UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 7 mars 2016

SJÄLVVALD ENSAMHET


Äntligen själv.


Vi talar så ofta om bekymren kring "ensamma människor".
Det är inte roligt att tappa sitt sociala sammanhang och bli isolerad. Där gör kyrkans diakonala verksamhet en stor insats!
Liksom goda grannar.

Men.

Nu vill jag lyfta fram en annan sida - den självvalda ensamheten, som är av godo.

Den underbara känslan av att få vara ifred!

Med sig själv. Bara och endast.

En del går in i garaget. En del går in i en bok. Andra går bara ut.
Eller tar fram gitarren - och ukulelen.

Poängen är att slippa relatera...

Spårlöst bortglömd.


I bakhuvudet har jag den text jag arbetat med hela veckan;
- när folk trängde sig på Jesus och en kvinna med "blodgång" rörde vid honom i smyg (se förrförra inlägget 3 mars), Markus evangelium kap 5.

Har du också upplevt obehag i stora folkmassor? När folk tränger sig på...

Det kan vara den långa kön i kassan. För mycket folk på tåget, högljudda människor på bussen, jättetrevliga personer i kyrkan som hälsar och vill veta allt - i omsorg - eller i foajén till konserthuset... och så vidare.

Vi är några stycken som inte trivs så bra med sådana situationer.
Och då väljer att komma lite senare, sitta i "tyst kupé" eller helt enkelt stanna hemma.

I lugn och ro!

Lugn och ro.


Undrar vad som händer ifall jag lägger ett raster av pilgrimens sju nyckelord över den här ensamheten...
Vi prövar och ser vad som händer.

Jag tänker på kärleksörten Fetblad och kommer ihåg orden med hjälp av den:

Frihet  -  Enkelhet -  Tystnad - Bekymmerslöshet  - Långsamhet  - Andlighet -  Delande.

FRIHET

Jag svingar mina ben över cykelramen och drar iväg, med håret fladdrande i vinden.
Det är bara jag och min cykelhjälm.
Ingen annan att ta hänsyn till. Ingen annan att interagera med.

Men fy så tråkig du är, Helene!

Snälla du, att gå ut ur min personliga bubbla och "vara tillsammans" kräver väldigt mycket energi av mig.
Jag förlorar mina tankar, hittar inte mina känslor och vet inte vad jag vill...

Frihet - att ha egen tid för att hämta hem mig själv.

Hämtar hem mig.


ENKELHET

Jag gör det enkelt. Det blir kaffe och ostmacka till lunch. Med "Tele-kryptot" som inte kräver någon intellektuell insats...

Klär mig i hemmakläder. Gör vanliga saker. Eller ingenting...

Söker motsatsen till det komplicerade. Det krävande.

Klappar en katt. Får villkorslös kärlek av en hund. Eller en vän!

Jag har slappat för lite i mitt liv. Inte alls, om jag skall vara ärlig. Det är dags nu.
I enkelheten finns återhämtningen.

Hoppet.

Slappat för lite.


TYSTNAD

Det finns de som drivs av stimulans utifrån - musik, film, ja det måste "hända något" hela tiden för att inte energin ska stanna.

Andra drivs av stimulans inifrån - det är redan fullt i huvudet av intryck; tankar, ord, melodier, ideér...

Då måste det vara tyst runt omkring för att vi skall höra allt detta som pågår inne i huvudet.

Idag samlar jag på tomrum.
Gör plats för nya intryck. Bereder rum för de idéer som vill komma fram. Nya blogginlägg som vill bli skrivna.

Inga ljud. Inte ens närradions goda musikutbud hörs idag. Tyst och lugnt.

Min tysta kommunikation med omgivningen. Med dig.

Tysta bergen talar.


BEKYMMERSLÖSHET

När man är högkänslig, HSP, är det lätt hänt att man inte hinner skydda sig mot andras känslor eller behov.
Vi blandar ihop allt, tar på oss andras bördor, sörjer andras sorg, fyller ut andras behov.

Men vad tillhör mig?

Att då våga vara "i sig själv" är en stor upplevelse.

Det kan bli en erfarenhet av bekymmerslöshet som är alldeles underbar.

- Gör er inga bekymmer, sa Jesus.

Tillverka inga nya. Vi kan bära varandras bördor, men inte så att vi tar över varandras bekymmer. Då är vi inte till någon hjälp.


LÅNGSAMHET

Detta ord är ett av de vackraste jag vet. Min själ jublar!
Men vårt samhälle rynkar på näsan.

I effektivitetens namn ska det gå undan! Brutal mjukhet. Mjukt bråttom. Sjukt fort.

Ställtiden avskaffad.
Organisationen slimmad.
Fikapausen bortrationaliserad.

Stopp. Pilgrimen i staden saktar ned på tempot. Springer inte till bussen. Rusar inte till affären.

Jag går så långsamt att jag hinner se att gråsparvarna sitter i buskagen.
Mina tankar får utrymme så att jag förmår känna vilka känslor de väcker.

Hur många i Sverige är sjukskrivna på grund av Utmattning?

Dag efter dag erövrar jag lugnet igen. Långsamheten botar stressen.
Hur många år får det ta?

Otroligt långsamt.


ANDLIGHET

Går det att vara andlig i den självvalda ensamheten?

Ja.
Det kan ge en oerhörd koncentration att få sitta själv hemma på bönepallen, utan att behöva ge uppmärksamhet till andra.

Det är bara jag och Gud. Vi. Vår tvåenighet!

Jag andas. Lyssnar. Läser. Ber i kontemplativ anda. Bara är, inför Guds ansikte.

Eller sätter på en gospelskiva och lovsångsdansar så svetten lackar!


DELANDE

Men nu får du väl ändå ge dig, Helene.
Man kan väl inte vara ensam och ändå dela?

Jo...

Jag är ju tillsammans med mig Själv. Då är vi två! - - -

Jag delar med mig till mig själv genom att skriva. Reflektera.

Jaha, tänker jag så? Jasså, menar jag det? Tycker jag verkligen detta? Där ser man!

Bokstäverna på det vita pappret tvingar mig till ärliga formuleringar.
Men ibland ljuger jag... för jag vet inget annat... fast i gamla hjulspår.. som efterlämnar en fadd smak.

Insikt saknas. Och ord.

Känner du igen det?

Då bryter jag min självvalda ensamhet och ringer en syster...

- Delandet är helandet!
Nya perspektiv flödar och halvlögner försvinner. Den sanning som befriar, och gör lite ont, får ta plats istället.

Lite mer egen tid krävs för att insikter ska komma till ro och bli ett med mig.

Att inte springa ifrån sig själv.

Helt delande.


OCH SEDAN?

När alla dessa goda ting fått tillräckligt mycket med utrymme, då är jag samlad!
Hemma i mig själv. I balans. Med min fetbladiga kärleksört.

Redo.

För fest! Att träffa dig. Att gå ut.
Till affären. Till kyrkan. På bio eller puben. Gå en konstrunda.
Eller till och med orka sitta på ett pratigt café... och längta efter Sweden Rock.

Men sen får jag börja om igen.

Hejdå. Stänga dörren. Samla på tomrum. Lyssna inåt. Tänka. Skriva. Sitta här och dela med mig.... för att du skall förstå.

Ofta är det mycket lättare att vara i sin yrkesroll, eller hur?
Då går man in i ett tryggt beteende, i en trygg roll.

Det jag nu har beskrivit är hur det kan kännas att lära känna sig själv igen, mitt i livet, bortanför det invanda yrkesbeteendet

Hitta hem igen. Till sin insida.

Och efter ett stort dagsverke, då Jesus mättat femtusen personer, sa han till lärjungarna - ungefär som att ha haft ett konfirmandläger:

FÖLJ MED MIG BORT TILL EN ÖDE TRAKT,
SÅ ATT VI FÅR VARA ENSAMMA OCH NI KAN VILA ER LITET.
Markus kap 6:31

Reträtt. Pilgrimsvila. Retreat. Vapenvila. Mänskovila. Jesusvila - med mig.

Säker vila.


Så var rädd om dig, du som möter många människor i din vardag; i skolan och på fritids, inom sjukvården och i restaurantvärlden... Och i kyrkan.

Den varmaste ensamhetshälsningar i enskildhet,
Helene Sture Självfelt,

- som leker med foto-drawing och lattjar lite onyttigheter...
- och undrar vem som glömt sin blekinge-eka på land?



2 kommentarer:

  1. Tack - jag känner igen mig i minsta stavelse! Arbetar som skribent men tiden räcker aldrig till för att sätta ord på mina egna känslor. Tycker mycket om din blogg; en av de få jag följer och har stor glädje utav. KRAM från mig i Växjö...

    PS. Jag har inte svårt för att vara ensam med mig själv - Gud är alltid nära! Njuter hejdlöst, men kämpar fortfarande för att få andra att fatta att jag har rätt att ha mobilen avstängd när jag känner för det.

    SvaraRadera
  2. Hej Fia och tack för att du hörde av dig!
    Låt oss värna rätten VSSAM = Vi Som Stänger Av Mobilen... och inte är anträffbara!

    SvaraRadera