God början.
Nej, hon tror inte på det. Sturella tror inte att det blir ett Gott Nytt År 2025.
Hon har en känsla av att detta år kommer bli Dåligt, med Upprepande av Gamla Synder. DUGS.
Hon har en känsla av att detta år kommer bli Dåligt, med Upprepande av Gamla Synder. DUGS.
Ett DUGS-år.
Varför då?
* det är roligare att göra som man vill.
* vi orkar inte tänka i konsekvenser.
* vi har ingen kontakt med våra känslor.
* vi läser inga böcker, bara bankboken.
* vi har gjort uppror mot Gud och hittar inte rätt i tillvaron längre.
Det här duger inte!!
Nyårsklockor eller varningsklockor?
Vi låter de digitala systemen ta över. Kontanterna orkar vi inte hålla vid liv.
Internethandeln slår ut alla levande små butiker. För att vi sitter hemma och handlar bekvämt. När vi tar en promenad i stan undrar vi varför alla skyltfönster gapar tomma.
Åkermarken äts upp av asfalt och köpcentra. Bönderna får inte den inkomst de behöver för att producera mat åt oss.
De fredade strandängarna bebyggs för ty vi kan inte hindra utvecklingen, och tänk så roligt att fler får njuta av naturen.
Glitterdränkta lökar.
Det finns värme under jordskorpan som kan försörja hela klotet med energi, men vi fortsätter smutsa ned med kol och olja för att några tjänar pengar på det. Människan är helt dj-a korkad, säger Sturella och spottar efter avgaserna.
Vi låter klimatet skena medan vi förfasar oss över statistiken. Vi ser hur skördar slår fel, antigen av torka eller skyfall, men det gör inget, så länge MakkDånaldz har öppet.
Underjordsvärme.
Vi vill ha barn, men orkar inte med dem. Vi var inte beredda på att det var vi själva som skulle ta ansvar och fostra dem, med regler och sånt... uppförande och hyfs och sånt...
Sturella ser hur vår tid handskas med livet utan respekt. Hon läser om adoptioner, inseminationer, aborter, fosterbarn, missfall och sterilitet. Längtan och sorg, glädje, förtvivlan och likgiltighet i ett stort kaos.
Eller helt enkelt för att man inte vill.
Reproduktion är inte modernt.
Vattnet är förgiftat av mediciner och kemikalier. Vi blir infertila.
Det går inte att dricka längre. Och när Jesus säger att han är det Levande Vattnet så är det inte som begriper den metaforen.
Tänk om livet kunde ta slut på oss? Vi tillför ju inget ändå...
Från Parsmos penna.
Tänk om träden gjorde mot oss så som vi gör med regnskogen?
- Kom igen alla jättetallar! Upp till kamp alla mäktiga ekar! Låt oss gå in i stad efter stad och ta över!
Och bokar, björkar, lindar och almar fäste sig vid husväggar och trafikstolpar och sprängde fasaderna.
Granar, enar, akacior och murgröna drev ut mänskorna som löss ur huskropparna och övertog sin mark igen.
Det skulle heta duga!
Baobab. Lånat foto från "Sjukt galna nyheter".
Men som sagt, pessimisten Sturella säger att 2025 kommer att innebära Dåliga, Upprepande Gamla Synder. DUGS. Som inte duger.
Sängen är ohelgad. Relationerna upplösta. Sexualiteten swingas hit och dit, i ett evigt sökande utan tillfredsställelse. Respekt för kroppen är borta och kvar återstår tomhet och osalighet.
Men man är ju i alla fall fri...
Och kyrkan, den arma kyrkan - vad gör hon?
Kan hon hålla emot? Är kyrkan ett ljus och ett salt? Eller är hon socker och mörker?
En mörk, sockersöt kyrka... utan Jesus... utan Bibelläsning och helig Ande.
Sturella gråter. Salta tårar.
Ögonen är blodsprängda och själen hopsnörpt av andras likgiltighet och flabbande.
- Tagga ner lite nu, va!
En kyrka med eller utan Jesus?
Men profeten Jesaja säger:
HERREN TRÖSTAR SITT FOLK.
HAN FÖRBARMAR SIG ÖVER DE PLÅGADE.
Jesaja 49:13.
I upprepandet av gamla synder ingår det att förakta judarna och förneka det israeliska folket.
Det får konsekvenser i uteblivna välsignelser.
Men det går inte att gå emot det som Gud har skapat.
Sturella ser hur Herren har satt sina ärkeänglar över Israel i norr och söder, öster och väster, till beskydd.
DITT NAMN ÄR SKRIVET I MINA HÄNDER,
JAG TÄNKER STÄNDIGT PÅ DINA MURAR.
Jesaja 49:16.
Detta är pessimistens nyårsdag, denna onsdag den 1 januari 2025.
Sturella deltager inte i alla glada tillrop - godjul och godhelg och godfortsättning och gottslut och gottnytt och gotteligottgotthelger...
Och till alla er som inte orkar vara glada eller hålla humöret uppe - läs profeten Jesajas sanningar.
Läs även vad poeten Johan Jansson skriver, om den ledsna kvinnan. Jag citerar:
"Du tror hon är arg, men du ser inte tyngden hon bär tyst.
Det är inte ilskan som fyller hennes ögon, utan trötthet,
i tunn förklädnad.
Hon är inte rasande, men sliten och kluven
av övergivna drömmar och förlorat hopp.
Hon är trött, hon är slut, hon känner sig vilsen.
Hon betalar livets obarmhärtiga kostnad.
Bild från Instagram. Konstnär okänd.
Hon sjunker djupt i ett hav av tvivel,
gråter mjukt utan ett skrik.
Frustrationen byggs upp, men inte av hat.
Det är de stängda dörrarna, den tunga vikten.
Hon lovade mycket, hennes drömmar var ljusa.
Men nu kämpar hon varje natt.
Hon ville ge, hon ville stiga, skina.
Men livets hårda strömmar drar en gräns.
Så när du ser hennes trötta blick,
vet att det inte är ilska, utan förtvivlan.
Hon kämpar hårt för att hitta sin väg.
Hoppas att morgondagen är en snällare dag.
En kram kan minska det."
Störst av allt är kärleken.
Citat från Johan Janssons FB-sida.
Sturella gråter.
Och jag ber avslutningsvis med orden från Psaltaren 121, som läses på Nyårsdagen i våra gudstjänster.
JAG SER UPP MOT BERGEN.
VARIFRÅN SKALL HJÄLPEN KOMMA?
HJÄLPEN KOMMER FRÅN HERREN
SOM HAR GJORT HIMMEL OCH JORD.
HAN VAKAR STÄNDIGT ÖVER DINA STEG.
HERREN BEVARAR DIG
I HANS SKUGGA FÅR DU VANDRA.
HAN GÅR VID DIN SIDA.
Psalt 121.
Så är det till slut bara Gud själv som kan få livet att duga, utan gamla synder som spårar ur ännu mer.
Det duger! Allt det andra suger, sa Sturella.
- Det kan inte bli värre, sa pessimisten.
- Jo då! sa optimisten.
- - -
Nyårshälsningar från Helene F Sturefelt,
Gott slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar