NORMALT VARA ONORMAL

Vad är normalt?

Vad är normalt, egentligen?
Många går runt med en liten ängslighet att vara onormal...

Men här kommer tisdagens evangelium, denna regniga novemberdag, allt enligt Helene:
- Det är normalt att vara onormal!

Men. Män!

När det gäller medicinsk "normal-bedömning" utgår man ifrån en 18-årig man som skall mönstra, stark och ståtlig, och tycks ha satt doseringshalter efter det, med resultat att många kvinnor blir felbedömda i vården.
Med tanke på att det finns fler kvinnor än män, och väldigt många fler som är över 18 år, så är det mycket sannolikare (!) att vara onormal, än normal...

Följ med på en fotorunda runt Gullberna Park, från sjukhusområde till företagsby.

Från sjukhusområde till företagscentrum.

Jag är inte så lättpåverkad vad gäller läsning av andras sjukdomsbild, men igår fick jag mig en tankeställare vad gäller alla dessa "syndrom".

Känner du till WILLIAMS SYNDROM?

Ett fel på kromosom nr 7 gör att dessa personer får en extra känslighet för språk och musik. De hör på ett annat sätt, de hör "mer" och "längre".
De har också en större förmåga att känna igen och läsa av ansikten.

En person med Williams syndrom går att känna igen på sina stora läppar, markerat hakparti och stora ögon.
Forskare som mätt deras hjärnkapacitet konstaterar att deras IQ är mindre i vissa fall, men större vad gäller det jag nämnde ovan.
Hela hjärnan är något mindre än vanligt.

De är kärleksfulla och kramas gärna, de är orädda för nya människor och har lätt för att prata.

Plats för prat.

Nu till min tankeställare.

Att leva under långvarig stress skadar hjärnan. Den krymper och stänger av minnesfunktionerna för att gå på sparlåga. Kroppen är smart.
Men vi är inte smarta. Inte jag ialla fall.

Och samhället utnyttjar och premierar effektiva och högpresterande människor, vilket leder till att Sveriges nya folksjukdom heter Utmattningssyndrom.

Under min 8 månader långa sjukskrivning har jag fått mycket tid att komma tillbaka till mig själv.
Många smärtsamma insikter har ställt sig på kö...

Med glimten i ögat tror jag att jag har fått en släng av Williams syndrom på kuppen!
Jodå.
Hör här:

Vandrar i min bokskog.

När jag är ute och går med min pilgrimsstav, så kan jag höra om det finns håligheter i marken!
Det blir olika klanger när man sätter ned staven, beroende på hur marken är beskaffad undertill...

När jag åker skridskor kan jag höra på skärens klang över isen, hur tjock den är...

Jag hör ljud långt bort ifrån, som alla normalt avtrubbade har stängt av. Men jag plågas av dem.
Jag har hörselkåpor på när jag steker korv, ty det brusar och frässser så fruktansvärt från stekpannan...

Jag hör till och med fjädrarna prassla i huvudkudden innan jag skall somna.
Skratta gärna! Välkommen till dårhuset....

Nej, här finns inget dårhus! Längre...

Vår Herre har humor.
Han har placerat mig i mentalsjukhusområden sedan 2005.

När jag bodde i Vadstena, hade vi närheten till det gamla hospitalområdet och nuvarande rättspsyk.
Många tosingar har bott där, olycksaliga och orättvist bedömda.

Förr i tiden vågade Vadstena-bon knappt köpa returbiljett hem, med risk att bli tagen för att vara en tosing på frigång...
- Enkel till Linköping, tack.
Sedan en enkel tillbaka till Vadstena.

Predikare-Lena inspärrad i Vadstena.

Jag hade glädjen att få lära känna den gamla, stränga diakonissan Inga Emilsson där.
Med sin barska vänlighet ingav hon en gammaldags respekt.
När jag berättade att vi hade fått tjänster och bostad i Karlskrona lyste Inga upp:

- Där fanns ett stort mentalsjukhus i Gullberna, Sveriges modernaste, där jag var föreståndarinna då det invigdes 1969!
- Hm, det är där vi bor....

Men vi är noga med att tillägga:
- Gullberna Park!
Så att ingen undrar vilken avdelning vi är intagna på...

Litorina folkhögskola ger nystart.

Många av sjukhusets byggnader är nu skolor och företagslokaler.
I sanning en levande by med stor spännvidd!

När jag sitter här uppe vid mitt skrivbord har jag fin utsikt över området.
Varje dag kommer en grupp från handikappboendet promenerande. De går i sakta lunk och håller varann i handen.
Deras värme strömmar ända hit upp till mig...

Så skulle vi "normalstörda" inte göra...
Tänk om man gick ut en sväng med sina grannar och bad att få hålla dem i handen... bara för att få känna lite trygghet och gemenskap... Icke! Så bär man sig inte åt.

Måsskär.

Käre Gud, Tack för alla dessa människor du har skapat med små avvikelser!
Är det så att vi blir mer mänskliga, när Du pillar lite på kromosomerna?....

Herre, jag behöver alla dessa kärleksfulla, prestiglösa människor som ler alldeles för brett, utan beräknande avsikter.
Tack för alla syndrom... som ger oanade talanger...
Förlåt dem som kallar detta för missbildning... Amen.

Här är skönt att stå. Sitta.

Vad säger Bibeln om dårskap?

Ja, här handlar det inte om att vara normal eller inte, men likväl en dårskap som går vid sidan om det etablerade.
Det är Paulus som utlägger texten i 1 Korinterbrevet kap 1:18-25

TALET OM KORSET ÄR EN DÅRSKAP FÖR DEM SOM GÅR FÖRLORADE,
MEN FÖR OSS SOM RÄDDAS, ÄR DET EN GUDS KRAFT.

TY EFTERSOM VÄRLDEN, OMGIVEN AV GUDS VISHET, INTE LÄRDE KÄNNA GUD GENOM VISHETEN,
BESLÖT GUD ATT GENOM DÅRSKAPEN I FÖRKUNNELSEN RÄDDA DEM SOM TROR.

GUDS DÅRSKAP ÄR VISARE ÄN MÄNNISKORNA
OCH GUDS SVAGHET STARKARE ÄN MÄNNISKORNA.

Styrka. I svagheten.

Nej, jag är inte normal.

Jag som hör för mycket, sover för mycket, är överkänslig (HSP-personlighet), har Synestesi, är vänsterhänt, kristen - och kvinna! - är högst onormal!

För mig är det är mycket svårt att leva i en värld som styrs av testosteronstinna män, avtrubbade, detaljstyrda utan överblick, prestigeladdade, enkelspåriga med underutvecklat sinne för relationer, högerhänta, okristna - och som har mage att kalla sig själva för "normala" !!!

Nu överdrev jag nog. Det här var ingen beskrivning av en män-iska... det var en beskrivning av en marsian, någon som kommer från planeten Mars.
Och sådana finns det ju inte här...

Jag trivs inte här.

Alltså, jag stortrivs att bo här på det gamla mentalsjukhusområdet Gullberna Park!
Här bor skörheten och mänskligheten.
Skönheten och odjuret. Sida vid sida.

- Hallå! Kan man få en spann kallt vatten över sig?!

Dåraktiga hälsningar,
Helene Syndromeda Sturefelt,
- vars farfar hette Sture William Andersson, begåvad skogsbonde från Småland.

Vem är inspärrad? Jag?!