VANDRING med HELIGA BIRGITTA

Den extatiska Birgitta.

Idag är det torsdag, men inte vilken torsdag som helst - det är den 23 juli; heliga Birgittas himmelska födelsedag!

Hon dog 1373, men hon "gick inte bort", hon gick hem.
Hem till vår himmelske Fader.
Det är verkligen något att fira!

Alla Birgitta-vänner tackar Gud för denna starka och Kristus-fromma kvinna, som tillrättavisade påven och tog hand om de utslagna.

I sanning en mycket speciell människa.

Feminismen kan ha sina rötter ända ned till 1300-talet...
Därför bör SSB inte kidnappa henne och utesluta alla kvinnliga präster i sitt medlemskap - det är att missförstå Birgittas position och gärning.

Den porträttlika Birgitta.

Titta igen på bilden av Birgitta.
Hon lär ha varit en glad och leende kvinna, enligt legenderna.

Statymakaren har format ett stilla leende på hennes läppar.
Någon uttryckte det så här:

- Hon är Nordens Buddha...

Kyrkoherden föredrar att kalla henne:

- Nordens Mona-Lisa!

Inte Buddha!

Följ med på en pilgrimsvandring runt Klosterkyrkan i Vadstena.
Vi går bara ett kvarter... men resan inåt är desto längre.

VISA MIG HERRE DIN VÄG,
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Med kyrkan i ryggen blickar vi ut mot Vätterns vatten.

Det berättas om Birgittas mamma Ingeborg och en dramatisk sjöfärd. Hon var gravid och var nära att gå under.

Hon var med om en svår storm på havet.
Båten slogs sönder men Ingeborg, och de som var med, bad till Gud om räddning.
De blev räddade.

Nästa natt upplevde Ingeborg något märkligt.
En gestalt, kanske en ängel, i skinande vita kläder kom till henne och sa:

- Du har blivit räddad för det godas skull, som du bär i dig.
Uppfostra det i kärlek till Gud, ty det är dig givet av Gud.

Barnet som Ingeborg bar inom sig var alltså Birgitta.
Vad skulle det bliva av detta flickebarn?

Käre Gud,
- välsigna alla mammor och pappor som bär fröet inom sig att ge liv.

Hjälp mig att se i ett större perspektiv för vilken god sak Du har räddat mig till...

Vätterns vatten.

Vi vände oss om och såg Klosterkyrkans mäktiga västersida.
En stubbe stod framför oss i gräsmattan.

Vi böjde oss ned i det gröna - det måste sett roligt ut för de som gick förbi! - och insåg hur kyrkan alltid växer upp ur det som är gammalt och ur bruk...

.. och vilken mäktig Gud vi har som skapar liv ur det till synes döda!

Kyrkstubbe.

Birgittas pappa Birger Persson var lagman i Uppland.
I Rasbo församling fanns på denna tiden en präst, vid namn Bengt.

Det året när Birgitta föddes, 1303, fick han se nattetid i en syn en jungfru.
Han hörde henne säga:

- Åt Birger har fötts en dotter, vars underbara röst skall höras över världen.

Prästman Bengt träffade den lilla flickan rätt ofta och undrade säkert vad denna syn kunde betyda, för hon talade inte alls så tidigt som barn brukar.

Birgitta lär ha varit runt tre år när talet kom.
Men då talade hon alldeles klart och rent, inte barnspråk.

Käre himmelske Far,
- lär oss våga vara tysta tills du låtit orden mogna i vår mun.

Hjälp oss att bara säga de ord Du vill ska komma över våra läppar.

Gud, vad är Dina ord till mig? Vilket är Ditt budskap genom mig?

Ge mig Ditt budskap.

Heliga Birgitta formade själv sin bön så här:

O JESUS, DU SOM STOD TYST INFÖR DEM SOM DÖMDE DIG,

HÅLL TILLBAKA MIN TUNGA
TILL DESS JAG FÅTT BESINNA VAD OCH HUR JAG SKALL TALA.

VISA MIG HERRE DIN VÄG...

Hos Birgittasystrarna.

Vi gick vidare till den nybyggda Birgittakyrkan. I vinkeln in till klostrets trädgård står en staty i betong, som illustrerar en syn som hon hade, endast sju år gammal:

Hon såg en kvinna i blå kläder stå i sovrummet. Hon höll en dyrbar krona i händerna och sa:

- Birgitta, kom! Vill du ha den här kronan?

När Birgitta svarade "ja" böjde sig kvinnan fram och satte kronan på hennes huvud.
Hon kände hur den rörde vid henne.

När hon vaknade, undrade hon om märkena efter kronan fanns kvar.
Hon glömde aldrig denna upplevelse.

Vad kunde den betyda?

Den var som en brudkrona. Var det jungfru Maria som hade visat sig för henne?
Och vad vill hon i så fall?

Kors och Krona.

Nu stod vi mitt emellan Bjälboättens röda tegelpalats och Klosterkyrkans fattigmansluckor på  norra sidan.

Två ytterligheter som var Birgittas vardag.
Hennes hjärta var att hjälpa de utslagna, men samtidigt umgicks hon med det högre-stånds-folket eftersom hon kom från fin börd...

Ja, det blev till och med så att Birgitta blev SFI-lärare ett tag...

Svenska För Invandrare...

Kungens hustru Blanche - Blanka - kom nämligen från Frankrike och kunde inte vårt nordiska språk.

Bjälboättens kungahus.

Jag tänkte på en situation dagen innan i kyrkan, då vi välkomnade turister.
En långväga familj, ända från södra Frankrike, besökte med vördnad Klosterkyrkan.

Jag ville vara artig och bytte några ord med dem, men all min skol-franska var borta och jag hade bara engelska i munnen, och sa:

- Avez vous travaillez longe...?

Hm. Har ni arbetat länge?

Vilken dum fråga!
Men dessa fransoser var vänligt inställda och förstod att jag undrade om de rest långt...
Och de var lyckliga över att en svensk viking över huvud taget kunde säga ett ord till dem.

Travel på engelska är ju inte detsamma som travailler på franska.

Jag skulle nog inte bli någon bra SFI-lärare.

Klosterros.

Några blir kallade till klosterliv, några gifter sig, andra inte.

Birgitta lovades tidigt bort till giftermål med Ulf Gudmarsson, och födde åtta barn.

Och även om hon älskade honom, var hennes innersta önskan något annat.

Två av hennes barn vilar här.

Vi gick in i Klosterkyrkan och ställde oss framför Rosenkransaltaret.

Blicken vilade på det gamla krucfixet, placerat i den dörröppning där gången en gång var, från klostret till nunnornas "balkong" inne i kyrkan.

När Birgitta som barn första gången såg ett krucfix, med den döde Jesus på korset, föll hon i gråt.
Hon blev förtvivlad över de blodiga sårmärkena hon såg, och över att Jesus blev så plågad.

Hon frågade honom:
- Herre, vem har gjort dig detta?

Jesus svarade:
- De som föraktar mig och glömmer min kärlek.

Det skulle Birgitta aldrig göra. Hon älskade Jesus och ville leva för honom.

Fattigluckorna.

Käre himmelske Far,
- förlåt oss när vi i förakt och okunskap missbrukar Dig, eller glömmer Dig.

Hjälp oss att inte korsfästa Dig igen, med våra tvivel eller vår otro.

Hjälp kyrkan i Sverige att hitta tillbaka till Dig, så att sekulariseringen inte tömmer församlingarna på innehåll.

Tar emot välsignelsen.

Den timslånga vandringen slutade utanför kyrkan, vid östra gaveln.

Där finns ett känt märke, format av miljoner pilgrimer under dessa 700 år som kyrkan stått här i Vadstena,
korset och kronan.

Man kan tycka att det ingenting betyder av det vi gör.
Men individualismen lurar oss grundligt när den berövar oss insikten i att vi också befinner oss i ett historiskt kollektiv!

Var enda människas beröring av dessa stenar har tillslut format ett tydligt mönster, som om det vore slipat!

Mellan kors och krona.

Gud,
- hjälp oss att ta vår egen närvaro på allvar här i tiden.

Tack för att vi var och en sätter spår, i varandras liv, med vår närvaro!

Välsigna våra dagar och nätter, välsigna också den dagen som ska bli vår himmelska födelsedag - att få komma hem till Dig!

Många guidar och berättar.

Och när vi vände oss om, stod heliga Birgitta där, livs levande, på gräsgården bakom oss!

Men det var ju bara Ingegärd Lindaräng som hade klätt ut sig...
Men ack så verkligt!

Tack också till Birre som skrivit ett så utmärkt underlag om Birgitta till dessa pilgrimsvandringar i hennes anda.

Fru Lindaräng.

VÅDLIGT ÄR ATT DRÖJA OCH FARLIGT ATT GÅ VIDARE.

SÅ UPPFYLL DÅ MIN ÅSTUNDAN OCH VISA MIG VÄGEN.

JAG KOMMER TILL DIG SÅSOM DEN SÅRADE KOMMER TILL LÄKAREN.
GIV O HERRE MITT HJÄRTA RO.

Tillit.

Himmelska hälsningar från en liten oblat i klosterträdgården,

Helene Frans Birgittafelt,
- pilgrimsvandrare.