på kopplingen till Nya Testamentet.
Gud vill inte gå med på vårt sätt att lösa konflikter. Istället för att döda, låter Gud sig själv dödas!

Olof Edsinger skriver:
- Denna vändpunkt i Guds sätt att relatera till oss förslavade människor, får dramatiska följder för vårt tänkande kring Gud i allmänhet och frälsningen i synnerhet.
Genom korset möter vi en Gud som på intet sätt kompromissar med syndens allvar, men som samtidigt vänder upp och ned på begreppen, genom att själv bära straffet för den ondska som har kommit att prägla den här världen.
Guds dom över människorna flyttas därmed också fram till ett betydligt senare skede i historien, nämlingen Jesu återkomst" (sid 28).

Nu avslutar jag detta inlägg med att konstatera att det är samma Gud som agerar i både GT och NT.

Jag konstaterar att det är vi människor som själva tvingar fram sidor hos Gud som vi helst vill slippa... Precis som det bråkiga barnet hemma provocerar fram skäll av sina föräldrar...
Eller skolklassen som bara gapar, tvingar läraren att bli likadan tillbaka - vilket inte säger något om hur läraren egentligen är!

På vems sida står Gud?
- - -
Bara på sin egen.

Ära vare Gud i höjden och frid på jorden,
bland människor som han älskar.
Helene Sturefelt

TRUMMISENS TEOLOGI

En exakt vetenskap

- Vem ska du rösta på i valet?
- Äh, jag är inte intresserad av politik....

- Tror du på Gud?
- Äh, det finns så många religioner, det är skit samma!

När okunnigheten tar över, sprider sig ytligheten och dumheten in i de skikt där vi borde vara mycket skärpta.
Vi lever alla i konsekvens av den politik som bedrivs - alltså, gå och rösta!
Vi lever också i den konsekvens av hur vi uppfattar Gud - det färgar av sig på vår mänskosyn och vårt etiska handlande.
För att inte tala om evighetshoppet!

Att vara kristen är inget flummigt tyckande.
Det är inte att låta hembygdskunskap ta över den djupa Gudsfruktan.
Det är inte heller att snabbt komma till konsensus i svåra frågor och inte våga tala om de existentiella frågorna som är riktigt svåra.

Jag har funnit en handfast kunskap som förankrar tron i Bibeln.
Det finns nycklar till förståelse som är lika nödvändiga som att trummisen har sina trumstockar att hålla takten med.
Denna månad kommer jag att citerar en del ur boken "KRIGEN I GAMLA TESTAMENTET - ett försök att förstå" av OLOF EDSINGER.
(ISBN 978-91-972665-8-1).

Du kan inte spela utan redskap

Till och med bland kristna kan man få höra:
- Jag tror på Jesus, men inte Gamla Testamentet.
En sådan slapp hållning, vittnar om okunskap även inom de egna leden.
Olof Edsinger skriver:
- När vi läser evangeliet ser vi att  Jesus - kärlekens Jesus - högaktade GT: "Men om ni inte tror på vad Mose har skrivit, hur skall ni då kunna tro på vad jag har sagt?" (Joh 5:47).

Att gå till botten med Bibeltexten hjälper oss att hitta hur Bibeln förklarar sig själv.
Domarboken innehåller ett antal förskräckliga skildringar, alltifrån gruppvåldtäkt till barnoffer.
Då kan man fråga sig:
- Är detta Guds vilja?
- Eller är det ett exempel vad som sker när man inte följer Guds vilja?

Det är oerhört väsentligt att skilja detta åt!!!

Domarboken själv förklarar i kap 17:6 och 21:25:
- På den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv fann för gott".
Alltså, de hemska berättelserna skildrar en konsekvens av gudlösheten.
De är inte uttryck för Guds vilja!

Tänk efter:
Om Bibeln bara skulle berätta hur fint och härligt det är med att leva i Gudstro, då skulle vi få en romanskildring utanför verkligheten...
Men det är just detta som gör Bibeln så autentisk:
- den väjer inte för det svåra någon gång!!
- det berättas gång på gång om misslyckanden och fall, men lika många gånger om hur Gud upprättar och vill leda sitt folk tillbaka på livets väg.

kaggar och cymbaler, rytm och klang

När jag läste teologi i Lund, studerade jag religionsspykologi, religionspedagogik och religionssociologi en halv termin, 15 p.
Dessa unga forskningsdiscipliner var stundom lite luddiga i kanten. Teorierna växlade och det fanns gott om utrymme för tyckande. Det är bra.

Men jag behövde något taktfast för att inte förlora mig i åsiktshavet.
Så jag sökte upp kulturskolan och lärde mig spela trummor!

- Håll takten! Känn slagen.
- Lägg in klanger med cymbalerna.
- Bryt mönstret och gör ett "fill in"...

Detta är teologi för mig! Att vara som en trummis!
Jag vill hålla rytmen mellan Gamla och Nya Testamentet. Jag känner slagen hur Gud för sitt frälsningsverk framåt genom tider och sekler - ibland ökar takten, ibland är det bara "visparna" som markerar...

I den drivande pulsen kommer synkoperna, som avviker och får det att svänga...  vilket jazztrummisarna är mästare på - de är de intelligentaste musikerna i mitt tycke!

Synkoperna - kan det vara profeterna som med skarp röst talar Guds vilja i den korrupta världen?

Om jag får fortsätta min jämförelse:
- Det blir fel i världen när vi inte dansar efter Guds takt. Vår tid dansar alldeles för fort, i ett tempo som Gud inte spelar... Vi bränner ut oss och jordens resurser... och klagar...
Apokalypsen i Johannes Uppenbarelse är ett kodat meddelande om vår yttersta tid.

Jag önkskar mer ödmjukhet i de teologiska samtalen där den enda intressant frågan är:
- Vad vill GUD?
Alltså bort med fokus från egot.
Jag kommer att visa hur Gud finns med i GT´s våldsamma händelser, med hjälp av Olof Edsingers bok.
Men det är inte som du tror...

Låt mig nu få avsluta med de härliga orden från Trummisens egen Psaltarpsalm 150:
- Halleluja! Lova Gud i hans helgedom, lova honom med basunklang, lova honon med puka och dans, med strängaspel och pipa.
Lova honom med ljudande cymbaler, med klingande cymbaler.
Må allt vad anda har lova Herren!

Håll takten, vänner!
Helene Sturefelt, som hälsar alla kaggbankare hon känner.

ÄRA SIG SJÄLV ELLER GUD?

Se på mig!

- Se på mig! sjöng Jan Johansen och uttolkade vår tids fokus.

När människan tappar Gudstron, förlorar hon vissheten om att vara sedd av Gud.
Om inte Gud finns och kan se mig, så måste ni andra göra det! Snälla...
Så ägnar man sig åt dokusåpor och andra rop på att "finnas".
Jag blir förtvivlad när jag ser vad unga människor är beredda att göra, bara de blir ett "namn"...

Och ändå är många av dessa döpta som små, då deras namn nämndes tillsammans med Guds namn, för att de skulle veta vem de hör ihop med...
Har deras föräldrar glömt att berätta det?
Har faddrarna inte tagit sitt uppdrag på allvar och lotsat sitt fadderbarn in i den kristna tron?

Reklambranschen säger:
- Syns du inte, så finns du inte...

Synas eller vara Sedd?

Därför är min Gudstro så oerhört dyrbar för mig.
Den ger mig ett helt annat sätt att se på mig själv och andra.
När jag läser om Kristus i evangelierna förstår jag hur han verkligen såg dem han mötte.
Och människor blev förändrade i hans blick!

Ska vi ära Gud eller oss själva?

Jag lånar några tankar från den amerikanske teologen Ray Barker, som säger precis det jag tänker just nu:
- Guds syfte med att komma oss nära genom inkarnationen ("i köttet") var att bekräfta sina löften till patriarkerna i Gamla Testamentet, så att människor från alla nationer skulle ge Gud ära.

Gud började med en enda människa - Abraham - som sedan blev en familj och en nation som skulle förmedla Guds nåd till hela världen.

Ray säger att Guds syfte är inte först och främst att rädda oss från helvetet, utan att få tillbaka äran och härligheten som vi människor i vår bortvändhet inte har gett Gud.
Du som vill hämta din Bibel kan slå upp Romarbrevet 3:23.

Vad blir resultatet när vi sätter oss själva i fokus?
Jo, vi går miste om den Guds härlighet vi var tänkta att återspegla.

Vem ska jag återspegla?

När vi människor tar den ära som egentligen tillhör Gud, börjar vi döma Gud utifrån våra egna antropocentriska idéer om rättvisa eller arrogans.

Istället för att  vi återspelgar Guds härlighet, försöker vi få Gud att återspegla vårt fördärv... och anklagar Gud för det elände som vi ställer till med...
Vi blandar ihop vår egen roll med Guds...

Gud får göra sådant som vi inte får. T ex förhärliga sig själv...
Vi tar ett exempel:
Minns ni Josef Fritzl som höll sin dotter inlåst i sin källare i mer än 20 år?
Nu sitter han inspärrad i ett österrikiskt fängelse.
Staten har vissa rättigheter och skyldigheter som individerna inte har.

Eller: jag får inte tvinga andra att betala skatt till mig, men staten har rättigheter att utkräva skatt av oss.

På samma sätt har Gud vissa rättigheter och skyldigheter som vi människor inte har.
Bland dessa rättigheter är att ta emot människors tillbedjan.
Några tuffa rader ur Jesaja kap 48:9-11:

- För mitt namns skull behärskar jag min vrede, för min äras skull har jag tålamod med dig och utplånar dig inte... För min skull, för min egen skull handlar jag  - mitt namn skall inte vanhelgas. Jag delar inte min ära med någon."

Gud är alltså mån om att allt fler ska tillbe honom och ge honom äran för allt liv och all glädje.
Det är därför Gud väntar med att döma det onda.

Läs mer: info@credo.nu  http://www.credo.nu/

Äran tillhör inte mig...

Vilken smak får du i munnen när du har lyft fram dig själv och dina förträffligheter?
Det smakar unket...
Jag gillar inte skryt, jag vill ogärna bli satt på piedestal.
En sak är att få tack och uppskattning för det man gör, men den äran ska inte stanna hos mig.

Jag lever ständigt med Guds närvaro i mitt hjärta och sänder tacket vidare - Tack HERRE för att det blev så bra idag!
Jag menar, allt jag kan har sin grund i de gåvor Gud har gett mig.
Ska inte krukan prisa sin krukmakare?!

Nu avslutar vi:
Den unga tjejen stängde av TV´s dokusåpor och ställde sig framför spegeln:
- Om du finns Gud, så vill jag tacka dig för att Du ser mig nu, precis som jag ser mig själv i spegeln... Om Du har gett mig livet, så vill jag att Du ska vara centrum för mina tankar och känslor.. för jag är så trött på mig själv... Jag kommer ingen vart när allt kretsar kring mig och mitt...

Utan att hon visste om det, hade hon gett Gud sitt hjärta, sin syndabekännelse och sin trosbekännelse.
När hon var färdig, spred sig en värme av närvaro i hela hennes kropp...
Hon hade kommit hem till Sig själv.
Ty det är det som sker, när vi ger Gud Äran.

Ljuset från Gud lyser upp mig!

Funnet på gamla broderier:
ÄVG = Ära Vare Gud
GVD = Gud Vare med Dig
PTL = Praise The Lord.

Har du sett solrosorna som illustrerat detta inlägg? Vi cyklade till Brofästet vid Möcklöbron här om dagen och hamnade i detta solrosfält. Blommorna tittade uppfordrande på oss... och talade...
De hälsade från Gud.
Det gör jag med.

Helene Sturefelt
- som vill göra Jesus känd, trodd, lydd och älskad.

EN MUSLIMSK FAMILJ

Sommarparadis

De var förvirrade men tacksamma.
Den muslimska familjen hade följt med till ett kristet sammanhang.
Jag var förvånad och nyfiken.
Så modiga de var! Vad ville de? Varför var de där?

- Det är svårt för den som kommer från en totalitär stat till ett fritt land, sa kvinnan.
Hon hade svårt att våga ta till sig den fria tanke vi är vana vid. Att leva utan hot, utan kontroll.

Jag tittade på mannen och frågade:
- Vad vill islam?
Han såg mig stadigt i ögonen och svarade:
- Islam vill MAKT.

Hans ansikte var ärrat av en skada i strid. Han hade flytt från sitt hemland därför att han inte ville ange sina grannar, som regimen krävde i sitt kontroll behov.
Han flydde till friheten, märkt av makten i ansiktet.

Berätta om TAQQIYA, sa jag och höll min kopp te i stadigt grepp.
- Taqqyia är nödvändigheten att LJUGA om situationen kräver det...
- Jaha...
- ... vilket gör att du aldrig kan lita på någon...

Hans blick förlorade sig i fjärran, sedan fortsatte han:
- Ni ska inte vara så naiva och okunniga om islam.

Sedan ville han inte prata mer. Han ville inte ha med religion att göra över huvud taget.
Det förstår jag mycket väl.
När religion handlar om mänsklig makt, då har det inte med Sann Gud att göra.
En sådan religion vill inte jag heller vara i närheten av.

- Hur klarar du av att vara här då? frågade jag och pekade med handen mot kapellet där lovsångerna fortfarande kunde höras.
Han log snett.
- Det är fint att höra era sånger. De är glada...

Kvinnan ville gärna säga något.
- Jag är inte muslim, inte kristen, men jag tror på Gud och jag ber!

Det var ett mycket fint möte, respektfullt och allvarligt.

De befinner sig mitt emellan två system, i ett vakuum.
De inte kan gå tillbaka till islam p g a regimen, och de inte kan välja att bli kristna p g a samma regim...

Matsalen

Jag är kristen p g a Sanningsfrågan, inte av tradition eller ohejdad vana.
Jag har prövat och sökt länge bland alla religioner och uttryck, och det är bara i Bibeln som Levande Gud rör vid mitt hjärta.
Alla andra texter är döda, där finns inte Guds ande. Säkert korn visdom, men inte fullheten.

Igår skrev jag om Hagar och Ismael, som den skriande vildåsnan.
Om du nu försöker se detta i ett andligt perspektiv, så är muslimen den som skriker mest, eftersom deras Gudsbild är den hårdaste.
Islam är krav, inte vila, islam är gärning, inte försoning på korset.

I islam finns den största rädslan, både för Gud och för muslimska landsmän.
Muhammed sa att det inte skulle finnas tvång i islam, men någon frivillighet har jag ännu inte sett.
Detta har de muslimer jag mött bekräftat.

Jag har också sett den oerhörda glädjen hos en irakisk man som konverterade och lät döpa sig.
Det lyste i hans ögon, han skrattade, han dunkade oss i ryggen och alla hans hämningar släppte.
Han gjorde slängkyssar till Jesus Kristus på altaret, han suckade av lycka och välbehag att äntligen ha "kommit hem".
För honom var islam ett beteende, men kristendomen en kärleksfull relation med Gud själv, genom Jesus Kristus.

Här finns inget makt-anspråk vad gäller politik.
Den enda makt som finns är kärlekens makt, den som Moder Teresa utövade, den som Desmund Tutu dansade fram, den som Johannes Paulus II brukade för att få kommunistregimen att braka samman...
Det är den gudomliga makten som förändrar inifrån. Utan tvång.

Så även ikväll ber jag att Gud ska fortsätta se "vildåsnan" och tämja honom.
Eller snarare befria honom från utanförskapet.

Jag ber om kärlek till alla bröder och systrar som ännu inte funnit det jag har sett.
Jag ber om beskydd över den muslimska familjen jag mötte tidigare.
Herre Jesus Kristus, tack för att Du söker dem och vill älska dem tillbaka till Gud.
Frid till er alla.

Shalom.
Helene Sturefelt,
under Guds beskydd.

JAG VILAR I GUDS BLICK

Pantokrator - Allhärskaren

I kapellets sakristia har jag hängt upp en enkel trätavla med en limmad ikonbild. Den är köpt för en billig peng i Grekland, men har ett oskattbart värde för mig.

Där inne samlar jag mina tankar, och vilar en stund i Jesu blick.

Jag låter mig beskådas. Genomskådas.
Renas.
Jag vilar i Guds blick. Det ger mig en sådan oerhörd värme och tröst.
Gud ser. Jag är sedd.
Med den vissheten går jag inför altaret.
- O Herre Gud, Du som har skapat oss och kallar oss att komma hem till Dig,
ge oss alla visa hjärtan...

Förre biskopen Martin Lönnebo har fyllt sina väggar där hemma med ikoner.
- Usch, tycker du inte det är obehagligt att de tittar på dig hela tiden? frågade en besökare.
- Nej, svarade Martin lugnt, jag vilar i deras blick och vet att de ser mig, där från andra sidan...

Så gör två älskande också, vilar i varandras blick...

Kanoten i Holmamåla

Igår var jag med om något märkligt. Hela arbetslaget var iväg på en rolig eftermiddag för att värna om gemenskapen inför terminsupptakten.
Vi var indelade i lag och jag hamnade i en uppgift där vi var två stycken som skulle paddla kanot - med förbundna ögon... medan de andra skulle lotsa oss genom ett antal flytande markeringar i vattnet.

Vi såg ingenting... men var tvungna att paddla på...
- Mer vänster!
- Nej, backa! Så ja, framåt ut! Oj, se upp! - - -

Vilken övning i tro!
Jag var tvungen att helt lita på att kompisen i fören paddlade efter sin förmåga, och att jag styrde efter hennes fart. Tillsammans var tvugna att lita helt på de andra rösterna i laget.
Samtidigt tävlade ett annat lag emot oss - med andra röster som guidade och ropade.

Precis så är det att leva i tro, tänkte jag.
Jag måste urskilja vilka röster som är med "de goda"... och lita på att de är av Gud.
Jag fick inte vara overksam eller vara stilla... då skulle jag driva iväg, bort från målet...
Paddla i blindo. Handla i tro.
Låta sig ledas. I bön. I tillit.
Veta att jag är Sedd.
Och ledd.

Vi vann.

Gud är Seendets Gud.
När Abram inte kunde få barn med sin älskade Sarai, tog hon sin egyptiska tjänstekvinnan Hagar och gav som hustru åt sin man (bara Det kunde vi skriva mycket om!).
Hon var fruktsam och födde en son.

Men samtidigt kunde hon inte låta bli att se ned på sin härskarinna, och håna henne.
Ett riktigt svartsjukedrama i ! Mosebok kap 16.
Sarai stod inte ut, utan läxade upp henne och Abram lät henne skicka iväg Hagar ut i öknen.

"Men Herrens ängel kom emot henne vid en vattenkälla i öknen.
- Varifrån kommer du och vart går du? frågade ängeln.
- Jag är på flykt från min fru Sarai.
- Vänd tillbaka till din fru och ödmjuka dig under henne. Jag skall göra din säd mycket talrik, så att man inte skall kunna räkna dem p g a dess mängd.

Ytterligare sade ängeln:
- Se, du är havande och skall föda en son. Honom skall du ge namnet ISMAEL, därför att Herren har hört ditt lidande. Och han skall bli lik en vildåsna. Hans hand skall vara emot var man, och var mans hand emot honom, och han skall ligga i strid med alla sina bröder.
Hon sa:
- Du är SEENDETS GUD".

Denna berättelse är grunden för det släktled som idag är muslimerna.
Redan då förutsades så mycket, som vi kan se idag.

Molyos, Grekland

Jag får flera tankar:
- Sarais accepterande av Hagar som hustru och mor.
- Men Hagar föraktade sin matmor..
- Hon blir ivägkörd men är hela tiden sedd av Gud.
- Barnet hon föder blir visserligen en avkomma, men en som alltid kommer att vara i strid, en värsting...
- Abram accepterar pojken och bekräftar hans namn,
- men en förbunds-son utlovas till Abram med Sarai då hon har kommit i hög ålder, så pass att det är omöjligt... men inte för Gud!

Kan man se relationen mellan judar och muslimer här?
Hur många slutsatser vågar man dra? - - -

Att skillnaderna är stora!
Att de har olika uppdrag och olika status.
Men att båda har samma mänskovärde och vilar i Guds blick.

Det finns en vildåsna ibland oss som betar av samma gräs.
Ska vi ge honom en egen hage eller ska vi försöka beta ihop?
Jag vet hur jag själv gör när någon muckar med mig - då drar jag mig tillbaka... och letar upp en annan plätt.
Även om gräset är magrare där, så vill jag vara där det är lugn och ro.

Herre, om Du kunde tända livet i Sarais torra sköte, då kan Du väl också tämja vildåsnor?

Tack för att Du ser oss alla.
Lyft av oss ögonbindeln och slöjan, så att vi alla Ser varann!!

I Jesu försonande blick,
Helene Sturefelt