BOT - BÖTA - BOTA

Skuggan bevisar ljusets existens.

Augusti bjuder oss sin sista dag, och jag hälsar nytillkomna läsare från Göteborgs Pilgrimscentrum särskilt välkomna till denna pilgrimsblogg!

Har pilgrimsvandring med botgöring att göra?
Och hur kommer det sig att skogsavverkningen här hemma i Gullberna Park, Karlskrona, pausade medan jag var borta?

Detta är det fjärde inlägget med referat från det Nordiska Pilgrimsmötet på Åh stiftsgård förra helgen.
Nu står Roger Jensen i talarstolen, pilgrimspräst från Oslo.
Så här uppfattade jag det han sa.

Fortsättning på skapelsen.

DET SKAPADE OCH DET HELIGA.

Vi är på väg mot en modern pilgrimsteologi.
Men först må vi blicka tillbaka till medeltiden då det kristna pilgrimsvandrandet (p.v.) var mycket utbrett.

Det finns dokumenterat i gamla gåvorbrev att Dronning Margareta (1353-1412) gav 2000 kg silver till pilgrimer, för att användas till kyrkliga föremål.
De skulle i gengäld p.v. för hennes skull och be för henne vid relikerna runt om i Europa.
Hon var nämligen sjuk och trodde att detta skulle hjälpa.

Vallfärden var både en bot och ett straff!

Roger Jensen tipsade om Harald Olsens bok "Havets pilgrimer", att ett sådant straff kunde vara "att stå naken inför alla domkyrkor"...

Denna stränga straff- och botgörningsteologi är helt främmande för oss, men var grunden i medeltidens vandringar.

* Vi är ekumeniska och har inget behov av någon mot-reformation, såsom Luther gjorde på 1500-talet.
* Den inre bönen är en viktigt drivkraft, inte bara att nå fram till reliker.
* Vi vill finna vår identitet, inte gå som straff och inte jaga avlatsbrev som förlåtelsebevis.

Så vår tids vandringar skiljer sig väldigt mycket från medeltidens!

Converse och grönskande stav.

Roger Jensen förstärkte det som flera andra tidigare sagt:

- inte alla vandrar Caminon till Santiago för att få det där diplomet "Compostellan",
- några söker mening genom handling, inte bara intellektuellt,
- några ser det som en billig semester... någon enstaka som botvandring,
- kultur och historia vävs ihop,
- många vill uppleva att man är en del av naturen, inte bara "omgiven av naturen".
Men vid Mattias grav i Trier förenas motiven idag.

Betraktare eller Deltagare?

Här försvann min tanke ned till Blekinge. Hur skulle det gå med skogsdungen vid Kolonivägen?
Jag har bett och välsignat alla stora träd... Stod de kvar?

Jag menar, många vill "bo i naturen", "gärna lantligt" och så skövlar man skogen och spränger bort klippblock för att så många som möjligt ska få plats...
Plöstligt är både "naturen" och det "lantliga" borta, och staden med dess trafik har trängt sig på...

Gode Gud så dumma vi är!

Order: "utan hänsyn".

Oslo-prästen visade bilder från ett möte med katolske kardinal Lehman, som menar att:
- Luthers katekes har ett stort ekumeniskt kapital vad gäller Skapelsen.

Genom p.v. blir världen heliggjord och jag kommer i kontakt med mitt eget liv, sa Roger, ja det är en re-orientering mot evangeliet.

Han påminde oss om Luthers definition av "Gud":
- Gud = den/ det som vi väntar allt gott utav.

Vi frigörs från falska gudar och blir tacksamma för de enklaste ting; att skorna håller och att vattenflaskan är fylld...

Rikedom kopplas bort från konsumtionens materialism och p.v. blir en livstydning:

* Vi upplever Guds tilltal längs vägen,
* Det är ett ordlöst, fysiskt växande in i kristendomen,
* vi söker Gud på nytt tillsammans längs gamla vägar.

Sökare. Finnare!

Vi inbjöds till samtal och Lars-Erik Axelsson från Bönekillan på Österlen sa:

- Det kan visst finnas med ett tydligt bot-motiv i dagens vandringar! Vi går för att något trasigt skall bli helt. Ordet "bot" hör ihop med "bota", läka.
Att vandra i en livskris är en sorts botgöring. Är det att "blidka Gud"? Det kan vi inte skilja åt!
Det är en flytande gräns mellan sociologi och teologi.
Målet är visst viktigt för oss idag. Målet är pilgrimsvandringens kropp!

Roger från Norge lyfte åter fram:

- Men förr var p.v. en pålagd bot, alltså böter, uppifrån, det var inte frivilligt!
Kyrkan hade långa kataloger över vilka synder som kräver vilken bot... det var sannerligen ett straff att vandra!

Men idag har auktoriteten att vandra flyttat in i mig själv och det är inget som kyrkan ålägger mig.

Hot eller möjlighet?

Diakon Jonas Bodin från Tyresö Pilgrimscenter lyfte fram en viktig sida:

- Idag är det hälsokraven som driver på. Man Måste vara frisk... Hälsotrenden är auktoritet.

Stefan Edman hade en tuff kommentar:

- Men duger Luther?
Den öst-ortodoxa kristendomen är mer positiv till både natur och människa!
Kyrkofadern Gregorius av Nyssa sa ju:
- Hela jorden är En kropp och mänskligheten Ett hjärta.

Frälsning enligt otrodox tradition handlar om friskt contra sjukt. Som det är nu fattar vi sjuka beslut.
Ska vi inte satsa på det keltiska istället?

Här blev det applåder, och jag tänkte åter igen på hur hemkommunen har godkänt 29 nya hus i vår bokskog som sluttar ned mot ett vassbevuxet träsk...

Hur ska detta bli??

Roger Jensen försvarade sig och menade:

- Skandinavien har ett arv att förvalta och det är Luthers katekes! Vi behöver komma tillrätta med vårt eget arv och se det med nya ögon.

Stefan Edman:

- Men varför är vi då så sekulariserade här? Jo, för att vi lever i två världar!

Kyrkan har inte förmått bygga broar mellan det världsliga och det andliga. Luthersk kristendom ökar sekulariseringen!
Naturvetenskap och teologi måste hänga ihop. Präster förstår inte hur vi biologer tänker i denna världen. Biologin idag rymmer så mycket sakralt (jobbar inte med "Guds-bevis").

Stefan Edman fortsatte:

- Inom universitetskulturen känner man inte till varandras forskning trots att både fysiker, teologer, biologer och samnhällsvetare berör existentiella frågor! Det är tragiskt. Vi måste bryta den isoleringen.
Jag tror inte att luthersk teologi håller, vi har en annan världsbild nu. Använd det keltiska arvet istället.

Ingen helhetssyn.

Moderator Elisabeth Knox-Seth, präst och författare från Köpenhamn, sa:

- Är vi måske i en ny reformation?

Norske teol. professor emeritus Notto Thelle (som jag ej refererat till än) sammanfattade, som den ålderman han var:

- Luther är låst i sin tid (vilket vi alla är) men han öppnar upp till nya tankar. Ingen tradition "tillhör" någon. Vi får bruka fritt ur alla traditioner.
Vi har en helt annan kristendom än medeltiden.

Det är en svaghet att bara hålla sig till begreppen Synd-Nåd. Hela kristendomen är mycket bredare!

Omogna och mogna sida vid sida.

Bot - Böter - Bota.

Detta är goda ord. Nu ska de tillämpas här hemma.
Men inte trodde jag att det skulle bli så bokstavligt att flisorna yrde...

Det var en nåd att avverkningen av vår skogsdunge stått still medan jag var borta i tio dagar. Märkligt.

När jag skulle plocka björnbär till barnbarnen kom jag rakt in i trädfällningen, som just börjat.
Jag stoppade "skördaren" (vilket fint ord på en så obehaglig uppgift) och sa:

- Du vet väl om att ni inte får ta de stora träden?
- Jag har order om att avverka allt "utan hänsyn".

Vad gör en pilgrim då?
Jo, skyndar sig hem och ringer Länsstyrelsen, som ser att ingen dispensansökan finns för området, trots att kommunen godkänt detaljplanen.

Osynliga invånare hemlösa.

Hon var på plats med kort varsel.

- Här finns med all sannolikhet den rödlistade Läderbaggen. De stora ekarna och bokarna måste inventeras.
- Vad gör vi med våra maskiner?
- De får ni flytta. Avverkningen stoppas, tills vidare.

De pengaintresserade var inte glada över min räddningsauktion. Skulle de trots allt fortsätta, blir det böter.
Men det skulle inte bota den skada en skövlad skogsdunge innebär.

Läderbaggarna jublade - jodå, vi har dem i trädgården - och grannbarnen fick lite hopp när åtminstone några vuxna försökte protestera.
Många har sett mig vandra här med min stav.

Naturen bjuder.

På min fråga var en av skogsarbetarna själv bodde blev svaret:
- I skogen, långt bort från staden...

Men då blev jag arg...
I kraft av alla vandringar och all världens goda föredrag och pilgirmsteologi, fräste jag ifrån:

- Så när du en dag på jobbet har skövlat hela vår skog, då åker du upp till din egen skog och tycker du har gjort ett bra jobb?! Vi är utlovade hänsyn till både "träd, klippblock och andra skönhetsvärden" men det fördärvar ni på ett ögonblick!
Du har också ett hjärta och ett förstånd att tänka med, och det går inte att gömma sig bakom "göra sitt jobb..."

Nåväl, det hela slutade med att vi önskade varandra "trevlig helg" och skogsmaskinen försvann...

Vi hade en gång en skog.

Barnbarnen hade för länge sedan ätit upp sina björnbär och undrade vart deras mormor tagit vägen.
- Jag försöker rädda en skog...

Nu är det många böner för att all den här goda pilgrimsteologin ska få en positiv verkan på detta nya bostadsområde.

Det blev så fruktansvärt tydligt att det inte finns något helhetsgrepp mellan bostadsplanerare, naturvårdare och skogsarbetare.
Frågan är vem som får den värsta boten, bötern - skogsbolaget, eller jag...?

Bot-ten-lösa hälsningar från Helene F Sturefelt,
- som sjunger psalm 287 om hur Skapelsen pinas, fångas och förråd för pengars skull...

Läderbaggarna protesterar.