FOTO-ALMANACKA 2015

Farväl stökiga 2015!

2015 har glokalt - globalt + lokalt - varit provocerande stökigt.
Krig och konflikter har präglat året.

Just därför vill jag som motvikt bjuda på mina bästa foton från det gångna året.

Vi måste få hämta kraft i det som är ljust och vackert!

Jag föredrar perspektivet underifrån...
... att böja sig ned, ödmjuka sig, stå på knä och betrakta tillvaron från lägsta punkten...

Ljungaviksbron i Sölvesborg är just nu den vackraste byggnation jag vet! Den är nr 1, i alla avseenden.

Därför vill jag för min egen del låta en BRO symbolisera mitt år:

- strävan att bygga broar mellan de asylsökanden och oss - också här med lägsta punkten som utgångsvinkel,
- den dagliga uppgiften att bygga en bro mellan yttre och inre krav i detta stressade liv.

- att hitta bron mellan himmel och jord... mellan kropp, själ och ande... mellan arbete och vila.

Mellan arbete och vila.

KOM TILL MIG
   ALLA NI SOM ARBETAR OCH ÄR TYNGDA
     SÅ SKALL JAG SKÄNKA ER VILA.

Hälsningar Jesus.

Jag är så bekymrad över att så många har erfarenhet av att vara sjukskrivna för utmattning.
1/5 av kyrkans medarbetare vet vad detta handlar om.

Den osynliga folksjukdomen.

Det är inte vi som skall vara gränslösa!
Endast Gud är gränslös - med sin kärlek.

Backsippor på Stibyberget.

KOM, LÅT OSS DRA OSS UNDAN 
  TILL EN ENSLIG PLATS
     SÅ ATT NI FÅR VILA ER LITE...

Hälsar Jesus, den bästa arbetsledaren.

Från Nogersunds hamn på Listerlandet kan man ta båten ut till den mytomspunna ön Hanö.

Jag är nybliven medlem i deras Fyrförening.
Det är något speciellt med fyrar... ljuset i mörkret som hjälper båtfarare att navigera rätt.

För mig är detta en sinnebild vem Jesus är.
Ju mer jag lär känna honom, desto mer lyser han i mitt mörker.

Tå-ng.

Den karta jag navigerar efter är en kombination av dagstidningen och Bibeln.

Guds ord får landa i det som är vår verklighet.
Helig Ande gör ordet levande och i bön ber jag om rätt tillämpning av Guds vilja.

Men jag snubblar, trampar fel, får något vasst i foten, skoskav och hälsprickor... faller.
Men reser mig upp igen.

Och ser in i det ansikte som välsignar och försonar.

VISA MIG HERRE DIN VÄG
    OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Ser bara rullstolen...

Mitt i sommaren kommer årets höjdpunkt: Sweden Rock Festival!

Det är en nog så god anledning till varför man skall bo i Sölvesborgs kommun!
Den bästa symbolen är en fotboll med nitar...

- Vi vet hur man ska rocka och rulla!

Absolut.

Och hockeyklubben SIK vet hur man städar ett festivalområde så att burkar och skräp hamnar där det ska.

Sweden Rock är världens trevligaste festival med världens bästa organisation, världens bästa publik och med de allra bästa banden!

I detta sammanhang sänder jag en tanke till Motörheads frontman Lemmy Kilmister, som har gått hädan.
Jag vet inte om det finns en "rockhimmel"... men Sankte Per har säkert koll på läget.

I will catch you! 30.000.

Sommaren var lagom.

Lite regn. Lite sol. Lite mer moln... och trädgårdarna grönskade.

Jag hittade mitt favoritställe på stranden i Tredenborg och lyckades för första gången på flera år läsa en bok...
Tänk om jag börjar bli frisk från detta hjärn-förtryck av "för mycket extra allt"?!

Är det möjligt att våga tro på framtiden igen?

- Ta det lugnt, säger alla.
Jag känner mig som tjuren Ferdinand som de drar ut i svansen... Han ska inte vara inne på arenan.
I alla fall inte under de omständigheterna.

Skuggan av mig själv.

Många vet hur man återställer en hårddisk.
Eller rensar minnet i mobilen.

Men hur tömmer man en hjärna?

Hur "frigör man diskutrymme" i skallen?
Hur "komprimerar man ledigt utrymme i huvudet"?

Rinner det ur ettor och nollor ur öronen?

Nej, idag samlar jag på tomrum. Inga intryck. Inga trevliga vänner eller inbjudande sammankomster.
Det är bara Guds natur som får min uppmärksamhet.

På kanoten. Under den fantastiska bron igen...

Under Paris broar.... Inte.

De stora händelserna i år har utspelat sig i PARIS.

Jag vill helst minnas klimatmötet där världens ledande gubbar tog sig samman och försökte fatta beslut som kvinnor och barn för länge sedan ropat efter.

Men vi är fortfarande djupt skakade av de terrordåd som drabbat den franska huvudstaden:

- dödsskjutningarna på redaktionen Charles Hebdo,
- terrorattackerna på en konsert och fotbollsmatch.

Böner, böner, böner, böner...

Fisk byggd av skräp. Helsingborg.

- Hur många hjärnhalvor har du?
- Två.
- Hur många har du använt?
- - - - En ....

Läkaren sa:

- Använd den andra halvan nu, den kreativa, så får den andra vila.
- Vad innebär det?
- Att du inte ska tänka så mycket! Eller planera...
- - - - Jasså.
- Var kreativ! Sjung, spela, måla och dansa!

Det tog lite tid innan det sjönk in, men strax därefter bestämde jag mig för att våga resa till Grekland.
En kurs i cirkeldans, med fötternas rytm som redskap till glädje.

På Lesbos...

Aj aj aj. På väg till stranden mötte vi en omgång båtflyktingar.
Det var bara till att gå ned och hjälpa till... och se nöden i vitögat.

Livräddning på Lesbos.

Den tuffa sanningen var att acceptera de begränsningar vi har.
Att ta ombord ännu fler flyktingar skulle resultera i att alla drunknade.

Detta är också en svår upptäckt i svensk politik.
Vi vill hjälpa, men kan inte.

Maktlöshetens brutala insikt.

Och här hemma sitter romska flyktingar och tigger. Jag erkänner att jag ofta går förbi, men försöker se i ögonen ibland.
Någon gång blir det en peng.

 Idag blev det en mjuk liten matta från mitt överfulla förråd.

Joan är ingen tiggare. Han är min vän. Vi har lärt känna varann. Blivit människor för varandra.
Jag stod på knä framför honom med min enkla gåva medan han höll mina händer, och bad för mig...

Den värmen vi delade var gränslös!

Och det var jag som blev hjälpt, i min själsliga nöd, av hans böner och varma leende.

Utan vänner är man förlorad.

Vintern i år är av den gröna sorten.

Några stormar har gormat fram och en liten Staffans-storm gav snö i Götaland.
Annars inget vitt.

Ukulele-gruppen spelar "I'm dreaming of a white Christmas" och jag köpte en gran utanför Coop, från Arkelstorp.

Julgranen är ett evangelium för mig.

- den städse gröna granen påminner mig om Jesu kärlek som aldrig tar slut,
- de runda kulorna om jordklotet och att Gud älskar hela världen,

- julgransljusen ser ut som hela den himmelska härskaran som prisar Gud i glädje!
- Och glittret är det band som binder oss samman i vänskap, och trons gemenskap.

Ucke Fellows.

Hejdå gamla skruttåret 2015.

Men tack också för den nödvändiga vila du har gett mig och de mödosamt tillkämpade insikterna.

2016 kan bara bli bättre.

Detta önskar jag mig:

* Arbete till alla. Rätt person på rätt plats.
* Hälsa och vila till alla trötta och sjuka.

* Ökad kunskap om vår kristna tro, både på det personliga planet och för att förstå vår kultur.
* En god integration där vi lär känna muslimerna och deras tro, samt att vi kan räcka dem glädjen hos Kristus.

* En 2 grader kallare planet...
* Men minst 10 grader varmare mänsklighet!

Som en bro...

Årslånga hälsningar från
Helene Sture Fotofelt,

- som tackar sina trogna och o-trogna läsare, med hopp om att glimten i ögat och det stora allvaret skall kunna gå hand i hand.

Som foten i handsken... eller fågeln över bäcken... eller som man bäddar får man gå över ån... äh!
Vi ses nästa år!

P.S. Och du - det är inte skärpan i fotot som är det viktiga - det är ljuset och vinkeln!

Ljuset och Vinkeln.