LJUSET KOMMER INTE INIFRÅN

Gryningsljus.

Jag vaknade tidigt, det händer sällan. Gryningen var på gång. Genom gardinen anade jag att solen var på väg upp.

Jag satte mig i köket och umgicks en stund med fröken Aurora - det jungfrueliga morgonljuset.

Stunden var stilla och jag lät dagen sakta komma till mig.

Tack gode Gud för ljuset!

Men tack också för mörkret, som gett mig ro att kunnat sova.

Amen.

Min amaryllis, ännu i mörker.

- Sök ditt inre ljus. Hitta din inre låga.

- Du är ljus och inget mörker bor i dig!

Känner du igen dessa uttryck? 

Det är så man uttrycker sig inom nyandligheten. 

Vi kan ha hört dessa affirmationer så många gånger att vi tror att det är sant.

Att det inte finns något mörker inom oss.

Och att vi är ljusvarelser...

Det känns religiöst vackert och behagligt andligt.

- Detta vill jag ha i mitt liv!

Men...

Varifrån kommer ljuset?

Men om man i detta läge kommer till kyrkan och får höra bibelord om att det är Gud som är ljus, inte vi, då kan man bli förvirrad.

Utgångspunkten är nämligen den motsatta - att vi är mörker... med vårt ego och vår upproriskhet.

Jag skall dela några tankar från den gode teologen Lage Pernveden, utifrån en text som ofta läses vid Trettondedag Jul. 

Det handlar om Guds härlighet och hur denna härlighet går upp över oss, likt en soluppgång.

Sammanhanget är att Herren Gud är beredd att rädda sitt folk. Rätt och rättvisa hade trängts tillbaka, och sanningen fick hålla sig undan. Ja, det var till och med så att den som vände sig om från det onda blev plundrad (Jesaja 59:14).

Om du vill, hämta din Bibel och leta upp profeten Jesaja, kapitel 60:

STÅ UPP, VAR LJUS, TY DITT LJUS KOMMER

OCH HERRENS HÄRLIGHET GÅR UPP ÖVER DIG.

SE, MÖRKER ÖVERTÄCKER JORDEN OCH TÖCKEN FOLKEN, 

MEN ÖVER DIG UPPGÅR HERREN, OCH HANS HÄRLIGHET UPPENBARAS ÖVER DIG.

Jesaja 60:1.

Mörker övertäcker jorden.

Detta är en del av det mörker som nyandligheten inte erkänner. 

Negativa handlingar är bara en "lägre energiform" som man kan meditera sig upp ifrån. 

Självfrälsningen är både medel och mål.

Här finns igen gud, ingen GUD. Att påstå att människan "är ljus" är att ljuga.

Läs mer här, om Kalla Faktas skrämmande reportage:

https://helenesturefelt.blogspot.com/2024/01/starseed-och-ljusarbetare.html

Nej, vi är inga "ljusvarelser".

Lage Pernveden, som var domprost både i Härnösand och Växjö, skriver på följande vis i sin andaktsbok "Mycket nära", från det omvända perspektivet:

"Mörkerbilden känner vi igen. Eländet är vår verklighet och förtvivlan är vår risk.

Ljuset och glansen, finns den här?

Ljuset tillhör ju Gud. Och glansen finns i himlen. 

Vimlet av människor som dras till ljuset - likt nattens insekter till ljuskällan - hör inte det till en verklighetsfrämmande utopi?

För profeten Jesaja är ljuset och glansen inte främmande fenomen. De hör hemma här, mitt i en värld av mörker och töcken. 

Ljuset och glansen är inte bara i en förtunnad atmosfär kring en främmande planet, nej, de finns också här, mitt ibland människor av kött och blod."

När Lage Pernveden skrev sin bok 1983 var nyandligheten inte lika utbredd som idag.

Men orden träffar mitt i prick, i vår tid:

"Ljuset och glansen kommer inte inifrån.

De är inte produkten av våra fromma ansträngningar. Ljuset kommer inte av våra framgångar i vårt kristenliv, som vi kan frestas tro. Glansen är inte en produkt av vår egenrättfärdighet.

Men, det lyser ju omkring en del människor? Är det inte sådana som kommit långt i tron?"

Solens glans bryter igenom.

Detta är snubblande nära nyandlighetens ljuslära om "lägre och högre energier"!

Men det Herren Gud uppenbarade för profeten Jesaja är det som vi nu lyfter fram, med bestämdhet:

"Nej, ljuset och glansen går upp över dig! 

Och i nästa andetag avslöjas hemligheten: det är Herren som går upp över dig!

Det är Herren Gud som omger oss mitt i mörkret och låter var och en synas, som en ö av ljus."

Läs dessa sista meningar sakta...

Amaryllisen strålar av ljus!

Ljuset kommer inte inifrån. I vårt inre finns mycket längtan. Men själva kan vi inte frambringa något ljus som upplyser världen.

Människan är i detta fall ett mottagande kärl, inte en ljusproducent!

Domprosten fortsätter:

"Det kan se underligt ut. Ljuset är ingenting mindre än Guds egen närvaro i världen, alltså inte ett diffust, svävande ljus utan förankring. 

Och detta Guds ljus går upp över oss människor.

Det blir verkligt och upplevbart först när det fångar in en människa."

Ljuset fångar in mig!

Jag satt i köket och så hur morgonljuset färgade himlen allt starkare i rosa och guld. Molnen lyste av en ljuskälla som ännu inte var synlig.

Det var hoppfullt, spännande och mäktigt som en film. På riktigt. Livets riktiga film som händer på riktigt, utan filmmusik i bakgrunden, mer än mina egna hjärtslag.

Morgonljuset gick upp över mig. Utan att jag hade gjort någonting, utan förtjänst, utan att "vara värd det" som prestationsmänniskan säger. 

Solen lät mitt kök bada i ljus, av nåd, av villkorslös kärlek, från en skapande Gud som inte kan annat än älska.

Jo, det enda jag hade "gjort" var att vara närvarande på rätt plats, vid rätt tid, med ett mottagande sinne.

Inget eget ljus, ingen egen förtjänst.

Profeten Jesaja skriver i några kapitel tidigare om just detta, att vara uppmärksam på att söka Gud vid rätt tillfälle.

Nu är sammanhanget ett annat, nämligen Guds erbjudande om barmhärtighet, inte bara till Israel, det utvalda folket, utan till alla folk:

JA, DU SKALL KALLA PÅ FOLKSLAG SOM DU INTE KÄNNER,

OCH DE SKALL SKYNDA TILL DIG /.../

FÖR HERRENS SKULL,

NÄR HAN FÖRHÄRLIGAR DIG.

SÖK HERREN, ÅKALLA HONOM MEDAN HAN LÅTER SIG FINNAS.

ÅKALLA HONOM MEDAN HAN ÄR NÄRA.

Jesaja kap 55:5-6.

Här finns ett allvar. Det betyder alltså att Gud inte låter sig finnas hela tiden... precis som soluppgången, som bara kan ses när solen går upp...

Människan lever inte bara på sina egna villkor, utan på Guds.

Den postmoderna människans distanserade individualitet lurar henne ständigt. Allt är inte tillgängligt hela tiden. För att komma nära, behöver hon - komma nära...

Våga komma nära ljuset.

Lage Pernveden fortsätter sin goda betraktelse på Trettondedag Jul:

"Detta ger oss en föreställning om kristendomens hemlighet. Det är ingen 'blodlös idé' och handlar inte om principer. Det är liv och verklighet!

Kristendomen går att 'se' när den fångar in människor i ljuskäglan!"

Att vara kristen är att vara belyst!!

Inte upplyst, i betydelsen = högre kunskap.

Jag är kristen, jag är belyst! Av Guds nåd och kärlek!

Jag är belyst!

"Jesus säger om sig själv; 'Jag är världens ljus'. Han säger också till dem som lever mitt i hans ljus: 'ni är världens ljus'. 

Att vara kristen är inte bara att leva i en ljus tillvaro, nej, det är att lysa upp en del av tillvaron, av Guds ljus!" Inte av sig själv, inte av egna högre meditaitons-energier...

Att vara kristen är att vara som en reflex... Reflexen fungerar bara om något lyser på den, annars förblir den utan funktion.

Domprosten avrundar sin text:

"Då skall vi ha klart för oss att det är bara Gud som är ljus i sig själv.

Gud är solen som bryter mörkret i världen.

Och vi, som lever i Guds ljus, speglar det till nya människor, och för Guds härlighet och glans vidare till nya folk.

Så blir dessa profetord en bild för hur kunskapen om Gud sprids till folk som inte känner honom."

Det gäller att sätta sig i köket när solen går opp...

Vilken välsignad stund.

Käre himmelske Fader,

- hjälp mig att aldrig stiga ur din ljuskägla!

Låt mig få leva under glansen av Ditt ljus,

så att mitt mörker fördrivs och Du tar plats,

allt mer. 

Tack för min amaryllis, som predikade i morgonsolen.

Amen.

De vackraste hälsningar från Helene Sture Aurorafelt,

- morgontidig bibelläsare och köksteolog.

Åh!