DOUG SEEGERS OCH ISA PÅ HASSLÖFESTIVALEN

Doug Seegers på Hasslöfestivalen.

Vad har en cowboy gemensamt med ett glittrig tonårstjej?
Vad förenar Sveriges sommarlåtskrivare nummer 1 med en nyupptäckt jämtländsk rockfolkmusiker?

Jo, de har alla spelat på Hasslöfestivalen!

Följ med ut i Karlskronas skärgård och smyglyssna med mig på DOUG SEEGERS, ISA TENGBLAD, ELLEN SUNDBERG och TOMAS LEDIN, som spelade igår.

Välkomna!

Men varför kom jag så tidigt?
Ingen kommer väl till en festival redan klockan 17 på eftermiddagen... Jo, jag.
Man får anpassa sig efter tåg och bussar.

Och då blir upplevelsen en annan.

Nu kunde jag hänga lite med grillkillarna och stekvändarna Peter, Johan och Peter och låta snålvattnet rinna i väntan på långsamt tillagad barbeque-fläsk.

En... publik...

Jag var också väl synlig på den ödsliga gräsmattan så här dags, och blev ett enkelt intervjuoffer för BLT.

- Vad lockar på Hasslöfestivalen?
- Att det är så lokalt förankrat. Det vill jag stödja.
- Namn, ålder och yrke?
- Njä...

Nöje.

Men det syntes tydligt på dagens recensioner att vi tillhörde olika generationer.
De uppfattade inte alls Doug Seegers storhet, men hyllade sega låtar från Ellen.

Snart ska jag ge min syn på denne fantastiske man.

Det är också det som är så fascinerande - att det som tilltalar någon, inte ger något alls den som har andra behov.
Så är det både i kyrka och på festival.

Vad är det du förväntar dig?

Ingen kyrkbänk.

Otacksamt är också att vara först ut. "Formation" spelade för sina fans och fick till ett gott sound.
Nästa gång står de säkert högre upp på spellistan.

Nybörjaren måste ju få sin chans.

Karlskrona gjorde reklam för sitt kranvatten och Länsförsäkringar förpackade det i smarta refillpåsar.

Varannan vatten. Och den andra "varannan", vad är det?
En öl förstås. Men inte så stark.

Hoppsan, blev det en starköl..?. Ja ja, jag får väl ta det lite lugnt...

Vattenrefillpåsar.

Ännu en smart uppfinning fanns vid festivalområdets början - en pinkoar...
Så slapp vi gubbarnas stinkande piss i buskarna.

Tack till Oppfinnar-Jocke, han som är gift med Baja-Maja...

Pinkoar.

Annars vill man gärna gå ned och bada av sig festivallukterna - kanske tillsammans med Doug Seegers:

"I'm going down to the river and wash my sins away...

I've been running with the devil, but I know he's not my friend.

I'm going down to the river and wash my soul again."

Going to the stage.

Vilken upplockning denne man har varit med om!

Upptäckt av Jill Johnsson som trasig gatumusikant i Nashville, till att nu turnera runt om, klädd i fin klarblå cowboykostym.

Från att sova under broarna till att nu sova på hotellrum.

Jag stod nästan längst fram, och tyckte mig möta hans blick ibland.
Från TV-soffan till min verklighet. Det var stort!

Men livet under broarna har också sin frihet som fina hus inte har... allt enligt filmen "Efter Jills veranda".

Hasslös veranda.

De pratsamma återvändande Hasslöborna lyssnade inte så noga på hans texter, men det gjorde jag.

Ödmjuk, lågmäld med finurlig och överväldigad över det mottagande han fått överallt i Sverige.

- God bless you! God bless you Sweden!

Gud välsigne er... Ja, gör det, käre herre, för vi är så svältfödda på andlig föda!

Doug Seeger har en amerikanskt självklar Gudstro. Att vara kristen tillhör vardagslivet, utan den beröringsskräck som vi har här.

- Now I wanna play a song that means a lot for me. It's about a mother who prays for her child... Don't forget out there to pray for your kids!

Guds beskydd, älskade barn!

Om han visste hur rätt det träffade.
Ja, vi behöver uppmuntra varandra till att be för våra barn och barnbarn, våra grannar och vänner.

Förbönen omsluter oss med välsignelser och öppnar stängda dörrar.
Bönens öppning mot vår himmelske Fader är så oändligt viktig.

Och någonstans i vimlet gick Isas mormorsmor omkring och var stolt över sitt barnbarnsbarn.

- Don't stop, don't you never stop! sjöng silverglittriga Isa innan Doug gick upp på scen.
Proffsig till tusen är hon och jag undrade vad det är som inte ska stoppa...

Just nu är det denna varma förbön som inte bör ha något slut.

Isa stoppar inte.

Eller som mitt eget barnbarn utbrast här om dagen:

- Jag älskar min mamma så mycket! Jag skall laga mat till henne och be för henne!

Vem har hört talas om det - barnen som ber för de vuxna...
Ja... det är genom den nya generationen som sekulariseringen ska vändas om till frimodig tro igen.

Vi kan inte ersätta Gud med något annat än med - Gud.

Idol-dyrkan.

Doug Seegers fortsatte sina sköna countrylåtar där den fingerflinka fiddlaren Barbara Lamb var en fröjd att höra.

- Now Im gonna play a weddingsong for you. How many of you people are married?

Ingen var med på noterna. Inga händer upp...

- Well... have been married the last ten years...?

Några sträckte upp en hand. Vi är inte så gifta här. Längre.
Vi vågar inte, vill inte, jo lite, fast... det är inte så lätt.

Kulturkrock igen.

Vi ber inte så mycket. Vi klarar inte att hålla ihop så länge.
Är vi för ensamma?
För isolerade i vardagens företeelser?

Både böneliv och äktenskap behöver yttre strukturer som uppmuntrar hållfastheten.

Och dagligen behöver vi omvända oss från den där synden som driver med oss.
Leker vi med djävulen? Trots att han inte är vår vän...

Varje kväll behöver själen tvättas i Guds nåds rena flod.
Eller åtminstone med kranvatten från Karlskrona och med psalmbokens bönbok:

Ett par - vänner.

Helige Gud, 
tack att Du möter oss med ömhet
och är lika nära oss som en mor...

Förlåt oss när vi lockas att leka med det destruktiva och det som binder oss.

Drag oss in i din helighet och gör oss rena igen.
I Jesu namn, amen.


Och Herren svarar, med sitt ord:

VAR BEREDDA ATT BRYTA UPP
OCH HÅLL ER VAKNA...    1 Petrus brev 1:13

Håll er vakna. 

Efter konserten satt Doug Seegers vid ett bord och signerade skivor.
Jag samlade ihop mina tankar som inför ett högtidligt och viktigt möte, vilket det var för mig.

- Thank you for reminding us of the blessing from God, and to pray... We are so hungry... In Sweden we have lost our faith.. no believe... Please continue with your word!

Han tittade på mig under cowboyhatten och sa.

- You are not the first one that tells me so... Yes, that's why I am here...

Förkunnare.

Mission i retur.

Jag var helt tagen och behövde gå undan från allt festivalbrus.

Övervåningen på caféet hade några mjuka kuddar i en hörna där jag satte mig.
Drog ned kepsen i pannan och andades djupt.
Kanske bad. Osynligt.

Laddade mobilen dessutom i en kontakt på väggen.

Jag frös. Denna fredagkväll i juli bjöd bara på +16 grader...

Till slut kom caféägaren och kollade hur det stod till.
Han trodde nog att jag var... lite... jag hade ju druckit en starköl... under två timmar...
Nej, så var inte fallet.

Men tagen av ett levande möte med en riktig människa, med en stilla Gudstro som inte skämdes för sig.

Just nu!

- Just nu! ekade det plötsligt.
Tomas Ledin hade intaget scenen. Just nu vill jag leva! Javisst!

Jag drog mig tillbaka till festivalområdet och såg hur det i kvällningen faktiskt var sant att:
- Inte ett moln, så långt ögat kan nå!

Klockan var 22 och solen hade gått ned bakom öarna.

Den ena sommarhiten efter den andra levererades:
- Det blir en dag på stranden. Genom ett regnigt Europa.

 Och sängkammarlåten som säkert orsakat en del ökad nativitet:
- I natt är jag din!

Tomas Ledin i natten.

Där någonstans lämnade jag Hasslö, trött och glad och välsignad, för att övernatta hos mina vänner Christina och Sven-Olof. Tack för gästfrihet!

Segerrika hälsningar från festivalbesökaren
Helene Sture Hasslöfelt,

- vattendrickare och förebedjare.

Bussiga Blekingefestivaler!