FRÖKEN FRIMAN och KINESISK KÖNSOBALANS

Samvetsfråga.

Långpromenader i regnet eller långfilmer i soffan?
Kortrundor runt kvarteret eller kortspel runt bordet?

Ledigheten vid julhelgen bjuder på många möjligheter där överjaget slåss mot underjaget...

Jag gillar inte "antingen - eller". Jag föredrar "både ock".

Alltså - på med kängorna i rasande tempo, sedan hem och duscha och sjunka ned framför ett Drama med filt om benen.

Salt, sedan socker.

FRÖKEN FRIMANS KRIG är både en tittarsuccé och en favorit här hemma.

Sissela Kyle gör en fantastisk rollgestaltning av denna driftiga kvinna från tidigt 1900-tal.

Som Dagmar Friman startar hon ett livsmedelskooperativ, "Svenska Hem", där kvinnans roll diskuteras och ifrågasätts.

Eller som kommunalpampen kallar det:

- Hemska Sven.

Dagmar är ogift och försörjer sig själv. Hon behöver ingen man till det...
De andra kvinnorna i butiken får av nåder vara där, vilket var storsint av den tidens män.

Men när de bakom fördragna gardiner börjar samla in namnunderskrifter för kvinnlig rösträtt går det för långt...

Motståndet är lika stort bland de män som inte vill bli ifrågasatta som en del av kvinnorna:

- Vi kan ju ingenting om samhället...
- Vad ska det vara bra för?
- Jag har min plats i hemmet.

På plats.

För mig är denna dramadokumentär en rysare. Jag har handsvett och lätt förhöjd puls... för detta är på riktigt!
Vilken oerhörd kamp dessa kvinnor utkämpade!

Likaså de män som sakta förstod vidden av förtrycket och ställde sig på kvinnornas sida, med hån och spott som följd från "bröderna".

Kan en man någonsin förstå det sjuka i att få sin identitet och sitt kunnande ifrågasatt p g a vad man har i byxorna?!
Var är hjärtat? Och hjärnan?

Är hjärtat här?

Vad är detta med "kön" egentligen? Värderingen är djävulsk och slår nu tillbaka mot sig själv.
Särskilt i Kina.

Jag läser i dagens lokaltidning att ett-barnspolitiken nu är historia i Kina.
Världens folkrikaste land har bestämt att det går bra att skaffa två barn.

Varför?

Jo, med ett-barns-lagen aborterades flickfoster alltför ofta, eftersom pojkar är "mer värdefulla" och har större möjligheter i samhället.

Det är ganska lätt att matematiskt räkna ut att könsobalansen inträder ganska fort.

Unga män finner ingen kvinna att bilda familj med.
Det är ett stort kvinno-underskott. Tjejerna räcker inte till...

Hm, det här kunde ju vara en möjlighet att uppdatera kvinnans värde och ge henne hög status, p g a att hon är så sällsynt...

Fina människa!

Tillbaka till den svenska kvinnokampen. Det är hundra år sedan.
Det är bara två generationer bort. Det kunde varit vår farmor.

Det svåra är när vi kvinnor sviker varandra. Håller varandra nere. Inte uppmuntrar.
Använder förminskande ord om sig själv:

- ... bara... fånigt... det är väl inget... något jag känner... bara... jag kan vänta...

Ovanan. Rädslan för förändring.

Mannens bekvämlighet.
Och hjälper honom med härskartekniken att språkligt förminska den andra halvan av mänskligheten.
Hemska Sven!

Ansiktshår.

Vi som möter flyktingar får ofta höra historier om förlegade könsroller.

Mannen tar sig rätt att kontrollera kvinnan, själv vet hon inget annat. Och om hon skulle vilja ha en förändring är grupptrycket så hårt - från båda håll - att det är nästintill omöjligt.

Duktiga SFI-lärare har visat filmen om Fröken Friman och diskuterat demokrati och könsoller - vilket är lika viktigt som att kunna språket!

Inte alla har tyckt att det varit roligt och blivit provocerade.

- Jag gör vad jag vill i mitt hem.
- Ni kan inte bestämma över mig och min hustru.
- Sharia-lagen gäller hemma hos oss.

Andra har motsatt uppfattning:

- Tack Sverige! Äntligen kommer vi till ett fritt land där alla har lika värde!
- Om jag åker tillbaka när det är fred, kommer jag att ta med mig er syn på människan.
- Jag lär mig demokrati här.
- Respekt är nytt för mig. Tidigare har det bara handlat om makt.

Och hur gör vi i Svenska Hem?

Vem är knölen?

Långpromenaden väntar på mig.
I morgon sänds tredje delen av Fröken Frimans krig. Hur ska det gå med rösträtten?

Jag låter söndagens Psaltarpsalm avrunda, med en sinnebild från kvinnans livmoder:

BEFRIA MIG GUD
   UR DE ONDAS GREPP

RÄDDA MIG UNDAN
   GUDLÖSA VÅLDSMÄN.

DU ÄR MITT HOPP, O HERRE, MIN GUD, MIN TRYGGHET ÄNDA FRÅN MIN UNGDOM.

FRÅN MIN FÖRSTA STUND
   HAR DU VARIT MITT STÖD

FRÅN MODERLIVET
   MIN STYRKA

JAG SJUNGER STÄNDIGT DITT LOV!
                                                 Psaltaren 71:4

Färdigt.

Hälsningar från diskbaljan i mitt Svenska Hem.

Fru Sture Frökenfelt,

- som nu publicerat inlägg nr 1313,
- och väntar på att Sven ska komma hem,
- och som ber för alla kinesiska kvinnor att värdera sig själv högt!

Hennes syster yster!