VÄVER LIVETS TRÅDAR

Väv in din visdom i mig.

O, STORE GUD NÄR JAG DEN VÄRLD BESKÅDAR
SOM DU HAR SKAPAT MED DITT ALLMAKTS ORD.

HUR DÄR DIN VISDOM VÄVER LIVETS TRÅDAR
OCH ALLA VÄSEN MÄTTAS VID DITT BORD...

Jag sitter och trallar och sjunger psalmer vid min vävstol.
Och jag har en ny skapelseteori på gång....
Den kallas Varpelution... Nej, jag bara skojar.

Men följ med nu på en resa genom trådar och nystan, visdom och bibelord.

Lagom spänd varp.

När vår Herre skapar en människa, tager hen ett garnnystan, spänner upp en varp i vävstolen, och säger:
- Var så god, lev ditt liv! Slå in dina inslag i livets väv.

Ibland känns det som att varpen är för hårt spänd...
Jag får inte in några inslag alls. Skälet öppnar sig inte.

Det är lika konstigt när varpen är för slapp.
Då hänger hela väven, och det går inte att slå till inslagen med bommen över huvud taget.

Skälet måste öppna sig.

Själen likaså...

Detta säger något om livet.

När stressen spänner oss, får vi inte något gjort.

Eller när slapphet och meningslöshet griper tag, då spelar det ingen roll vilka intressen man har, det går inte in ialla fall...

Fel-solvat! Varpen går i kryss.

Aj aj! Här har jag solvat fel. Varpen har kommit i kryss i solv-öglorna...
Ja ja, en liten kromosomvariant kan skapa oanade talangfulla mönster i väven!

Skeden är på plats, lika så tramporna.
Nu knyter vi fram varpen i tygbommens käpp.

Textil-tekniker.

Inslaget i varpen - skall det vara grovt ullgarn, rivna gamla lakan till trasmatteteknik eller fint lingarn till en julduk?
Detta säger något om oss människor:

Vissa människor är vävda av varmt ylle!
De har alltid ett leende över eller ett lyssnade öra.
I deras varp vävs starka röllakansmattor i klara mönster, väggbonader i "krabba-snår" eller mjuka plädar.

Andra människor är grövre...
Livet erbjuder mest trasiga förhållanden och dåliga bostäder.. Väven blir därefter, men även här bildas ett mönster, kanske inte så dumt ialla fall när helheten blir synlig.

Även av gamla trasor kan vår Herre åstadkomma en livsväv som är duglig!
Trasmattan på köksgolvet värmer fötterna och fångar upp smulorna från skärbrädan..

En tredje typ av människa är vävd av finaste lingarn.
Det är de som har stor integritet, är finsmakare, har distans och noggrannhet.
Deras livsväv hamnar ofta på matsalsbordet och får många beundrande blickar.

Återvinning.

En del mänskovävar går i ljusa färger.
Där man kan höra skrattet klinga och livsmodet brusa.

Andra mänskovävar är dovt mörka.
Misslyckanden, felsteg och svek fyller varpen med oro. Sjukdom, sorg och död skapar raviner av svarta inslag...

Väven kan ha skarpa färgskillnader, men också vara melerad, där färgerna går in i vart annat.
Livets faser glider smidigt in i de olika tidsåldrarna.
Men för andra kan åldersfaserna vara smärtsamt skarpa, med stora förändringar.

Skarpt. Och melerat.

Åh! Det glimmar till!
Jag anar inslag av tunna guldtrådar i väven! Vad kan det vara?

- Käre Gud, Du Livets stora Vävare-Mästare, vad är det som glimmar i väven?
- Mitt barn, mitt älskade barn, svarar Herren, det är min närvaro i ditt liv.
- Men Du har aldrig varit särskilt tydligt för mig, Herre.

- Jag vet det, mitt barn, men varje gång något sker av kärlek i ditt liv, så vävs en gyllene tråd in!
Varje gång ett ord av förlåt sägs, kommer ännu ett stråk av guld in i din livsväv.
Och den dagen du kommer till Tro, då blir de glimmande inslagen allt starkare...

- Käre Gud, ge mig den Tron som gåva!

DÅ BRISTER SJÄLEN UT I LOVSÅNGSLJUD:
O, STORE GUD, O STORE GUD!

Domens Dag.

Det är snart dags att klippa ned väven. Undrar hur den blir...

Men innan saxen får göra sitt verk på "domens dag..." tar jag fram min Bibel och läser vidare i 1 Korinterbrevet kap 1:26-31, där jag slutade läsa i gårdagens inlägg.


"Mina bröder och systrar, tänk på hur det var när Gud kallade er.
Det var inte många av er som hade hög bildning, inte många var inflyterserika, inte många tillhörde de högre klasserna i samhället.

Nej, Gud utvalde det som världen anser dåraktigt, för att de visa skulle stå där med skam,
och Gud utvalde det som världen anser svagt, för att de starka skulle stå där med skam.

Det som världen kallar lågt och föraktligt, det som ingenting är, det utvalde Gud, för att han skulle göra till intet det som var någonting, så att ingen människa skulle ha något att berömma sig av inför Gud.

Guds gärning är det, att ni är förenade med Kristus Jesus.

Gud har gjort Honom till vår vishet. Han är vår rättfärdighet, genom honom blir vi helgade.
Han har köpt oss fria. Där för blir det som Skriften säger:
- Den som berömmer sig , han bör berömma sig av Herren."

(David Hedegårds översättning).

På kanten till snö-ravinen.

Väven är klar.
Bilden, som inspirerat mig, är från Turistföreningens alpina bilaga.

Så är vi alla fullkomliga i Guds ögon, men verklighetens väv blir alltid sitt eget original:

"Snö-ravinen".

De bästa hälsningar till er alla, särskilt till er i vävstugan i Ramlösa, med tack för all inspiration!

Helene Sturefelt,
- väverska, som inte druckit kaffe på en vecka, för att avgifta sig från Zoégas svarta rävgift... ; )