FRI I FÄNGELSET ?!

På en enhet i fängelset Olmos i ARGENTINA finns ca 900 fångar som börjar varje dag med bönestund, läser jag i tidningen DAGEN (5 mars 2010).
Det finns nästan inget våld mellan internerna och fångarna håller själva koll på varandra.
Fängelseledningen ser deras tro på Gud som det bästa receptet för att rehabilitera fångar.

Detta låter för bra för att vara sant. Men vi som har mött Gud, vet att hans kärleksfulla närvaro upprättar människor. Jag har själv sett brutna människor, tyngda av skuld och felsteg, resa sig upp och stråla av glädje över den förlåtelse Jesus Kristus ger.

Pingstpastorn Juan Zuccarelli såg till att en kristen avdelning skapades på fängelset, för att de fångar som blivit kristna skulle slippa trakasseras. Fängelsedirektör Alejandro Ramirez berättar att det blev en avdelning nästan utan våld.

Fängelseledningen betraktar frälsningen som ett utmärkt system och numer skickas de mest komplicerade fångarna dit, i hopp om att de ska bli frälsta - och fria från sitt onda.

Korset i sakristian

- Struntprat, sa Romero, som bott på gatan sedan han var 12 år. Det var först när hans vänner från gatan  blev förändrade som han blev intresserad av kristen tro.
Romero var analfabet men medfångarna lärde honom läsa, i den bok de hade tillgång till, Bibeln.
- Gud förändrar människor, Gud förändrade mig, säger han och fortsätter:
- Tidigare njöt jag av att döda och jag förlät aldrig någon. Nu vill jag bara leva för Gud.

När Romero har avtjänat sitt straff, hoppas han kunna fortsätta evangelisera, för människor på gatan. Han hoppas kunna öppna en plats där de kan få gratis mat. Och han vill berätta att de kan få ett nytt liv.

Den kristna trons insida är så stark! I förra blogginlägget skrev jag om Paulus i fängelset - detta är en nutida parallell!

För vakterna är det stor skillnad på om de arbetar på den kristna avdelningen, eller de andra.
- Här behöver man inte vara rädd.

Pastor Juan Zuccarelli säger:
- Enda problemet är att när fångarna bli frigivna, får vi utbilda nya fångar till Guds tjänare och pastorer här inne!
Vilket fantastiskt arbetee!

Fängslande hälsningar
Helene Sturefelt

DOP I ULVSMÅLA

Välkomna till STUGMÖTE med DOP!

Familjen Broström öppnade sitt hem för alla och möblerade om vardagsrummet. Inte vet jag hur de lyckades få plats med tjugo stolar, men det gick! Keyboarden med förstärkaren var på plats, liksom filmaren och de små spotlightlamporna.

Varje stugmöte filmas och kan köpas på dvd - härligt att få ta med sig glädjen hem!

Idag skulle Isacc döpas. Ett bord med vit duk blev altare. En vacker glasskål blev till dopfunt.

- Kan man döpa vad som helst?

- Nej, inte saker, bara människor!

Båtar t ex kan inte döpas, men de kan namnges. Det som nu skulle ske, var ingen namngivningsceremoni, det var ett dop i Faderns och Sonens och Den helige Andes namn.

Det finns en stundom svår diskussion om dopet bland dem som hävdar vuxendop och dem som hävdar barnens möjlighet att få ta del av det heliga sakramentet.

På vilka grunder döptes denna 1-åring?

Låt oss förflytta oss tillbaka till APOSTLAGÄRNINGARNA. Paulus och Silas sitter fängslade. Deras brott: de hade berättat om Jesus...

"Vid midnatt höll Paulus och Silas bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna hörde på. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv så att fängelset skakades i sina grundvalar. Dörrarna öppnades och bojorna föll av dem alla.

Fångvaktaren vaknade och trodde att alla hade rymt... Han drog sitt svärd för att ta sitt liv...

- Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop, sa Paulus.

- Vad ska jag göra för att bli räddad? frågade fångvaktaren.

- Tro på Herren Jesus, så skall du bli räddad, du och din familj.

Och de förkunnade ordet om Herren för honom och alla i hans hus.

Fångvaktaren tog hand om dem alla, tvättade deras sår efter piskrappen. Sedan döptes han själv med hela sin familj...

Han tog med dem upp i sin bostad och lät duka ett bord... "

(Apg kap 16:25-34)

Det var så det var, under den första kristna tiden. De vuxna - husfadern - bestämde sig för att följa Jesus och då gällde det alla i familjen - både barn, tjänstefolk m m.

Individen hade inte alls den plats som vi tänker oss. Man tillhörde kollektivet, familjen.

Dessa barn tog emot dopet i vatten och ande, precis som deras föräldrar. Dessa barn fick växa upp i en kristen miljö, så underbart!

Apostlagärningarnas berättelse är mycket lik situationen i Ulvsmåla...

Och på första stolsraden satt tre små prinsessklädda flickor och dinglade med benen, alltmedan vi andra försökte koncentrera oss på "Pärleporten..."

Det är inte måttet av tro som är avgörande. Jesus kontrollerade ingen. Han sa bara:

- Följ mig.

Evangeliets effekt är att det befriar oss från krampen att prestera tro. Isacc döptes in i en gemenskap som bär honom! Och han blir själv en tillgång i denna gemenskap - "Låt barnen komma till mig..." Hela detta hushåll vill följa Jesus. Barnen är ofta mer följsamma än vi vuxna..

Nu har han tillgång till Guds Helige Ande och de andliga gåvorna. Det är vår sak att skapa en miljö där de kan få växa och Isacc kan få upptäcka vad Herren har gett honom.

Den vita dopdräkten markerar att han är innesluten i Jesu rena kärlek från sina unga dagar, genom sina tonår, sina vuxenår ända till slutet, då detta himmelska medborgarskap får bära oss alla vidare...

Dopet gäller - en gång för alla! Gud handlar, ja det är sannerligen Gud som agerar!

Vi då? Vi får ta emot...

Kristen värme och kärlek präglade Himlagård denna söndags eftermiddag. De små prinsessflickorna åt äppelkaka med vanlijsås och Isacc betraktade dem med stora ögon.

... " och han och hela hans hushåll visade stor glädje över att ha kommit till tro på Gud".

Er "skogspräst" i stan... Det lilla ljus jag har...

Helene Sturefelt

FRUSEN FARLED

Vilka vägar bär?
Är det jag som bestämmer min livsväg, eller är det vägen som vandrar mig?

Jag står på havs-isen. Mina fötter är precis vid grön markering, som anger att här går det bra att segla.
Skuggan pekar mot land.
Den frusna farleden hindrar min kanot att paddla, men ger mig alternativ - att gå, där man inte kan gå...

Hans-Erik Lindström skriver:

"En som ger sig ut på okända vägar
och kända
en som går mot okänt mål
och ändå inte okänt
en som lever sitt liv i ett provisorium;
en tillfällig vandring i en brusten värld
en sökare efter källor
för livsförståelse och mening
en längtare efter helighet
i fridlös tillvaro;
- en pilgrim".

         /ur "På väg", Libellus förlag/

Den oro som ibland överväldigar mig, söker ständigt bärkraftig botten.
När jag läser i Psaltaren finns oron med överallt. Den är inte bortredigerad av fega klåfingrar, den står där som ett rop för oss andra, som en vägvisare - en grön orospinne i fruset farvatten.

Övergivenheten sägs vara den största oroshärden. Tomas Sjödin talade tröst och tro i radiogudstjänsten från lutherska frikyrkan.
- Stanna kvar en stund, gå inte, sitt hos mig. Säg inget. Bara stanna.

Vad sa Jesus på korset?
Han bad inte om smärtlindring, det var inte rädslan för att det skulle göra ont som plågade honom.
Det var två saker:
1. att vi skulle vara kvar i oförsonligheten: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör..."
2. att han själv skulle vara utsatt för den yttersta ensamheten: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"

Detta rop, är hela mänsklighetens rop.
Men det är också Guds rop tillbaka till oss!!
- du mitt älskade mänskobarn, varför har Du övergivit MIG ??

Korset vänder upp och ned på allt.

Hans-Erik Lindström:

"Be, orkar jag inte

Handla, förmår jag inte

Tänka är mig för tungt

Bara vara, bara vara.... "

Nej, jag vill inte döva min oro. Jag vill inte döva någon känsla.

Vi måste våga vara I den.

Jag ÄR oro.

Men jag vet vägen ut ur den.

Gud, jag överger inte dig. Vi delar oron. Tillsammans.

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=2244379&BroadcastDate=&IsBlock=

Hann du inte gå i kyrkan idag? Lyssna då på gudstjänsten här från Hemsjö kyrka och Tomas Sjödins predikan.

I eftermiddag blir det hembesök med dop.

Frusen - nej upptinad!

Helene Sturefelt

VÄRLDENS BARN

Vi har roliga jippon i TV-soffan och smaskar godsaker och sms-ar snälla extrapengar till Världens Barn...

Ibland får jag en dålig smak i mun av vår nöjes-generositet. I kyrkan ger vi kollekt troget varje söndag, utan jippo... i det tysta.

Fast å andra sidan är det ju bra att kombinera något så onyttigt som Melodifestivalen med ett vettigt ändamål - att skänka pengar till dem som behöver.

På så sätt är Fastan och Melodifestivalen en bra kombination! Hur mycket blev det igår?

En gammal vän skriver skarpt om VÄRLDENS BARN:

"De vuxna bär hela skulden

till att barn har en otrygg värld

Över barn i många länder '

hänger ett hotfullt damokless-svärd.

Till döden dömda på förhand

föds barn til lett stympat liv

till den HIV smittade modersmjölken

saknar fattiga länder alternativ.

Och redan i livets början

dör miljoner i hungersnöd

på samma jord och samtidigt

som miljoner lever i överflöd.

Miljoner barn har dödats

i de vuxna barbariska krig

Må domen över missgärningsmännen

må den domen bli evinnerlig.

För hela den vuxna världen

är det en skam av gigantiskt mått

att aids, krig och hunger

blivit oskyldiga barns lott.

Den mest beklämmande synen

är vuxna med vapen i hand

de utgör ett hot mot de värnlösa

också mot barnen i eget land.

Det finns miljoner barn i världen

som aldrig någon fritid haft

som istället för lek och skolgång

utnyttjats som billig arbetskraft.

Men ondskan sträcker sig längre

den har ett djävulskt mål

att göra barn till handelsvara

och sänka människan i ett moraliskt avgrundshål.

Också det mest ondskefulla

kan vuxna ägna sig åt

helt utan känsla och hänsyn

till ett barns förtvivlan och gråt.

Och detta trots att konventionen

från FN ger barnen rätt

rätt till hem, skola, fritid

och rätt att äta sig mätt.

De vuxna har ingen ursäkt

och heller inget försvar

när världens barn mördas och skändas

är skulden uppenbar."

                              Georg Svensson,

.. som tillägnade denna dikt miljoner mördade barn, som under sina korta liv drömde om en framtid.

Helene Sturefelt

VÄGRA "VÄGRA VINTER"

Tomas Ledin är helt insnöad.
Sommaren är kort, alldeles för kort och snön överraskade tidigt i år... Jag vägrar att vägra vinter! Det går jag inte med på! Just när det är som mörkast, låter Vår Skapare mjuka små vita kristaller falla från himmelen och göra livet ljusare. Ska man gnälla på det? Vem vill ha skånsk regndimma i ett halvår?

Jag är vintermänniska och älskar snö och is. Ogillar dem som plågar oss med årstidsmobbning.
Vad gör man om man ändå börjar bli lite trött på snön? Skickar den till de smältande glaciärerna? Eller fyller frysen med den?

Läs vad Kristina skriver i sin underbara och personliga bloggdagbok:
http://kristinasryggdagbok.blogg.se/2010/march/utkast-mars-2-2010.html?_tmp=3db93fc5a9f15659cfa31c798d4c5c36c51601ef

Man kan säga att det är SKOTTÅR i år. Konstigt nog bara med 28 dagar i februari... Vi har skottat fram trappor, dörrar och garageportar. Vi har skyfflat bort plogade vallar och uppskottade snöhögar.
Det är väl skönt att få umgås lite med naturen. Inte heller här förstår jag varför man gnäller och hellre går på gymet...
Men den som har ont i kroppen vill jag ge all respekt - tack och lov för snälla grannar som räcker en hjälpande skyffel och skottar upp gången till brevlådan.

- Det blir en dag på stranden, sjunger Tomas Ledin.
Jaha, vi får väl försöka. Så här blev det:

Kristallvita vinterhälsningar!
Helene Sturefelt

ROAD SALT

Vägsalt. Road Salt. Melodifestivalen har många artistnamn som lockar min fantasi. I takt med att kristendomen utmönstras mer och mer, är det färre som kan associera till den bibliska traditionen.

Gruppen som framförde den här låten "Road Salt" heter PAIN OF SALVATION... Frälsningens Smärta... Befrielsens Plåga... Det gör ont, det gör ont.

Det är intressant att man väljer ett sådant namn. De skulle träffa "Crucified Barbara..."

Sångaren ser ut som Jesus... Han sjunger med stor inlevelse. De tuffa rockkillarna står stilla i bakgrunden, beredda med sina gitarrer, men det är bara synthen som tar plats.

Lyssna.

http://www.youtube.com/watch?v=ADabadqOjpo

- I walked this road so many years... I cried all tears... So many crossroads left before.. So many choises buried... Maybe I´m not that tough... The road... to take me home... take me home... But I walk on...

Saxtorp, Tycklingerundan i Vadstena

Jesus var en vandringsman. De kallades för "vägens folk".

- Är du på den Vägen?

- Öh?

- Det var inget...

Men den som visste, begrep den kodade frågan.

- Javisst, jag är på Vägen.

De som förföljde de kristna, kunde inte förstå att en så dum fråga dolde ett livsavgörande budskap: Jag tillhör Kristus, och om du får problem, så hjälper jag dig. Ett osynligt nätverk.

"Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profterna före er tid."

Jesus i Bergspredikan, Matteus kap 5:11.

Saltet är viktigt.

Vägsaltet smälter isen. Vägarna blir lättare att köra. Men saltet förstör också mina skor. I stadens slafssörja fräter det på lädret.

Saltet kryddar maten och förhindrar att den ruttnar.

- Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin sälta, hur ska man få det salt igen?

Jesus talar till dem som lyssnar, han talar till dem som vill vara honom nära, de Kristustillhöriga.

En muslimsk kvinna sa till mig:

- Har du inte fattat att svenskarna har lämnat kristendomen?

Det ligger något i det. Vi är på väg att bli smaklösa, bokstavligt talat!

Det värsta är om det händer inuti kyrkan. Må Gud bevara oss från sekularisering inifrån!

En sann kristen tro smälter frusna tankesystem och fräter på de hårdhudade förnekarna. Kärleken från Jesus är inte bara min krydda, den förhindrar min själ från förruttnelse!

Heja Melodifestivalen!
Heja Jesus Kristus som utstod all helvetes smärta och vann frälsningen åt oss! Alla.
Jesus är Vägen, Sanningen och Livet.

Helene Sturefelt
Alltid på Väg.

CRUCIFIED BARBARA

Det är Melodifestivalkväll, "andra chansen". Hur ska det gå för kvinnorna?

Fyra tuffa tjejer i "Crucified Barbara" tävlar med sin låt "Heaven or Hell".

Vilket namn - korsfästa Barabara...

Det är många kvinnor som offrats för männens skull... Jag avskyr patriarkatet!

Inom feminismteologin talar man inte om den korsfäste Kristus, utan om den KORSFÄSTA KRISTA.

Jag har ingen bild på detta, men det blir oerhört mer dramatiskt med en uppspikad kvinna på korset... med sina vackra former... slaktad...  

Korsfäst mus... på midsommarstång...

Andra chansen går till den kvinna som Markus berättar om i sitt evangelium. Hon hade lidit av en blodsjukdom i 12 år. Inga läkare hade kunnat bota henne. Sjukdomen gjorde henne osynlig - alla som är onormala och luktar illa ska hålla sig borta...

Men det gjorde inte hon. Mitt i den stora trängseln sträcker hon fram handen och rör vid den mantel Jesus bar.
"Genast stannade blodflödet och hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda" (Markus 5:24-34).
Jesus ville veta vem som hade rört vid honom. Kvinnan kallades fram ur sin osynlighet.
"Rädd och darrande kom hon fram och föll ned för honom och berättade hur det var. Han sa till henne:
- Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda."

Lyssna gärna på Helgsmålsbönen, med klockringning från Nora, Bergslagen:
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=2243786&BroadcastDate=&IsBlock=

Det är fastetid och melodifestivaltid. En krock? Eller draghjälp?

På långfredagen hängde Jesus på korset. Den mantel som hjälpt kvinnan, revs itu.. Vem fick tygbitarna?
Var det fortfarande kraft kvar i tyget?
Och var fanns hon som blivit botad? Stod hon i närheten? Hennes blod stannade nu i kroppen medan Jesu blod rann... Rollbyte.
Heaven or Hell.
http://www.youtube.com/watch?v=1yXZ-ZH3DyY&feature=related

Buddha botade ingen. Inte Muhammed heller. Jag är så evigt tacksam för att jag fått lära känna Jesus den korsfäste och Kristus den uppståndne!
Crucified Barbara har spelat på Sweden Rock Festival.
De ska få min röst ikväll.
Kvinnliga hälsningar
Helene Sturefelt