UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 3 februari 2014

LJUS I FEBRUARI


Badar i ljus.

Februari är den vitaste månaden.
Snön ligger vit, ljuset vänder sakta tillbaka och himlen är vit av dis.

Det är billig terapi att gå ut just nu och bada i detta februariljus!

Jord och himmel samarbetar.
Gud låter allt vara vitt för att vi trötta vintermänniskor i Norden ska få ljus, trots allt.

Följ med på en vinterpromenad i ljuset. Vi går en runda i båtviken, genom ekdungen och vassruggarna.
Tankarna får flöda fritt.

Häng med.

Kontrasterna lockar mig.

Jag är egentligen en gammaldags fotograf som är upplärd via svart-vit film, med manuell exponeringsmätare i handen och att sedan stå i fotolabbets ångor...

Detta milda disväder passar min sinnesstämning bra.
Oväsentligheter försvinner i dimman. Det viktiga träder fram.

Inga grälla reklamfärger försöker dra min uppmärksamhet till sig.

Skärpan framträder bara på det som är nära.
Allt ska inte ha fokus.
Det ska vara lite suddigt i kanterna... ty sådant är livet.

Allt är inte skarpt läge.

Tillsammans med den gamle mannen Symeon i Lukas evangelium kap 2:22-40 spanar jag efter Herren.

Det är Kyndelsmässoveckan.
Det handlar om uppenbarelsens ljus, så typiskt för kristendomen.

Här är inga uttänkta esoteriska läror eller filosofiska system.

Nej, Gud uppenbarar sig, förbi alla våra försvar och väljer att komma på det sätt som väcker våra djupaste känslor:
- Genom ett barn.

Sårbar. Värnlös.
Gud med oss, i vår djupaste mänsklighet. Tack.

Vem bryr sig om Gullriset nu?

Gud hade varit tyst länge.
Den andliga torkan var påtaglig.

Jag hoppar över snödrivor, men hoppar också i tidsperspektiven.
Biblisk tid och nutid.

Vad gör man när den andliga torkan letar sig in i själva kyrkan?

När präster inte förmår förkunna Kristus så att han blir känd, trodd och älskad?
När församlingens tro är så grund att man börjar plocka av det andliga smörgåsbordet och aningslöst för in andra sammanhang?

Kyrkans Tidning nr 5/14 har ett reportage om hur en del församlingar låtit nyandlighet i form Yoga få plats i kyrkan:

Inget för mig.

Elisabeth Sandlund funderar på om man verkligen ska säga "Ja och aumen till religiöst neutral gymnastik för egot i kyrkans lokaler".

Kan man kapa yogans hinduistiska rötter rakt av och bara göra det till en "ren andlighet"?
Många är kritiska. Andra välkomnar.

Individen är i centrum. Inte den självutgivande kärleken.

Grenen hör ihop med hela stammen.

Jag stannar inför en gammal knotig björk.
Den har alla rötterna i behåll och står stadigt.

Tanken går till Karlskrona stad, där många stora träd fällts på sistone.
När det ska grävas i gator och parker händer det alltför ofta att man är oförsiktig och skadar rötterna - och fäller träden istället.

Denna vårdslöshet orsakar minskad syresättning av luften, färre vindskydd och mindre lummighet.
Och fåglarna har ingenstans att sitta.

Vad är det för en konstig inställning till Träd som livsfenomen?

Jag spanar efter Guds närhet.

Stort skyddsvärde.

Den gamle Symeon spanade efter Herrens närvaro.

Helig Ande var över honom för plötsligt såg han...
Det barn som Josef och Maria bar in i templet, var just själva Guds uppenbarelses ljus!

Symeon blir nu djupt profetisk:

1. Han pekar på Jesus Kristus. Inte sig själv.
2. Han väjer inte för det svåra. Han säger nämligen:

DETTA BARN SKALL BLI TILL FALL ELLER UPPRÄTTELSE FÖR MÅNGA I ISRAEL,
OCH TILL ETT TECKEN SOM VÄCKER STRID.

JA, OCKSÅ GENOM DIN EGEN SJÄL SKALL DET GÅ ETT SVÄRD - FÖR ATT MÅNGAS INNERSTA TANKAR SKALL KOMMA I DAGEN.


En bropåle genom isen.

Fick han säga så?
Tänk om någon hade anmält den gamle mannen till översteprästen för olämpligt uttalande, med för höga krav?

Jag snubblar i en snödriva och fastnar i en taggig björnbärsreva.
Tanken går till en lärare i Ronneby som fick sparken.
Orsak?

Han påtalade för en elev att hon måste kunna multiplikationstabellen för att ö h t kunna tillgodogöra sig undervisningen i gymnasieklassen där hon gick.

Eleven gick till rektorn. Rektorn avskedade läraren...!!

Barnterrorism. Infantilisering.
Sanningen får inte finnas. Inte rätt eller fel heller. Inte ens för en mattelärare!
Otroligt.

Kan inte räkna alla bladen..

Tänk om Symeon sagt om Jesus:
- Detta lilla barn skall bli ett gulligt bokmärke... För att inte stöta sig med någon.


Ska vi ta till asiatisk religion för att locka folk till kristen tro?
Det är något jag inte förstår...

Jo, jag kan nog ana att yoga är en bra början för den som vill lämna materialismen, en öppning mot att växa mot djupet.

Men i Kristus har vi vår fullhet!

Jag snurrar runt i snödiset. Vet att kroppen länge inte fått plats i kyrkan.
Tillbaka in med dansen! Den heliga, i cirkel.

Kristen tro är kollektiv. "Vi tror på..." Har vi tappat individen?
Ja, det behöver säkert balanseras upp.

Skogsmulle. Var är din grupp?

Men, är det bra att ligga där på madrasser, en och en, andas djupt och manipulera med tankens kraft?
Om man inte orkar tänka då...? Inte en enda positiv tanke... Är det kört då?

Egen andlighet, utan Gud.

En och en, men tillhörande samma stora Mänskokropp?
Kanske det.
Men så gör vi ju i kyrkbänkarna också när vi deltar i gudstjänsten!

Fast tvärtom. Mångfalden har ett enande centrum, som är utgivande:

SÅ ÄR VI, FASTÄN MÅNGA, EN ENDA KROPP,
TY ALLA FÅR VI DEL AV ETT OCH SAMMA BRÖD.


Men om detta skall vara mjuk-gympa i kyrkans miljö, måste det ha det självutgivande perspektivet, om jag skall vara med.

Jag tar emot kärlek från Kristus, och jag ger vidare denna kärlek till den medmänniska jag möter.
Finns det i yogan?


Cykelbron över Sunna kanal.

Jag stannar till vid cykelbron över Sunna kanal.

Jesus är både lovsång och svärd.
Han väcker min djupaste glädje, men avslöjar det svartaste mörker.

Egot kan inte lovsjunga. Men det frälsta Jaget kan!
Med eller utan yoga. Med eller utan multiplikationstabeller.

Mild-dis över Sunna kanal.

På tal om matte.
Min runda är snart slut. Den sista tanken går till kyrkans lönepolitik.

Även här tänker jag på olika inlägg i denna debatt.

Björn Helgesson är kritisk till att acceptera höga löner för höga poster:

- Världens fattiga kommer att fråga oss på domens dag hur vi brukat kyrkans resurser.
Men också alla de som aldrig kunde få förtroende för en kyrka som samlade in småpengar i bössor, samtidigt som man gödde några av sina anställda med anstötliga löner.

Jag har länge talat för att vi i kyrkan skall gå före och ha en och samma lön, oavsett vad vi gör, för att visa på hur Guds rike kan gestalta sig.

Vi sitter i samma båt.

Man kan bara ro med två åror.

Mikael Löwegren, präst, ger intressant förslag:

- Vi behöver ett nytt lönesystem i kyrkan som hjälper oss i vår personliga kamp mot girigheten, istället för att göda den.

1) Likalön - från vaktmästare till biskop. Om inte det går;
2) Likalön inom samma yrkesgrupper. Eller:
3) Behovsbaserad lön, beroende på studieskulder och familjens storlek.

Vad skulle den gamle, kloke Symeon sagt? What Would Jesus Do?

Dela fröna lika.

Det är ljust i februari.

Nu har jag delat mina personliga tankar på min vinterpromenad.
Det är inga färdiga åsikter.
Det är inga föreskrifter för alla. Bara precis just så som jag tänker just nu.

Med en stark längtan att Symeons profetiska ord ska gå gälla även idag.

Tack Gud för att Du kan tända profetens röst mitt ibland oss.
Hjälp oss att våga stå för sanning och rätt - även när det kostar.
Förlåt oss när vi inte låter Kristus vara den Fullhet som Du tänkt.

Visa oss vägen att leva som hela människor.
Jag vill vara kristen till kropp, själ och ande.

Och tack för den vita snön!

Välsignat ljust.

Helene F Sturefelt,
- vinterälskare, Kristus-spanare och ljusbadare.

P.S. Varför har det svenska doom metal bandet Candelmass tagit ett sådant namn?
En hårdrocksgrupp som heter Kyndelsmäss...
Hur tänkte ni?

Skönhet.

2 kommentarer:

  1. Gillar verkligen din blogg! Ang. kyrkans pengar: såklart ska det vara såhär med lönerna i kyrkan, om det vi predikar ska vara värt nåt!!!! Vilket starkt vittnesbörd det hade varit och så nyttigt för alla inblandade parter. Ett nytt sätt att vara kyrka på, kanske. Fransiscus röst skulle mer än nånsin behövas idag. Leva i världen men inte av eller som den, var det ju. /Karin

    SvaraRadera
  2. Hej Karin! Ja en ny ordning kring lönerna skulle jag gärna vilja se. När jag kom ut i tjänst 1989 så var ingångslönen 8.600 kr... De täckte knappt en familjs behov! Lönerna hade stannat på det solidariska 70-talets nivå.
    Vi fick driva fackligt arbete med tuffa förhandlingar. Kullen efter oss fick 10.000 kr - stolta var vi!
    Så, lönen får varken komma under existensminimum men inte heller vara alltför fantasifull - det gynnar ingen.
    HS

    SvaraRadera