ÖVERFULLT - PÅ LOKAL

Snart fullt i lokalen.

Hade du roligt åt "kärlekens hormoner"? Det hade jag!

Hoppas du haft en trevlig helg.
Jag försökte vara normal. Gick på lokal.
Fyra gånger! Två på lördagen och två på söndagen. Men det straffade sig idag.
Det blev överfullt i huvudet...

Jag lever i skuggan av utbrändheten, med en hjärnstress som ber om vila.
Ja, jag vilar, och sniglar mig...  men även en snigel måste vara på väg någonstans!

För att lätta på trycket delar jag med mig lite av mina misstag. Inte för att få medlidande. Möjligen lite förståelse... och acceptans, från mig själv... Gud, ge mig sinnesro.

Helgens olika händelser bra, var för sig. Men sammantaget blev det överbelastning, som när man pillar på ett sår som håller på att läka...

Vi börjar med tåg-föreläsningen i Folkets Hus:

Det stora Tåg-rånet.

Det är roligt att vara inne i stan på lördagar. Mycket folk är i rörelse, men jag smet osynlig in på den föreläsning som var annonserad:
- Det stora Tågrånet.

Journalisten Mikael Nyberg berättade om konsekvenserna av den politik som har sålt ut järnväg och tågtrafik.
Infrastrukturen är i händerna på marknadens kaos.
Ingen har helhetsgreppet. Ingen tar ansvar... och lokförare och järnvägsarbetare gråter... allt medan säkerheten på spåren minskar, i takt med det eftersatta underhållet.

- Vad vi nu behöver är en politisk planhushållning för att driva utvecklingen framåt.

Det var 55 goda minuter. Allvar. Konsekvens. Eftertanke.
Typiskt mig. En lördag!

Tiden var väl använd, och som snigel (inte singel!) var det skönt att få vara nära favoritämnet tåg - om man nu vågar fortsätta vara tågresenär...

Bakvänd politik.

Lunch, kaffe och vila.
Sedan cykeltur till vernissage på Kungsmarksplan.
Underbart att få vila ögonen på tavlor och konstverk, som glada amatörer proffsigt ställde ut.

Konstnären Bengt Saltö är fantastisk till att förlösa människors kreativitet, särskilt de som hamnat utanför sig själva, tyngda av mörker och ledsenhet.
Han är en själavårdare i rött och grönt!
Och turkos:

Eva-Lill målar Havets hoppfulla Blå.

Men en bild säger mer än ord... och jag fick som ett slag rakt i magen när jag såg ett "porträtt" av mitt tillstånd... målat i dramatiska vinklar... En sanning som fick tårarna att rinna.

Titta noga på den lilla röda stugan... som tappert klamrar sig fast mellan de vassa klipporna Krav och Måste.
Är jag på väg ned? Eller upp?

Klämd. Överlevare. Och sen då..?

Hur kopplar man av från sig själv?

I vanliga fall kanske man lägger sig framför TV´n; en film eller nåt musikprogram.
Men är det fullt i huvudet, så är det.
Jag glömde det... Trodde jag var normal.
Inte än.

Den fåniga filmen "Sommaren med Göran" var väl bra lördags-underhållning - barntillåten och allt...
Men inga hjärnceller var lediga att orka "koppla av" med tramset, där allt var till salu.
Stäng av då!

Lena Gunnarssons lugna gröna toner var så mycket bättre.

Nattens ljuvliga vila.

Söndag. Vilodag. Lång frukost. Promenad.

Kanske lite kultur kl 14 innan kyrkan? Ja!

Bella Donna kören gav konsert på Marinmuseet. I september försökte jag "arbetsträna" som körsångare, men det var alldeles för tidigt.
Nu ville jag höra resultatet av all övning, sångerna med temat "Ett varv runt jorden".
El condor pasa, Pata Pata, Månen över Kang-Ting och Oh happy day...

Vilka härliga rytmer det blev under de kraftfulla galjonsfigurerna!

Marinmuseets galjonshall är mäktig!

Nästan överfullt under foten.

Jag trodde jag var normal. Så jag gick på lokal...
55 minuter klarade jag. Men jag borde nöjt mig med det.

Fotograferande. Och Fotad... Liksom. Av mig själv.


Dock, söndag är Herrens dag och ett Guds ord längtade jag efter.
Min Kompis och beskyddare kom i sin Jaz-bil efter konserten, och vi tog oss till Edestad kyrka.

Efter ett års renovering var det dags för invigning och fest-högmässa.

Många kom till Edestad kyrka.

Bara det kunde väl fått mig att tänka efter... Renovering....jag som är uppe i åtta månaders renovering... eller malpåse...

Det var festligt i Edestad kyrka och nästan fullt, av körsångare och glada människor.
En gudstjänst borde vara slut efter 55 minuter, ty sniglar orkar inte mer.
Men vi var bara komna till förbönen...

Syret började ta slut, liksom orken och koncentrationsförmågan.

Hjärnan stängde av, öronen hörde hur kyrkfolket mumlade Fader Vår (jodå, den gamla är bäst) men jag hade redan själsligen lämnat lokalen...

Festlig Långmässa.

Jag var tvungen att gå ut... hur gör man det? Satt innerst i bänken... smet vid nattvarden...
Det kändes verkligen inte bra!

Utanför de immiga kyrkfönstren hörde jag Taizésångerna ljuda från församlingen, som gick fram till mässan.
Värmen nådde mig också, men jag pustade ut i mörkret på kyrkogården...
Men vad säger jag...?

Sanningen.

Imbildning. Värme. Inte inbillning.

Sanningen - att inte orka, fast man vill.
Hjärtat vill men hjärnan är svag, om jag får vända på bibelordet "Anden är villig, men kroppen svag".
Nej, inte svag. Överbelastad.

Måndag.
Så, idag är en dag av sorg. Tid att sörja förlorad förmåga. Klämd mellan den egna viljan och oförmågan.

Goda vänner säger att man kommer igenom sin Golgatavandring...

Ett sms från en vän bär mig genom kvällen. Blev påmind om den gamla psalmen 230:

KLIPPA DU SOM BRAST FÖR MIG
LÅT MIG GÖMMA MIG I DIG...

Kristus, klippan, Du är hållfastheten när allt annat sviktar.
Dra mig upp ur fördärvets djup!

Jag ber med Psaltaren 40.

Långsamma hälsningar,
Helene Snigelfelt, som klättrar på väggarna...

Sko på väggen, konst i taket.

Kungsmarksplan.