I förra veckan tog jag min pilgrimsstav och gav mig ut i vitsippslandet.
Öar och sjöar av dessa gudomligt vackra blomster kantade vår väg.
Men endast den som står på knä kommer nära livets förunderligheter...
Med mig att fundera på, hade jag veckans evangelietext om "Vägen till livet".
Johannes skriver om den korta tiden, kapitel 16:16-23.
JESUS SA:
EN KORT TID OCH NI SER MIG INTE LÄNGRE.
ÄNNU EN KORT TID OCH NI SKALL SE MIG IGEN.
Detta är påskens perspektiv, tiden mellan långfredagen och påskdagen.
Tre evighetslånga dagar i dödsriket...
Och åter igen tänker jag även med de syriska flyktingarnas perspektiv:
Via sms, mail, Viper, Skype och allt vad dagens alla mediala appar kan heta, skickas hälsningar till familjer kvar i krigets Syrien:
- En kort tid och ni ser mig inte längre, men ta det lugnt!
Vi kommer att återförenas!
Ännu en kort tid, och ni skall se mig igen, om bara svenska ambassaden i Istanbul kan boka en tid för er... och om den turkiska personalen vid gränsen till Libanon inte bråkar med detaljer...
Lärjungarna fattade ingenting. Kanske inte vi heller.
VAD MENAR HAN NÄR HAN SÄGER "EN KORT TID..."?
Hur ska man förstå att någon, denne Jesus Kristus Guds son, måste ge sitt liv för att vi alla ska få leva?
Hur ska vi någonsin förstå att döden måste dödas inifrån, för att våldets spiral ska få ett slut?
Syndens konsekvens måste få en lösning.
Och hur ska de kvarvarande familjerna i Aleppo, Damaskus och Tartus orka vänta på att slippa ut ur dödens land?
Och ännu mer och, hur skall den som lyckats ta sig hit, till landet av frihet och blommande vitsippor, orka bygga upp en ny tillvaro när de är "socialt döda" från sitt sammanhang?
Eller, för att ge en annan infallsvinkel med statsminister Stefan Lövéns 1 maj-tal idag:
- I Sverige finns det 80.000 arbetslösa ungdomar...
En av de asylsökanden kommenterade detta:
- Varför tar ni emot oss när ni inte har varken jobb eller bostäder?
Er "snällhet" är ingenting värd! Särskilt inte när ni inte heller kan skilja mellan muslimer och islamister, dem som vi har flytt ifrån...
Jag snubblade på en rot på stigen...
SANNERLIGEN JAG SÄGER ER:
- NI KOMMER ATT GRÅTA OCH KLAGA, MEN VÄRLDEN SKALL GLÄDJA SIG.
- NI KOMMER ATT SÖRJA, MEN ER SORG SKALL VÄNDAS I GLÄDJE.
Jesus talade till sina lärjungar - och till dig och mig just nu - och förklarade att "världen" alltid gläder sig när de dödat en sanningssägare...
Profetens lott.
Frälsarens öde.
Men även synden måste tjäna Guds syfte att befria världen från dess eget förtryck.
Döden vänds till liv.
Ni som känner sanningen inifrån ert eget hjärta, vet att allt dödande är fel.
Men medan ni gråter och klagar, minns att jag ger mitt liv frivilligt, det är ingen som tar det ifrån mig!
Så tänker jag mig att Jesus säger.
Han uppmanar oss också att ha det lååånga perspektivet; minns att sorgen går över och att den kommer att vändas i glädje.
Världens alla djävla långfredagar kommer att ha ett slut!
Det kommer en påskdag, en nystart, en försoningsdag där alla konflikter ska få sin fredliga upplösning.
Vår lilla pilgrimsvandring i Sölvesborgs bokskogar tog sin väg tillbaka in genom staden, förbi Tingshuset mot alla mäktiga magnoliaträd.
JESUS SA:
- NÄR EN KVINNA SKALL FÖDA HAR HON DET SVÅRT, FÖR HENNES STUND HAR KOMMIT.
MEN NÄR HON HAR FÖTT SITT BARN, MINNS HON INTE LÄNGRE SINA PLÅGOR, I GLÄDJEN ÖVER ATT EN MÄNNISKA HAR FÖTTS TILL VÄRLDEN.
NU HAR OCKSÅ NI DET SVÅRT.
MEN JAG SKALL SE ER IGEN, OCH DÅ SKALL NI GLÄDJAS,
OCH INGEN SKALL TA ER GLÄDJE IFRÅN ER!
Min tanke och bön går till alla de flyende kvinnor som är gravida, eller har fött på okänd mark, under osäkra förhållanden.
Jag ber för de barn som föds i Ingenmansland, med osäkert medborgarskap och avsaknad av personnummer...
Ännu är goda människors välvilja i majoritet.
Låt oss också be för den välfärd som blir allt svårare att färdas i, utan jobb och bostäder.
Systemfel och girighet med felaktiga skatter hindrar livet från att flöda.
Vi färdas inte alls "väl".
Pilgrimens nyckelord är en protest mot detta, fångat i de sju orden:
- Frihet, Enkelhet, Tystnad, Bekymmerslöshet, Långsamhet, Andlighet och Delande.
Vi vandrar här på jorden endast "en kort tid".
Låt oss då glädjas över varje människa som räddas över "Dödens hav" och ur "Krigets länder" och "föds på nytt" i frihet.
Men min bön är också att vi ska hitta en realistisk hållning, där lagar och paragrafer stöder människors behov på ett enkelt och meningsfullt sätt.
Samt värnar sitt eget folk.
Jag önskar att Vägen till Livet skulle vara kantad av körsbärsblom för varenda människa!
Men de flesta får trampa på urspottade kärnor...
Gud vår Fader,
tack för den innersta glädje Du ger oss,
en glädje som inga system kan ta ifrån oss!
Din försoning genom långfredag till påskdag är en källa till lovsång för oss.
Led oss på Dina vägar, i försonlighet, respekt och tydlighet, mot det mål av frälsning och befrielse som Du har lovat oss.
Tack Jesus Kristus för att Du alltid pekar på det som är Guds väg:
- att vi skall älska varandra, såsom Du först har älskat oss.
Amen.
Och till sist.
Vi har det bästa framför oss.
När Jesus säger att vi ska ses igen, eller för första gången, så är det ett löfte från framtiden som kan ge enorm livsstyrka, här och nu.
I väntan på hans återkomst dricker jag en kopp varm buljong...
Korta vandringshälsningar från
Helene Sture Vitsippsfelt,
- pilgrimsvandrare och kort-tagare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar