GOSPEL STOMPERS i SILLHÖVDA KYRKA

Gospel Stompers i Sillhövda kyrka.

Nashvilles countrykung Doug Seegers besökte Hasslöfestivalen, och idag fick Sillhövda kyrka en smak av New Orleans-jazz genom Gospel Stompers från Hässleholm.

Det svänger i Blekinge!
Sommar-Sverige är fullt av musik.

Och i kyrkorna förkunnas denna söndag Andlig Klarsyn.
Om vad då?

Följ med till Karlskronas norra kommundelar och låt de varma trad-jazz-tonerna omsluta dig!

- Just a closer walk with Thee... Jesus...

Vandra nära Jesus.

Jazzen har sina rötter i det kristna bönespråket.
Gospel Stompers lät oss ana att de spelade och sjöng utifrån sin kristna tro, liksom Doug Seegers gjorde på Hasslö.

Andlig klarsyn kan handla om att våga erkänna vår kristna historia, att inte prata bort tron eller skämmas för evangeliet.

Unos trumpet blåste dammet ur Pärleporten och Arnes klarinett gav värme åt Ovan där.
Hela kyrkan var med och sjöng.

Trad-jazz till Guds ära.

Några ord ur dagens text:

AKTA ER FÖR DE FALSKA PROFETERNA.

.. PÅ DERAS FRUKT SKALL NI KÄNNA IGEN DEM.

PLOCKAR MAN KANSKE DRUVOR PÅ TÖRNEN ELLER FIKON PÅ TISTLAR?

SÅ BÄR VARJE GOTT TRÄD GOD FRUKT, MEN ETT USELT TRÄD BÄR DÅLIG FRUKT.
Matteus kap 7:15-21.


För hundra år sedan var svartrocksprästerna "falska profeter" som skrämde livet ur församlingen med hot om svavel och helvetesstraff.

Den "frukten" smakade bara tistel och munnen var full av taggar.

Nu har pendeln svängt och dagens förkunnelse handlar alldeles för ofta om - ingenting.
"Fånga dagen - var snäll - vi tror på skapelsen..."

De bären är inte ens sura...
Om predikningarna ändå hade haft klarbärens friskhet eller krusbärens syrlighet!
Jag stannade och smyg-åt av grannens överhängande grenar...

Överhängande klarbär.

Det hade den!
Idag blev vi uppmuntrade av prästen att våga fokusera på Jesus.

- Gå inte där på den breda vägen med armarna i sidorna och puffärmar som tar plats, sa Ann-Louise.
Våga vandra på den smala vägen. Gud vill något alldeles speciellt med dig och ditt liv...

Har du hört Petras låt "Händerna i luften"? undrar jag.
En av stroferna lyder så här:

"... och livet är meningslöst..."

Vad händer med oss när vi trallar med i en sådan text på radion?

Mål och mening försvinner, den breda vägen blir knappt en grusplan och det finns inget mål att sträva efter.
Bara ett tidsfördriv, i väntan på - ingenting.

Väntan. På Någonting. Kusken.

Nej, det är inte vår tro!
Gospel Stompers fortsatte fylla Sillhövda kyrka med trons glädje.

- Ovan där randas morgonen, och där hemma väntar helgonen, vi skall då förtälja om vår resa här... Vi förstår hans vägar bättre ovan där.

Gud väntar på oss.
Allt som är viktigt tar tid.

Väntar. På vatten.

Jag behövde en paus.

Min hjärna blev snabbt fylld av intryck.
Efter 1 timme behövde jag gå ut för att hämta en nypa luft.

Duggregnet hängde i luften och jag gick en runda på kyrkogården.
Läste på gravstenarna och "hälsade" på gamla församlingsbor... nu "ovan där".

- Tack Gud för Erik och Edith, tack för Bertil och Sonja... och för Nils...

Jag hörde glada barnaskratt och såg pigga ben springa runt den gamla klockstapeln av trä.
Blåklockorna vajade i vinden och barnen jagade varandra.

Man får inte springa på kyrkogården!
Det är de dödas vilorum!
Stilla er!

Men det sa jag inte.
Jag var tyst och tänkte att om jag låg där under jord, då skulle jag bli lycklig om några barn lekte tafatt ovan jord, på min grästuva...

De dödas vilorum.

Denna ystra lek blev ett oväntat evangelium.

INTE ALLA SOM SÄGER "HERRE, HERRE" TILL MIG 
SKALL KOMMA IN I HIMMELRIKET,
UTAN BARA DE SOM GÖR MIN HIMMELSKE FADERS VILJA".
Matteus 7:21.

Även om inte jag själv springer så ofta på kyrkogårdar, hoppas jag att vi alla har barnasinnet i behåll!

Den lekfulla "frukten" smakade sött och gott.
Att vilja umgås och leka, där alla är med.

Klarröda klarbär!

Det gjorde även kaffet på Hembygdsön, omgiven av vita näckrosor.

Hjärtliga handslag från gamla församlingsbor, bland annat från systern till Margit Borgström, som just nu kan ses och höras i en TV-repris från 1970-talet - "Hela kyrkan sjunger".
Söndagar kl 10.35 SVT 2!

Oavsett om vi gillar jazz eller hårdrock, pop eller visa så har texterna något att förmedla.

Det är viktigare än någonsin att förmedla Hopp till varandra.
Blir vi "hopp-lösa" är vi förlorade...

Holmsjös paradisö.

Och låt oss be för alla kristna i Mellanöstern som just nu fördrivs på ett helt oacceptabelt sätt.
Kollekten går till Svenska kyrkans internationella arbete.

Förbönen är viktig.

- Kollekten tas upp vid utgången. Gud välsigne er.

På tåget till Holmsjö läste jag en artikel i tidningen Dagen:

- Islamism tvingar bort de sista kristna, skriver den danske journalisten Klaus Wivel.

Han är själv ateist, och ville inte tro att det var så illa, men har gjort en grundlig rundresa i Gaza, Egypten och Libanon och sammanställt sin ögonvittnesskildring i boken "De sista kristna".

De sista näckrosorna?

Han skriver:

- Ett stort problem är utbildningen i många muslimska länder.

Det är vanligt att man helt utelämnar de kristnas historia i undervisningen, vilket får många muslimer att tro att de kristna har kommit "utifrån", från västvärlden, trots att de funnit där längst, före dem, och byggt upp kulturen.

Menar Klaus Wivel.

Faktaförfalskning ger ingen god frukt. Tistlarna dyker upp igen.

Låt oss hjälpas åt att beskriva vår gemensamma verklighet så att vi alla känner igen oss.

Sanningen smakar både fikon och druvor!
Vi behöver mer av kunskapens frukt, i skolutbildning och äkta möten mellan människor.

Det är att vara andligt klarsynt -både vad gäller människans situation och vem Jesus är.

Överhettad basilika.

Till sist:

Alla falska profeter skapar ett "vi och dom".
De stänger dörrar, utesluter oliktänkande och anser sig själva bättre.
Detta är ett säkert tecken på att man inte talar ord från Gud.

Men Guds egna profeter skapar gemenskap över gränserna, med öppnar dörrar.
Där finns kärlek och försoning från Jesus Kristus - den smala vägens mål. För oss alla.

Oh when the saints go marching in.

Stompiga hälsningar från
Helene Sture Jazzfelt,

- gospelälskare och evangelieläsare,
- och som fotograferade vår gamla prästgård och älskade vyer i denna fina lilla by, med alla sina driftiga församlingsbor.

Detta var Vägkyrkans avslutande gudstjänst.
Välsignelse över de nästa 10 åren som kommer!

Tågluffare.