ALTARE I RUINER

- Helig, helig, helig...

- Trevlig, trevlig, trevlig...

- ... är Herren Sebaot

- ... är kyrkans utanpåverk...

Förlåt! Ibland när jag går i kyrkan tycker jag det låter som om prästen säger så... och förmedlar ett urvattnat budskap där heligheten är borta och trevligheten består... men jag hör säkert fel... Tänk om jag själv har förmedlat en sådan platt gudstjänst?! - - -

På resa i ARNS FOTSPÅR stannade vi till vid Gudhems kyrka. Den gamla kyrkoruinen var högst levande. Jag ställde mig vid altaret och sjöng ut mitt jublande Credo, mot västgötaslätten med Kinnekulle som svarande församling.

När lämnade andligheten kyrkan? När smög sig sekulariseringen in bland de anställda?

I filmen Avatar så är ur-invånarna på planeten Pandora djupt andliga. Det stora livsträdet är i mitten, Det går ett nätverk av energi genom stammen, genom de vitglittrande stavarna av helighet, att allt liv hör ihop.

Folket samlas, för att just samla ihop sina egna energier i bön, precis som jag gör i kyrkan, där klanens kvinnliga ledare ledde "gudstjänsten", precis som jag gör i kyrkan, med riktning mot den livgivande principen Ewya, precis som jag gör till "vår himmelske Fader, livets gudomliga Moder..."

GUD bortom alla begrepp, Gud hopplöst svår att tilltala eftersom alla ord binder istället för att öppna upp... Men om Hjärtat Vet, då spelar orden ingen roll, då blir de en bro över till Det vi Menar.

Det kristna altaret symboliserar den klippgrav där Jesu döda kropp lades.

Den vita duken är hans linnebindlar.

Men platsen är tom, eftersom Jesus Kristus är uppstånden!

På altaret dukar vi hans kropp och blod i form av bröd och vin, för att påminnas om att han är det sista offret - vi behöver inga fler offer!

Så vad lägger vi på altaret - oavsett om det är en sten i naturen eller altaret i kyrkan - vad har vi att komma med?

Na'vi-anerna i filmen gav sin vördnad. De råvaruhungriga bombmännen gav sitt förakt.

Jag har ingenting... utom mina utsträckta armar, i hopp om att bli fylld, på nytt, av Guds Ande.

Ett altare i ruiner, nej så får det inte vara. En natur i ruiner - det hör ihop.

Respekt för det heliga, respekt för livet. Jag känner mig så främmande i den kultur jag lever i att själen många gånger värker.

Tillbedjan till DIG, Helige Gud, ger mig kraft att orka fortsätta vara din ambassadör på jorden. Men åh vad jag längtar hem till renhet och ljuset... Tillbaka hem...

Protestantiska hälsningar

Helene Sturefelt

AVATAR

2 timmar och 40 minuter senare... Filmen AVATAR är inte kvar på bioduken, den är kvar i mitt hjärta.

Detta är en berättelse om den västerländska världens döende. I jakt på nya råvaror anfaller man planeten Pandora. Där bor visserligen konstiga, blå varelser men det är bara till att skjuta bort de små flugorna...

Själva filmtekniken är häftig. Det är många flygturer på drakar i den mäktiga djungeln. Den spekulativa förflyttningen av medvetandet från en människa till en konstgjord avatar - en konstruerad mix melllan människa och ur-invånare "na´vi" - är trovärdig.

Na´vi-anerna lever i ett energinätverk med naturen. Allt hör samman. Allt är en enhet där ingen rovdrift finns.

Den gudomliga livsprincipen Ewya ser till att allt liv är i balans.

Namnet är ingen tillfällighet - det är detsamma som Bibeln använder för den kvinnliga människan: Eva = hon som ger liv.

Det är mycket vackert. Jag minns, jag har själv varit där... jag ÄR där.

Jag hisnar, häpnar, blundar och gråter tyst när våldsmaskinerna ska tränga igenom djungeln. Den manliga våldsprincipen är medvetet uppenbar, skapad av en man, kritisk till sin egen kultur?

De måste välta det enorma Heliga Trädet för att komma åt naturfyndigheterna...

Vår egen miljöbalk i Sverige har flyttat fokus från att bevara naturen för dess egen skull, till att göra det möjligt att exploatera naturen när samhället behöver "resurser"... Just nu pågår en kamp på Gotland där en helig källa ska offras, för att man måste få komma åt att ta det man vill ha...

Jag blir galen!!

Vi bor på en döende planet - eller?

Är det en kamp mellan manligt och kvinnligt? (inte tvunget mellan män-kvinnor). - - -

De blå na'vi-anerna är långa och starka. Människan Jack Sully pendlar mellan världarna. Det som först är ett besök i en främmande djungel, blir snart det riktiga livet.

Och jag tänker: när 90 % av västerlänningarna bor i städer, då blir naturen bara en plats som man "besöker"... det är inte längre ens hem, det är bara en råvarubod...

För mig är det inte så. Jag blev ofta kallad "överkänslig" av de vuxna när jag var barn. Jag har fortfarande kvar alla kopplingar till naturen. Nej, jag känner inga träd-andar, men jag känner trädens energi. Det räcker med att veta att de lever, för att visa respekt!

Stadens puls är inte i harmoni med naturen. Därför är det så jobbigt för många när det är söndagsstängt p g a "vilodag..." Och all denna snö är ju vulgär, usch, jag kan inte parkera min lilla bil... allt medan na'vianerna samspelar med både flygödlor och - det var ju bara en film, Helene!

Nej, AVATAR är inte bara en film, den är ett rop att vända om från vår negativa, oandliga livsstil.

- Och Gud skapade människan till sin avbild... Men hon blev ett rovdjur, en o-människa...

Tallens rötter kring bergen i Tiveden klamrar sig, fast i längtan att få leva lite till.

Lägg ned stridsyxan.

Avgrundshälsningar

Helene Sturefelt

SÖNDAG - TRÅKIG? ICKE!

Söndag - en tråkig dag? Ja, om man brukar fylla sin dag med konsumtion och vimmel på stan, då är den tråkig! Men gläd dig åt att de handelsanställda också får hämta andan någon dag!

Titta på skylten: Söndag - vilodag... Det är modigt av detta utmärkta konditori att ta sig själv på allvar. Och sina kunder! Ty på måndagen väntar godare bullar av utvilade bagare. Det vill jag gärna tro.

Vad gör en ledig präst om hon är ledig på söndagen?

Ja, vad gör man? Vad gör svenska folket om de inte går i kyrkan?...

Ut i naturen, förstås! Skidor fram, på med mössan!

Men inte kan jag åka skidor på bästa gudstjänsttid... tänk om nå´n ser mig...

Och mitt eget andliga behov, vad gör jag av det? En  söndag utan gudstjänst lämnar ett tomt hål i mig.

Så, i med hörsnäckan till mobilen, koppla in radiogudstjänsten och ut i spåret!

Den sköna liturgin ur den katolska mässan från St Eugenia kyrka fyllde hela mitt sinne:

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=2193888&BroadcastDate=&IsBlock=

Till trosbekännelsen stannade jag i spåret, tog några djupa andetag och stämde in, tillsammans med de snöiga träden:

- Jag tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare....

Men jag tror inte på Skapelsen. Den är inte Gud. Den är AV Gud, och det är en annan sak!

I eftermiddag ska vi se filmen AVATAR.

Jag återkommer!

Vilosamma hälsningar

Helene Sturefelt

FRED PÅ NORDIRLAND!

Fred på Nordirland! Hörde jag rätt på Nyheterna? Jag gläder mig Mycket och firar det med denna grönskande rapsbild från Blekinge.

Det har varit en långdragen konflikt mellan unionister, som vill tillhöra Storbrittannien, och irländska nationalister.

Jag har alltid undrat varför denna konflikt har kallats för en konflikt mellan "katoliker och protestanter". Det beskriver nämligen inte alls vari konflikten består. Den har ingenting med religion att göra. Det är som vanligt en mark-fråga... Vem har rätt vill vilken markbit...?

Det är det ständiga temat mellan fattiga och rika.

Vilka är parterna? Protestanterna är ättlingar till de skotska protestanterna som emigrarade dit under 1600-talet, medan katolikerna var de irländare som redan bodde där.

Irland delades på 1920-talet. Det självstyrande Nordirland hade en katolsk minorietet medan den protestantiska majoriteten dominerade både politik och rättväsende.

Problemet har alltså inte varit själva religionen utan är snarare en etnisk konflikt.

Det betyder att det är massmedias okunnighet som många gånger definierar grupper fel.

Jag är trött på att massmedia ibland förstärker mångas missuppfattning om religionens betydelse.

Istället skulle vi kunna säga att nu lever irländare och skottar sida vid sida på Nordirland.

Eller, har jag fel?

Så ber jag att en utjämning ska ske... och att freden ska bevaras!

Gröna hälsningar

Helene Sturefelt

RELIGIONSDIALOG 2

Äntligen var det dags igen. Mötet med islamska föreningen och religionsdialog. Var väl förberedd, men lite nervös. Satte mig vid pianot, spelade lite... några lovsånger... "Din nåd O GUD, är dyrbar för mig..." Psalm 760... "You are my hidingplace..." Psalm 761...  Gud är mitt gömställe? Ja! Där kryper min själ in och gömmer sig ett tag och hämtar kraft...

Nu kommer de! Välkomna!

Ett samtal i god ton och med glada skratt följde den närmsta timmen i församlingsgården. Vi kan ärligt se var vi är överens och var uppfattningen går skilda vägar.

Jag lyfte fram att jag inte känner igen beskrivningen av kristendomen i Koranen. Det är nödvändigt att vi beskriver varandra rätt!

Imamen påvisade Johannes kap 14 vers 26 att det där skulle stå talat om en annan profet, som skulle komma efter Jesus... Vi såg konfunderade ut... det finns inget i våra texter som talar om det.

I den grekiska grundtexten står det om "hjälparen" - paraklätos - som är den Helige Ande - inte en ny profet!

Samtalet var mycket givande och vi lärde oss av varandra.

Men ibland undrar jag hur det mänskliga språket ställer till det för oss... Det gäller att ha kunskap. Och att våga fråga.

Blev plötsligt ännu mer tacksam för allt plugg av grekiska böjningsformer under studentåren...

Så SYND... en spricka i skärgårdsisen... men läkt av frosten!

Några jämförande tankar av Ferro Mehmedovic, pastorn i Malmö, som varit muslim men blivit kristen.

Han skriver:

4) SYNDEN:

Islam: Adam och Eva syndar men blir förlåtna. Det fanns ingen förbindelse mellan Gud och människa och ingen förlorades. Synden är ett brott mot Guds lag. Det finns ingen arvssynd, bara svaghet.

Bibeln: Adam och Eva väljer frivillig olydnad. Det leder till skilsmässa mellan människan och Gud.

Synden är ett tillstånd med döden som konsekvens.

Här kan vi stanna upp och fundera ett tag. Nu är vi långt ifrån reklambranschens språk.. "syndigt gott.." Nu är det allvar. Synden är inte rolig. Det är ju det där onda som sätter klorna i en, "nu for själva f-n i honom.."

"Det onda som jag inte vill, det gör jag... men det goda som jag vill, det gör jag inte... " skriver Paulus pricksäkert.

Det blir en spricka i isen... en spricka i själen... jag sårar dem jag älskar... jag bryter mot Guds kärleks lag.. och ångesten kommer krypande...

Problemet med all "gärningslära" är att mina egna ansträngningar räcker inte längre... Jag kan inte hjälpa mig själv... sprickan är ett faktum. Det är här Jesus kommer in, inte som profet utan som Guds son. Hans död på korset blir en försoningsdöd som räddar mig. Han tar min skuld på sig i mitt ställe... och ger mig frid i utbyte... av nåd...

Det är inte klokt, egentligen! Så bryter nåden igenom mitt hårda skal, som det inledande fotot! Och mitt hjärta sjunger igen "Din nåd O GUD är dyrbar för mig... " "You are my hidingplace...".

Tack Herre Jesus Kristus!

Avfrostade hälsningar

Helene Sturefelt, skridskoåkare..

VÄSTERLÄNNINGEN

Vad är en västerlänning för en typ? När vi turistar långt bort iväg, ger vi en bild av oss västerlänningar som vi inte har en aning om. En kvinna från Thailand berättade:

- Jag vet att svenskarna bor i ett kallt land och är kristna. Jag tycker inte om kristna. De är grisar. De tar våra flickor...

Vad säger man om det? Att hon ljuger? Eller att det är sant? Men det stämmer inte på mig... men det stämmer nog på någon annan... Så konstigt det blir!

Ju längre bort man är, desto mindre vet man om varandra. En västerlänning är kristen, d v s inte muslim, som denna kvinnan var. Är det en europé som frågar, vill han veta om det är en katolik eller protestant man talar om. Om det är en svensk som undrar, vill man veta om det är en vanlig svensk agnostiker eller en troende man talar om som varit i Thailand.

Likadant är det med vår uppfattning om muslimer. Vilken sort är de? Sunni eller shiiter? Är de vanliga traditionalister eller radikala islamister? Eller är de moderata muslimer som vill leva modernt med en reformerad religion?

Alla människor tillhör en "kulturgrupp" som påverkar hur andra bedömer en.

Låt oss säga att ett gäng från Sverige åker till Thailand och utnyttjar kvinnor - då bär de sig illa åt i kraft av sina begär, inte p g a att de är kristna, trots att de kommer från en kristen kulturell miljö!

Vi behöver lära känna islam på samma sätt. Det finns mycket inom ett folks sedvänjor som inte är religion utan just kultur.

Min ständiga fråga är var de onda handlingarna kommer ifrån som sker i Allahs namn? Jag vet att många fredliga muslimer fördömer detta, men vi får likväl en känsla av att dessa radikala islamister är ett uttryck för "all islam".

Just därför är religionsdialogen så nödvändig!

Finns det en dold agenda? Tidningen DAGEN har en artikel om det.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=201058

Läs och kommentera.

Med hjälp av mötet med invandrare, kan vi lära känna oss bättre själva - vad styr mig mest: min kultur, min religion, min plånbok, mitt begär...? Vad säger du?

Jag skäms för de svenska turister som bär sig illa åt utomlands, oavsett om det är i skidbacken i Österrike eller om det är på sandstränderna. Respekten för en annan människa ska inte försvinna bara för att vi lämnar den svenska gränsen.

Fotot som inledde är taget på den grekiska ön Lesvos där jag njöt av ett sidenlent vatten i poolen, och dansade Helig Dans en hel vecka! Men det tar vi en annan gång.

Västerländska hälsningar

Helene Sturefelt

ANONYM ELLER INTE?

Tack Gode Gud för Demokratins Frihet att få Yttra sina åsikter!
Jag funderar mycket på detta att vara anonym eller inte. Anonymiteten skyddar, men hindrar också att nå längre. Själva åsikten är den samma, men det blir ändå en helt annan sak beroende på vem som säger vad.

Det är skillnad om chefredaktören på Svenska Dagbladet säger:
- jag är kristen...
... vilket hände med Elisabet Sandlund, som nu basar på tidningen DAGEN, eller om jag som präst säger:
- jag är kristen.
- Jaha, det har du väl betalt för? glirade en bekant.
(inom parentes: sekulariseringen sprider sig även inom kyrkan, men det tar vi en annan gång).
http://www.dagen.se/ViewCategory.aspx?kat=2

Eller, och här bränner det till, om en ateist säger:
- jag har blivit kristen...
Eller om en muslim säger:
- jag har konverterat och blivit kristen...
Dessa båda sista kommer att bli bemötta på olika sätt beroende på sitt sammanhang.
Ateisten kan bli bemött med hån och kommentarer, men också med respekt.

Men hur blir det för muslimen?
Det är ju där hela denna dialog tog sin början! Kvinnan från Azerbadjan som konverterade, mannen från Iran som också lämnade islam då han mötte JESUS som sin befriare och "hjärtevän", och som upplever hot.

Det är många som påtalar detta anonymt för man vill inte/vågar inte stå för åsikten, det är för svårt, allt för komplicerat, knepigt att klara följdfrågorna o s v.
Men om jag som präst med mitt namn påtalar detta, då når det längre.
Det är aldrig roligt att förlora en medlem. Men det handlar om djupare värden - att hitta Guds Kärlek. Min erfarenhet säger mig att Guds Kärlek finns inte överallt. Jag har själv gjort ett par dikeskörningar vad gäller religion och fromma sekter...

Det är fint att vara Sökare, men det är ännu bättre att vara Finnare!
Det finns inget som rör mitt hjärta så som bönen och lovsången till Jesus Kristus!

Politiskt sätt är jag helst anonym - dock ett kraftfullt Nej Tack till SD!
För andra är det tvärtom; anoym i religiösa frågor men "bekännande" vad gäller politik.

Fast det blir mycket roligare om man gör som en busschaufför i Stockholm gjorde: han spelade gospelmusik hela dagarna i sin buss - och många åkte gärna med "the Gospel train"!
Oj, tänk om han bröt mot reglerna....?

Hemliga hälsningar ; )
HS