VÄGKYRKAN I SILLHÖVDA - Den Glada Församlingen

Vägkyrkan i Holmsjö.

För tjugo år sedan startade jag VÄGKYRKAN i Sillhövda församling. 
Året var 2005 och jag bestämde mig för att rusta församlingen till att våga ta detta ansvar.

- Nej, det går inte! blev svaret.

Men den som Herren kallar, den rustar han.

Så jag tränade kyrkvärdar och andra frivilliga hur man gör en andakt; var man hittar texter, böner och psalmer att sjunga.

- Helene, vi kan ju... Vi vågade!

Och i Vägkyrkans dagbok finns nu många reflektioner uppskrivna, alltifrån hur många man var, vilka texter som lästes och tips till nästa gång.

Vägkyrkans reflektioner.

Nu var jag åter igen inbjuden gäst - till att komma hem igen - och sjunga till Guds ära med ukulelen i hand, och dela med mig av tankar från mitt häfte Den Glada Församlingen.

Här får du del av vägkyrkoandakten, tisdagen den 15 juli 2025, i Sillhövda församling, naturskönt beläget i Holmsjö, norra Blekinge.

Kom och se och be i vår kyrka!

"Med hjälp av pilgrimens sju nyckelord beskriver jag hur en församling kan blomstra, men också varför den inte vill fungera.

Med Jesus Kristus i centrum återvänder kraften där hans ord lyser fram:

DETTA HAR JAG SAGT ER FÖR ATT ER GLÄDJE SKALL BLI FULLKOMLIG!

Joh 15:11.

Vi sjunger tillsammans psalm 65 - Omkring ditt ord O Jesus oss stilla gör."

Den Glada Församlingen - i nöd och lust.

"Bilden på framsidan föreställer en katt på ett kyrktak - ett sådant konstigt perspektiv! Ja, någonting har blivit fel.

En dag pratade jag med min vän Helen Kemi i Jämshög - stiftspedagogen i Linköping - om kyrkan. Vi var ungdomsledare i Ängelholms församling på 80-talet och upptäckte nu, många år senare, hur vi sett Svenska kyrkan sakta tappa sin identitet.

Med sorg konstaterade vi att kyrkan har blivit allt mer -organisations-orienterad, och allt mindre glad över att vara en kristen gemenskap.

Vad har hänt?"

Baksidestexten är skriven av biskopen i Uppsala, Karin Johannesson, för vilken jag läste kyrkohistoria, och hon skriver:

- Den Glada Församlingen är en tankeväckande, inspirerande och ibland utmanande liten bok.

Men med hjälp av reflektioner och samtalsfrågor ger oss Helene Sturefelt verktyg för att förstå församlingen, alltid med blicken fäst på Kristus.

Biskop Karin Johannesson.

Du skall nu få möta fyra faser i ett församlingsliv:

- den glada och trygga församlingen, den ytliga församlingen, den spruckna församlingen och den återvändande församlingen. Pilgrimsorden leder oss.

            1. LÅNGSAMHET (gul pärla)

* I den trygga församlingen finns den goda långsamheten där alla får tid att reflektera över församlingens arbete.

* I den ytliga församlingen är det bråttom. Besluten fattas för snabbt och inga förslag är förankrade.

* Den spruckna förs präglas av långvarig splittring där alla beslut dras i långbänk och ingen vågar ta ledarskapet, i rädsla för att bli kritiserade.

* Men i den återvändande förs har hittar tillbaka till stillheten, i en vital kristen tro. Man vill inte åter till gamla hjulspår, utan till källorna. Tillbaka till glädjen i Kristus!

Armbandet från Vadstena, med sju nyckelord.

             2. FRIHETEN (vit pärla)

* I den trygga församlingen finns frihet. Man litar på varandra och miljön präglas av uppmuntran, som ger frid och ro.

* Men i den ytliga församlingen är man fångad i gamla rutiner som överlevt sig själv, och i prestige "så brukar vi inte göra".

* I den spruckna församlingen finns ingen frihet. Den är hotad av ledarskapets negativa kontroll.

* Men i den återvändande förs har både medarbetare och församlingsbor hittat tillbaka till Guds kärlek, som befriar till glädje. Nu är det inte längre fina titlar eller maktmissbruk som styr.

Frihet. Näckrosor vid hembygdsön.

                 3. ENKELHET

* Den trygga förs har skalat bort onödig organisation. Beslutsvägarna är korta. Gudstjänstlivet vilar tryggt i sakramenten och i förkunnelsen. Extra jippo som skall locka folk behövs inte. 

Man arbetar med pilgrimens identitet: I D = inre bön och diakoni.

* Men i den ytliga församlingen har enkelheten övergått i skrytsam verksamhet. Statistiken är heligare än Guds Ord och människors välmående.

* Den splittrade förs har ett välputsat yttre. Fina kyrkor, tjänstebilar och datorer överallt. Det materiella tar tid att sköta. Andlig vård hinns inte med. Snålheten ligger och lurar.

* Men den församling som återvänder till källorna hittar en renhet i den enkelhet som stavas försoning och helighet. Jesus är herre, även i sammanträdesrummen!

Sillhövda kyrka, byggd 1945.

               4. BEKYMMERSLÖSHET

* I den glada församlingen ser man varandra inte som konkurrenter. Istället är man varandras resurser, och det skapar tillit och glädje.

* Men i den ytliga förs känner man sig oduglig. Det är ständiga bekymmer kring yttre omständigheter som kväver bön och lyssnande.

* I den spruckna förs är fokus på bristerna. Oförmågan att planera framåt i sin egen samtid skapar bekymmer. Kristus är bortglömd sedan länge och bönen är förtorkad.

* Men den återvändande församlingen har låtit begrava allt sitt "förr" och har uppstått här och nu! Problemen är bearbetade i ärlighet, och nya insikter föder kreativitet. 

Till Guds ära!

Och innan  vi lyssnar till pilgrimens femte pärla och nyckelord sjunger vi psalm 522 - I Guds tystnad får jag vara.

Min vävda kyrka, i trasmatteteknik.

           5. TYSTNAD

* Den glada församlingen lever med den respektfulla tystnaden. Där finns ett aktiv lyssnande, både i kyrkoråd och i gudstjänstliv. Kyrkorummet är ingen biosalong - här bor heligheten; Guds närvaro. Inget pratande, men många böneljus är tända och seende blickar ler mot varandra i samförstånd.

* I den ytliga församlingen är det bullrigt både fysiskt och andligt. Själva arbetsmiljön störs av maskiner, och arbetsron störs av oväsentligt pladdrande om allt, utom om kyrkan.

* I den spruckna församlingen dånar dåtiden. Det finns inga framtidsvisioner. Om det skulle bi tyst, är det ett pinsamt tigande, som gör ont.

* Men den återvändande församlingen har bearbetat sin situation och hittat tillbaka till Kristus i bön och bibelläsning. Lugn och ro böjar infinna sig. Och man lever efter bibelordet:

KOM, LÅT SOSS DRA OSS UNDAN DÄR NI KAN VILA ER LITET... Markus 6.

... OCH LYSSNA TILL FADERNS RÖST.

Tillbaka till heligheten.

             6. DELANDE

* I den trygga församlingen finns ett delande av erfarenheter som berikar. Det finns nyfikenhet och intresse för varandra, men hittar vägen framåt. Hjälpsamheten frodas; avundsjukan göre sig icke besvär.

* I den ytliga församlingen vaktar var och en på sitt revir. Om någon annan skulle arbeta med mig skulle min svaghet avslöjas, eller mitt fusk... Nä, här gäller det att stänga om sig!

* Den spruckna församlingen kan ha genomgått sammanslagningar som inte varit bra. Man känner sig inte hemma längre. 

Till och med kollekterna har blivit allt snålare. Givandet går sällan till kristen mission, nej hellre sjukvårdsarbete, eftersom man hyllar "friskendomen" mer än kristendomen...

* Den återvändande församlingen arbetar över sina gränser och har börjat ta hjälp av varandra. Kyrkornas olika karaktär fokuserar på olika behov:

- nattvardskyrkan med den sköna liturgin, konsterkyrkan med öppen evangelisation, diakonikyrkan med matutdelning och den lilla bönekyrkan med bibelsamtal.

Vilken fin helkyrklighet det har blivit. Gratulerar!

Vägkyrka.

                7. ANDLIGHET

* I den trygga församlingen får man näring för sin tro på arbetstid. Varje dag börjar med bön i kyrkan - för församlingen och ALLA anställda, sedan är det bibelsamtal för ALLA om söndagens text, och kaffe på det!

Det var så Sankta Klara fick liv igen...

* Men den ytliga församlingen domineras av styrande som bara ser till fastigheter och underhåll. Kyrkans identitet - att förkunna Kristus, är man generad för och tycker är alldeles för privat. Om man ens är intresserad...

Prästen är ledsen och konfirmandarbetet satsar på att åka till Liseberg... Andligheten har dött ut. Sekulariseringen har tagit över.

* Den spruckna församlingen är instängd i sin egen inkrökthet. Människors talanger kommer inte fram och Guds vägledning har man inte frågat efter sedan förrförra seklet.

* Men den återvändande församlingen har upptäckt att den kristna andligheten är precis det man längtar efter.

ex) En kvinna som blivit troende frågade kyrkoherden var hon kunde få näring för sin tro. 

- Här är ju bara yoga och profana konserter... kan ni starta en bibelstudiegrupp?

Och det kunde de! Det visade sig att behovet var mycket större än vad prästen vågat tro... Våga tro!!

Nu var kyrkan inte längre en allmän salighetsförening. Nu är man återigen en kristen kyrka, som inte skäms för sin tro.

Längtar efter bibelstudier.

"Kära församling, detta är bitvis tuffa ord, men de är sanna, sagda med kärlek.

Detta var första halvan av min tunna, men tunga, lilla skrift. Andra halva beskriver själva ledarskapet, men det tar vi en nannan gång.

Med humors hjälp använder jag några av djuren i Noaks ark - tänk om prästen är en varg, en vessla eller en tjurskalle.. Tänk om ordföranden är en uggla, en örn, eller en svan..?!

Måtte vi alla hitta vår plats i Guds rike, hemma hos vår himmelske Fader, här på jorden, i kyrkan mitt i byn!"

SÖK FÖRST GUDS RIKE OCH HANS RÄTTFÄRDIGHET

SÅ SKALL ALLT DET ANDRA TILLFALLA ER.

Matt 6:33.

Mänskligt och andligt.

Efter vår vägkyrkoandakt blev det kaffe och samvaro. 

Det är en speciell lycka att få återvända till den församling som format mig så mycket. Med stor tacksamhet tog jag emot all värme och alla goda samtal!

Jag ville inte åka hem. Hem? Hemma, var ligger det någonstans?!

- Det finns flera "hemma" sa vår kloke vaktmästare. Holmsjö är ett hemma för dig, Sölvesborg kanske ett annat.

Och Vadstena!

Så är det.

Trivsam gemenskap.

Prästerna kommer och går, men församlingen består.

Så viktigt det är att rusta församlingsborna till att bära sin kyrka!

Käre himmelske Fader,

- låt din kyrka åter igen bli levande, där bibelordet får delas och bönen göra alla hela.

Jesus Kristus, hjälp oss att våga leva efter ordet att Du är Huvudet för församlingen.

Amen!

Nere vid Hembygdsön kom en mycket märklig bekräftelse på detta - ett himlafenomen som såg ut som ett öga...

Iskristaller? En Halo? Eller Guds öga?!

Frid och välsignelse till oss alla!

Helene F Sturefelt,

- församlingspräst, författare och amatörfotograf,

- med tack för den underbart goda kyrkhonungen, samlat av bin i Guds blomsterhage på Sillhövda kyrkogård!

Kyrkogårdshonung.

VILA och GUDS PULS

Jag vill höra Guds puls.

Många håller på att gå sönder av vår tids pressade tidsschema. Vi är inte gjorda för det.

Själv lever jag i skuggan av en lång och besvärlig utbrändhet, som tack och lov ligger tio år tillbaka i tiden.

Men just det gör att jag vet att vilan och återhämtningen är så otroligt viktig.

I söndags gick jag till Folkkyrkan, för att var i bön och tillbedjan inför Herren. Den predikan vi fick del av var Mycket Bra, så pass att jag skrivit ned den såsom jag uppfattade den.

Vila och återhämtning.

Predikan i Folkkyrkan, Sölvesborg, av Karin Wennerlöf Lilja.

Idag skall vi prata om något som är väldigt viktig - världens puls eller Herrens puls.
Vi måste fråga oss detta ständigt.

Vi lever i en annorlunda tid. De som är 20 år vet inget annat, men det vi vi som är äldre.

Utmanande tid  bli medvetna om detta, leva skärpta.

Samhället intensivt  går fort, närma sig världen på ett annat sätt, annat tempo som vi känner av.

Det går snabbt, förändras snabbt. Sociala medier... 

Forskning:  att sociala medier är utformade så att kidnappa våra hjärnor, snabba klippen är till för ännu mer dopamin, beroende av dessa snabba klipp.

Världens puls kontra Guds puls.

Det är ett intensivt och högt tempo på många arbetsplatser.

Jag deltog i en föreläsning med försäkringskassan där man frågade: 

- vad gör människor stressade?

Vi lägger på oss mycket, och skalar inte bort någonting. Tiden för återhämtning finns inte. 

Ingen vila som för 20-30 år sen.

När vår belastning ökar i kroppen så ökar två hormoner - kortisol och adrenalin. Gud har skapat oss med dessa två kraftkällor. Så när vi får ökad belastning så kommer detta till stöd, Gud har tänkt på minsta detalj!

Dessa hormoner börjar pumpa, gör oss skärpta och koncentrade, musklerna starka, mer kraftfulla.

Dessa stresshormoner - kraftpåslag - kan bli farliga. Vi behöver bli medvetna om, det tar 20 timmar sjunka undan igen! Inte bara 20 minuter...  Men Gud anpassar sig inte efter oss och vår värld, det är vi som får anpassa oss efter vad han har lagt ned i skapelsen.

Karin Wennerlöf Lilja.

Allt som vi är med om ökar vår belastning. Mycket smärta bränner energi, mycket oro bränner energi, om du är med om olika förluster eller besvikelser i livet så bränner det energi. Att bära på ilska som man svalt bränner också energi.

Rörelse bränner energi, liksom ljud och ljus som har med aktivitet att göra.

Märkligt nog så gör även glada stunder det, jag fick så mycket energi, nej, du fick dopamin - ett glädjehormon som gjorde att du blev glad, m en det brände en viss mängd energi. Kan känna dig trött efteråt, trots att du haft trevligt.

Oavsett hur långt du kör med din bil så bränner den alltid lite bensin, eller hur?

Tanka inte för lite...

Vissa människor tycker om att var med folk och det tar ingen energi, medan andra annan personlighet bränner jättemycket att vara bland folk. Gäller att vi hittar vår balans. 

Om inte dessa hormoner får sjunka undan mår vi dåligt. Alla människor blir överbelastade då och då. Det som inte är bra är när vi inte får vila och återhämtning. 

Blir man alltför överbelastad så får man kroppsliga symptom på det:

- värk, trötthet,  huvudvärk, labil, arg ledsen svårt sova hjärtklappning, tryck över öronen. Effekt på överbelastning.

ha koll på detta!

Fundera på detta tre signaler som visar att just du är överbelastad. Inte samma signaler ,vilka har du?

Ljudkänslig? Eller blir arg för minsta detalj som jag i vanliga fall inte bryr mig om över huvud tage.t

Pang, så exploderar man. Krafthormonerna pumpat för länge!

Prata med varann om dina personliga signaler, så kan du justera när det kommer!

Vilka är dina varningssignaler?

Herren ger mig kraft! 

Nä, det gör han inte. Han kommer inte ge oss kraft för allt vi vill göra, inte ens om vi jobbar för Gud!

Han kommer ge dig energi och andlig kraft för vissa saker som du skall göra, men inte till allt som du vill hitta på!

Vad är Herrens puls?

Innehåller också aktivitet, kraftiga stunder, Han vill vi ska upptäcka saker och gå i hans tjänst.

Skillnaden mellan världens puls och Herrens puls är att i världen är det hålligång hela tiden!

I Herrens puls är det balans mellan aktivitet och vila Det finns alltid en vila i Herrens puls!

Guds struktur är många gånger tvärtom mot världen. Exempel, ge du skall få. Vila och du skall få kraft.

Världens puls gör tvärtemot vad gud och Bibeln säger. Kör hårt, missa ingenting, var igång! Var uppe dygnet runt, sov så lite du kan...

Nej, nej!

Tänk på sabbatsvilan.

Herren välsignar VILAN. 

Herrens puls, vilan finns med i hela skapelse-systemet! Den har funnits med från början och kommer finnas med till slutet.

2 Mosebok 20: Tänk på sabbatsdagen, helga den, vi arbetar sex dagar och uträttar alla sysslor, men på den sjunde dagen då ska vi inte utföra arbete, inte ens boskapen, alla ska vila!

På den sjunde vilade Herren, inte för att han var trött - utan för att han var klar!!!

Sjunde dagen; börja med att vila!! Detta är ett annat än tempot ute i världen.

Allt har denna balans. 

Exempel: fruktträd.

- Fruktträd börjar med att vila, innan det kan bära frukt måste det vila innan det kan leverera ut frukt. Efteråt vilar det igen! Långa perioder av återhämtning och vila, för att Gud har skapat det så!

Först ska vi alltså vila innan vi ger ut, sedan ska vi vila efteråt!

Det är Herrens egen puls, hans egen rytm! Sätta oss ned och återhämta oss!

Ex: gym träna samma muskler sju dagar, slita sönder,, det är vilan mellan gympassen vid bygger muskler! Vilan bygger upp och finns i hela skapelseystement!

Välsignat päronträd.

Hur tänkte Jesus?

Han hade omsorg om vår energi, mån att få återhämtning. Markus 6:30. Skickat ut två och två. Verkligen jobbat!

När de kommer tillbaka- kom med till öde plats och vila er lite! Ni har gett ut, är trötta och behöver återhämtning, sa han till lärjungarna.

Hur gjorde Jesus själv? Han planeradade alltid in stilla stunder med fadern! Rytm hela tiden.

Vilade han ibland när han kände för det eller fick en lucka över?... Nej, planerat i sitt schema!!

Stillhet och vila är inget vi får i denna världen, det är något vi måste ta!

Jesus drog sig undan öde trakter och bad. Rutin! Ofta! Regelbundenhet.

Öde trakter, stilla från prat, bilder, människor .. och för att få vara själv med Fadern. Tyst och tomt på intryck.

Drar mig undan.

Sök först Guds rike... Stäng av allt brus, så mycket lättare att kunna höra Guds röst! Och vara mer ledda.

Det finns någon där ute som inte vill att vi skall höra Guds röst.... Guds fiende.

Jesus var så noga, han skickade iväg människor när han är färdiga och såg att de var mätta, så att han skulle få egen tid.

Jesus befallde lärjungar stiga båten i förväg över sjön, sen skickar själv hem folket, gå hem, nu fått vad ni behöver: Så gick han upp på berget för att vara för sig själv... det var kväll... ensam där på berget! Lukas 21:37

Om Jesus behövde detta, varför tror vi att vi inte behöver detta??

Jesus drog sig ofta undan.

Skuldrösten... den falska, negativa... jag förtjänar inte vila... alla borden som trycker, rastlös, dåligt samvete när man ska vila.

Vila och återhämtning ingår - inte något vi ska förtjäna!! Du tänker inte på maten att jag åt ju igår då behöver jag inte äta idag... Jo. Likaså med vilan. Jag vilade igår då behöver jag inte göra det idag, jag förtjänar det inte. Jo, det ingår i skapelsen!!

Kroppen och hjärnan behöver vilan.

Jesus hade en bra dygnsrytm. Han avvisar ingen, ibland kom folk på nätterna och ville prata, avvisar ingen, men ändå inplanerad dygnsrytm.

Under dagarna undervisade han i templet, på kvällarna övernattade han Olivberget, tidigt på morgon kom allt folket.

Lukas 21. Sov, prioriterade sömn - forskning sömn hjärnan rensas slagg, sov inte fem timmar när du kan sova åtta! Var noga med din sömn!

Ta powernap mitt på dag, man blir sliten, tio min räcker, då rensas hjärnan.

Hjärnan måste få vila!

Skriften säger massor. Alltså sabbatsvílan - vilan är höjdpunkten! Hebreeerbrevet; vila från sina gärningar, låta tankarna flöda fritt, krafthormonerna sjunka undan. Bara vara tillsammans med Herren

Vi får vara ivriga att sträva efter denna vila. Så att ingen kommer på fall, det gör vi om vi inte är i Herren vila, då tar vi fel beslut, blir trötta... När man är grinig startar man mycket bråk... för att vi snäser. Det är inte Herrens puls.

Dåligt samvete för att vila - nej, det ingår i skapelsen - att hitta din balans!

Han låter mig vila på gröna ängar, låter mig vila vid vatten finner ro. Men du själv måste ta ansvar och sätta dig ned och vila, det gör inte herren, han visar möjligheterna.

Jag skall föra mina får i bet och låta dem vila sig - vilka är de ? Det är du och jag.

Han låter oss vila.

Paulus, superdynamisk, jobbade superhårt! Då skall jag med glädje komma till er och vila ut med er! Galaterbrevet.

Tips:

Tempo i samhället, snabbt. Jobba snabbare, detta orkar inte hjärnan. en dag kör i 2 växel, vissa stunder växla upp 6, sen växla ned igen!! Kör i 6 hel a tiden!

Efter semestern - jobba i långsammare takt. Långsamt är också en fart...

Inte släpa benen efter oss, men försöka hitta ett naturligt tempo.

När jag slappnar av blir jag så oerhört trött, säger många, så jag nästan sluddrar.. känner ni igen det? Tyngda... det är faktiskt positivt - för då har dina krafthormoner börjat landa och då känner kroppen hur otroligt trött den är.

Så om du bara sitter ned och vilar dig så länge det behövs, så kommer du att få kraft tillbaka igen.

Bra, att du blir trött. Det visar ju som sagt att hormonerna håller på att sjunka undan! Det är som det ska.

Vila vid gröna ängar. Eller golfbanor...

Livet är upp och ned. Hjälpa varann. Gud hjälper oss igen. Men svåra saker, kraftiga saker, å gäller det att vara superdisciplinerad, ännu mer noga med sömn, vila, pauser, jobbar sakta, återhämning. Annars kommer smällen och energilösheten kan komma flera veckor eller månader senare. Pang!

Svåra tuffa händelser kräver noggrannhet med vila.

Effekten av vilan kommer efter ett tag, då kommer kraften tillbaka . Fördröjning. Vänta. Mycket adrenalin, superdisciplinerad att vila, stäng av allt brus!

ex Tommy - hur orkar du? I alla år går han upp tidigt och är i bön varje morgon i 2-3 tim.

Karin hitta annat tillfälle, sminka mig.. .halv fyra...

Hitta personlig balans, tillbaka din energi. 

Går inte köra en bil som vi aldrig tankar. Tänker inte på tanka på rätt sätt, bara småtanka... till slut få motorstopp... Gäller också vår kropp. tills slut oerhört trötta överbelastade, inte tankar tillräckligt. Ge dig tid!

Kraftansträngning en dag, då vila i två dagar! Tar längre tid att hämta kraft!

Vad händer när vi är pigga? Forskning, du blir starkare, mer emotionell stabilitet... lever längre, immunförsvar starkare. 

Vem puls har jag i mitt liv just nu?

Vems puls?

Avlusningsvis.

Det är vilan som är utgångspunkten i Herrens puls, inte slutpunkten. Amen!

Tack Karin Wennerlöf Lilja.

Vid "pennan", på plats i Sölvesborg, Folkkyrkan,

Helene F Sturefelt.

- utvilad.

Tack, Karin Wennerlöf Lilja.

 

KURSGÅRDEN "BARA SÖRJA"

Vågar man gå ut?! Himlen regnar tårar.

Denna text hämtar inspiration från musikartisten Little Jinder - Josefin Jinders krönika i Expressen (4 juli 2025) om behovet av att få sörja utan åtgärd. 

Ännu en gång tvingas hon gå igenom en separation där relationen bara tagit slut.

Jag bildsätter med egna foton, och hela hennes artikel får du leta upp på annat håll.

Hon skriver:

"Jag måste göra något för att få bort känslan. Jag skriver men får inget svar. Hjärnan hatar tomrum och söker förklaringar. Självanklagelserna avlöser varandra. Jag måste få sammanfoga det som gick sönder.

- Den här sommaren stannar i skuggan. Jag ligger kvar i sängen med fördragna gardiner och tänker på vad jag hade gjort om jag inte hade gjort slut. Eller han. Det är ingen tävling. Skoja. Det är verkligen en tävling!
Om vem som har den emotionella makten."

Den rosa romantiken höll inte.

I förra inlägget skrev jag om Abraham som sårat sin hustru Sara med att ljuga. Nu brottas han med att be om förlåtelse.

Bibeln berättar ofta om svek och svårigheter där det inte blir som man tänkt sig.

Dock, Herren leder dem genom svårigheterna där omvändelse och insikter om sanning är det som ger försoning.

Men nu är det musikern Josefin Jinder - "Little Jinder" - som skriver om en kärlekskrasch:

"Jag orkar inte ha kris. Hur kunde jag vara så j*vla naiv? Det är vad kärlek gör med en.

Tystnad är det mest fientliga. Uteblivna svar är tydliga svar.

Sympatiska nervsystemet tappar det och gråten börjar tolkas som irrationell. Känslor internaliseras till tecken på sjukdom.

Kulor av tårar i vasken.

Och när man avvisas i stället för att förstås, utvecklar man en övervakande blick på sig själv som säger att man är galen.

Så man lägger en halv miljon på en lyckligt lottad psykolog  och där praktiserar man den mest förödmjukande formen av intelligens:

- att veta exakt varför det gör ont men inte kunna få det att sluta.

Du är lika smart som du är förstörd. Och kombinationen gör dig obehandlingsbar.

Det blir pinsammare och pinsammare för varje dikeskörning.

När lär man sig av sina misstag? Aldrig. För man gör inte om dem. Man gör nya."

Det bubblar i brunnen.

Det finns de som tänker att allt som sker är orsakat av medvetna val.

Men jag menar att det är fel. Och oerhört skuldbeläggande!

Vi hamnar i situationer vi inte har bett om. Vi ställs inför beslut vi inte alls har önskat.

Och vi kan ha otur.

Men måste bestämma oss. Ja eller nej?

Nej... men då missar jag...

Ja... men jag känner inte dig...

Eller - vänta!

De hemska kärlekslåsen.

Josefin Jinder skriver vidare i sin krönika om behovet av att få vara ifred med sina fel.

"Jag fantiserar inte om hämnd eller återförening. Jag fantiserar om att att bli institutionaliserad. Inte på psyket! På rehab. Eller i en kult. En sekt för kärleksnarkomaner som inte orkar 'vara starka'.

Jag har kapitaliserat på alla kriser jag har gått igenom i vuxen ålder, men nu tror jag faktiskt att jag har överträffat mig själv.

Välkommen till min nya kursgård: BARA SÖRJA."

Och så skriver hon med bitsk humor hur en kursdag skulle kunna se ut där.

Denna kursgård ger dig ett intensivkörkort i sorg.

"Det skall vara en känslomässigt demilitariserad zon där det är förbjudet att gå vidare.

Här får du inte affirmera. Inte tänka positivt. 

Du får BARA SÖRJA.

Ingen kommer att göra något åt det."

Sörj! Gråt så det forsar!

Jag stannar upp i läsningen och funderar. 

Det är ofta så jag brukar säga; att stanna i känslan och reagera klart. Det går inte att hoppa över reaktionsfasen. 

Förnuftet har inget att komma med just nu. Alla duktiga tankar är bara löjliga. Och bidrar bara till att man fortsätta ljuga för sig själv.

Oförlöst sorg och vrede sätter sig i kroppen som smärta, vilket kan leda till andra sjukdomar.

Känslorna är starka likt ett skyfall. De går inte att förneka.

Spanar på skyfallet.

Josefin Jinder föreslår följande:

"Frukost - lågintensiv existentiell kris i grupp med andra som också har gett upp. Talförbud. Te.

Promenad - gå vilse. Ingen bryr sig.

Terapi - inga händelsekedjor. Inga lösningar. Bara ältande.

Fotografering - lite olika förljugna bilder tas när 'du har jättekul'.

Kväll - ligg och tänk på allt du inte har. Däcka. Repeat.

I tio dagar tillåts lidandet existera som det är. Det måste inte förklaras, inte lösas. Inget ska 'hanteras'.

Det inre kaoset bär en mening. Känn ingen press på  förändring. Ingen måste komma vidare."

Sommaren går in i skuggan. Jättekul har vi.

Jag beundrar hennes mod att gå i närkamp med sorgen över en förlorad relation.

Behovet av att få älta sina misslyckanden är nödvändigt!

Åtminstone i tio dagar tills det klingar av, av sig själv - inte för att någon annan säger det, eller för  att ingen orkar lyssna mer.

Inget kan vara mer sårande, eller hur?

Kursgården BARA SÖRJA har för mig en biblisk attityd som unga Jinder förmodligen inte vet om.

Ordet "att trösta" lär nämligen betyda att "låta någon gråta färdigt". Och det är precis det behovet hon uttrycker!

Gud samlar våra tårar i en skål...

Jag citerar ännu en bit av Josefin Jinders krönika i Expressen:

"Man vill ingenting de första tio dagarna. Man vill bara flytta in på BARA SÖRJA. Vara konturlös. Inte ha värdighet. 

Inga böcker förklarar hur man orkar ta risken om och om igen, att älska. Hur man blir lämnad, eller lämnar.

Relationen är ett sjukt system, och den som mår dåligt i ett sjukt system är den som ser klart.

Så min slutsats är att det inte behöver vara fel på någon. Det är fel på världen.

Det som den kallar galenskap kallar jag rimliga reaktioner på en orimlig verklighet.

Vad är det egentligen som är så fel med att klamra sig fast vid smärtan?

Till slut släpper man taget ändå.

Mitt rekord är fyra dagar i rad utan att gråta. Men jag har inget behov av att bevisa något för någon. 

Speciellt inte i min nya sekt."

Så uppstår kärleken på nytt.

Som väl är är det ingen 'sekt' att älta och sörja. Det tillhör livet.

Jag tillhör dem som gråter mycket. Det är ett språk. En del går till gymet och skriker. Jag sätter på hårdrock och gråter.

Tack, Josefin Jinder, för din text.

Vad händer dag elva? Då tror jag att känslorna har nått sin botten.

Antingen går jag då och badar. Eller så ställer jag mig ute i regnet en stund till. 

Endast Gud vet.

Blöta hälsningar, 

Helene Sture Kursfelt.

Bara sörja...

ATT TIGA IHJÄL SINA GRÄL

Vilket skyfall!

Åskan brakade loss. Ett kraftigt skyfall drog över Listerlandet. Det regnade så mycket att bilarna tappade styrfart. Ta det lugnt!!

Det sjöskvätte långt upp på trottoarerna. Ingen var dock ute, bara jag, som smög runt i stövlarna och fotograferade...

Detta ska nu få illustrera en text om gräl.

Innan ovädret kom, hann jag ta mitt första sommardopp i havet och sitta en stund och läsa en god bok.

Om Abraham och Sara.

Hinner jag innan ovädret kommer?

Det är stora skillnader mellan män och kvinnor. Eller mellan dem som har fått ord att uttrycka sina känslor med och dem som inte kan det.

- Gräv inte i det. Låt det vara. Rota inte i grälen.

Vi tror att om vi inte talar om det som blivit fel, så glömmer vi det till sist. 

Gör vi?

Författaren till romanen om Abraham och Sara - pastorn KG Larsson - tänker sig en dialog mellan Abrahams tjänare, då de ser hur han i förtvivlan kastar sig inför sin Gud. 

Han har ljugit om sitt förhållande till Sara inför Egyptens Farao (läs mer i 1 Mosebok kapitel 12:10).

- Hon är bara min syster.

Men de var gifta, och den lögnen besparade dem inte bekymmer.

En bok om Abraham av KG Larsson.

Jag citerar:

"Tjänarna satt tysta och tittade ut i tomma luften. De hade aldrig hört att det skulle kunna betyda något om man bekände sina svagheter inför varandra - eller någon gud.

Har man gjort något fel, eller sårat någon, får man stå för det, menade de. 

Bästa sättet var att tiga, så hade de blivit lärda.

Om man tiger glöms det förhoppningsvis bort så småningom."

Gör det?

- Du, sa plötsligt en av de tjänare som sett Abraham falla på knä, har ni lätt att glömma när ni blivit utsatta för något?

- Aldrig, svarade de andra i mun på varandra. Det stannar hela tiden kvar inom oss i vårt minne.

- För mig är det så, avbröt en av tjänarna, att om jag sagt något olämpligt till någon i min familj och denne blir besviken, så är det också något inom mig som dör. Inte på en gång, men det känns som om mina misslyckanden samlas på hög inom mig.

När det sker så hotas och förstörs gemenskapen.

- Tänk om vi kunde få ha det som Abraham. När han gjort något som han upplever vara fel, så kan han erkänna det inför sin Gud, och sen blir han fri!

Regnet går inte att förneka.

- Om jag sagt något som sårat min fru, händer det något inom mig också, sa en annan av tjänarna.

Vi tror att om vi inte talar om det som blivit fel, så glömmer vi det till sist.

- Just det, men den innerliga kärlek vi haft till varandra avtar för varje gång jag gjort henne ledsen. Inte på en gång, utan långsamt. Samtidigt frestas jag att börja se på andra kvinnor... 

Hans ögon började tåras".

Det är som att låtsas att det regnar. Eller rättare sagt, att det inte regnar. Vilket är svårt att förneka när det öser ned.

En del menar att gräl rensar luften, precis som ett åskoväder.

Det håller inte jag med om. 

Ett gräl sätter alltid ett spår i själen, som skadas lite. Blixtnedslaget rispade bränt i stammen... 

Som inte återhämtade sig.

Tag skydd!

Men alldeles för många män upplever att de kommer i underläge om de erkänner sina fel. Då är det bättre att tiga. Även kvinnor kan plågas av detta.

Det går inte att ge kvinnan rätt - då tappar mannen kontrollen. Bättre är att låtsas som ingenting.

Men kvinnan blir allt mer ledsen över mannens tigande, och relationen dör sakta i brist på sanning.

Som en vissnad midsommarstång.

Att gräla är att stöta bort någon. Du har kommit för nära! Du kritiserar mig! Håll dig på avstånd.

Relationen börjar bli hotfull. 

Kärleken vissnar i brist på sanningens näring.

Nu var situationen mellan Abraham och Sara inte hotfull. Bara sorgfull.

KG Larsson fortsätter:

- Antag att du gör något som din fru blir bedrövad över. Hon säger ingenting eftersom hon älskar dig.

Hon kunde ha bannat mig, men det gör hon inte. Hon bara lyser av kärlek och uppmuntran.

- Jag blir helt förkrossad! Avslöjad. Ovärdig. Gud har välsignat mig mer än jag kan förstå, sa Abraham, och så gör jag så här...

Jag var tvungen att kasta mig inför altaret här i Betel för att inte gå sönder. Gud kräver det inte, men mitt hjärta gör det.

Abraham fortsatte och tjänarna lyssnade:

-Nu när jag fått bekänna mina fel och brister känns det som att en stor börda lyfts av mig. Hela mitt själsliv har blivit renat. Jag är åter en fri man.

Och jag bad Sara om förlåtelse.

Renande regn.

Kung David skriver i Psaltaren 32 en bön om förlåtelse:

SÅ LÄNGE JAG TEG, FÖRSMÄKTADE MINA BEN VID MIN STÄNDIGA KLAGAN.

TY DAG OCH NATT VAR DINA HAND TUNG ÖVER MIG,

MIN LIVSSAFT FÖRTORKADES SOM AV SOMMARHETTA.

DÅ UPPENBARADE JAG MIN SYND FÖR DIG OCH ÖVERSKYLDE INTE MIN MISSGÄRNING.

JAG VILL BEKÄNNA FÖR HERREN MINA ÖVERTRÄDELSER.

DÅ FÖRLÅT DU MIG MIN SYNDS MISSGÄRNING.

Psaltaren 32.

Det ljusnar.

Detta var en äldre mans tankar, lagda i munnen på den gamle patriarken.

I nästa inlägg är det en ung kvinna som öser sin sorg och vrede ur sig.

Talande hälsningar,

Helene F Sturefelt,

- skyfallsfotograf där ösregnet dolde mina tårar.

Allting gråter.