AKTERSEGLAD AV FRAMTIDEN

Akterseglad. Vad hände?

Det blir allt svårare. Jag halkar allt längre efter. Det är en nåd att få leva ett långt liv, men som Galenskaparna säger:
- Det blir alltmer förr...

Längst in i bokhyllan stod en liten drejad keramikskål, en gång formad av mina trevande tonårshänder . Inuti låg några sparade bussbiljetter från 70-talet, med noteringar på baksidan om vilka killar som var intressanta...

Nu kan jag knappt åka buss över huvud taget. Det finns pengar i plånboken, men de fungerar inte längre.

- Du måste ha en mobil, och ladda ned vår app, och installera bank-ID... och sedan blippar du när du går på bad i bussen.

Va?!

Reklam. Helt annat liv.

Vi gjorde allt med våra egna händer när jag var ung. 

Vi öppnade dörrarna själva, vi satte på spisen, vi tvättade kläder och klippte gräsmattor. Vi skrev för hand och lärde oss C-dur skala på pianot. Vi lyssnade på radio och skruvade in olika våglängder för att få fatt i olika program. Vi vispade grädde för hand, skar brödskivor med kniv och kunde telefonnummer utantill. 

Vi kunde virka och sy, vi kunde handarbeta och snickra. Och vi körde bil med växelspak.

Alla apparater och maskiner var till för dem som hade reumatisk värk eller inte kunde klara vardagen av andra orsaker. 

Vad händer när det uppväxande släktet utgår från att allt är elektrifierat, automatiserat och digitaliserat?

Mödosam träning, bit för bit.

Den unga tjejen stod framför dörren och väntade på att den skulle öppna sig. Det gjorde den inte. Det var en gammeldags dörr utan finess, fast med glasskiva. En annan tjej kom med full fart och gick rakt in i plexiglaset med en smäll.

Och en svordom.

I köket är det också komplicerat.

När den nya induktionshällen kom till köket med krav på fingerlätta "duttar" för att få igång den, ja då fick jag nästan panik. Jag kunde inte koka ägg, och när jag väl kokat äggen då kunde jag inte stänga av...

Är detta en spis?

Jag bytte. 

 

Finns det ingen maskin som kan öppna?

Den unga killen hängde upp blöta badkläder i badrummet på väggens el-torkare och satte på värmen.

- Den stänger av sig själv, var inte orolig.

Och så gick han ut i köket, där den gamla spisen stod, och satte på plattan.

- Den stänger inte av sig själv. Det får du göra själv.

Va?

Han satt i soffan med mobilen i hand medan det sakta började osa bränt...

Sedan gick brandlarmet.

Jag fattar ingenting.

Kan du ta bilen och köra och köpa lite mjölk? Javisst.

Nejvisst inte. Jag kan inte köra.

Inte jag heller.

- Har du inte körkort?

Jo. Va? Nej, eller, vad?

Den unga kunde inte köra min bil med växelspak och jag kunde inte köra hans datamaskin med automatare och pekskärm. 

Världarna möts inte längre. 

Och bussen kör utan mig.

Grattis? Inte till mig!

- Ska vi läsa en bok?

- Orkar inte.

- Ska vi spela piano?

- Bara om det är förinspelat komp.

- Ska vi vispa grädde till pajen?

- Det finns färdig spraygrädde. Orka!

- Ska vi lyssna på radio?

- Vad är det?

- En apparat som tar emot våglängder som...

- Har du ingen podd?

- Va?

Världarna möts verkligen inte längre.

En radiosnutt... 92,0 MHz.

Ska jag nöja mig med att låta livet bli allt mer fyllt av "förr"? Eller ska jag ta mina sista kreativa krafter till att försöka springa ikapp? Är jag hundra år?

En äldre man, född på 1930-talet sa:

- Jag har tvingats lära mig ett helt nytt språk. Ingen vet vad harv, plog eller stämjärn är. Inte heller vad mekanik är eller hur en fjädring fungerar. Ni kan inte ens skilja mellan räfsa och kratta!

Vad händer med ens identitet när allt det man växte upp med försvinner?

FLYTTA INTE ETT GAMMAL RÅMÄRKE,

ETT SÅDANT SOM DINA FÄDER SATT UPP. 

Ords 22:28

Det var länge sedan....

Varje generation tvingas genomgå dessa förändringar. Det nya tränger ständigt bort det gamla. De unga springer om de äldre. De äldre försöker berätta och hålla rottrådarna kvar i en fjärran mylla.

Om man inte vet varifrån man kommer, då blir det svårare att ta ut riktningen framåt.

Och i takt med att människan själv skapar sin verklighet, blir hon allt mer sin egen gud. Samtidigt förväntas det att var och en skall skapa sin egen mening.

Nu kryper det svarta hålet allt närmare...

En människa utan Gud är som en blomma utan sitt rotsystem.

Den vissnar.

Akterseglad av framtiden.

Frånåkt.

Men det behöver inte vara så. Jo, det är alltid så! Ännu mer nu är förr. Det går rasande fort.

Och jag är bekymrad och funderar:

När man inte kan någonting själv... utan litar helt på mobilen där all världens data finns, då har man avsagt sig sin mänskliga förmåga. Då faller man för bekvämligheten som den digitala verkligheten erbjuder. 

Och så står 2000-talsmänniskan där framför dörrar som inte öppnar sig och spisar som inte stänger av sig själv.

Medan 1900-talsmänniskan varken kan åka buss eller handla längre.

Riktiga grejer!

Det judiska folket lärde sig memorera sin historia. De kunde räkna upp släktled efter släktled eftersom det var viktig fakta. 

Fortfarande finns det "naturfolk" som har en enastående minnesförmåga att kunna berätta bakåt. 

Vi tillhör det "onaturliga folket" som medvetet släpper den ena förmågan efter den andra och kallar det för att leva "civiliserat".

Jag är inte imponerad.

Världarna möts inte.

LÅT INTE DINA BLICKAR FLYGA EFTER DET SOM EJ HAR BESTÅND,

TY FÖRVISSO GÖR DET SIG VINGAR OCH FLYGER SIN VÄG, 

SOM ÖRNEN MOT HIMLEN.

Ords 23:4

Framåtblickande. Mot vad?

Nu ska jag vispa mig en kofta, virka ett äppelmos, tända en brasa i ugnen och spela mig ett radioprogram.

Det där sista var sant!

Och skillnaden mellan räfsa och kratta är lika stor som mellan kniv och gaffel; räfsan ser ut som en solfjäder och är mjuk för att kunna räfsa ihop löv, medan krattan är rak och hård för att kunna kratta i grus och singel.

Singel... är alltså beteckningen på ett "litet grus"... inte att man är ogift i trädgården. Suck.

Jag drar mig tillbaka till garderoben.

Säg till om det händer något på riktigt.

VAD SOM ÄR, DET VAR REDAN FÖRUT,

OCH VAD SOM KOMMER ATT SKE, 

DET SKEDDE OCKSÅ REDAN FÖRUT - GUD SÖKER BARA FRAM DET FÖRGÅNGNA.

Predikaren 3:15.

Akterseglade hälsningar,

Helene Sture Förrfelt,

- som dock konstaterar att en kram är en kram och en kyss är en kyss - i alla tider! Tack gode Gud för det.

En räfsa och en kratta! Ysane kyrka.