UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 13 juni 2018

UKKEFELLOW'Z på BELLAS PLACE

Ukkefellow'z.


Va?! Gillar du både hårdrock och ukulelemusik?! Det går väl inte ihop?

Ack, vi enkelspåriga människor. Så svårt det blir att stoppa in varandra i fack när vi vill vara breda och nyanserande.

Man kan väl säga så här:
- Jag gillar MUSIK, helt enkelt. Själva fenomenet att göra toner och klanger med rytmer; det är något gudomligt över det skapandet.

Alla musikstilar uttrycker olika känslor.

Hårdrocken är kraftfull och möter det starka känslorna av uppdämd vrede och ångest. Och livskraft.
Klassisk musik svalkar överhettade sinnen.
Och amerikanska evergreens och jazz lockar fram leendet och glädjen.

Ikväll var det det sistnämnda som gäller.

50-talsstil.


Hoppa in i din Cadillac, eller gamla Volvo Amazon, så kör vi till Bellas Place Bromölla!

KÖR LÅNGSAMT, HERR CHAUFFÖR, JAG BER
TY DETTA ÄR MINNENAS KVARTER.

DÄR BORTA MARYS HUS JAG SER
KÖR LÅNGSAMT, HERR CHAUFFÖR, JAG BER.

Kör långsamt, fru chaufför!



De som byggde detta fantastiska 50-talsställe hade en gång en fin gammal Isabella... där av namnet Bellas Place.
Det är som att kliva in i en tidsmaskin - fantastiska saker som påminner om en svunnen tid.

Den gamla drivmedelspumpen ger perspektiv till de gröna fossilfria drivmedelsstationerna, som sakta men säkert tar plats.

Jag hoppas få uppleva den tid när alla bilar drivs med solenergi - något annat är inte tänkbart, egentligen.
Då skulle oljan bli ointressant och Mellanöstern får fokusera på annat.

Starka grejer.


UKKEFELLOW'Z tog plats på scen via en liten stege... ty de befintliga trappstegen var alldeles för branta, och utan hållräcke.
Mitt notställ stod precis intill kanten. Jag är glad att jag inte ramlade ned, jag som sitter med maraccas i knät och stränginstrument mellan knäna.

Vi är inga ungdomar längre... men inte heller några ålderdomar... Nu blev det fel, så kan man inte säga.
Nej just det. "Ungdom" är ett tidsbegrepp, inte en gruppbeteckning. Annars måste vi vara konsekventa, tänker jag.

Bilburen ungdom. Bilburen ålderdom. Bilburen barndom...

Nära kanten.


KÖR LÅNGSAMT, NEDFÖR GATAN HÄR
TY ALLT JAG SER PÅ MINNEN BÄR.

MARY HON VAR MIG MYCKET KÄR
KÖR LÅNGSAMT, NEDFÖR GATAN HÄR.

Det är väldigt roligt att spela tillsammans. Men det gäller att individualisterna underordnar sig kapellmästaren... han i hög hatt!
Kalle har en mycket fin röst. Det är med välbehag vi hör honom sjunga solo:

Han i hatten!


ALLTING VAR SÅ GRÅTT, HIMLEN VAR SÅ MULEN
HELA LIVET VAR SÅ MÖRKT OCH TRIST.
DAGEN VAR SÅ LÅNG, KVÄLLEN VAR SÅ KULEN
MEN MIN LYCKA FANN JAG DOCK TILL SIST...

Ja, tack och lov och äntligen! Himlen mulnade på och en regnskur föll över Listerlandet i eftermiddags! Det var de första dropparna på 6,5 vecka! Gräsmattorna är gula och luften dammig av pollen.
Nu äntligen blev allt rent och skönt.

Och vi "handplockade damer" svarade på Kalles solo:

MED OSS I DINA ARMAR, EN SOLSTRÅLE SMÅNING OM BRÖT FRAM
OCH MOLNEN DE FÖRSVANN,
ALLT BLEV SÅ UNDERBART LJUST OCH LÄTT, VI HADE JU VARANN...

Ja, tack, sa vi.

Och Kalle fortsatte:

JAG TOG ER I MIN FAMN, OCH JAG VISKADE SÅ ÖMT:
- JAG ÄLSKAR ER JU ALLA, VILL NI BLI MIN FRU?
- JA, TACK! SA VI.

MED OOOSS I DINA ARRMARRR...

Vi har skrivit om texten som du märker - inte "dig" utan "oss" - det blir mycket roligare.
Och texten är ju rykande aktuell med tanke på äktenskapslagstiftningen, hur ung man får vara och om det gills att man kommer hit med fyra fruar... Fast vi bara skojar, ju.



Naturligtvis bjöd vi på ett Sven-Ingvars-poturri också.

GITARREN HAR JAG HAFT SEN LITEN GRABB JAG VAR...

Nej, någon gitarr har vi inte i orkestern, men väl trummor, ukulele-bas samt en guitarlele - alltså en liten gitarr, stämd i A-dur. Roligt!
Men jag måste tänka om alla ackordgrepp för att komma i samma harmoni som mina vänner...

E-greppet klingar i A eftersom strängarna är så korta.

Uke-bas.


På lördag är det stor ukulele-stämma i Skåne. Vi får se vad det kan innebära av musikaliska äventyr.
Kanske tar jag munspelet med...

Vi tackade publiken som fick räkna samman sina svar i vårt musik-quiz. Fina priser, passande till bilburen ålderdo… nej, bilburna pensionister utdelades och alla var nöjda och glada.

Men man blir hungrig av att spela. Ialla fall jag, som varit trött och seg hela dagen i väntan på regnet och åskan.

Därför fick denna spelglada kväll avslutas med en riktig amerikansk nationalrätt...

Full oktan i alla cylindrar.


Med magen full av hamburgare, bacon, ost, coleslaw och dipsås sitter jag nu här och njuter av en annan konsert.
Utanför mitt fönster sjunger nämligen en koltrast i acaziaträdet, ihopp om att locka till sig kärleken. Det är mycket vackert.

Från min sidan är det besvarat!

Klingande hälsningar till er alla,

Helene Isabella Fellowzfelt,

- music-lover in all rytmics!

I väntan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar