GUDS BARN I MELLANÖSTERN

Vem böjer knä för vem?

Jag såg ett julkort på Facebook där tomten har tagit av sig luvan och står på knä framför Jesusbarnet i krubban...

Och jag såg hur historiens mössor, luvor och mitror flöt ihop till en enda röd huvudbonad...

- St Nicolaus med sin vita biskopsmössa, mitra, med rött kors + den svenska gårdstomtens gråa luva = den amerikanska kommersialiserade tomtens rödvarma mössa.

Allt hör ihop, tycks det.

Och medan folk rusar runt på alla mellandags-reorna, sitter jag här och tittar på fin TV-gudstjänst från St Klara kyrka i Stockholm, samt läser missionstidningar.

Tomtens face-book... ?!

Detta inlägg handlar om hur människor världen över upptäcker vem Jesus är.
Men de har inga tidningar och de är hårt påpassade...

Det finns en TV-kanal som heter KINGDOM SAT. - där man proklamerar kraften i Guds rike.

http://kingdomsat.com/en/

Fader Zakarias undervisning är mycket uppskattad och hjälper människor att våga tänka i nya banor vad gäller kristendomen.

Utklädd till skydd, men inte Fader Zakaria.

Jag saxar några röster från Mellanöstern, där människor kommit till tro via denna kanal:

Jamal från Palestina:

- Jag är en evangeliskt kristen från Betlehem. Jag tittar alltid på fader Zakarias undervisning. Jag är säker på att han är en äkta kristen och därför älskar jag honom.

Ahmad från Marocko:

- För tre år sedan började jag titta på de kristna satellitprogrammen. Genom dem lärde jag känna den verklige Guden. Jag beslöt att lämna islam och bli en kristen, men jag förnekade länge min tro.

Till slut beslöt jag mig för att stå för vad jag upplevt - att Jesus är Guds son och min frälsare - och beställde två biblar via webben. En till mig och en till min vän. Tack så mycket!

Alla kan inte gå till kyrkan.

Leyla från Irak.

- Jag tog emot Jesus via ett Skype-samtal med Mediamissions team.
Men jag känner mig ensam. Om det kommer fram att jag blivit kristen får jag lida svårt.

Min dröm är att få tjäna Gud tillsammans med andra kristna, även om det skulle vara i hemlighet.


Kurdflyktingen Torah från Syrien:

- Jag flydde från Syrien till Libanon med min man och tre barn.
Vad skulle jag göra om dagarna?

Jag hittade satellitkanalen Kingdom.sat och började förstå mer och mer om vad kristendomen säger själv.
Nu har jag tagit emot Jesus i mitt hjärta och min församling finns digitalt.


Mohammed från Syrien:

- Jag var rik en gång men gjorde en felaktig investering hos en ohederlig man i Kuweit. Vi gick i konkurs och jag förlorade alla mina pengar.
De enda som stöttade mig i denna svåra situation var de kristna där jag bodde.

Mina muslimska föräldrar lät mig inte bo hemma hos dem, och det blev en chock för mig.
Jag började ifrågasätta den islamska tron som inte åstadkom någon konstruktiv förändring i människors hjärtan.

Vi fick inte läsa Bibeln men jag hade fått en sådan bok av en vän. Jag började läsa och blev mycket intresserad. Bibeln berättar på ett helt annat sätt om Gud!

Via satelit-TV hittade jag den kristna kanalen som MedieMission driver. Jag tog kontakt med personalen och de hjälpte mig att be frälsningsbönen.
Men jag har fortfarande varken hus eller hem. Be för mig och mina två döttrar...

Var ska jag bo?

Dessa fem röster; Jamal, Ahmad, Leyla, Torah och Mohammed, är alla våra syskon i tro.
Vi är Guds barn och har blivit döpta in i Guds rike. Detta är ett härligt julbudskap!

I dagens TV-gudstjänst sa predikanten Iwan Giertz:

- Jesus säger: Ge mig allt du har av besvikelse, sorg, felsteg och mörka tankar... Jag har kommit för att ta din börda och göra dig fri.
- Öh, vad ska du med det till, Jesus? Du ska väl ha guld, rökelse och myrra?
- Jo, men du kan inte ge mig ditt hjärtas guld förrän du har bekänt din synd och jag har fått rena dig...

Och jag tänkte:
- Vilken annan Gud vill ha vår synd? - - -

Vet du?
Då menar jag inte bara ett fromt beteende utan verkligen att "guden" vill ha vårt värsta, för att ge oss kärlek tillbaka?

Vi har mycket att lära av varandra, och jag ser allt mer hur fantastisk Jesus Kristus är.

Men, vad var det för konstig kommentar Jamal hade att "jag är säker på att han är en äkta kristen"?
Vad menade hon med det?

Hur beter vi oss?

Jag ska låta en röst till få komma till tals, någonstans i Mellanöstern.

De kristna kallar honom hedning. Muslimerna kallar honom otrogen.
Han heter SULEIMAN och befinner sig i Ingenmansland.

Jag citerar ut tidningen "IBRA" nr 4/2015, där rubriken är:

- Varje månad blir 322 kristna dödade på grund av sin tro,
- 214 kyrkor och kristna egendomar blir förstörda,
- 772 olika typer av våldshandlingar begås mot kristna.

Suleiman går mellan den muslimska by där han bor till de nya kristna som behöver hans stöd.
Varje dag riskerar han sitt liv för det som är hans kallelse.

- Så klart att jag är rädd! Men rädslan är mänsklig. Gud har lovat oss skydd och min tid är inte inne ännu.

I skydd av mörkret reser han mellan dessa båda kulturer.
De kristna misstänkliggör honom eftersom han konverterat och inte är född kristen. Kan man verkligen lita på honom då, eller bara låtsas han, för att komma åt dem?

Precis så var det ju för Paulus.

På Annandag Jul lästes i våra kyrkor texten från Apostlagärningarna 7 då diakonen Stefanos blev stenad.
Paulus, som ännu inte blivit frälst, stod i bakgrunden och samtyckte till misshandlingen.

När han senare mötte Jesus i ett ljussken och blev omvänd, var det inte många som vågade lita på honom.
Då vill det till att Guds ljus lyser igenom, på riktigt, och inte bara sitter vid en ytlig bekännelse...

Tänd Guds ljus.

Tillbaka till Suleiman.

Han blir även misstänkliggjord av sina forna muslimska bröder. Han är nu en fiende som inte förtjänar annat än döden.

Han arbetar på en kristen radiostation.

- Radiopratare lever alltid i skuggan av sin egen död. Men våra fiender är väl medvetna om att det inte går att stoppa radiovågorna.

Suleiman fortsätter:

- Säkerheten handlar om att ha stora öron, liten mun och ett hjärta som Gud har.

Och där, när han mitt i natten befinner sig mellan dessa två världar och bara har stjärnhimlen över sig, kan han känna en enorm ensamhet och utsatthet...

- Det enda som då håller hoppet uppe är, att jag vet att det finns andra kristna i världen som vet om att jag är där jag är.

Säg inte var jag är.

Låt mig få avsluta med hur dessa mediaarbetare bemöter sina fiender.

Det kommer många hotbrev med mordhot.
Personalen vinnlägger sig att svara alla brev, även de hotfulla.

Suleiman berättar om en mycket ilsken person som gång på gång rasade emot dem. Men det enda svar han fick tillbaka var "Jesus älskar dig", och då skrev han till slut:

- Vad är det med er? Här skriver jag till er, hotar och bespottar er, men ni ger mig bara kärlek tillbaka?

- Ja, vi ber för våra fiender, till och med för dem som förråder oss, för de vet inte vad de gör, säger Suleiman.

Böner för alla.

Profeten JEREMIA skriver:

JA, JAG HÖR FOLKHOPEN VISKA:

- SKRÄCK FRÅN ALLA HÅLL! ANGE HONOM! VI SKALL ANGE HONOM!

ALLA SOM STOD MIG NÄRA VÄNTAR NU PÅ MITT FALL.

- KANSKE LÅTER HAN LURA SIG SÅ ATT VI FÅR ÖVERTAGET
OCH KAN TA HÄMND PÅ HONOM.

MEN HERREN STÅR PÅ MIN SIDA, STARK OCH FRUKTANSVÄRD.
Jeremia kap 20:9-11.


Så, här sitter jag med den röda tomteluvan på huvudet och böjer mina knän framför Jesusbarnet i krubban.

Jag har inga dyrbara gåvor att ge honom, men jag vill ge mitt hjärta och den kapacitet jag har, efter bästa förmåga.

Suck.

Käre himmelske Far, 
Tack för alla modiga människor som arbetar inom radio, TV, massmedia och som finns inom sociala medier.

Hjälp dem som trycker och publicerar Biblar, att böckerna ska nå fram och bli till glädje.

Jag ber för dem som lever under förtryck att Du skall styrka dem med tro, hopp och kärlek.
Vi är alla syskon.

Jesus, välsigna också varje muslim som tar ditt namn "Isa" i sin mun vid Koranläsning, att Din  levande närvaro skall bryta igenom!

Hjälp oss att stötta varandra i den stora, världsvida församlingen genom satellitkanaler, radiosändningar, bloggar och facebook-inlägg. 

Din är äran i evighet, amen.

Gud reser den fallna.

Jul-varma hälsningar från Helene F Sturefelt,
- bloggförkunnare och amatörfotograf, med bilder från ett snöigt Karlskrona för några år sedan.