AC/DC på FRIENDS ARENA

AC/DC på Friends Arena.

Från en veckas pilgrimsliv i klosterstaden Vadstena, till en hårdsrocksexplosion i Stockholm!

Följ med Blåklintsbuss konsertresa till Friends Arena.
Förra söndagen den 19 juli invaderades Stockholm av 50.000 fans, som letade efter den bredaste vägen att ta sig till arenan...

Highway to AC/DC.

Fyrfilig motorväg nästan hela tiden.

Highway to AC/DC.

Jag glömde ta med mig hornen... men det fanns nya, fina, röda att köpa...
Rykande het plast från helvetesfabriken.

Det var första gången jag besökte en så stor inomhus-arena.
Jag är van vid Sweden Rocks friluftsscener, så den rätta känslan ville inte infinna sig.
Instängd i ett jättebetong-garage... utan kontakt med varken himmel eller fuktigt gräs.

Kanske var det det som var meningen i denna enorma rockcirkus, som är musikaliskt strömförande med sin häftiga lik-ström...

Horn till salu.

Man ska inte försöka sig på att förstå denna lek med helvetssymboler, men jag tänker göra det ändå.
Låt-titlarna kittlar fantasin.

Vad är det vi sjunger med i, i denna hårdsrock-allsång?
Vi tar det från början. Här är hela spellistan - 2 timmar lång...

1. Rock or Bust

Skaka eller Slå sönder? Eller har det med bröst att göra?

Första låten sprängde sig ut igenom bildskärmen med ett vrål.
Den sega väntan på betonggolvet var över.
Äntligen skakade tillvaron så där skönt som bara hårdrock kan åstadkomma!

Rock-cirkus.

2. Shoot to thrill

De skjuter för att få oss att rysa av spänning... De skjuter riff från gitarren som bara AC/DC kan göra.

53.686 personer i publiken var tända till max, många med grå farbrors-keps på huvudet för att likna Angus och Brian.

3. Hell ain't a bad place to be

Helvetet är inte en så dålig plats att vara på.
Nähä.

Hur menar ni att det är där då?
Det är ju den hänsynslösa egoismens plats, där begären styr, utan eftergifter till omsorg om andra.
Det enda man vet är att man inte vill vara ensam där...

Jag har svårt att sjunga med...

De röda djävulushornen blinkade i takt.
Å andra sidan erkänner jag att man ibland behöver visa omgivningen att hela ens inre håller på att koka över...

Kokar.

4. Back in Black

Trycket i Friends Arena steg bit för bit.
Ljuseffekterna var lika effektiva som det dundrande beatet.

Tillbaka i Svart.

Men några svarta kläder syns inte till. Klädkoden är ju engelsk skolpojke-kostym eller jeans och T-shirt.

Det är sånt antiklimax att se världens bästa sologitarrist, Agnus Young, hoppa runt på ett ben i kortbyxor och randig slips!

Men tungt är det!

Vad lyser i mörkret?

5. Play Ball

Vet inte vad där här är för en spelboll, men imponeras av deras sätt att lägga upp konserten.

Det är nämligen tyst (tyst!!) efter varje låt... Koncentrerad och fokuserad tystnad... som får oss alla hoppas att det inte är slut... och vi inväntar nästa sprängladdade ackord.


6. Dirty deeds done dirt cheap

Smutsiga handlingar har gjort synden billig...

Den sjätte låt-titeln låter ju nästan som tagen ur evangelierna.
Ja, synden är billig till skillnad från nåden, som är dyrköpt.

Med Jesu eget blod på korset...

Ljuset från spotlighten lyste upp arenan så att vi bländades helt.

Precis så som ljuset från Guds Ord kan avslöja och upplysa oss hur det egentligen står till inuti vår själ.
Och visa vägen ut!

Men den vägen är smal.

Bländade.

7. Thunderstruck

Åsknedslag. Blixt och dunder och jag letade efter mina solglasögon.
Hela arenan jublade.

Agnus måste ha blivit träffad av nån elkontakt, för han for fram över scenen med en energi som inte finns ens i Red Bull...

Storbildskärmen visade hur svetten stänkte samtidigt som fingrarna löpte över strängarna, likt Bach i sina präludier...  Makalöst!

Angus energi!

8. High voltage

Högspänningen låg på... Efter en timme var tempot fortfarande lika högt.
Borde inte Agnus och Brian vara med i PRO?
De är i alla fall över 60 år!

Sånt ska man inte bry sig om.Siffror betyder ingenting och fysisk ålder har ingenting med biologi att göra, snarare med inställningen till livet.

"Jag kan inte hindra att jag åldras, men jag kan förhindra att bli gammal", sa en vän.

Heja AC/DC!

Upplysta.

9. Rock'n'roll Train

Det enda jag inte gillar med det här rocktåget är Brian Johnsons röst.

Den är pipig och skrikig, falsetten spricker och han lyfter inte låtarna. Det känns som om han behöver hjälp, en halstablett, en Tenor av något slag... för det är väl det han är?

Jag trycker öronpropparna lite längre in i hörselgångarna.
Hoppas de inte möts på mitten.

Brians röst knäckt.

10. Hells Bells

Helvetes klockor.
Den är misstänkt lik en vanlig kyrkklocka...

Det är fruktansvärt suggestivt!
Den enorma klockan dånar och dinglar framme på scen, och jag undrar hur den är förankrad...

Djävulen måste alltid låna av kyrkan. Han skapar aldrig något eget.
Målet är ju att förstöra, och då får man utgå från det som först är skapat.

Varför kittlas vi av dessa domedagsstämningar när vi inte tar Bibelns ord på allvar om domen?

Här finns ingen inbjudan till omvändelse.
Inget som stör sovandet i mörkrets rike.

Fast nu är vi bara på en rockkonsert i Stockholm och jag låter bli att räkna de röda hornen.

En, två, tre... tusen.

11. Baptism by fire

Döpt i eld.
Nu lånar de från evangeliet igen!

Lärjungarna bråkade med varann om vem av dem som var störst och skulle få den bästa platsen i himmelen.
- Kan ni döpas med det dop som jag skall döpas med? frågade Jesus dem.
- Ja, svarade de.

Eld-dopet... att stå för sin tro även när förföljelsen kommer, och inte svika.

Att hålla fast vid Guds kärlek även när man blir angiven som kristen.

Ja, lärjungarna fick alla lida martyrdöden, som Jesus, men platsen vid sin högra sida kunde han inte reservera.

Plötsligt kom jag att tänka på att den äldre brodern Malcolm Young inte längre var med, p g a åldersdemens...
Men hans plats är ersatt av brorsonen Stevie Young, med den äran.

Inga gamla här inte!

12. You shook me all night long

En skakig natt i sänghalmen...

Den anständiga publiken jublade. Hela natten låååång!


13. Sin city

Det är så, förlåt, förb-t bra! Syndens stad vet jag inte vilken den är just nu, men inte här i alla fall.

Sodom och Gomorra finns överallt där förtryck och våldsamheter griper om sig.
Men i denna stund låter jag mig sköljas med i världens bästa rockkonsert.

Stad i ljus.

14. Shot down in flames

Nedskjuten i flammor. Låter som en tidningsrubrik från någon storstadsförort.
Eller rapportering från oroligheterna i Mellanöstern.

Titeln får mig att snabb-be där jag står.
Böner, böner! Om fred och försoning till all världens konflikthärdar.


15. Have a drink on me 

Skål på dig. Jag är törstig.
Vid sidan om oss står ett badkar med vattenledningskranar.

Var så god och drick! Vatten.

Sympatiskt. Vatten, en smak av himmelriket.

50.000 ...

16. T:N:T

Publiken gör jobbet när Brians röst inte orkar.
Vilket ös.


17. Whole lotta Rosie

Alla män kanske tycker att detta uppblåsbara kvinnostycke är "buskis".
Men jag mår dåligt.

Särskilt när jag såg en man komma gående med en liten upplåst prostitutionsdocka på magen...

Rockvärldens kvinnosyn är lika svart som...

Får man kräkas i bajamajorna? Eller helst utanför dem.

Kräks. Upp och ned. Min hämnd.

18. Let there be Rock

Alla konserter måste innehålla ett långt solo - briljansen måste stå klar.
Och det gör den!

Hur är det möjligt med en sådan fingerfärdighet i 10 minuter?!
Agnus Young lider varken av reumatism eller artros...

Imponerad är ett för litet ord. Spelglädje! Yrkesskicklighet! Oslagbart bra.

Sedan blev det tyst.

Var det slut här?

Nej, alla vet att AC/DC's konserter innehåller ett givet slut... att åka lite på motorvägen.

Fyrfiligt.

19. Extranummer: Highway to hell

- Bred är den väg som leder till fördärvet, men smal är vägen till himmelriket, och få är de som finner den.

När jag var med i "Halvåtta hos mig" kunde jag inte låta bli att spela den här låten, som ett exempel på att det till synes negativa mycket väl kan tjäna det positiva.

Och få igång ett samtal om vad det verkligen är som fördärvar oss, och vad som bygger upp.

En sak är säker, det gäller att få ned motorvägshastigheten i livet om vi skall hitta den hållbara väg, som leder till livet.

Någon snabb väg till det goda livet finns inte.
Mödosamt arbete och kloka beslut är det som bygger upp både våra relationer och vårt samhälle.

Jag erkänner - jag skrek med i refrängen...

Högtryck på Vännernas arena.

20. For those about to rock - We salute you.

Det small och det dånade. Röken låg tät i betongbyggnaden.
Publiken fick sin salut och sitt tack - We salut you!

Precis så skall ett rockband hälsa sin publik. Utan oss är ni ingenting.
Det gäller att veta sitt värde.

Två timmar gick fort.

Batterierna i djävulshornen var slut.

Sakta och lugnt.

Sakta och lugnt gick vi alla till våra bussar, glada och förlösta av all elektrisk hårdrock.

Så kan ytterligheterna finnas där, sida vid sida - kontemplationen i pilgrimslivet och energiexplosionen i hårdrocken - ständigt med Jesus i hjärtat.

Pax et Bonum!

Eller om du hellre vill:

Let's rock!

Strömförande hälsningar från
Helene Sture Rockfelt,

- som letar efter öronpropparna...

Proppfull.