MELLANDAGS-REANS TRÄNGSEL

Tillhör Du dem som springer i affärer så fort de skyltar med !REA"?
Det gör inte jag. Affärerna driver med oss... Först ska vi köpa dyrt, sedan vänta, därefter byta och efter ytterligare någon dag fortsätta shoppa...
Jag har annat att göra.
Julens helgdagar är RÖDA - det betyder för mig vila, samvaro och just helg... dagen är helgad åt eftertanke och gudstjänst. Ibland via radio, ibland i kyrkan. Men inte vill jag trängas i butikerna!

Viktor Rydbergs "Tomten" har en mycket fin poäng i slutet av sina verser. Det handlar om att lösa livets gåta.
Jag har använt hans text, men skrivit om den, i modern form.

MELLANDAGSREANS TRÄNGSEL ÄR HÅRD
PRISER AV BILLIGHET GLIMMAR
MÅNGA LÄMNAR HUS OCH GÅRD
JUST UNDER DESSA TIMMAR
BILAR KÖR SIN SNABBA BAN´
SNÖN LYSER BRUN AV SLASK PÅ STAN
SNÖN LYSER VIT PÅ TAKEN
BUTIKSCHEFEN GÄRNA ÄR VAKEN.

STÅR DÄR SÅ GRÅ VID VARUHUSDÖRR
VÄLKOMNAR IN ATT DRIVA...
... UPP TEMPOT, SOM MÅNGA VINTRAR FÖRR
TITTAR HUR FOLK KAN RIVA
TITTAR MOT DISKEN DÄR FOLKET STÅR
KÖERNA RINGLA, KLOCKAN DEN GÅR
FOLKET TÅLMODIGT VÄNTA´
HÄR FÅR DU FINFIN RÄNTA!

FÖR SIN HAND GENOM SKÄGG OCH HÅR
SKAKAR SITT SKRIN MED PENGAR
NEJ, DEN GÅTAN ÄR ALLTFÖR SVÅR:
- EN DEL ÄR KVAR I SINA SÄNGAR
OCH STRUNTAR I MELLANDAGSREAN
GLITTER OCH PYNT HÄNGER SNEA
GÅR ATT ORDNA OCH PYSSLA
GÅR ATT SKÖTA SIN SYSSLA.

CHEFEN GÅR TILL LAGRET I HUS
KÄNNER PÅ ALLA LÅSEN
PERSONALEN DRÖMMER VID LYSRÖRENS LJUS
SOMMARDRÖMMER VID FIKABÅSEN
GLÖMMER KASSA´APPARATENS PLING OCH TÖM
PALLE PÅ LAGRET HAR OCKSÅ EN DRÖM
EXTRAKLÖVER I FICKAN
TJÄNAR HAN TILL FLICKAN.

TYST ÄR BUTIKEN OCH STADEN ALL
LIVET DÄRINNE ÄR FRUSET
SEMLOR TILL NYÅR, TRADITION PÅ FALL
FÖRVIRRINGEN ÖKAR I BRUSET
CHEFEN LYSSNAR TILL PENGARS KLANG
TYCKER SIG HÖRA HUR ALLT FÖRSVANN
UNDRAR VART VINSTEN TAR VÄGEN
UNDRAR - ÄR REAN EN SÄGEN?

Kära konsument och läsare, vad hade Viktor Rydberg sagt om vårt sätt att använda tiden?
Och vad hade Tomten sagt?? Var finns den gråe lille hustomten nu för tiden, när många gårdar står öde och tomma? - - -
Jag mötte en kvinna en gång som sa att hon hade sett "gråe-nisse"... Jaha, vad svarar man på det?
Att det är mycket vi inte vet...
Jag undviker konsumtionshetsen och sitter hellre hemma och filosoferar. Gärna tillsammans med dig.

Viktor Rydberg får själv avsluta dessa tankar, med det som är den viktiga livsgåtan:

"SÅ HAR HAN SETT DEM, FAR OCH SON
RE´N GENOM MÅNGA LEDER
SLUMRA SOM BARN; MEN VARIFRÅN
KOMMO DE VÄL HITNEDER?
SLÄKTE FÖLJDE PÅ SLÄKTE SNART
BLOMSTRADE, ÅLDRADES, GICK - MEN VART?
GÅTAN, SOM ICKE LÅTER
GISSA SIG, KOM SÅ ÅTER!"

Fridfulla helghälsningar
Helene Sturefelt

FRUSET LJUS

Det är skönt med vinter. Naturen kommer till vila. Jag ber att permafrosten inte ska släppa sitt grepp över den ryska tundran. Min lilla gräsmatta får vila under snötäcket.

        FRUSET LJUS

SNÖ ÄR FRUSET LJUS
ALLT ÄR VITT
DIMMAN VILAR ÖVER MARKEN

HIMLEN KLARNAR UPPÅT
JAG GÅR I LJUS

ÄNTLIGEN LJUS
PÅ MIN STIG.

Om jag skulle ge min tro en färg så skulle den vara VIT.
Den vita färgen rymmer alla de andra färgerna. Det är som ett trolleri när de delas upp i regnbågens spektra. I kyrkans tradition så är VITT den färg som följer oss genom livet:
- den vita dopdräkten (det är ingen klänning!)
- den vita konfirmationsdräkten
- den vita brudklänningen
- den vita svepningen i kistan

VITT symboliserar renhet och oskuld. Gud omsluter oss med sin rena och obefläckade kärlek genom hela livet! När jag är liten får jag vila i denna kärlek, som tonåring får jag vila i denna kärlek, som vuxen i äktenskapet får jag vila i denna kärlek - och söka näring till vår gemenskap - och när jag dör: så skönt att veta att Guds rena kärlek omsluter hela mitt tilltufsade liv!

Jag vill dela med mig av en Gudsdefinition som passar mitt intresse för naturvetenskap.
Johannes skriver i sitt 1 brev, kap 1:5b
- GUD ÄR LJUS OCH INGET MÖRKER FINNS I HONOM.

På grekiska står det "fos"= ljus. Vi känner igen det i ordet fosforicerande = självlysande.
Gud är självlysande i min tanke, i min känsla och i min vilja. Gud lyser - oavsett vad jag gör eller vill. Gud är en egen enhet.
- VARDE LJUS!
Pang! Och universums stora Big Bang var igång. Gud är det ljus som fyller universum med liv.

Böj dig ned och ta upp lite snö. Känn på den. Du håller fruset ljus i handen. Det är en hälsning från Livets Herre att inte längre vandra i mörkret utan just i det ljus som han vill ge på din stig.

Lysande hälsningar
Helene Sturefelt

ISJAKTS-TRO

Vilken dag!
Skärgården ligger frusen och isen bär. Fram med långfärdsskridskorna och iväg till Långö! Var är ispiggarna?
Vilken adrenalinkick att stå på det frusna ishavet! Isen är 1 dm tjock och det var mycket folk ute.
Det susade tyst av färgglada segel - isjaktsseglarna drog över isen i full fart!
Nåja, vinden var svag och gömde sig bakom kobbarna. Vi skrinnade fram till de stillastående farkosterna och kastade längtansfulla blickar...
- Hur hög hastighet kan ni komma upp till?
- Jag har mätt det till 90 km/h -  och då var jag rädd!

Isjakten ser ut som ett T där seglet sitter i mitten. Man har fötterna på ett styrstag och bromsar genom att svänga upp i vind. Jag längtar...! För mig är detta det maximala äventyret. Får väl kolla upp Blocket om jag kan hitta nåt begagnat. Tänk att komma seglande på isen till jobbet...!

Under de första trevande skären tänker man:
- Bär isen verkligen? Är det säkert?
Det krävs tro för att våga ge sig ut. Tillit. Lita på att det bär. Helst undersöka saken själv först, eller följa de andras exempel som redan är ute.

Denna fantastiska dag på skärgårdsisen ger mig en bild av min tro. Jag läser ur Hebréerbrevet kap 11:
- TRON ÄR GRUNDEN FÖR DET VI HOPPAS PÅ, DEN GER OSS VISSHET OM DET VI INTE KAN SE (vers 1).
- DEN SOM VILL NALKAS GUD MÅSTE TRO ATT HAN FINNS... OCH ATT HAN LÖNAR DEM SOM SÖKER HONOM  (vers 6b).

Jag har levt så länge tillsammans med Gud att det är en bergsfast förvissning.Tron är ingen gissning, det är en erfarenhet. Jag vet att isen bär, jag vet att Gud bär mig genom livet. Visst finns det sprickor i isen, men det gäller att vara uppmärksam och lyfta fötterna över dem, precis som sprickorna i livet.

 

Hur ska jag veta att det fungerar att åka på isen om jag inte prövar? Hur ska jag veta att Gud är med mig om jag inte prövar att be och samtala med Honom? Och om jag ramlar, får jag resa mig upp och fortsätta.
Jag har övat och prövat och levt i bön sedan jag var liten. Med Bibelns hjälp har jag lärt känna Guds hjärta - och jag är tacksam!
Gud har fört mig ut på livets isar som dels har varit skrovliga... dels tunna... I varje situation har Herren visat mig var gränserna går och jag har själv fått göra mina lärdomar.

Jag trevade efter ispiggarna - hjälparna, likt Guds Heliga Ande... Idag behövde jag inte använda dem - även om isen knakade ute vid en av öarna...

Full av tillförsikt skrattade jag mot solen och skrinnade in mot land.
Vetenskapsmannen säger:
- Jag tror att jag vet.
Den troende säger:
- Jag vet att jag tror.

Glatta hälsningar!
Helene Sturefelt

DANSBAND OCH EVANGELIUM

Vad har Målle Lindberg, Helene Sturefelt, Leif "Loket" Olsson och Caroline o Thomas Broström gemensamt? Jo, de befinner sig samtidigt i ULVSMÅLA! Bilden är tagen i augusti 2007.
Varje sommar i vecka 32 kan man mötas några dagar med härlig dansbandsmusik i kombination med evangeliet. Vilken festival!

Att vara kristen innebär inte att man måste trivas med liturgisk musik enbart... eller tvärtom: att vara sökare innebär inte alltid att man går till kyrkan... Ibland byter det plats... och jag vill vara där folket är. Det vill säga både i kyrkan och i tältet!
Det är alldeles underbart att köra upp genom skogarna, förbi Eringsboda Brunn, tills man kommer fram till den pyttelilla byn Ulvsmåla - och där! -där reser sig ett jättestort cirkustält med plats för 500 personer!
Denna kväll hade Målle Lindberg gett sitt vittnesbörd om sin tro. Med darrig stämma sjöng han på sitt oefterhärmliga sätt. Leif "Loket" var konfernecier och drog sina BingoLotto-vitsar - de håller än!

Min uppgift som präst är att kort och enkelt berätta om evangeliet. Gud söker oss ständigt och vill lyfta oss tillbaka in i sin kärlek. Det är så lätt att hamna utanför. Vi får påminna varandra att Jesus Kristus inte sviker, han väntar ständigt, med utsträckta armar. Och jag berättar gärna med glimten i ögat - som den kvällen då jag hade klätt ut mig till en sockerbagare, och frågade:
- Är Jesus för dig ett socker... eller ett salt... ?

Kvällarna filmas och du kan hitta glada snuttar på http://www.ulvsmalafestivalen.com/
Thomas och Caroline är mycket speciella: de drabbades av Guds kärlek samtidigt, men på olika platser. För en del människor går det dramatiskt till! För oss andra växer man kanske in i tron, bit för bit, dag för dag. Sedan dess har de ställt sig till förfogande för Guds rike och använder sina talanger till att tjäna Honom.
Jag träffade mina vänner här om dagen och vill med detta inlägg önska dem allt gott inför det kommande årets planering!

Om jag gillar dansbandsmusik som präst? Ja, varför inte? Snällare musik får man leta efter!

Dansbandsprästen Helene Sturefelt

VÄRLDSARV TYSKA KYRKAN

     

Örlogssstaden Karlskrona är en av Sveriges 14 världsarv sedan 1998. Karlskrona är en konstruerad stad med syfte att bevara freden. Staden byggdes för krig... men har aldrig varit i krig!
Här finns unika varvs- och befästningsmiljöer, här finns en stadsplan med ideal från barocken och ett torg tänkt för mäktiga militära parader.
Mot slutet av 1660-talet var Sverige en militär stormakt. Karl XI valde att förlägga flottan i Karlskrona skärgård, som var isfritt längre än Stockholm.

Förra året fick staden ett besökscentrum genom ett genialiskt drag av vår världsarvssamordnare:
- Låt oss använda Tyska kyrkan!
Dess egentliga namn är Trefaldighetskyrkan och är fortfarande ett invigt kyrkorum.
Nu samsas det profana och sakrala sida vid sida, i god sämja!
Kommun och kyrka har räckt varandra handen i ett samarbete som bådar gott för framtiden.

Under kupolen hoppas vi kunna utveckla intressanta guidade turer, lärorika religionssamtal samt näringsrika gudstjänster. Guds Hus ska användas med känsla och respekt. Kyrkan ska inte blir ett rövarnäste som Jesus ska röja rent i, nej utan just en mötesplats där turisten, som går in, kommer ut som pilgrim...

Välkomnande hälsningar,
pilgrimsledare Helene Sturefelt

NYTT ÅR - LIV ELLER DÖD?

Adjö 2009. Välkommen 2010. Vad ska det nya året innebära?
Vi ger inga nyårslöften i vår familj, men jag funderar ständigt över de val vi ställs inför. Ytterst sätt handlar det om Liv eller Död. Det jag väljer att säga och göra kan vad till hjälp för en annan människa, eller stjälp...

I november rasade ju religionsdebatten i våra lokala tidningar i Blekinge. Jag hoppas att de flyktingar jag var talesman för, skall få ett bättre år och att vi ska få en större förståelse hur viktig religionen är!
Migrationsverket har ett oerhört ansvar i de beslut de fattar. Vi är många som är kritiska till deras bedömning av situationen i Irak. De kristna har det svårt där, muslimer som har arbetat för amerikanare har det svårt, och muslimer som omvänt sig till kristendomen har det värst... "svikare, otrogna!"
Eller?
Som kristen blir jag mycket glad varje gång jag möter en människa som söker Guds Ande och som längtar efter Guds Kärlek. När vi finner Jesus Kristus, då bleknar allt annat. Jag talar utifrån min egen erfarenhet.

På fotot ser du Wämö kyrkogårdskapell. Det är en vacker vinterdag när Guds nåds solsken letade sig fram.
MOSES sa till folket:
- "SE, JAG FÖRELÄGGER DIG IDAG LIVET OCH VAD GOTT ÄR, DÖDEN OCH VAD ONT ÄR, DÅ JAG NU IDAG BEFALLER DIG ATT ÄLSKA HERREN DIN GUD, ATT VANDRA PÅ HANS VÄGAR.... " 5 Mosebok kap 30:15

Hur vet jag att jag väljer livet och inte döden? Vad finns det för kännetecken?
JOHANNES skriver i sitt 1:a brev, kap 3:11-15:
- "DETTA ÄR BUDSKAPET SOM NI HAR HÖRT FRÅN BÖRJAN: ATT VI SKALL ÄLSKA VARANDRA.
VI SKA INTE LIKNA KAIN SOM VAR DEN ONDES BARN OCH SLOG IHJÄL SIN BROR. VARFÖR SLOG HAN IHJÄL HONOM? DÄRFÖR ATT HANS GÄRNINGAR VAR  ONDA MEDAN BRODERNS VAR RÄTTFÄRDIGA.
BRÖDER, BLI INTE FÖRVÅNADE OM VÄRLDEN HATAR ER. VI VET ATT VI HAR GÅTT ÖVER FRÅN DÖDEN TILL LIVET, TY VI ÄLSKAR VÅRA BRÖDER.
DEN SOM INTE ÄLSKAR, ÄR KVAR I DÖDEN ..."

Kan vi detta nya år genomskåda vad det är som driver våra handlingar?
Är det bekvämlighet, pengar, berömmelse, medmänsklighet, värme... eller vad är det?

Varje gång jag står inför altaret, påminns jag om Guds oerhörda kärlek. Jag känner mig så liten.. men också så tacksam! Jag ber att Gud ska genomsyra mig ännu mer med sin kärlek... och tvätta bort mer av mörker och ovilja... "RENA MIG, SÅ BLIR JAG REN, HELA MIG, SÅ BLIR JAG HEL, DRAG MIG TILL DIG, SÅ FÅR MITT HJÄRTA RO!".

Kännetecknet på livet är alltså Kärleken. När vi älskar varandra - inte med romantiska känslor utan med omtänksamma handlingar - då går livet i funktion.
När vi däremot hatar varandra - då knuffar vi ut varandra i "döden" där livet tappar sin mening och ingenting vill fungera.

Vad hände med Kain, bordermördaren? Hoppas han blev straffad och strimlad och kokt och stekt och - nej vad säger jag! Var ifrån kom den hämndens fula tanke? Gud straffar inte den som gjort fel - nej! Jesus säger att Gud söker upp syndaren för att han/hon ska omvända sig. Det är förlåtelsen som räddar oss tillbaka till livet!
Men min muslimske mail-vän säger att Gud straffar för att vi ska avhålla oss från att göra det onda.
Då konstaterar jag att vi har inte samma Gud... vilket jag återkommer till i ett annat inlägg.

Kain gick iväg, men fick ett märke på sin panna. Läs i 1 Mosebok kap 4:15:
- "OCH HERREN GUD SATTE ETT TECKEN TILL SKYDD FÖR KAIN, SÅ ATT INGEN SOM MÖTTE HONOM SKULLE SLÅ IHJÄL HONOM..."
Ingen vet vad det var för ett märke. Som kristen vill jag gärna tro att det var ett kors.
Ty det är i korsets tecken - kärlekens tecken - vi får skydd och skall segra.

Så när jag ligger där en gång, i jorden på kyrkogården, då hoppas jag att Guds nåds solsken ska lysa ända ned... (ta det inte bokstavligt!) och att mina fel och brister må vara förlåtna... och att allt det som jag försökte göra av kärlek ska vara bestående.

"Gud är större än vårt hjärta, och förstår allt". 1 Joh 3:20

Eder tillgivna,  Helene Sturefelt
länk: radiogudstjänsten 1 januari från Fiskebäcks missionskyrka. sr.se/P1

BUSSEN ÄR KRISTEN

Har du tänkt på att alla våra allmänna kommunikationsmedel följer den kristna almanackan! Man skulle kunna säga att "bussen är kristen". Se här:
- röda dagar går bussen som på en söndag, ex) Juldagen; Nyårsdagen, Långfredan etc.
- dag för helgdag går bussen som på en lördag, ex) Nyårsafton, Trettondedagsafton etc.

Trots att kyrka och stat är skilda åt, så är inte buss och tågtrafik skilda från kyrkan. Kollektivtrafiken är i allra högsta grad kristen!
Undrar hur det känns när man kommer från ett annat land... Man får höra att Sverige har religionsfrihet och att staten är neutral, men trafiken följer den kristna kyrkans ordning.
För mig ger detta trygghet.
Det betyder att det finns en struktur under året som ger dagarna lite färg och variation.
Eller ännu viktigare: det finns ett kollektiv, d v s kyrkoåret, som hjälper oss att hålla ihop traditionerna.

När jag var student i Lund på 80-talet så fanns det en arg lärare på Pedagogicum som förespråkade att man skulle ta bort alla röda dagar.
- Det ska bara vara svarta dagar i almanackan! gormade han och fortsatte tala om Marx och hans läror.
Jag förfasade mig. Bara svarta dagar... ? Bara vardagar? Ingen helg, ingen vila?
Eller menade han att var och en tar ut sin vila när det behövs?

Den totala individualismen skrämmer mig. Den andas rå-ensamhet. En mångfald utan styrsel driver oss dit.

Men vem ska köra bussen på julafton då?
- Det kan vi muslimer göra, var det en man som sa.
Så bra! Då kan vi ju använda varandras olika högtider genom att hjälpa varann fira det som är viktigt!
Det samarbetet driver religionsdialogen framåt.

Mer tro åt folket. Inte mindre.
Och låt bilen stå! Bilbanta med bussmetoden, hälsar Länstrafiken. Eller ta "apostlahästarna"...

Kollektiva nyårshälsningar
Helene Sturefelt