Masthuggets kyrka, Göteborg.
Göteborg har varit i fokus denna helg.
Dels Pink Floyds stora konsert "The Wall" men framför allt Masthuggets pilgrimscentrums förmöte till det stora nordiska, ekumeniska pilgrimsmötet kommande helg.
Jag hade gärna gått på den omtalade konserten, men avstod 37.000 människors trängsel och hänförda jubel, och satsade istället på gemenskapen med de 20-talet vandrare som samlades i Masthuggets kyrka.
Fast kantor Fredrik klarade båda..! : )
Värna tystnaden.
Här kommer en glimt från dagen, där vi gick med temat "FRIHET" - ett av pilgrimens sju nyckelord.
Och vi lurade regnet!
Om du själv gick till gudstjänst så vet du att predikan handlade om Friheten i Kristus, om hur den krokryggiga kvinnan blev upprättad och välkomnad in i en läkande gemenskap.
Prästen Jenny i Masthuggets kyrka ställde en fråga:
- Vad är frihet, egentligen? Vår tid menar att den viktigaste friheten handlar om valfrihet, att själv få välja sitt liv. Är det så?
Hjärtat i munnen!
Jag satt och tänkte på tågresan hit. Jag hade ingen platsbiljett utan fick välja och vraka bland lediga sittplatser - vilken var bäst?
En lätt ångest infann sig, tänk om det inte blev maximalt bra...? Suck.
Njöt dock av de grabbar som satt med gitarr och spelade som uppladdning till den där konserten...
- Frihet från bundenhet, frihet från krav att prestera.
Frihet till att få leva i en gemenskap som accepterar. Jesus inbjuder till detta.
Välkommen in.
Vid kyrkkaffet sattes dessa ord genast på prov.
Jag ville gärna vara med på vandringen efteråt, men hade ingenting med mig - utom ordentliga skor - så det var ju ingen idé.
- Jodå, sa pilgrimsansvariga Marie Lumsden, vi gör det enkelt! Bre dig en macka och häng med.
En välkomnande gemenskap!
Nere vid Järntorget köpte vi vatten, bananer och Yoggi Yalla med "high protein, reduced sugar". Nu!
Pilgrims-Birgitta berättade om leden på Orust som invigdes högtidligt för två år sedan, men som sedan inte blivit vandrad på... för det finns inga kartor...
Jag tänkte med tacksamhet på pilgrimspräst Anna Alebo i Lund och vår pilgrims-Ulla i Karlskrona som ägnat mycket tid just åt att trycka upp kartor och göra dem tillgängliga.
Tänka sig, på bussarna i Göteborg finns det markerade anslag var pilgrimerna ska sitta...
Slipper den överdrivna valfriheten!
Pilgrimsplats!
HERREN ÄR MIN BUSSCHAUFFÖR
INGENTING SKALL FATTAS MIG.
HEN FÖR MIG I VALL TILL LUGNA STATIONER
OCH LÅTER MIG VILA PÅ MJUKA SÄTEN.
HEN GER MIG NY KRAFT OCH LEDER MIG PÅ RÄTTA VÄGAR - BÅDE AV SVART ASFALT OCH GRÖNA SKOGSSTIGAR...
DIN KÄPP OCH STAV GÖR MIG TRYGG...
Vi är varken gamla eller handikappade!
Staven är symbol just för friheten.
Danska Lone hade hittat en vriden gren i skogen, och den har blivit en mycket vacker vandringsstav, med naturligt grepp i vridningarna.
Framme i Angered fick vi följe av festklädda människor i högklackat, som också gick av bussen där.
- Vi skall på dop! sa de glatt.
- Och vi vandrar i vårt dop, sa vi. Vi tar med er i vår bön!
Ankommer Angereds kyrka.
Prästen Lars tog nu över ledaransvaret för dagens äventyr.
Några inledande ord:
JESUS SA:
- NI SKALL LÄRA KÄNNA SANNINGEN. OM NU SONEN GÖR ER FRIA, DÅ ÄR NI VERKLIGEN FRIA! Joh 8:31-36.
Lunken började.
Fina samtal. Goda ord. Eftertanke och insikter. Själavård på fötter.
Under tysta timmen händer det.
Då kommer man inte ifrån sina egna tankar och känslor. Måste möta sig själv.
Svart och grönt. Utsikt och insikt.
Jesus mötte motstånd från dem som kallade sig Abrahams barn.
- Vi är inte slavar under någon! Vad menar du med att vi skall bli fria?
- Var och en som syndar är slav under synden...
I pilgrimsmässan bad vi med orden:
Gud, min herde och medvandrare, Du som delar mina steg och tankar denna dag:
Berör mig nu med din kärlek.
Genomlys mitt mörker.
Förlåt mig mina felsteg i tankar, ord och handlingar.
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty Du är med mig...
Sköna Bohusleden.
När man går med nya människor kan man berätta om sitt liv på nya sätt.
- Nu eller aldrig, tänkte jag, jag är en förlåten syndare, då kan jag ju nytolka mitt liv i det ljuset.
Och så lade jag skuld och skam bakom mig, och tänkte istället på befrielsen ur en relation som höll på att äta upp all min gläjde och tillit...
Bunden. Nej, Befriad!
Friheten i Kristus.
Vättlefjäll. Nåja, inte så högt.
Granskogen klädde urberget.
Omgiven av trygghet.
Min barndoms landskap fick själen att jubla, nu av många anledningar.
Pastorsadjunkt Martin läste ur Romarbrevet, om skapelsen som också suckar och längtar efter sin befrielse ur sitt slaveri, där det är vi som är förtryckaren...
... MED HOPP OM ATT SKAPELSEN OCKSÅ SKALL BEFRIAS OCH NÅ DEN FRIHET SOM GUDS BARN FÅR NÄR DE FÖRHÄRLIGAS. Rom 8:18-23.
Det susade i trädkronorna och nog hörde jag trädens rop...
Fika-rast.
Jag såg de omgivande husen skymta längre bort och tänkte:
- Nu får bebyggelsen inte komma närmre! Vi måste få ha vår frihet i naturen och känna att vi går på stigarna som om just jag vore den första att gå just här...
Vi är ett med naturen. Inte med asfalt och betong!
St Olofsleden på Bohusleden.
- Har ni tänkt på att även vår kropp ska befrias? sa adjunkt Martin.
OCKSÅ VI, SOM FÅTT ANDEN SOM EN FÖRSTA GÅVA, OCKSÅ VI ROPAR I VÅR VÄNTAN ATT GUD SKALL GÖRA OSS TILL SINA BARN OCH BEFRIA VÅR KROPP.
- Inte befrias oss från kroppen, utan befria hela kroppen!
De dödas uppståndelse... till en himmelsk kropp... med renat hjärta...
Jag var långt borta i tankarna.
Härlig är jorden, härlig är Guds himmel. Ja, sannerligen!
Lövgärdets kyrka. Skynda!
Från skog till ett bostadsområde i betong...
Men även här finns Kristus, mitt i det fula, och den enkla avslutande mässan befäste det jag upplevt.
Prästen Lars sa:
- Vi vet inte varför kvinnans rygg var krökt, om det var av sjukdom eller dåligt självkänsla. Men en sak vet jag och det är att kärleken från Jesus har upprättat min självkänsla!
Min med!
Lövgärdets altare.
Knäfallet - plats för upprättelse.
Sedan vid matbordet i församlingssalen, äntligen, visade det sig att han och hans hustru firade bröllopsdag idag - även då med casseler och potatissallad - så vi hurrade och de fick boken "Den långsamma kärleken" som spontan gåva.
Tvära kast, bussen går snart! Ut igen, med mål att avsluta dagen med musikgudstjänst i Masthuggets kyrka.
Tänk om Sverige... vandrade mer...
En stunds vila. Lite vatten.
Åter igen satt vi i den häftigt knuttimrade kyrkan, som påminner om Nidarosdomen, i pytteliten skala.
Taket ser ut som ett upp-och-nedvänt vikingaskepp!
Mäktigt.
Masthuggskyrkan är ett landmärke i Göteborg och en silhuett som pekar uppåt, mot himmelen.
Vägvisare för många.
Kvällssolen kastade ljus på en av de fyra evangelistena som stod just i knutkorset.
Välkända psalm 289 inledde:
GUDS KÄRLEK ÄR SOM STRANDEN OCH SOM GRÄSET.
OCH ÄNDÅ ÄR DET MURAR OSS EMELLAN...
Nej! Det finns inga murar längre.
The Wall är riven! Både på nya Ullevi och här inne i kyrkan.
Ikonostasen är borta och förhänget i templet är rivet mitt itu!
Takbjälkar. Men inga murar.
Den stora skilsmässan mellan Gud och Människa är en gång för alla försonad, genom Jesus Kristus och det han gjorde för oss på korset!
Ett kors som varit ett träd i skogen...
Ljus genom evangelisten.
Allt är frid.
Frid med det som blev fel. Nu är det borta.
Frid i accepterandet att vi är ofullkomliga. Endast Gud är fullkomlig.
Lina sjöng:
- Gå med Gud. Psalm 826.
Ja det är min frihet. Att få gå med Gud.
Herren skall strida för er.
- pilgrimsvandrare och amatörfotograf från Blekinge, med rötter i Bohuslän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar