DU ÄR EN BÖN, psalm 762

Tystnaden öppnar sig.

BLI STILLA
  LÅT TYSTNADEN FÖRA DIG NÄRA.

NÄRVARON FINNS DÄR
  EN KRAFT SOM VILL BÄRA.

JA, ÖPPNA DET RUM
   SOM STÅR LÅST DJUPT INOM DIG.

BARNET SOM BOR DÄR
   OCH STUMT SKRIKER:
      - HÖR MIG!

                       DU ÄR EN BÖN
                         GUD ÄR DIN BÖN.

Magnolior och St Nicolai.

Mitt i staden öppnade sig paradiset.
En park med överdådigt blommande magnolior och japanska körsbärsträd fick oss att tappa andan...

Skönhets-bedövade.

Det var vitt överallt, uppåt mot himmelen, och nedåt på marken.

Vår-snö.
Snö-blomster.
Blomster-vitt.

Skönhets-bedövade.

Bilar och bussar brusade. Det var inte alls stilla.
Och när trafiken väl tystnar, är det många som blir nervösa... Pulsen slutar liksom slå.

Och man kan inte komma undan sig själv.

Ingmar Johanssons psalm "Du är en bön", nr 762 i psalmboken, är ofta sjungen och mycket älskad, särskilt av konfirmander.
Och vi som varit deras ledare.

- Men be mig inte ta ur mina hörsnäckor! sa en ung tjej, då skaver min tinnitus ännu värre... och tomrummet från själen ekar...

Bilbrus. Markblad.

Öppna det rum som står låst djupt inom dig...

Vem vågar det?

Bakom själens tillslutna rum finns så många instängda känslor och förbjudna tankar, att om de skulle släppas ut, ja då bleve det kaos!

- Jag kan inte hantera det, sa tjejen.
Och skruvade upp musiken i örat.

Barnet som bor där skriker stumt:
- Hör mig!

Det är inte alla som är sorglösa och kan klättra i träd!

Sorglös trädklättrare.

LÅT ORON FÅ SJUNKA
   SOM STENAR MOT BOTTEN.

HELA DITT LIV
   ÄR ETT SAMTAL MED HONOM,

SOM BÄR UNIVERSUM
   OCH BOR I DITT HJÄRTA.

HAN DELAR DITT LIV
   BÅDE GLÄDJEN OCH SMÄRTAN.

                        DU ÄR EN BÖN.
                            GUD ÄR DIN BÖN.

Gud är min bön.

Ja, oron är verkligen som stenar!
Oron över den egna hälsan, arbetsmarknaden, barn- och barnbarn.

Det är oro över världsläget, konflikter, jordbävningar och ekonomi.

Men psalmen påminner oss om att varken du eller jag är världens frälsare.
Ingen av oss kan bära allt detta, som nyheterna matar oss med.

Okej, jag låter oron sjunka mot bottnen... och klättrar upp i trädet istället.
Där är perspektiven lite större!

Barnatro.

Jag är så tacksam för min kristna tro.
Ingen annanstans finner jag en "gud" som delar mitt liv...

... och som är mitt hjärtas subjekt och objekt, i andningens ordlösa bön.

Tack Herre att DU delar både min glädje - och smärta!

Magnolian blev som en hälsning från Edens förlorade lustgård...

Anar lustgården. 

BLI STILLA
   LÅT TYSTNADEN FÖRA DIG NÄRA.

NÄRVARON FINNS DÄR
   EN KRAFT SOM VILL BÄRA.

JA, VÅGA DEN TILLIT
   SOM BOR DJUPT INOM DIG.

LYSSNA TILL RÖSTEN
   SOM KALLAR DIG:
      - FÖLJ MIG!

                        DU ÄR EN BÖN.
                            JAG ÄR DIN BÖN.

Närvaron finns.

När jag väl vant mig vid tystnaden blir den min bästa vän!
Allt stannar upp.
Jag får plats.

TV-tablåer och reklamblad är bortsorterade.
Och jag hör mitt hjärta slå.

Om "jag" är en bön, så måste jag känna mina verkliga behov.
Och kunna skilja dem från de pockande begären, som drivs av egot.

Paulus skriver i Filipperbrevet om våra önskningar:

GÖR ER INGA BEKYMMER.

UTAN NÄR NI ÅKALLAR OCH BER,
TACKA DÅ GUD,

OCH LÅT HONOM VETA ALLA ERA ÖNSKNINGAR.

DÅ SKALL GUDS FRID, SOM ÄR MERA VÄRD ÄN ALLT VI TÄNKER, 
GE ERA HJÄRTAN OCH ERA TANKAR SKYDD I KRISTUS JESUS.
                        Filipperbrevet kapitel 4:6-7.

Ta en kaka!

Åter igen, det är inte för "Guds skull" vi behöver klargöra våra önskningar och behov (se föregående inlägg).
Det är för vår egen skull.

Och det gäller i alla relationer!
Både i kontakten med våra föräldrar, syskon, barn och vänner samt i relationen till Gud.

- Om du inte ber mig om hjälp, vet jag ju inte vad jag ska hjälpa dig med...

Men vi tiger.
I rädsla för att blotta oss.
Visa oss svaga.

Eller riskera att få ett avvisande nej, eller ointresse.

Taste of Paradise?

Gud, Du är min bön.
Är även jag Din bön??

Ja... kanske det. Jesus, Du kallar ju på mig!

Men käre Herre, jag läcker som ett såll... 
Jag vill så gärna vara fylld av Ditt sinnelag, men det droppar och rinner runt omkring mig...

Hela din kristna kyrka läcker som ett såll... Kan det finnas någon poäng med det?

Ofullkomliga hälsningar, 
- din Helene. Amen.

Fullkomlig skönhet.

Läs vad Frimodig Kyrka skriver om kyrkans brustenhet:
- Ska vi stanna kvar i Svenska kyrkan?

http://frimodigkyrka.se/wp-content/uploads/2011/02/ar_det_ratt.pdf


Efter två terminerns "läsande för prästen" vågade den unga konfirmandtjejen öppna sitt hjärtas dörr.
Hon tog mod till sig och prövade den där tilliten, som vi sjöng om.

Och Närvaron bar!

Gud var där.

Gud är här.

Närvaro, även här.

Trädets grenar, stadiga i stammen, blir min sinnebild för hur Gud bär sin skapelse och för hur Kristus bär sin församling.

Och den helige Ande regnar över mig som det rosaste blomsterblad!

Vår-yra hälsningar från psalmsjungaren
Helene Sture Tystfelt,

- magnolia- och barnälskare.

Körsbärsbloms-älskare också.