DOFT, LUST o VÅGSKVALP - Skrivarklubben på Hanö

Skrivarklubben på Hanö.

Vilket lyriskt knytkalas det blev!

8 skrivare ur Blekinges Skrivarklubb träffades på undersköna Hanö i hänryckningens tid.
Båten lämnade Nogersund med friska tag.

Diktsamlingar och skrivbordslyrik delades och fick liv genom goda åhörares uppmärksamhet.

Uppe vid utsikten över "Bönsäcken" hämtade vi andan, allt medan näktergalarna sjöng som galningar...

Som en tavla!

Följ med bland vallmoknopp, olvon och kärleksskulpturer.

Våren är en mäktig Höga Visa.
Se hur vackert erotisk naturen är!
Skapad av Den som vet livets innersta mysterium...

Gud själv bejakar livet.

Vad gör vi, du och jag?

- Blundar?
- Förnekar?
- Eller njuter, såsom Guds medarbetare?

Jag låg skrattande i gräset...

Stor och liten snopp. Knopp, menar jag!

Ann-Sofie Ahlberg inbjöd till "Doft, lust och vågskvalp".

Hon delade en dikt av Edit Södergran; "Beslut":

JAG ÄR EN MYCKET MOGEN MÄNNISKA,
MEN INGEN KÄNNER MIG.

MINA VÄNNER GÖRA SIG EN FALSK BILD AV MIG.
JAG ÄR ICKE TAM.

JAG HAR VÄGT TAMHETEN I MINA ÖRNKLOR, OCH KÄNNER DEN VÄL.

O ÖRN, VILKEN SÖTMA I DINA VINGARS FLYKT.
SKALL DU TIGA SÅSOM ALLTING?

VILL DU KANSKE DIKTA?
DU SKALL ALDRIG DIKTA MER.

VARJE DIKT SKALL VARA SÖNDERRIVANDET UTAV EN DIKT,
ICKE DIKT, MEN KLOMÄRKEN.

Mogen. Ann-Sofie Ahlberg, konstnär.

Jo! Här ska diktas!

Orden ska tämjas, men inte för att kontrolleras, utan för att ge en smak av det liv vi lever tillsammans.

Här kommer några av mina "buljong-tärningar"...

        REFLEXIV AMOR

JAG ÄLSKAR DIG
     MED MIG.

DU ÄLSKAR MIG
     MED DIG.

VI ÄLSKAR OSS
     MED VARANDRA!

Vi älskar oss...

            TÖRSTIG ELD


DU TÄNDER MINA ELDAR
     OCH SLÄCKER MIN TÖRST.

I DÅLIGA FÖRHÅLLANDEN ÄR DET TVÄRTOM.

HAN SLÄCKER ELDEN
     OCH GÖR MIG BARA MER TÖRSTIG.

.. med varandra.

              UPPTÄCKTEN


FÖRÄLSKELSE:

- MAN FÖRSTÄRKER VARANDRAS GODA SIDOR
     SOM MAN REDAN SER.

KÄRLEK:

- MAN LÄR SIG ÄLSKA DE ANDRA SIDORNA
     SOM MAN SNART UPPTÄCKER...

Förälskad.

             FRÅGAN.


ÄLSKAR DU MIG
    DAG SOM NATT
       I BÅDE GRÅT OCH SKRATT?

ÄLSKAR DU MIG
   SJUK SOM FRISK
       I BÅDE TAL SOM VISK?

ÄLSKAR DU MIG
   TRÖTT OCH SJUK
       BÅDE STEL OCH MJUK?

ÄLSKAR DU MIG
    KALL SOM VARM
       SOVANDE PÅ DIN ARM?

ÄLSKAR DU MIG
     STARK OCH SVAG
        JA! SÅ ÄR KÄRLEKENS LAG!

Kämpar med kärleken.

Varje skrivare har sin stil och varje tid har sina uttryck.
Hjalmar Gullberg beskrev ett rastställe på följande vis:

JAG BOR VID ETT RASTSTÄLLE, LÅNGSMALT, HAVSOMFLUTET;
EN UTSTRÄCKT HAND AV VILDROS OCH SUSANDE GRÄS,
SOM ÖPPNAR ELLER KNYTER SIG.

HÄR ÄR SLUTET PÅ KARTAN ÖVER LANDET, ETT YTTERSTA NÄS.


EN STRANDREMSA BARA MED DET LÅGA GRÄSET
SOM FÅGLARNA VALDE PÅ SIN PILGRIMSSÅNG.

JAG BOR UNDER VÄGEN SOM GÅR TILL PARADISET.
O, ATT LEVA I ETT VINGBRUS OCH DÖ I EN SÅNG!

Det skulle kunna vara Hanö som Hjalmar Gullberg försöker fånga.

Ett rastställe.

Ann-Sofies ömsinta kärlekspar tittade på oss, medan vi knytkalasade på varandras medhavda bröd, ostar och - nässelsoppa med frikadeller!

Hjalmar får komma till tals igen, men sen är det min tur...
Bara de riktiga orden:


BARA DE RIKTIGA ORDEN
   ORDEN MED KRONA OCH FÅGELSÅNG
      HAR EN SKUGGA SOM TRÄDEN.

SVALKANDE SKUGGA ATT SLUTA ÖGONEN I
   MEDAN KRONAN SJUNGER
       DE RIKTIGA ORDEN.

Håller liv, håller ord.

I begynnelsen var Ordet... Eller var det Känslan?
Eller kom Beröringen först?

Skrivarklubbens medlemmar samtalade om existensens början, med munnen full av ljummen rabarberapaj.

Vi kom inte fram till något... mer än att det nog gick runt....

... och att det var gott att få en puss... och samtidigt höra orden att man är älskad...

Känslo-berörings-ord.

Hjälp mig då! Att komma ut...

           
             DJUPDYKNING

MIN VÅTA FISK
    I DIN DJUPA OCEAN.

OJ, NU BLEV DET TRYCKFALL.

Nej, den kan jag inte skriva... Jag tar en annan.

Stand up!

            KÄRLEKENS FÖRÄLDRAR

LIVMODERN
   ÄLSKAR
      NÄR

         LIVFADERN
             KOMMER.


Jag ska plocka en hel bukett med vallmoknoppar nu!

För mycket! 

Min lyriska inspiration kommer ofta från Bibelns Höga Visa, där den mänskliga kärleken är en sinnebild för Guds kärlek till oss.

Eller med ett kristet språk; hur Kristus älskar sin församling, trots sin ofullkomlighet.


                    HÖGTID

VI CELEBRERAR
   KÄRLEKEN
      GENOM VÅRA KROPPAR TILL VARANN.

- TAG MIG!
JAG ÄR DITT BRÖD.

- DRICK MIG!
JAG ÄR DIN KALK.

KÄRLEKENS BLOD
   UTGJUTET.

Pionens kalk väntar. Hm, växer det spermier i gräsmattan?

           OCKSÅ EN MOSEBOK


TIDIGT PÅ MORGONEN
   UPPLETAD  
      FRÅN MIN HOPKURADE VÄRME

EN GLAD ÖVERRASKNING
    EN PIL
       SOM SÖKER SIN BÅGE

OCH DET BLEV BLÖTT
   OCH DET BLEV FÖRMIDDAG
       DEN TREDJE MÅNADEN
          OCH SJUTTONDE DAGEN.

VI FÖRSTOD ATT DET VAR
    MYCKET GOTT.

Mycket gott.

           SKILLNAD

DET SOM MÄNNISKAN
    FOGAT SAMMAN
      MÅSTE GUD SKILJA ÅT...

MEN

DET SOM GUD
    FOGAT SAMMAN
       SKA VI INTE ÅTSKILJA.

Åtskild samhörighet.

Livets ständiga brister, misslyckanden och felbedömningar.
Hur ska vi någonsin veta...?

Och hur ska själva Kärleken veta vilka ramar den ska hålla sig inom?

På 1700-talet var det si, på 1900-talet var det så...

Ramarna är tidens tillfälligheter.

Men kärleken är evig.

Älskar dig, även i livets skugga.

Sjögången gick högre tillbaka till fastlandet på Lister.
Liksom våra tankar och känslor.

Lyriskt berörda av varandra.

Lustfyllda dofter med saltstänkta vågskvalp gjorde den 21 maj på Hanö till ännu en pärla, i minnenas halsband.

Tack Gud för kärleken!
   Den röda, den underbara!
      Men också en bön för den ensamma...

OM TVÅ LIGGER TILLSAMMANS, SÅ HAR DE DET VARMT.

MEN HUR SKALL DEN ENSAMMA BLI VARM?
                                                         
Ur Predikaren kapitel 4:11


Våghalsade hälsningar från eder poetissa,
Helene Sturella Lustfelt.

Besök gärna Blekinge Skrivarklubbs hemsida!

Spanar in Hanö.